Ensam och övergiven

[Balken]

Jag vet inte hur jag ska formulera mig för att någon ska förstå

jag känner mig så fruktansvärt ensam, har haft en relation i 6 år som avslutades nyligen.. jag var så trygg med honom, han älskade verkligen mig. Jag älskade han, men vi hade stundtals problem i relationen. Jag mådde dåligt psykiskt (kom från barndomen) sen mådde han dåligt. Men vi har alltid varit där för varandra, men kanske inte på det sätt som behövts. Vi visste att vi fanns men vi satt oss aldrig ner och pratade. Jag försökte men det gick liksom inte in.
Vi var i olika rum och hanterade det jobbiga istället.
jag har inte varit den bästa flickvännen, har varit väldigt upp och ner med mig. Men när energin har varit där så har jag velat hitta på saker (det är problemet) för vi gjorde sällan saker tillsammans bara han och jag, när vi väl gjorde något så var det oftast någon kompis med. Efter något år ihop så hade han liksom sitt liv och jag hade mitt kändes det som. Hans hobby är bla datorspel ska tilläggas, där han satt kopiöst många timmar, vilket ledde till att jag kände mig ensam i relationen vår tillslut. Tiden gick, och mina vänner hade fullt upp med sitt, så det slutade med att jag tillslut sökte bekräftelse hos andra män. (Har dålig självkänsla och självförtroende) är inte nöjd med något jag bidragit med. Så trots alla mina försök genom prat med sambon, så lyssnade han inte. Så tillslut så blev det så att jag var otrogen (tänkte att det jag saknade i relationen skulle jag lösa på egen hand) och på så sätt tro att det då skulle fungera bättre hemma och att jag inte var i lika stort ”behov” av min sambo.. jag vet att det är så dumt så dumt, och jag skyller inte på någon än mig själv i det jag gjort. Och här står vi nu, han fick reda på det av killen jag var med Vi kallar honom A. Och min sambo B
A blev störtförälskad i mig, jag älskade bekräftelsen han gav, intresset han visade mig. Det kändes att jag levde eller vad man ska säga. (A visste att jag hade sambo hela tiden) Men på något konstigt vis i det hela så var det ändå B jag ville ha. Men jag fortsatte med A, för jag kände mig sedd och behövd.
B är världens snällaste finaste omtänksammaste människa men det var något som fattades i vår relation. Men han ÄR min bästa vän och andra hälft, när han fick reda på otroheten bröt han ihop, jag var beredd på ett avslut då. Men B ville fortsätta med mig trots allt. Så det gick några månader, sen är vi där vi är nu (han gjorde slut) mitt från ”ingenstans” jag trodde vi skulle ta oss igenom detta, Eftersom han fortsatte med mig. så detta blev som en total chock för mig. Han gjorde inte slut då, men nu?
och den där A, han sa så mycket fint ska ni veta och jag trodde han. Men det har visat sig att efter han berättade för B, så har A dragit sig undan? A ville ha mig hela tiden, nu stod jag singel och han backade? Känner mig så lurad av han också. Fyfan
jag känner mig så liten, så ensam. Jag är förstörd vad jag utsatt min och B relation. Jag hade behövt professionell hjälp. Men vi hann aldrig dit. Och jag vet att vi kan ta oss igenom det här. Med hjälp utifrån och av varandra, Men B vill inte just nu. Och jag tycker att vi inte gett detta en ärlig chans. Vi har liksom aldrig pratat så djupt om våra problem först det blev slut. Först då kom allt över en (lidit av otroheten under tiden också såklart) därav ett dåligt mående under relationen.B älskar mig fortfarande och jag han. Men han litar inte på mig och vill inte ha mig ”just nu” säger han. Men samtidigt har han inte helt stängt dörren för han säger ”vi vet inte framtiden” så det känns som något hopp finns. Men samtidigt inte. Han är kall.
vårt sex har drabbats pga detta under relationen ska tilläggas, men nu när det är slut vill han ha sex med mig, men att jag inte ska ta det som att han och jag är ihop vara för vi har sex. Alltså jag är så lätt att ta bort ur folks liv. Vad händer? Hjälp mig

förlåt för väldigt rörigt inlägg. Fråga på om något är oklart
Idag är en tung dag och jag behöver hjälp o stött här så gott det går.

 

[Nahar]

Hm. Ja, jag är inte säker på att jag uppfattat allt riktigt i vad du skrivit, men som jag förstår det vill du vara tillsammans med B, som du varit otrogen mot?

I sådana fall tycker jag att du skall försöka förmedla två saker till honom.

1: Berätta för honom hur det kändes att vara otrogen. Inte de bra sakerna, utan skulden, sorgen, sveket. Hur kändes det att komma hem till B igen efter att du varit otrogen? Hur kändes det att ljuga? Lägg vikten på ditt eget beteende och ta ansvar för det, men förhoppningsvis finns det i det också skuld och skam. Kan vara skönt och bekräftande för B att höra att du åtminstone mått dåligt över att du svikit honom så.

2: Berätta varför du var otrogen. Var tydlig med att inte lägga skuld på B utan lägg skulden på dig själv, att du inte tog mer ansvar för att hävda dina behov innan du sökte dig till någon annan. Hävda de behoven nu. T.ex. "jag vill prata mer med dig, vara emotionellt nära" eller vad det nu är. Utan att lägga skuld på B.

Jag är ingen expert, men jag har själv haft partner som varit otrogen och om det var något jag saknade så var det två punkterna över. Kanske fungerar det för er, kanske inte. Och kom ihåg att du inte på något sätt kan tvinga B att älska dig eller bli den du vill ha. Du kan bara vara 100% ärlig och hoppas att det räcker, men B måste avgöra det.

 

[Balken]

Hm. Ja, jag är inte säker på att jag uppfattat allt riktigt i vad du skrivit, men som jag förstår det vill du vara tillsammans med B, som du varit otrogen mot?

I sådana fall tycker jag att du skall försöka förmedla två saker till honom.

1: Berätta för honom hur det kändes att vara otrogen. Inte de bra sakerna, utan skulden, sorgen, sveket. Hur kändes det att komma hem till B igen efter att du varit otrogen? Hur kändes det att ljuga? Lägg vikten på ditt eget beteende och ta ansvar för det, men förhoppningsvis finns det i det också skuld och skam. Kan vara skönt och bekräftande för B att höra att du åtminstone mått dåligt över att du svikit honom så.

2: Berätta varför du var otrogen. Var tydlig med att inte lägga skuld på B utan lägg skulden på dig själv, att du inte tog mer ansvar för att hävda dina behov innan du sökte dig till någon annan. Hävda de behoven nu. T.ex. "jag vill prata mer med dig, vara emotionellt nära" eller vad det nu är. Utan att lägga skuld på B.

Jag är ingen expert, men jag har själv haft partner som varit otrogen och om det var något jag saknade så var det två punkterna över. Kanske fungerar det för er, kanske inte. Och kom ihåg att du inte på något sätt kan tvinga B att älska dig eller bli den du vill ha. Du kan bara vara 100% ärlig och hoppas att det räcker, men B måste avgöra det.

Du förstod exakt vad jag hade skrivit och tack för svar. Jag tycker att jag försökt med båda dina punkter, han vet hur jag har mått pga det, och han vet att jag har bekräftelsebehov som jag behöver jobba på..
Älskar mig gör han, säger han iallafall. Och han är ärlig att han inte vill ge mig hopp osv. Så hade han inte älskat mig hade han sagt det. Frågan är hur kan kan vilja ha sex nu efter uppbrottet, när det var det vi hade problem med innan uppbrottet. Och att jag inte ska ta det som att han vill ha mig tillbaka ”just nu” hela tiden säger han ”inte just nu” ”det går inte just nu” men sex, det går bra?

 

[Nahar]

Du förstod exakt vad jag hade skrivit och tack för svar. Jag tycker att jag försökt med båda dina punkter, han vet hur jag har mått pga det, och han vet att jag har bekräftelsebehov som jag behöver jobba på..
Älskar mig gör han, säger han iallafall. Och han är ärlig att han inte vill ge mig hopp osv. Så hade han inte älskat mig hade han sagt det. Frågan är hur kan kan vilja ha sex nu efter uppbrottet, när det var det vi hade problem med innan uppbrottet. Och att jag inte ska ta det som att han vill ha mig tillbaka ”just nu” hela tiden säger han ”inte just nu” ”det går inte just nu” men sex, det går bra?

Ja, jag tror inte att någon annan vet riktigt hur han tänker utom han själv. Det enda du kan göra är att bestämma hur du ska agera i frågan. Om du inte är bekväm med sex så ha inte sex.

 

[MallanLi]

Ja, ibland får man ta konsekvensen av sitt handlande. Kanske har du lärt dig något av ditt misstag.

Att bli bedragen är en hemsk smärta och det är inte sällan man förlåter till en början men till sist går det upp för en vad ens partner gjorde och man väljer då att göra slut. Absolut inget konstigt utan en vanlig reaktion. Så att din sambo gjorde så är inget konstigt och du ska inte sätta dig i en offerroll och påstå att du känner dig lurad.

Att en flirt inte håller är inget konstigt. Men om du ändå vill leva med din sambo - varför bryr du dig då om att A drar sig undan nu och känner dig lurad av honom?

Ibland är det lätt att vara efterklok men på riktigt, att bli bedragen är hemskt och vill han inte så vill han inte. Om ni löst problemet nu så är risken stor att det kommer komma x antal bråk om just din otrohet.

Det bästa du kan göra för din egen skull är att lära dig av ditt misstag och släppa både A och B.

 

[iNHALE]

Om du är seriös med att vilja få tillbaka B så måste du bevisa för honom och för dig själv att du kan ta dig ur det svarta hålet du sitter i. Gå i terapi, få rätsida på ditt känsloliv, tänk igenom allt noga och andas med magen. Man kan inte tvinga någon att gå tillbaka till en efter ett sånt svek, men man kan öka sina chanser genom att vara ärlig och på allvar se till att ta den hjälpen som finns för att få skutan på rätt köl igen och bearbeta sig själv för att förhindra att man gör om samma sak en gång till.

När du har kommit en bra bit i din terapi och det gått ett tag, om ni fortfarande har kontakt då och han verkar positiv till en återförening, föreslå parterapi där ni tillsammans kan få hjälp att bygga upp er relation igen och få konkreta verktyg att jobba med för att det inte ska dala utför en gång till.

Otrohet behöver inte betyda slutet även om det väldigt ofta gör det. En relation kan överleva otrohet och andra svåra svek om båda parterna är villiga att på allvar jobba mot samma mål.

 

[Alexandra_W]

Du förstod exakt vad jag hade skrivit och tack för svar. Jag tycker att jag försökt med båda dina punkter, han vet hur jag har mått pga det, och han vet att jag har bekräftelsebehov som jag behöver jobba på..
Älskar mig gör han, säger han iallafall. Och han är ärlig att han inte vill ge mig hopp osv. Så hade han inte älskat mig hade han sagt det. Frågan är hur kan kan vilja ha sex nu efter uppbrottet, när det var det vi hade problem med innan uppbrottet. Och att jag inte ska ta det som att han vill ha mig tillbaka ”just nu” hela tiden säger han ”inte just nu” ”det går inte just nu” men sex, det går bra?

Ta det här rätt nu. Men jag tror inte du är där du behöver vara för ett nytt försök än. Du skriver t ex att det blev så att du var otrogen. Men du valde faktiskt att vara otrogen. Samma sak med att B vet att du har bekräftelsebehov. Men oavsett om B gav noll bekräftelse så är ditt bekräftelsebehov ditt ansvar. Och att vara otrogen för att möta det behovet är också ett val. Och du skriver att du inte tycker han gett det en chans. Då förutsätter du att han inte försökt, att det du ser som försök är det korrekta osv. Kombinerat med att du när du inte orkade försöka utan att lyckas/inte såg någon förbättring på det vis du önskade valde att svika genom att vara otrogen. Osv.

Jag skriver det inte för att du ska må dåligt, utan för att visa på att du inte riktigt är där du måste vara. Ska ni ha ens en teoretisk chans måste du komma till 100% insikt att du, helt och hållet själv utan att det på minsta vis berodde på B, valde att vara otrogen med A. Och sen kunna visa på varför det - oavsett hur dåligt förhållandet blir, hur lite bekräftelse du får och så vidare - inte kommer hända igen.

Mitt råd är terapi. För dig och din egen del, för ditt mående och din självkänsla. Du måste nå full insikt, och må bra i dig själv. SEN har ni möjlighet att försöka igen om han vill. Men varken han eller någon annan kan "laga dig" och ditt mående. Det måste du göra själv först. Och där är terapi ett verktyg.

 

[Narcissa]

Du valde det själv genom att vara otrogen. Du får ta konsekvensen.

 

[clusia]

Är du säker på att du vill ha tillbaka person B med den relation han kan ge dig och inte bara för att det är en trygg relation du känner till och det känns bättre än att bara själv.

Jag har varit otrogen i en relation. Han tog tillbaka mig vilket jag inte räknat med. Efter något år gjorde jag slut. Sanningen var ju att jag inte var nöjd med det han kunde ge mig, det var därför jag var otrogen.

 

[Exile]

Det låter lite från hur du skriver som att du helst ville ha B men när han inte ger den responsen så springer du direkt till A och blir då besviken över att han inte vill ha dig, detta är alltså EFTER otroheten kommit fram och B har fått kalla fötter. Du vill ju bara inte vara ensam? skit samma vem som nappar typ.

Som man bäddar får man ligga säger jag. Tror det är bäst för både A och B att de går vidare utan dig och förhoppningsvis kan du ta lärdom av detta i din nästa relation och låta bli att vara otrogen.

 

[Anders]

Jag tycker ni borde boka tid för ett gemensamt möte med någon klok person för relationsrådgivning där ni kan reda ut saker och ting, det låter som att ni båda behöver en utomstående till hjälp.