Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

[mackan]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

KL

Jag håller med TheConnemara, Flashlight och Trani i deras svar, som jag anser mycket kloka och insiktsfulla.

Jag tror att folk lägger olika värderingar i vad ordet "bestraffning" innebär. Det verkar för många innebära våld på hästen av ngn form, spö eller andra hårdare tag med hjälperna. Jag använder aldrig den typen av bestraffning, med undantag av spö vid en extrem situation då det är regelrätt fara involverad. Däremot skulle jag välja att kalla det "korrigering", där det snarare handlar om att man kan "rätta" hästen genom att lägga tryck av ngn form på den vid ett icke önskat beteende. Den bästa metoden som redan nämnts anser jag dock vara att fokusera på det som är rätt och ett önskat beteende i första hand och framför allt ha koll på sig själv och hur man signalerar till hästen och hur tydlig och konsekvent man varit/är.

När jag rider unghästar så är jag alltid noga från början med att inte främja eller uppmärksamma tittighet, utan lära hästen reglera sin flyktinstinkt och bygga förtroende för ryttaren och självförtroende i sig själv. Detta gör jag genom att som andra redan beskrivit, ignorera sånt som hästen är tittig för, och rida på som vanligt. Är alltid noga med att motstå plötsliga impulser att tex. plocka upp/korta tygeln inför en situation/objekt som hästen visar tittighet inför, och inte spänna till eller förändra ngt i min sits eller hjälpgivning utan bara rida på, och alltid vara steget före rent uppmärksamhetsmässigt, före hästen. Tycker det är en metod som funkar mycket bra, och som ger synnerligen trygga och otittiga hästar.

 

[Ella_99]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Jätteintressant frågeställning

Jag ser det såhär:
En häst som är rädd upplever fara. Flyktinstinkten kallar, rakt av.

En häst som är olydig är inte olydig mer än ur människans perspektiv. Om hästen gör något fast den vet att den inte "får" (den vet att vi inte uppskattar det) ligger problemet inte i att hästen måste få mer respekt för oss utan att vi måste uppföra oss bättre. Lära känna oss själva bättre, bli självsäkrare och tydligare i vårt kroppspråk så att vi blir hästens ledare.

Hästen ska se upp till människan. Det är målet (iaf för mig). Människan ska vara ledaren och ledaren är en trygg förebild för hästen, ingen boss som bestraffar den när den reagerar instinktivt för saker (självklart ingår inte att man, i nöd i början av utbildningen innan man bundit en kontakt till hästen, skyddar sig om man hamnar i en farlig situation här). En ledare, en förebild, bestraffar heller inte om hästen inte förstått kommandot utan har tålamod och ger det lite tydligare en gång till. En ledare är rättvis, vänlig och har koll på både sig själv och individerna runt omkring!

Olydig är ett ord människan kommit på.

 

[Allimac76]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Gör ni skillnad på om hästen är "olydig" mot om hästen reagerar instinktivt pga t ex rädsla? Vad är isåfall "olydig" och hur skulle ni reagera i en sådan situation? (ta gärna något konkret exempel) och hur skulle ni reagera i en situation där hästen är "olydig" pga instinkter?

För det första tycker inte jag att man ska ha för vana att bestraffa hästen för allt den gör. Det är så lätt att blanda ihop olydnad med rädsla.

Min häst kan tveka att gå ibland, (från marken, inte inriden), och om jag då blir arg skulle jag bara förvärra situationen. Det han söker efter hos mig är en trygg och stabil ledare. Att i det läget bli aggressiv gör bara att han blir ännu osäkrare och förstår mig ännu mindre. Har man hästar måste man förstå att de är flyktdjur, rädsla reagerar de ofta med, och man måste jobba på tilliten för att göra dem tryggare.

Delvis är han väl "olydig" då han tvekar. Han vet nog att det inte är farligt att gå nedför vägen mot stallet, vi går där ofta, men någonting gör att han känner sig osäker. Jag har lyckats få honom att tveka betydligt mindre, och det är genom att vara lugn och trygg och fint visa att vi visst ska gå ned till stallet. Ofta handlar hans tvekan om att vi är påväg tillbaka till hagen efter att ha lekt på ridbanan eller varit på promenad. Han vill inte tillbaka. Fortfarande ser jag ingen vinst i att skrämma honom till lydnad. Jag är inte intresserad av en häst som lyder mig för att jag aggressivt markerar att han måste, jag vill ha en häst som vill samarbeta med mig. Det är ju heller inte alltid man omedelbart vet om hästen är rädd eller om den bara inte vill det man själv vill.

 

[Totola]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Både och. Dels har han blivit lugnare med åren (är 17 nu), fram till 10-årsåldern var han en riktig studsboll..
Men, jag har också jobbat med att lära honom ta det lugnare - helt enkelt genom att göra halt och stå stilla. Övergångar HELA tiden när man rider, skolor.. ja du vet säkert. Förr travade jag inte en "hel sträcka", utan det var hela tiden trav-halt-trav-halt osv. Bara trav ledde till att han hittade på bus...eller jagade upp sig själv..

Hmm, det där känner jag igen... Lär bli en del trav-halt övningar för mig!

Om man själv ställer in sig på "jobbläge" och kräver koncentration mest hela tiden genom uppgifter - då kanske det blir lättare att inte bry sig om hästens problem utan få den anpassa sig efter uppgifterna istället? Blir ju jobbigare för hästen i längden att inte lyssna på ryttaren - eller det som är tanken iaf med inlärningspsykologi, att den bekvämaste vägen för hästen ska vara det som är rätt.?

När jag är ute och promenerar med min ena kuse så är han väldigt på hugget och ser spöken lite varstans (är egentligen inte så skraj av sig men sån som reagerar mer/mindre beroende på stressnivå eller tristessnivå för dagen) och är ganska "hård" på så vis att han gärna helt sonika ångvältar iväg i trav om man inte hinner stoppa honom. När jag var "tvungen" att träna honom ute men hade bitter smak i munnen sen gången innan då han skenat iväg pga en lastbil och inte haft en suck att hinna göra något åt det så drog ajg på honom full träningsutrustning och ställde in mig själv på "jobbläge". Inget megajobb utan bara lite halvhalter och gå med hästen lätt böjd, göra minihalvhalt i princip i varje steg för att hålla kontakten. Och vips var hästen inte rädd för spökena längre!
Om jag å andra sidan skulle gå med halvlångt grimskaft och inte bry mig så mycket om han stannar och tittar eller ökar tempot lite, spänner upp sig och såna "småsaker", då blir det kaos, all disciplin försvinner på nolltid!

 

[mackan]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Där är det ju just isåfall som jag ser det, hästens grundtrygghet både i sig själv och med dig som isåfall är bristen. sjävklart skall den vara trygg och harmonisk (kalla det uppfostrad om man vill ) nog att gå på slakt grimskaft och inte hela tiden aktiveras.

 

[Totola]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

För det första tycker inte jag att man ska ha för vana att bestraffa hästen för allt den gör. Det är så lätt att blanda ihop olydnad med rädsla.

Folk reagerar ju olika i lydnadssituationer dvs om hästen är olydig, inte nödvändigtvis via bestraffning.
Ser man det som bestraffning när man vill "lära hästen rätt" t ex genom att förstärka med spödutt eller starkare skänkel om hästen inte svarar på skänkeln så ja, då är det någ många som bestraffar! Ser man det som bestraffning att ryta till åt hästen, smälla till den rejält utan förstärkningssyfte utan helt enkelt för att visa att man är förbannad och att den gör fel m.m. ja då är det väl rätt underförstått att beteendet i sig inte kommer lära hästen något utan helt enkelt förmedla "matte är förbannad" vilket säkert kan uppfattas som en svaghet alt. göra hästen ännu mer skrajsen i en situation där den är rädd.

Jag tycker inte alls det är lätt att blanda ihop olydnad med rädsla. Olydnad = hästen gör inte det jag bad den om. Vilken anledning är irrelevant för att man ska kunna klassa det som "olydnad".
Rädsla = hästen blir stressad av något den upplever skrämmande/hotande, stress tror jag däremot är svårt att urskilja från rädsla, att vissa hästar kanske i själva verket är stressade snarare än rädda och vice versa.
Däremot så förstår jag om man vill se till orsaken till ett fel när man ska lösa det, lite som att man inte botar alla förkylningar med antibiotika eftersom vissa inte kan behandlas med det! Och det är ju då rädsla-biten kommer in och det vi diskuterar i tråden!

För att göra lång utläggning lite sammanfattad:
"bestraffa" har man sällan någon nytta av överhuvudtaget, därav tycker jag inte det är något problem i samband med rädsla utan rent allmänt att man tror att man kan träna hästen genom bestraffning. Kanske med vissa undantag, för gränser måste man ju få sätta.

 

[Totola]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Där är det ju just isåfall som jag ser det, hästens grundtrygghet både i sig själv och med dig som isåfall är bristen. sjävklart skall den vara trygg och harmonisk (kalla det uppfostrad om man vill ) nog att gå på slakt grimskaft och inte hela tiden aktiveras.

Det kan säkert stämma, jag inbillar mig inte att jag är tryggare än vad kusen ifråga skulle vara utan en störig matte med sig som förmodligen reagerar massor omedvetet på saker och ting.

Däremot tror jag inte man löser en "trygghetsissue" lättast genom att helt sonika ge slakt grimskaft och inbilla sig vara stålmannen utan att det är lättare att ge hästen något att tänka på och visa att man kan vara konsekvent för att sedan kunna släppa mer och mer på tyglarna (bildligt talat). Särskilt om tankeverksamheten gör att JAG glömmer bort att reagera på hästen vilket jag kan göra omedvetet ibland, eller själv bli uttråkad av att gå rätt upp och ner och få hjärnspöken (det får jag även utan häst ibland! tror mitt undermedvetna är mycket negativt...). Whatever works, men som sagt så tror jag stressen lättare försvinner ju mer ekipaget får tänka. Ingen plats för fokus på onödiga saker! När hjärnan sen är stimulerad och lite trötter så brukar det fungera ypperligt att hästarna får slappa.

Hästar som blir väldigt lite mentalt stimulerade brukar ju ha större tendens att stressa upp sig i onödan jämfört med hästar som får mycket tankejobb upplever jag.

 

[Charlotte67]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Jag hade en häst från 1994 tills för två år sen. Han var EXTREMT bakrädd som yngre och skenade t o m efter han sket (av ljudet av fallande bajs mot marken :-). Men han lugnade sig med åren och var 100% bra på dressyrbanan under alla år. Men jag har liksom glömt bort hur det är att ha en häst som rusar iväg några språng. Och har blivit 10 år äldre... Löser det genom att skaffa en 10 år yngre medryttare som får ta hand om uteridningen. :-)

 

[mackan]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Jag tycker inte alls det är lätt att blanda ihop olydnad med rädsla. Olydnad = hästen gör inte det jag bad den om. Vilken anledning är irrelevant för att man ska kunna klassa det som "olydnad".

Rädsla = hästen blir stressad av något den upplever skrämmande/hotande, stress tror jag däremot är svårt att urskilja från rädsla, att [I]vissa hästar kanske i själva verket är stressade snarare än rädda [/I]och vice versa.

Nyfiken - kan du utveckla det?
Vart drar du skiljetecknet mellan a) olydnad som du klassar det = hästen gör inte det du bad den om och b) hästen är rädd, svarar med olydnad och gör inte det du bad den om?
Hur kan anledningen till olydnaden vara irrelevant?
och vidare: varför skulle inte stress vara kopplat till rädsla? stress är ju själva symptomet på rädsla - stresshormoner utsöndras till allra högsta grad i ett rädslo tillstånd. Jag förstår inte det du skriver i sista stycket - du skriver en mening med ett påstående och sen säger du emot dig själv? (se röd stil i ditt citat)

 

[mackan]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Det kan säkert stämma, jag inbillar mig inte att jag är tryggare än vad kusen ifråga skulle vara utan en störig matte med sig som förmodligen reagerar massor omedvetet på saker och ting.

Däremot tror jag inte man löser en "trygghetsissue" lättast genom att helt sonika ge slakt grimskaft och inbilla sig vara stålmannen utan att det är lättare att ge hästen något att tänka på och visa att man kan vara konsekvent för att sedan kunna släppa mer och mer på tyglarna (bildligt talat). Särskilt om tankeverksamheten gör att JAG glömmer bort att reagera på hästen vilket jag kan göra omedvetet ibland, eller själv bli uttråkad av att gå rätt upp och ner och få hjärnspöken (det får jag även utan häst ibland! tror mitt undermedvetna är mycket negativt...). Whatever works, men som sagt så tror jag stressen lättare försvinner ju mer ekipaget får tänka. Ingen plats för fokus på onödiga saker! När hjärnan sen är stimulerad och lite trötter så brukar det fungera ypperligt att hästarna får slappa.

Hästar som blir väldigt lite mentalt stimulerade brukar ju ha större tendens att stressa upp sig i onödan jämfört med hästar som får mycket tankejobb upplever jag.

Jag håller med i det du säger rent principiellt. Men kanske inte rent praktiskt just i det scenario du beskriver.
Är hästen tillräckligt taggad och stressad så ska det BRA mycket till för att trötta ut den genom idog aktivering vid hand. Jag har snarare upplevt ibland (tex med galoppörer från banan) att en redan stressad individ kan bli ytterligare triggad vid hand, bara av faktumet att ngn hänger i grimskaftet/tygeln och försöker styra och ställa med den. De trycker på ännu mer och blir ännu mer taggade.

rent principiellt - och i många fall återigen så funkar aktiverings metoden som du säger - men inte i samtliga. Om man inte upplever att man når framgång med metoden kanske man får backa ytterligare steg. om rädslan/stressen uppnått en viss nivå, så upplever jag att det kan ge bättre resultat att hästen helt enkelt ges en viss del mer markerat och tydligt andrum och tankerum - att de blir lämnade ifred lite under sin stress, för att komma ner på jorden och se att de är de enda som är stressade

konkret exempel: en riktigt stressad och påtrycklig odräglig individ vid hand, som far och flyger och har huvudet i det blå så till den milda grad: en sån skulle jag lika gärna som att aktivera den - prova omvänd metod dvs säga ifrån EN gång klart och tydligt med röst/korrigerning i linan. sen eftergift och lever hästen runt utan att vara procerande eller riskera min egen säkerhet så låt den hoppa lite medans man själv går där och visslar för sig själv. fortsätter den stressa och det påverkar hur jag går, eller vart jag står i förhållande till hästen osv, så markering igen, eftergift och chans för hästen att återigen landa och inse vad som hände.
detta förutsätter förstås att den som handhar hästen verkligen ÄR genuint avstressad och cool. inga spel för gallerierna fungerar : )

bara en inflikning att man ibland med vissa individer har större framgång med tydlig markering på tryck och eftergift. konstant aktivering av en individ som är stressad till en viss nivå - kan ibland istället upplevas som konstant tryck på individen - och då stressar den inte av för att den aktiveras, utan aktiveringen tjänar som en faktor till fortsatt stress.

 

[flashlight]

Sv: Konkret typ av rädsle-yttring – springer iväg

Vad är den samlade åsikten, ska man låta en rädd häst fara förbi och låtsas som ingenting, eller ska man även vid (med mina ögon sett omotiverad) rädsla kunna kräva att den på sikt LÄR sig behärska sin rädsla?

Ja den ska behärska sin rädsla och lita på dej! Hästar vill ha starka trygga ledare, det mår de bäst av eftersom de är flockdjur. Jag säger till om hästen ger efter för såna impulser.

 

[flashlight]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Är alltid noga med att motstå plötsliga impulser att tex. plocka upp/korta tygeln inför en situation/objekt som hästen visar tittighet inför, och inte spänna till eller förändra ngt i min sits eller hjälpgivning utan bara rida på, och alltid vara steget före rent uppmärksamhetsmässigt, före hästen. Tycker det är en metod som funkar mycket bra, och som ger synnerligen trygga och otittiga hästar.

Instämmer. Man kan vara beredd att ta tygeln men låt den vara lång, om den var det innan faran dök upp.

Delvis KL

Sen är rösten väldigt väldigt viktig. Prata med hästen men inte "tröstande" utan uppmuntrande.

Rösten betyder enormt mycket för en häst.

 

[Totola]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Nyfiken - kan du utveckla det?
Vart drar du skiljetecknet mellan a) olydnad som du klassar det = hästen gör inte det du bad den om och b) hästen är rädd, svarar med olydnad och gör inte det du bad den om?
Hur kan anledningen till olydnaden vara irrelevant?
och vidare: varför skulle inte stress vara kopplat till rädsla? stress är ju själva symptomet på rädsla - stresshormoner utsöndras till allra högsta grad i ett rädslo tillstånd. Jag förstår inte det du skriver i sista stycket - du skriver en mening med ett påstående och sen säger du emot dig själv? (se röd stil i ditt citat)

Nu snurrade du in det lite tror jag... *trött*

Inget skiljetecken mellan olydnad och rädsla. Bara att jag inte ser olydnad varken som motsatsen till eller lika med rädsla utan ett samlingsbegrepp som kan bero på olika saker. Oftast felinlärning, men hästen kan ju vara "olydig" pga andra faktorer också t ex att den blir stressad/rädd av en traktor som åker förbi och inte lyssnar på förhållningarna från ryttaren. Bara som exempel.

Att stress inte är kopplat till rädsla har jag inte skrivit vad jag kan komma ihåg? Men att stress även kan bero på annat såklart så det finns inget likamed-tecken emellan stress och rädsla. Kusen kan bli stressad för att den blir förvirrad, inte vet vad som föräntas av den, press osv, utan att det förknippas minsta lilla med rädsla. När en häst blir stressad använder den i regel "fel" hjärnhalva, vilket de kan göra när de blir skraja också, men de behöver ju inte nödvändigtvis vara stressade i någon högre grad - särskilt iom att det trots allt finns många hästar som fortfarande är kontaktbara och lyder när de är rädda, använder mao åtminstone delvis rätt hjärnhalva. Det tror jag är svårt om hästen är riktigt stressad.
Stress är som sagt ett symptom, men kan vara symptom på olika saker, men ibland tror jag som sagt det kan vara svårt att avgöra orsaken när man sitter på hästen. Eftersom det kan vara en hårfin skillnad att vara "rädd" för spöet om den inte springer på ordentligt jämfört med att känna sig pressad och iom det visa symptom på stress. Att den kan bli tokstressad och stegra sig av okänd anledning osv. Tror inte det är något problem eller särskilt svårt att märka skillnad rent överlag, men att det ibland kan vara lätt att missbedöma hästens stress-beteende.

För att ta ett riktigt kasst exempel så var det en kuse som aldrig hade tävlat tidigare och en tapper tjej som skulle "tävla" på en klubbdressyr. På träningen hade det gått riktigt bra de senaste veckorna och kusen kunde det mesta galant rörelsemässigt/formmässigt. Väl inne på banan var kusen uppe i varv - men för oss som åskådare såg den väldigt GLAD ut för att vara rädd eller nervös medans ryttaren som satt på ryggen tolkade spänningen, bristen på bjudning och kastandet åt sidorna/undvikandet av väggen vid ett antal tillfällen som att hästen var rädd. Det var ju trots allt nytt (inte så konstigt att man tror det! ) för oss som stod och tittade på så såg det ut som att hästen lekte med henne när han märkte att hon gullade och lockade. Den spända giraffen som knappt kunde gå längs väggen fick INTE bra poäng! (jag har tillåtelse att skriva så eftersom det för tillfället var min häst! ). Att då vänta ut och vara "bussig" mot hästen var med facit i hand ingen bra lösning eftersom kusen bara var peppad av den nya situationen utan en sån situation där förstärkning och att man "kräver lydnad" hade varit på plats. Inte alltid så lätt att avgöra när man sitter på hästryggen särskilt eftersom man själv bara har någon sekund (max) på sig att bestämma sig för hur (eller hur man inte) ska reagera på hästen!

 

[Totola]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

bara en inflikning att man ibland med vissa individer har större framgång med tydlig markering på tryck och eftergift. konstant aktivering av en individ som är stressad till en viss nivå - kan ibland istället upplevas som konstant tryck på individen - och då stressar den inte av för att den aktiveras, utan aktiveringen tjänar som en faktor till fortsatt stress.

Ja, att det inte alltid fungerar är jag med på. Och att den metoden du skriver här också kan fungera bra!
Bäst för de flesta är förmodligen ett mellanting - att man aktiverar ganska "passivt" dvs bestämmer vad hästen ska göra med så lite inverkan som möjligt och utan att hästen känner sig pressad. Kräver lite skills i form av kroppsspråk..
Är väl egentligen det du skriver här - bara det att man ändå "aktiverar" fast såpass passivt att hästen helt enkelt får det obekvämt när den gör fel.

 

[Lazio]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Mina hästar är stabila som två klippor. (Haha)
Nej men allvarligt, de har blivit väldigt trygga och lugna med mig efter våra år tillsammans. Jag minns inte när de var rädda på riktigt senast, minns inte nån gång när stoet var rädd. Jag menar, när vi mötte två skitstora älgar mitt ute i skogen stannade hon och frågade mig "Ska vi verkligen gå här matte?" Jag svarade "Nääeeee!!" så vände vi. Men hon blev inte rädd. Valacken har varit rädd på riktigt några ggr.

De ska alltid ta mina kommandon även om de är rädda. Det är jag som bestämmer om nåt är farligt eller inte. Det är klart att de får titta på "läskiga" grejer, men de ska inte försöka vända eller ta en annan väg för att de inte vill förbi, det spelar ingen roll vad den läskiga grejen är. Jag tar valacken som exempel för mitt sto är aldrig olydig/"rädd" när jag är med.

Han ska alltid "bli rädd" för olika saker, ibland räcker det med att bara säga åt honom med rösten, ibland får han ett spörapp, ibland måste man skälla och bråka på honom, men han går alltid förbi, med mig på ryggen (eller om jag kör, i vagnen). I de situationerna är han olydig.

Ett exempel: Han ser nåt läskigt (senast några får i en hage), han stannar, börjar snurra runt, backa och skutta runt som en groda för att vända håll. Jag reagerar med att vända tillbaks honom och driva honom framåt, är han väldigt jobbig får han skäll också.

När han blir rädd på riktigt så börjar han skaka och man känner hans hjärta dunka jättehårt. Då ska han ändå lyssna på mig om jag säger att det inte är nån fara. I de situationerna får han beröm när han lyssnar, för han kan bli väldigt stressad om man går på honom för hårt där. Det kan vara att han tittar på nånting och så verkar det som han intalar sig själv att det är skitläskigt, och ska vända och dra hem. Han är lite speciell den hästen. Där gäller det att driva honom framåt innan han har börjat intala sig att man inte kan gå förbi, så han kommer på andra tankar.

När de reagerar instinktivt gör jag ingenting. Säger bara "lugn" om de hetsar upp sig efteråt. Och med det menar jag att de tex hoppar åt sidan för nånting som de inte har tittat på innan. Det händer sällan, men valacken har sina dagar då han hoppar upp och ner i dikena för en massa olika grejer längs vägen. Men då är det för att han har tittat på det innan och liksom planerat in att hoppa åt sidan för det, och det är inte instinktivt.

Jag tycker man ska tänka på om hästen verkligen är rädd på riktigt eller bara larvar sig. Den ska lita på ägaren/ryttaren så pass att om den säger att det inte är farligt så ska hästen gå med på det.

Sen ska man gå till sig själv och tänka efter, vad man gör i sadeln. Ser man tex en lastbil längre fram och spänner sig, ja inte konstigt då om hästen hajar till och undrar vad som händer.

 

[mackan]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

en stressad/rädd häst kan ha öronen framåt.

du gör ett misstag om du tror att det inte finns stress hos en rädd häst. Det är ett biologiskt faktum att stresshormoner alltid finns närvarande vid rädsla. Hur den visar rädsla/stress är en annan sak.
vissa individer visar det utåt.
andra stänger in sin stress/rädsla. den senare typen är den som är svårast att få bukt med.

 

[mackan]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Ja, att det inte alltid fungerar är jag med på. Och att den metoden du skriver här också kan fungera bra!
Bäst för de flesta är förmodligen ett mellanting - att man aktiverar ganska "passivt" dvs bestämmer vad hästen ska göra med så lite inverkan som möjligt och utan att hästen känner sig pressad. Kräver lite skills i form av kroppsspråk..
Är väl egentligen det du skriver här - bara det att man ändå "aktiverar" fast såpass passivt att hästen helt enkelt får det obekvämt när den gör fel.

Ja precis.

 

[stjarnfall]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Gör ni skillnad på om hästen är "olydig" mot om hästen reagerar instinktivt pga t ex rädsla? Vad är isåfall "olydig" och hur skulle ni reagera i en sådan situation? (ta gärna något konkret exempel) och hur skulle ni reagera i en situation där hästen är "olydig" pga instinkter?

Alltså, jag tar ponnyn som exempel då... Hon har en hel del egna ideer och det har blivit maktkamp flera gånger, speciellt under tiden i början när hon testade mig
Ex: Vi är ute & rider. Hon tvärstannar, glor i fjärran och blir helt stel. Sen ska hon bort därifrån så snabbt som möjligt, snurrar och försöker springa hem. Eller bara gör det utan anledning. Detta händer av någon anledning bara på väg FRÅN stallet, på väg hem pinnar hon på som fan och stannar inte för något...:smirk: Det händer inte heller med ägaren som har haft henne i 20 år eller när det är annan häst med = Olydnad.
Ex: Rider, det kommer stora maskiner förbi, hon blir skärrad och backar och försöker komma bort från dem, eller hon ser något konstigt och flyger åt sidan eller framåt eller stannar och tittar och vill inte gå framåt. = Rädsla.
Är hon olydig: skänklar, säger till henne med rösten att vi ska fram, ordentligt ledande tygeltag, spödask, smack. Vill hon sticka åt motsatt håll stannar jag henne tills hon slutar och sen försöker vi gå åt rätt håll igen.
Är hon rädd: så långa tyglar det går utan att hon sticker, bromsar med sitsen, försöker få henne att titta på det otäcka, klappar och pratar.

 

[Tjalfe]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Det är faktiskt en grej som jag är väldigt osäker på det här med hur jag ska hantera min ponny närhan blir rädd(vilket händer ganska ofta). Jag vet inte hur jag ska göra. Blir lika osäker varje gång han blir rädd för jag vet inte vad jag ska göra.
Jag har ju som regel när jag är ute och promenarar med min häst att han får inte gå förbi mej om jag inte har bett honom om det, han följer det nogrant, stannar jag så stannar han osv, han går alltså inte om mej. Men så blir han rädd och studdsar förbi mej, då har han ju brytit mot en av mina allra viktigaste "regler", och hur hanterar jag det? Det är ju jag som är ledare men det är ju en väldigt naturlig reaktion(även hos männisor) att man hoppar till om man blir rädd för något, och kanske inget han kan ro för.

En kanske väldigt dum fråga: Tror ni att hästar kan "utnyttja" det och "spela" rädda för att kunna "bryta mot reglerna" och få lite mer som dom vill, om dom t.e.x insett att om jag blir rädd för den där stenen som hoppar matte av och leder mej istället" "eller om jag blir rädd för den där grejen så slipper jag göra så och så".
Eller kan inte hästar tänka så och "planera" på det viset?

Är rädd för att min häst ifrågasätter ledarskapet utan att jag vet om det när han blir rädd för både det ena och det andra(t.ex. den där stenen han gått förbi 100 gånger.)

 

[mackan]

Sv: Er inlärningspsykologi: Olydnad vs. rädsla?

Ja hästar lär sig vad som ger utdelning och vad som lönar sig.
de planerar inte sina ageranden, dvs de "testar" inte på det sättet att de planerar i förväg att kolla av läget. Men om de agerar och det blir ett visst resultat av agerandet, så sätter de snart ett samband mellan de tu, om det upprepas ett flertal gånger, dvs om hästen upplever en konsekvens som för den kan vara en framgång, i samband med agerandet.

det som gäller för dig är ju att verkligen kunna läsa av din häst, om det ÄR rädsla eller testande. samtidigt behöver det ju inte vara så komplicerat, för du bör ju markera oavsett om hästen är rädd, att nej så gör man inte. ta tillbaks den markerat när den hoppat, med rösten eller med hjälpen, dvs en knyck i ledbandet, och sen eftergift när den korrigerat sig. mer kompicerat än så behöver det inte vara.