Ensamstående som adopterar

[susekl]

Vad tycker ni? Är det bra att ensamstående får adoptera barn? Själv vet jag inte riktigt hur jag ställer mig till det. Är det ett bra hem, och adoptivföräldrar brukar ju kollas rätt noga, så kan det säkert bli jättebra för barnet. Men jag vet inte. Började fundera på detta när jag läste en artikel i Metro idag. En ensamstående mamma som hade adopterat. Hon hade ingen partner men ville gärna ha barn var hennes motivering till adoption. Så vad tror ni?

 

[mandalaki]

Sv: Ensamstående som adopterar

Alla adoptivföräldrar, även ensamstående, får genomgå en prövning som är så noggrann att många biologiska föräldrar kanske inte skulle klara den :smirk:.

Därför kan man nog vara lugn för att ensamstående adoptivföräldrar blir bra föräldrar, eftersom de klarat prövningen. Ingen annan har med deras föräldraskap att göra i högre utsträckning än de har med biologiskt föräldraskap att göra.

 

[break_a_leg]

Sv: Ensamstående som adopterar

Jag har nära vänner (gifta) som har adoptivbarn och vet hur hård "kontrollen" är, har själv fått svara på frågor från soc ang dem. Så visst är alla adoptivföräldrar genomgångna ordentligt, vilket är bra!

Sedan så finns det både biologiska och adoptivföräldar som brister oerhört i sitt föräldraskap.

Jag var på en förskola där en ensamstående kvinna adopterat en flicka fr Kina. Där fungerade inte föräldraskapet riktigt som det skulle faktiskt.

 

[Diddan_98]

Sv: Ensamstående som adopterar

Jag tycker inte att det spelar någon roll. Jag e adopterad och önskar att mamma hade varit ensamstående.. Att man är ensamstående betyder ju ingenting. Man kan vara en lika bra förälder ändå!!!

 

[millansnillan]

Sv: Ensamstående som adopterar

Hellre en förälder än ingen alls.

 

[alazzi]

Sv: Ensamstående som adopterar

Det ställs stora krav på den ensamståendes nätverk för att de ska få adoptera. Man kollar upp vännerna och jag vet att vissa utredare vill träffa hela nätverket! Tror att det var så på Värmdö om jag minns rätt. Just för att kunna bedöma om det finns möjlighet till avlastning.

Och om nu ensamstående inte skulle få adoptera om de bedöms som lämpliga, hur resonerar ni då kring alla ensamstående biologiska mammor ?

Ska de inte få föda barn om de inte kommer att leva tillsammans med en partner? Abort pga av att man kommer att bli ensamstående?

 

[break_a_leg]

Sv: Ensamstående som adopterar

Livet som ensamstående förälder är nog lika vare sig man är biologisk eller adoptivförälder.

Jag har som sagt träffat adoptivbarn med bara mamma som haft det svårt med sin mamma-barn relation, men det har jag sett hos biologiska föräldrar också.

Jag tycker inte heller att könet på ev. förälder spelar roll heller.

 

[chrysler]

Sv: Ensamstående som adopterar

De flesta familjer verkar ju vara skilda, ombildade, ensamstående så det skulle ju inte väldigt ovanligt att vara ensamstående förälder fast man adopterade.

 

[alazzi]

Sv: Ensamstående som adopterar

Nej naturligtvis så spelar könet på en ensamstående förälder ingen som helst roll.

Jag har träffat väldigt många adoptivföräldrar eftersom jag själv har adopterat. På öppna förskolan i Stuvsta finns det t.ex en särskild tid enbart för adoptivföräldrar och dit gick vi varje vecka.

Sen har jag varit på flera träffar för adoptivföräldrar, med övernattnng så att man har hunnit träffa varandra ordentligt och lära känna dem lite.

Självklart finns det bra och dåliga föräldrar, socialsekreterarna gör misstag de också och "släpper igenom" mindre lämpliga föräldrar. Jag har inte träffat någon som är olämplig men media uppmärksammade ett tragiskt fall för något år sen där det hade gått snett tyvärr.

Det är ju bara att läsa här på forumet så ser man alla trådar om vidriga ungar och olämpliga föräldrar. Antagligen biologiska föräldrar, folk brukar vara snabba på att påpeka om folk är invandrare osv.

 

[Görel]

Sv: Ensamstående som adopterar

Jag jobbar som adoptionsutredare och har inga problem med ensamstående som ansöker om adoption. En ensamstående kan väl också längta efter barn? Och bara för att man är ensamstående en viss period av livet behöver man ju inte vara det hela livet.

Det är precis som alazzi skriver så att man kollar upp nätverket extra noga. Både för att föräldern ska kunna få avlastning, men också för att barnets värld inte ska bli så liten. Dessutom måste det faktiskt finnas någon som kan ta hand om barnet om föräldern skulle avlida innan barnet blivit vuxen.

Självklart kan vi utredare göra missbedömningar och ge medgivande till föräldrar som visar sig vara helt olämpliga, men det finns många biologiska föräldrar som också är olämpliga. Vi har rätt tydliga regler för hur våra utredningar ska genomföras och bedömas.

 

[Mammadutt]

Sv: Ensamstående som adopterar

Hellre en bra föräldrer än ingen precis som millansnillan skrev.

Varför skulle inte en ensamstående kunna erbjuda ett adoptivbarn ett bra liv? Själv har jag aldrig bott i en kärnfamilj kanske därför jag resonerar så

Och jag skulle vilja ha möjligheten om jag vore ensamstående och ville skaffa barn. Finns massor med barn i världen som inte har föräldrar.

 

[Gandalf]

Sv: Ensamstående som adopterar

Jag måste bara göra en kommentar i denna tråden som kanske är en smula utanför ämnet. Men när det debatteras homosexuella pars rättigheter att prövas som adoptivföräldrar så tänker jag allltid på detta, att det är tillåtet och bland de flesta helt accepterat att ensamstående kvinnor (och män, fast det är väldigt sällsynt) adopterar barn, medan många hävdar att ett homopar inte kan uppfylla barnens behov av en mamma och en pappa.

Hur i helv-te kan det vara sämre för ett barn att ha två föräldrar, om än av samma kön, än bara en??

Därmed INTE sagt att jag tycker att ensamstående, såväl kvinnor som män, inte bör få adoptera. Det viktiga är ju att barnet har trygga vuxna av bägge kön i sin närhet, oavsett om de kallas föräldrar eller inte.

 

[Sastra]

Sv: Ensamstående som adopterar



håller med om vartenda ord!
en mamma, en pappa, en mamma och en pappa, två pappor, två mammor, vad spelar det för roll?
med tanke på hur många som "skaffar" biologiska barn som aldrig ens borde få vara i närheten av barn över huvud taget!

 

[alazzi]

Sv: Ensamstående som adopterar

Könet på föräldern/föräldrarna är ointressant i mina ögon. Om man blir godkänd av uredaren på socialen så är man kollad med referenser, flera intervjutillfällen i hemmiljö och en levnadsberättelse som ska ta upp hela ens liv.

Det är ingen lätt process, tar tid om inte annat. Du blir tvungen att vika ut ditt liv fullständigt inför en myndighetsperson. En person som kommer att avgöra om du är lämplig att få barn eller ej.

 

[Görel]

Sv: Ensamstående som adopterar

Fast jag måste ändå protestera mot att det är en tjänsteman som tar beslutet om man får adoptera eller inte. Vi tjänstemän har dels ganska strikta förhållningsregler som vi ska följa. De är fastställda av socialstyrelsen. Sen är det socialnämnden som tar beslutet om adoptionssökande ska få medgivande eller inte. Alla mina utredningar har blivit antagna rakt av utav socialnämnden, men det har ju hänt att andra socialnämnder gått emot tjänstemännens förslag, oavsett om det varit ett medgivande eller avslag.

 

[alazzi]

Sv: Ensamstående som adopterar

Jo, i Storstäderna fungerar det bättre eftersom det görs betydligt fler utredningar per år så att utredarna är rutinerade.
Eftersom jag själv har varit läsare på diverse internetlistor så har jag den vägen sett historier från glesbygden där det inte har fungerat för de sökande. Folk som t.ex blivit nekade adoption av hemkommunen och sen när de överklagat och bytt utredare till en i grannkomunen så har det gått igenom.

Obs, det är sannerligen inte många dessa historier, men de finns. Problemet är väl knepigt i en liten kommun, alla känner alla. Inte så kul kanske att bli utredd av någon "granne".

 

[Görel]

Sv: Ensamstående som adopterar

Jag förstår vad du menar!

Har också läst många hemsidor där föräldrar delar med sig erfarenheter från hemutredningar, och vissa berättelser får mig att skämmas för mina kollegor

 

[Pisan]

Sv: Ensamstående som adopterar

Kan inte riktigt hålla med Dig om att det är så enkelt att okunnigheten/orutinen finns i glesbygden...
Jag har hört flera trista historier om hemutredningar genomförda i Stockholmskommuner som sedan blivit mycket omdiskuterade och i vissa fall även ändrade vid överprövning.
Man borde som Du säger ha mer erfarenhet där men många gånger verkar det som om den oflexibla inställningen till adoptioners vara eller icke vara samt lämpligheten av vissa egenskaper hos adoptivföräldrar tyvärr blir konserverade inom en kommuns familjerättsenhet.

Kanske skall jag därför vara nöjd att istället själv ha fått förmånen att ha blivit utredd och granskad av väldigt kompetent och erfaren personal inom familjerätten i en glesbygdskommun. Vi har mött oerhört mycket kunskap och inte minst intresse för adoptioner hos såväl familjerätten, BVC som barnläkare....imponerad är jag..)

så..i det sammanhanger saknar jag inte min uppväxtstad Stockholm...