Ensamträning - kan det vara omöjligt vara ensam?

[Sel]

När det gäller hundgrotta, ja, vi har en mysig mjuk grå filtkoja med lurvigt golv. I den brukar hon lägga grejer hon snor och vet att hon inte får ha (t ex fotbollsskor ) - men hon ligger aldrig och chillar i den utan det är bara förvaring.
När det gäller bil och vi är ute och kör med familjen så vet jag hur det blir: hon blir fasansfullt orolig och skällig och till sig så fort nån lämnar bilen för att tanka eller handla. Även vi andra är kvar. Och så är det ju inte med huset. Men jag ska absolut prova, men hur är då tanken, ska jag stoppa in henne i bilen (vi har ingen bur, hon väger 7 kg och vi har ett speciellt bilbälte till henne) och sen hoppa upp på min cykel och sticka iväg en sväng? Och om det funkar, är då bilen hennes "hem"?

Är hon inte redan bekväm med att bli ensam i bilen lär det inte underlätta, det var mer ett förslag ifall hon var neutral under resande.

Fint att hon har ett bo i hemmet!

 

[Sel]

Det enda svaret där är ja, om det så tar två timmar eller mer så ska man vänta. Det optimala är förstås att man hinner komma tillbaka innan hunden blivit upprörd men blir den det så fort man går utanför dörren så har man inget annat val än att vänta när man väl gått ut. Ge någonting extremt gott och sätt en kamera i rummet så att det går att timea så att du kommer in när hunden är tyst. I början kan det räcka med att var i ett annat rum inomhus om det är riktigt stora problem. Det är superviktigt att man inte kommer in innan hunden lugnat ner sig (i början räcker det med slutat vara hysterisk). Olika miljöer som hundgård eller bil är förstås också värda att prova om hunden upplever att det är lättare där men har man väl börjat så är det jätteviktigt att konsekvent låta bli att komma tillbaka medan hunden fortfarande är upprörd. Sekunden den tystnar, då kan man komma tillbaka. Det går inte att trycka på hur viktigt det är med timeing och konsekvens. Har du kommit tillbaka tidigare medan hunden varit upprörd så har den nu lärt sig att du kommer tillbaka bara den är upprörd länge nog och då kan man få vänta i timmar i början och det är extremt påfrestande både för en själv och hunden men oftast värt det i slutänden. Ja, flera hundar får både ångest och "temper tantrums" när de inte får följa med men om man konsekvent kommer tillbaka när de lugnat ner sig så brukar det rätt fort gå att kunna lämna dom åtminstone en stund med sysselsättning.

Jag håller inte med om att det är okej att lämna en hund med allvarlig ångest tills den "lugnat ned sig".

 

[AlmostEasy]

Alltså, om hon skulle skälla i två timmar, skulle jag då ändå vänta?

Ja. Och en kamera är verkligen guld att ha i dessa lägen, så tajmingen blir mer exakt. Ett riktigt gott ben kan ibland hjälpa att fungera som en brygga mellan ångest och lugn och har du dessutom en kamera ser du om hon i pauserna väljer att intressera sig för benet. Om du bara lyssnar till ljudnivån och går in när hon råkar vara tyst finns risken att ångesten bara tagit sig en annan form just då (exempelvis vankande).

 

[Wingates]

Jag håller inte med om att det är okej att lämna en hund med allvarlig ångest tills den "lugnat ned sig".

Skulle dock säga att många inte har ångest utan har lärt sig att skälla funkar faktiskt.
Sen är det ju upp till var och en vad man känner sig bekväm men i träningsväg och att man får läsa sin hund.

 

[Angel]

Men jag har som sagt fått lära mig att det viktiga är att man går in EXAKT när hunden är tyst - även om det bara rör sig om sekunder - för att om man smyger in i den tysta sekunden ska det av hunden inte uppfattas som att man kommer för att den skällde, utan det bara råkade man göra. Jag kliver alltså INTE in mitt i ett skall. Men att vänta på att denna hund ska lägga sig ner nöjd och tyst - nej, jag ser det inte hända henne... Och vad gäller sysselsättning, leta godsak, kong etc - allt sånt har blivit förgiftat för henne och bara förknippat med ensamheten hon inte gillar.

Men har du haft kamera så du sett hunden? Annars är det en stark rekommendation att skaffa det.
Vad gäller sysselsättning så ge bara hunden köttiga ben, kong med köttfärs, aktiveringsboll eller vad den nu uppskattar i samband med att ni inte ensamhetstränar ett par veckor så brukar den typ av blockering släppa förutsatt att hunden inte är helt ointresserad av mat.

 

[Sel]

Skulle dock säga att många inte har ångest utan har lärt sig att skälla funkar faktiskt.
Sen är det ju upp till var och en vad man känner sig bekväm men i träningsväg och att man får läsa sin hund.

Absolut! Det finns alltid grader i helvetet så att säga, men om en hund verkligen har ångest tror jag inte på att lämna huset tills det blir tyst.

 

[Havanais]

Lämna henne inte bältad i bilen!

Nej? Alltså, ska hon vara lös och kunna röra sig runt i hela bilen, är det så man ska göra? Jag har inte ens körkort själv så bil med familjen och hunden är inte vardagsmat för oss...

 

[Angel]

Jag håller inte med om att det är okej att lämna en hund med allvarlig ångest tills den "lugnat ned sig".

Du får förstås tycka det men orsaken till ångesten är ju att hunden är satt i en situation den inte gillar och inte vet hur den ska ta sig ur. Lär den sig att om den lugnar ner sig så löser det situationen dvs människan kommer tillbaka så brukar den typen av blockeringar släppa eftersom man gett hunden ett verktyg för att lösa problemet. Därför det är så extremt viktigt med att man i början kommer in direkt när hunden lugnat sig så att det inte leder till uppgivenhet istället. Om skällande löser problemet så ökar bara den typen av beteende istället. Sen får man alltid vara extremt försiktig med den typen av hundar att de senare inte lämnas för länge när man arbetar med att utöka ensamhetestiden.

 

[Havanais]

Men har du haft kamera så du sett hunden? Annars är det en stark rekommendation att skaffa det.
Vad gäller sysselsättning så ge bara hunden köttiga ben, kong med köttfärs, aktiveringsboll eller vad den nu uppskattar i samband med att ni inte ensamhetstränar ett par veckor så brukar den typ av blockering släppa förutsatt att hunden inte är helt ointresserad av mat.

Jag ser henne. FIlmar och lyssnar. Hon går av och an bakom gallret, sitter ner ibland, skäller i stort sett hela tiden. Vi hade uppehåll med träningen när vi var på landet i somras, men hon glömmer inte, nu när vi kommer med godsakerna hemma i vanliga huset är det samma sak - hon blir så uppstressad att det inte betyder nåt för henne - eler om det är så att hon "offrar" dem för att få tillbaka oss - men kanske analyserar för mycket där.

 

[Havanais]

Absolut! Det finns alltid grader i helvetet så att säga, men om en hund verkligen har ångest tror jag inte på att lämna huset tills det blir tyst.

Och detta är så svårt. För hundcoachen jag hade hemma tyckte att hon inte fradgade och att hennes ögon inte stod ut ur skallen och då var det inte ångest. Men ändå fick man bara lämna henne enligt ett minutiöst schema med en minut extra var tredje dag. Och när vi nått sju minuter startade skällandet om i full galopp, så att säga. Där gick hennes gräns. Som jag sedan ändå fläskat på med och utökat för att se om det blev skillnad, Men detta är dessutom vår första hund. Och jag tycker det är väldigt svårt att dra gräns mellan ångest och mer typ upprördhet "ni glömde mig, kom tillbaka".

 

[Sel]

Du får förstås tycka det men orsaken till ångesten är ju att hunden är satt i en situation den inte gillar och inte vet hur den ska ta sig ur. Lär den sig att om den lugnar ner sig så löser det situationen dvs människan kommer tillbaka så brukar den typen av blockeringar släppa eftersom man gett hunden ett verktyg för att lösa problemet. Om skällande löser problemet så ökar bara den typen av beteende istället. Sen får man alltid vara extremt försiktig med den typen av hundar att de senare inte lämnas för länge när man arbetar med att utöka ensamhetestiden.

Jag säger inte att det inte kan fungera, frågan för mig är mer hur länge det är värt det att utsätta hunden för stress och ångest. Är det trettio minuter? Två timmar? Fem timmar eller mer? Vilket ångestrelaterat beteende är okej under tiden och hur kan man vara säker på att hunden verkligen lugnat sig och funnit sig i situationen istället för att den bara "Stängt av". Tänk om det är en hund som inte lugnar sig alls?
Jag tycker att det känns som en lösning som kräver Väldig fingertoppskänsla och en hel del hundvetande. Personligen skulle jag inte experimentera åt det hållet.

 

[AlmostEasy]

Jag ser henne. FIlmar och lyssnar. Hon går av och an bakom gallret, sitter ner ibland, skäller i stort sett hela tiden. Vi hade uppehåll med träningen när vi var på landet i somras, men hon glömmer inte, nu när vi kommer med godsakerna hemma i vanliga huset är det samma sak - hon blir så uppstressad att det inte betyder nåt för henne - eler om det är så att hon "offrar" dem för att få tillbaka oss - men kanske analyserar för mycket där.

Och hur mår ni själva innan, under och efter dessa träningssessioner då? Finns det en risk att det blivit en ond cirkel där hennes dåliga mående/missnöje smittat av sig på er och vice versa så även ni (emotionellt) gör det till en större grej än vad det egentligen behöver vara?

 

[Sel]

Och detta är så svårt. För hundcoachen jag hade hemma tyckte att hon inte fradgade och att hennes ögon inte stod ut ur skallen och då var det inte ångest. Men ändå fick man bara lämna henne enligt ett minutiöst schema med en minut extra var tredje dag. Och när vi nått sju minuter startade skällandet om i full galopp, så att säga. Där gick hennes gräns. Som jag sedan ändå fläskat på med och utökat för att se om det blev skillnad, Men detta är dessutom vår första hund. Och jag tycker det är väldigt svårt att dra gräns mellan ångest och mer typ upprördhet "ni glömde mig, kom tillbaka".

Förstår att det här är jättejobbigt! Jag är inte tillräckligt påläst för att skriva mer än jag redan gjort, men jag tänker att det är en ung hund ni har och absolut ingenting är skrivet i sten! Prova konsultera en annna tränare kanske, och se om ni får samma eller liknande råd?

 

[Havanais]

Jag säger inte att det inte kan fungera, frågan för mig är mer hur länge det är värt det att utsätta hunden för stress och ångest. Är det trettio minuter? Två timmar? Fem timmar eller mer? Vilket ångestrelaterat beteende är okej under tiden och hur kan man vara säker på att hunden verkligen lugnat sig och funnit sig i situationen istället för att den bara "Stängt av". Tänk om det är en hund som inte lugnar sig alls?
Jag tycker att det känns som en lösning som kräver Väldig fingertoppskänsla och en hel del hundvetande. Personligen skulle jag inte experimentera åt det hållet.

Exakt som jag känner. Det är familjens och min första hund, min man är uppväxt med hundar men det var ju inte han som hade ansvaret då. Så vi vet helt enkelt inte tillräckligt för att kunna av läsa vår egen hund i det här sammanhanget. Hundcoachen sade att det inte var panik, och det är ju skönt att höra, men en hund som sitter och skäller och skäller har det ju inte bra, vad man än kallar det...

 

[Havanais]

Förstår att det här är jättejobbigt! Jag är inte tillräckligt påläst för att skriva mer än jag redan gjort, men jag tänker att det är en ung hund ni har och absolut ingenting är skrivet i sten! Prova konsultera en annna tränare kanske, och se om ni får samma eller liknande råd?

Tack så hemskt mycket, det betyder jättemycket att få bekräftelse i hur jobbigt det känns. Skönt höra också att det kan ändras åt det bättre när hon blivit lite vuxnare.

 

[Viva]

Det enda som hänt under träningen även med hundcoachen är att hon fått panik av kompostgaller. Och ger man henne något rent fruktansvärt gott så rör hon det ändå inte om hon är ensam och vi gått ut genom ytterdörren.

Vi hade uppehåll med träningen när vi var på landet i somras, men hon glömmer inte, nu när vi kommer med godsakerna hemma i vanliga huset är det samma sak - hon blir så uppstressad att det inte betyder nåt för henne

Det där tycker jag, utan att vara någon expert, tyder på ångest. Tyvärr har jag inga bra tips, mina två hundar med separationsångest var förstörare och helt plötsligt en dag slutade de bara.

 

[Havanais]

Och hur mår ni själva innan, under och efter dessa träningssessioner då? Finns det en risk att det blivit en ond cirkel där hennes dåliga mående smittat av sig på er och vice versa så även ni (emotionellt) gör det till en större grej än vad det egentligen behöver vara?

Tja, det finns det säkert risk för, känslor far ju runt i luften förstås. Men frågan är hur jag avgör om jag gör det till en större grej än det behöver vara. Vilka är indikationerna? Ren tekniskt rör jag mig lugnt, inga ceremonier för hundens skull. lämnar huset och kommer tillbaka utan yttre dramatik. Hon är rätt lugn när man kommer, springer och hämtar en sko som hon alltid gör när nån kommer hem.

 

[Havanais]

Det där tycker jag, utan att vara någon expert, tyder på ångest. Tyvärr har jag inga bra tips, mina två hundar med separationsångest var förstörare och helt plötsligt en dag slutade de bara.

De skällde alltså inte, utan gjorde sönder saker i hemmet? Lät ni dem göra det och så slutade de? Jobbad ni inte med det aktivt, så att säga?

 

[AlmostEasy]

Tja, det finns det säkert risk för, känslor far ju runt i luften förstås. Men frågan är hur jag avgör om jag gör det till en större grej än det behöver vara. Vilka är indikationerna? Ren tekniskt rör jag mig lugnt, inga ceremonier för hundens skull. lämnar huset och kommer tillbaka utan yttre dramatik. Hon är rätt lugn när man kommer, springer och hämtar en sko som hon alltid gör när nån kommer hem.

Din ärliga känsla är vad du projicerar på hunden. Jag kan lura husse men hundarna synar mig på två röda, tyvärr. Utvecklande men emellanåt väldigt frustrerande

De skällde alltså inte, utan gjorde sönder saker i hemmet?

En väns malamute brukade spränga fönster..

 

[Viva]

De skällde alltså inte, utan gjorde sönder saker i hemmet? Lät ni dem göra det och så slutade de? Jobbad ni inte med det aktivt, så att säga?

Ena hanen var bara 11 månader när han kom hit, han hade tuggat sönder saker även i tidigare hem när han blev ensam. Här var det främst post samt en pall, en garderob och ett bredbandsuttag som rök. Plockade undan det som gick och märkte också att han blev lugnare av att inte kunna stå vid dörren och hetsa upp sig så satte en barngrind i öppningen. Så de blev mindre och mindre söndertuggade, delvis för att jag förebyggde, sen upphörde det helt även om han var i hallen och det regnade in post. Det tog ungefär ett halvår om jag inte minns fel och det skedde ingen aktiv träning men eftersom jag var sjukskriven var han sällan ensam länge utan från början blev det ju kasta soporna, gå till tvättstugan, handla mat. Antagligen blev han tryggare med tiden, kanske både i sig själv och med mig. Sen hade han en stabil hund som sällskap.

Hund två var egentligen ännu mindre "jobb" med. Han tuggade sönder allt möjligt i sitt första hem, blev omplacerad och tuggade sönder personens bil. Sen kom han till mig, här har han tuggat sönder saker 3-4 gånger men inte när han varit ensam. I hans fall mognade han nog, han är mer aktiverad här och återigen en stabil hundkompis (hundkompis hade han dock haft i sitt första hem också).

Jag har nog haft tur. Personligen tror jag att ljudande är mycket svårare att gå bukt med. Önskar att jag haft några supertips istället.