Ensamträning - kan det vara omöjligt vara ensam?

Havanais

Trådstartare
Jag har en bichon havanais på 16 månader. Hon är lugn, glad, lekfull, kärleksfull, lätt att arbeta med - men hon kan inte vara ensam. Jag har verkligen försökt. Från några månaders ålder, enligt allt jag kunnat läsa mig till - små korta pass med olika rum, upp på övervåningen, ut till brevlådan etc. Har gränsat av hennes utrymme`med galler, gett goda saker, sett till att hon är rejält aktiverad på promenad före ensamhetsträningen så att hon är både fysiskt och mentalt trött - tog till slut hjälp av betald hundcoach som kom hem till oss flera gånger och hjälpte till. Vi gjorde då ungefär samma som jag redan försökt enligt ovan. Har också provat tips från Anders Hallgren ("jag ska bara hämta godis" - gå längre och längre bort vid hämtandet, sen ut genom dörren, längre tid borta etc) - MEN inget av detta fungerar alltså. Hon skäller, och skäller, och skäller. Har provat låta henne ha sällskap av kompishunden här, och också låtit de två vara ensamma hos kompishunden - men hon skäller. Det enda som hänt under träningen även med hundcoachen är att hon fått panik av kompostgaller. Och ger man henne något rent fruktansvärt gott så rör hon det ändå inte om hon är ensam och vi gått ut genom ytterdörren. Hon kan vara ensam i ett annat rum och ligga lugnt och vila/sova, men bara om vi också är kvar i huset.

Jag är väldigt bekymrad. Jag jobbar hemifrån men det skulle vara roligt att ha möjlighet att också göra andra jobb ibland, och t ex kunna sticka och handla och inte behöva vänta tills resten av familjen kommer hem. Det är inte hållbart i längden. Min fråga är dels - vad har jag missat, finns det fler metoder, och dels: finns det hundar som helt enkelt inte fixar vara ensamma ens fem minuter utan att skälla och yla?
 
Jag hade en hund som inte gick att lämna mer än i bilen. Han fick panik när han lämnades, annars i grunden en mycket trygg hund.

Jag hoppas du finner råd här.
 
Tack för era svar! Vi har aldrig provat lämna henne i bilen. Vi kör bil extremt sällan, så det har liksom inte varit aktuellt. Skulle det ändå kunna vara en väg att gå? Tycker ni det verkar som om jag provat allt... gjort "rätt"? När vet man om hon är en av de där hundarna som aldrig kommer kunna vara ensamma?
 
Hur länge brukar hon skälla/yla innan du ger upp och kommer tillbaka? Återvänder du för tidigt kommer du oavsiktligt träna upp hennes uthållighet. Det och att hunden tillåts förfölja en i hemmet är väldigt vanliga missar.
 
Hon kan som sagt vara ensam i andra rum utan att följa efter. Vi har tränat detta med avgränsning inomhus. Jag har från första steget utanför dörren varit noga med att passa på att gå in igen under en paus i skällandet. Någon/några sekunder brukar det vara då jag kan öppna och gå in. Gör förstås ingen affär av henne då.
Som max har hon skällt i ca 45 minuter. Då har jag varit inne hos grannen på andra sidan gatan och lyssnat på henne via mobilen.
 
Hon kan som sagt vara ensam i andra rum utan att följa efter. Vi har tränat detta med avgränsning inomhus. Jag har från första steget utanför dörren varit noga med att passa på att gå in igen under en paus i skällandet. Någon/några sekunder brukar det vara då jag kan öppna och gå in. Gör förstås ingen affär av henne då.
Som max har hon skällt i ca 45 minuter. Då har jag varit inne hos grannen på andra sidan gatan och lyssnat på henne via mobilen.
Och efter de 45 minuterna? Återvänder du medan hon fortfarande är i full gång?
 
Under dessa 45 minuter är tystnaden mellan skallen ibland uppemot en minut. Men det är inte alls så att det blir längre och längre mellan skallen utan det är totalt oregelbundet. Så ja, på så sätt är hon i full gång.
 
Under dessa 45 minuter är tystnaden mellan skallen ibland uppemot en minut. Men det är inte alls så att det blir längre och längre mellan skallen utan det är totalt oregelbundet. Så ja, på så sätt är hon i full gång.
Ja, en minut är egentligen ingenting. Även om hon är tyst är hon knappast nedvarvad utan tar sig snarare en liten ”konstpaus”. Det är helt avgörande att ni inte återvänder förrän hon på riktigt har lugnat ner sig. Har hon tillgång till hela hemmet eller har ni testat att begränsa hennes yta ordentligt då hon ska vara själv?
 
Ja, det finns hundar som aldrig klarar av att vara ensamma hemma. Supertrist men det kan hända att en får pussla runtomkring dem/skaffa hundvakt hela livet igenom. En del verkar fungera i bil eller hundgård däremot, kanske värt att testa?
@AlmostEasy Jag skulle vara jätteförsiktig med att rekommendera någon att öka på tiden hunden lämnas ensam, risken känns stor att det är ångesten som blir större snarare än toleransen.
 
Ja, som jag beskrev i mitt första inlägg har vi gränsat av med kompostgaller. Hon är då i det minsta rummet med galler för dörröppningen. Hon hatar kompostgaller nu. Jag har från andra håll, t ex hundcoachen, fått rådet att inte låta henne skälla i evigheter. (För mig känns 45 minuter som länge) för att hon då helt enkelt tappar möjligheten att lugna ner sig av sig själv. Jag undrar hur länge du tycker jag ska vänta? Alltså, om hon skulle skälla i två timmar, skulle jag då ändå vänta?
 
Ja, det finns hundar som aldrig klarar av att vara ensamma hemma. Supertrist men det kan hända att en får pussla runtomkring dem/skaffa hundvak t hela livet igenom. En del verkar fungera i bil eller hundgård däremot, kanske värt att testa?
@AlmostEasy Jag skulle vara jätteförsiktig med att rekommendera någon att öka på tiden hunden lämnas ensam, risken känns stor att det är ångesten som blir större snarare än toleransen.
Det är det jag tänker - min hund är kanske en av dessa - jag undrar väl lite närom jag ska ge upp och inse att det är så... Tror du jag provat allt? Bil verkar jättekonstigt, vi kör nästan aldrig bil så det är verkligen ingen bekant miljö för henne. Är hon ensam i vår lilla trädgård är det samma skällande där.
Jag har också tänkt, angående ditt svar tillAlmostEasy, att det är fel att låta henne skälla. Det är bara två gånger vi lämnat henne så länge - jag var desperat och tänkte att då slutar hon kanske till slut av trötthet. Men nej.
 
Det är det jag tänker - min hund är kanske en av dessa - jag undrar väl lite närom jag ska ge upp och inse att det är så... Tror du jag provat allt? Bil verkar jättekonstigt, vi kör nästan aldrig bil så det är verkligen ingen bekant miljö för henne. Är hon ensam i vår lilla trädgård är det samma skällande där.
Jag har också tänkt, angående ditt svar tillAlmostEasy, att det är fel att låta henne skälla. Det är bara två gånger vi lämnat henne så länge - jag var desperat och tänkte att då slutar hon kanske till slut av trötthet. Men nej.
jag vet ganska många hundar som ljudar hemma men aldrig säger pip i bilen, så prova,men gör ingen dramatik av det hela,lasta in i bilburen,kör en runda ,parkera o gå utan att prata eller annat.
 
Hon är ju "bara" 16 månader och alltså inte en mogen, vuxen hund ännu. Det är klart att det är värt det att fortsätta träna tänker jag! :) Många hundar landar inte i sig själva förrän de är runt tre-fyra år så jag tycker att det känns tidigt att ge upp. Jag har inte själv haft någon hund med svår separationsångest, men har ni provat med en riktig koja? Alltså ett avskilt hundhus/grotta/whatever i huset?

Jag skulle på allvar se hur hon reagerar i bil också. Man vet aldrig.

Men det där med att lämna och "vänta ut" tror jag personligen verkligen inte på. Jag tror att det bygger ångest.
 
Ja, som jag beskrev i mitt första inlägg har vi gränsat av med kompostgaller. Hon är då i det minsta rummet med galler för dörröppningen. Hon hatar kompostgaller nu. Jag har från andra håll, t ex hundcoachen, fått rådet att inte låta henne skälla i evigheter. (För mig känns 45 minuter som länge) för att hon då helt enkelt tappar möjligheten att lugna ner sig av sig själv. Jag undrar hur länge du tycker jag ska vänta? Alltså, om hon skulle skälla i två timmar, skulle jag då ändå vänta?
Det enda svaret där är ja, om det så tar två timmar eller mer så ska man vänta. Det optimala är förstås att man hinner komma tillbaka innan hunden blivit upprörd men blir den det så fort man går utanför dörren så har man inget annat val än att vänta när man väl gått ut. Ge någonting extremt gott och sätt en kamera i rummet så att det går att timea så att du kommer in när hunden är tyst. I början kan det räcka med att var i ett annat rum inomhus om det är riktigt stora problem. Det är superviktigt att man inte kommer in innan hunden lugnat ner sig (i början räcker det med slutat vara hysterisk). Olika miljöer som hundgård eller bil är förstås också värda att prova om hunden upplever att det är lättare där men har man väl börjat så är det jätteviktigt att konsekvent låta bli att komma tillbaka medan hunden fortfarande är upprörd. Sekunden den tystnar, då kan man komma tillbaka. Det går inte att trycka på hur viktigt det är med timeing och konsekvens. Har du kommit tillbaka tidigare medan hunden varit upprörd så har den nu lärt sig att du kommer tillbaka bara den är upprörd länge nog och då kan man få vänta i timmar i början och det är extremt påfrestande både för en själv och hunden men oftast värt det i slutänden. Ja, flera hundar får både ångest och "temper tantrums" när de inte får följa med men om man konsekvent kommer tillbaka när de lugnat ner sig så brukar det rätt fort gå att kunna lämna dom åtminstone en stund med sysselsättning.
 
Senast ändrad:
@AlmostEasy Jag skulle vara jätteförsiktig med att rekommendera någon att öka på tiden hunden lämnas ensam, risken känns stor att det är ångesten som blir större snarare än toleransen.
Jag utgår ifrån att TS är medveten om att var och en svarar utifrån egna erfarenheter. Ingen här har vad jag vet träffat TS och hunden så att på avstånd avgöra vilka förändringar som ska till i just deras specifika fall är ganska omöjligt. Men ja, jag har definitivt träffat hundar där enda vägen igenom var just det - igenom. (Har för övrigt en sådan här hemma) Sen är det ju flera saker vi i vardagen mer eller mindre medvetet gör som både kan stävja och främja separationsångest.
 
Jag utgår ifrån att TS är medveten om att var och en svarar utifrån egna erfarenheter. Ingen här har (vad jag vet) träffat TS och hunden så att på avstånd avgöra vilka förändringar som ska till i just deras specifika fall är ganska omöjligt. Men ja, jag har definitivt träffat hundar där enda vägen igenom var just det - igenom. Sen är det ju flera saker vi i vardagen mer eller mindre medvetet gör som både kan stävja och främja separationsångest.

Javisst! Jag tycker bara att det är en rätt aversiv metod att föreslå. Det finns större risk att det går åt fel håll än om man fortsätter arbeta stegvis.
 
Hon är ju "bara" 16 månader och alltså inte en mogen, vuxen hund ännu. Det är klart att det är värt det att fortsätta träna tänker jag! :) Många hundar landar inte i sig själva förrän de är runt tre-fyra år så jag tycker att det känns tidigt att ge upp. Jag har inte själv haft någon hund med svår separationsångest, men har ni provat med en riktig koja? Alltså ett avskilt hundhus/grotta/whatever i huset?

Jag skulle på allvar se hur hon reagerar i bil också. Man vet aldrig.

Men det där med att lämna och "vänta ut" tror jag personligen verkligen inte på. Jag tror att det bygger ångest.
När det gäller hundgrotta, ja, vi har en mysig mjuk grå filtkoja med lurvigt golv. I den brukar hon lägga grejer hon snor och vet att hon inte får ha (t ex fotbollsskor :)) - men hon ligger aldrig och chillar i den utan det är bara förvaring.
När det gäller bil och vi är ute och kör med familjen så vet jag hur det blir: hon blir fasansfullt orolig och skällig och till sig så fort nån lämnar bilen för att tanka eller handla. Även vi andra är kvar. Och så är det ju inte med huset. Men jag ska absolut prova, men hur är då tanken, ska jag stoppa in henne i bilen (vi har ingen bur, hon väger 7 kg och vi har ett speciellt bilbälte till henne) och sen hoppa upp på min cykel och sticka iväg en sväng? Och om det funkar, är då bilen hennes "hem"?
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Det enda svaret där är ja, om det så tar två timmar eller mer så ska man vänta. Det optimala är förstås att man hinner komma tillbaka innan hunden blivit upprörd men blir den det så fort man går utanför dörren så har man inget annat val än att vänta när man väl gått ut. Ge någonting extremt gott och sätt en kamera i rummet så att det går att timea så att du kommer in när hunden är tyst. I början kan det räcka med att var i ett annat rum inomhus om det är riktigt stora problem. Det är superviktigt att man inte kommer in innan hunden lugnat ner sig (i början räcker det med slutat vara hysterisk). Olika miljöer som hundgård eller bil är förstås också värda att prova om hunden upplever att det är lättare där men har man väl börjat så är det jätteviktigt att konsekvent låta bli att komma tillbaka medan hunden fortfarande är upprörd. Sekunden den tystnar, då kan man komma tillbaka. Det går inte att trycka på hur viktigt det är med timeing och konsekvens. Har du kommit tillbaka tidigare medan hunden varit upprörd så har den nu lärt sig att du kommer tillbaka bara den är upprörd länge nog och då kan man få vänta i timmar i början och det är extremt påfrestande både för en själv och hunden men oftast värt det i slutänden. Ja, flera hundar får både ångest och "temper tantrums" när de inte får följa med men om man konsekvent kommer tillbaka när de lugnat ner sig så brukar det rätt fort gå att kunna lämna dom åtminstone en stund med sysselsättning.
Men jag har som sagt fått lära mig att det viktiga är att man går in EXAKT när hunden är tyst - även om det bara rör sig om sekunder - för att om man smyger in i den tysta sekunden ska det av hunden inte uppfattas som att man kommer för att den skällde, utan det bara råkade man göra. Jag kliver alltså INTE in mitt i ett skall. Men att vänta på att denna hund ska lägga sig ner nöjd och tyst - nej, jag ser det inte hända henne... Och vad gäller sysselsättning, leta godsak, kong etc - allt sånt har blivit förgiftat för henne och bara förknippat med ensamheten hon inte gillar.
 
När det gäller hundgrotta, ja, vi har en mysig mjuk grå filtkoja med lurvigt golv. I den brukar hon lägga grejer hon snor och vet att hon inte får ha (t ex fotbollsskor :)) - men hon ligger aldrig och chillar i den utan det är bara förvaring.
När det gäller bil och vi är ute och kör med familjen så vet jag hur det blir: hon blir fasansfullt orolig och skällig och till sig så fort nån lämnar bilen för att tanka eller handla. Även vi andra är kvar. Och så är det ju inte med huset. Men jag ska absolut prova, men hur är då tanken, ska jag stoppa in henne i bilen (vi har ingen bur, hon väger 7 kg och vi har ett speciellt bilbälte till henne) och sen hoppa upp på min cykel och sticka iväg en sväng? Och om det funkar, är då bilen hennes "hem"?
Lämna henne inte bältad i bilen!
 

Liknande trådar

Hundträning Hej! Här kommer ännu en tråd om ensamhetsträning :angel: Har en snart 6 månader gammal valp av vallhundsras som jag ensamhetstränar för...
Svar
14
· Visningar
3 415
Övr. Hund Vi har en ettårig dvärgschnauzerkille Frippe som på många sätt känns som världens enklaste hund. Lugn och trygg och lagom social med nya...
Svar
19
· Visningar
3 524
Övr. Hund Okej, hur många hundar som faktiskt vill vara ensamma kan säkert diskuteras. Men till saken. Vi har kört samma rutiner med Sigge i...
Svar
7
· Visningar
1 674
Senast: paradiset
·
S
Övr. Hund Kan dra lite kort hur situationen ser ut... Jag har en valp, sex månader gammal, köpte honom för snart två månader sedan. Han blev...
Svar
5
· Visningar
1 470
Senast: Melli
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp