Puttar upp en gaaaammal tråd då jag har exakt samma funderingar själv.
För att göra en lång historia kort: Fransk bulldog har ALLTID varit min drömhund, jag läste allt jag kom över om rasen, och kollade upp olika kennlar. Då jag då hade en boxerblandis som ville bo ensam så tänkte jag hela tiden att ”nästa hund blir en fralla”.
När min fina vän fick somna in så brast hjärtat och jag var utan hund 1,5 år, för att sedan börja kolla upp lite lätt igen. Plötsligt så blev jag kontaktad av en ytlig bekant en dag och hon behövde omplacera sig Engelska bulldog, och eftersom jag kände till hunden lite sen innan så tackade jag ja, och det blev ingen fralla den gången heller.
Hunden har jag nu haft i snart 4 år, och jag är såld! Sån härlig personlighet, och hon passar så bra in i vårat liv! Vill vi ha en heldag i skogen så är hon med på det, vill vi ta en kortis runt kvarteret och sen soffan så är hon med på det. Och så HIMLA snäll, älskar sonen över allt, och liksom bara så enkel kort och gott, finner sig i allt, charmig som få, och en stooooor skopa humor. Bryr sig inte så mycket om vad som händer omkring, skäller i princip aldrig, och får vi besök så går hon fram och tittar vem det är, sen går hon oftast in och lägger sig direkt, aldrig hoppig, hetsig, eller för intensiv.
Det är såklart vissa saker vi fått/jobbar med, men det är mycket pga hur hon levt innan hon kom till mig.
Nu blir hon snart 8 år, och jag hoppas verkligen att vi har många år kvar tillsammans, men jag känner endå att jag vill börja väga dessa raser mot varandra, kolla upp olika kennlar i lugn och ro och göra en ordentlig koll då dom faktist tyvärr har en massa problem och jag vill ju såklart ha en frisk hund.
Jag har ingen jättestor personlig erfarenhet av frallorna, mer än dom enstaka jag träffat på ute och pratat lite med. Jag har plöjt allt på nätet dock...
Det verkar som om frallorna har mycket svårt att bli lämnade ensamma, stämmer det?
Nu har jag turen att mamma bor 100 meter bort och hundvaktar åt mig när jag jobbar, men när jag jobbar dagtid (8-16) så går hon bara dit runt 11, tar en promenad, och sen går hon hem runt 13 igen. När jag jobbar natt så lämnar jag hunden hos henne när jag åker till jobbet, och hämtar på morgonen. Det går ju självklart att lösa med hundvakt hela dagarna också, men nuvarande hund tycker det är lugnt och skönt att få vara hemma i lugn och ro dom timmarna utöver när mamma är där.
Jag jobbar dessutom bara ca 2-3 dagar i veckan så jag är hemma själv mycket med hunden.
Även mamma har hund, och det har jag också läst att just frallor kan ha svårt för andra hundar? Också att dom kan bli skälliga och dra vid hundmöten? (Tänker på att min mamma ska orka promenera med den också, hon blir ju äldre hon med)
Det är lite detta som gjort att jag börjat tveka på frallan, och frågan är ju hur mycket det går att träna och hur mycket som man får stå ut med helt enkelt. Jag har ju bara kunnat läsa mig till om den, och har ingen personlig erfarenhet som jag har av den engelska.
Jag älskar den engelska, på alla sätt och vis, men det som överväger mot frallan är ju att dom är lite mindre och behändigare? Min nuvarande är ganska liten och ”smäcker” för att vara en engelsk, men det är endå 23 kilo hund... Och jag inser att jag måste ha haft en jäkla tur med min som aldrig varit skadad, fått något problem, kan andas, och orkar vara ganska aktiv, läser var och varannan månad om engelska bulldoggar som inte blivit äldre än ett par år.
Det är främst sällskap och vardagslydnad jag vill ha, och dagliga promenader såklart.
Sonen fyller 7 i år, så det är inga småbarn med i bilden.
För att göra en lång historia kort: Fransk bulldog har ALLTID varit min drömhund, jag läste allt jag kom över om rasen, och kollade upp olika kennlar. Då jag då hade en boxerblandis som ville bo ensam så tänkte jag hela tiden att ”nästa hund blir en fralla”.
När min fina vän fick somna in så brast hjärtat och jag var utan hund 1,5 år, för att sedan börja kolla upp lite lätt igen. Plötsligt så blev jag kontaktad av en ytlig bekant en dag och hon behövde omplacera sig Engelska bulldog, och eftersom jag kände till hunden lite sen innan så tackade jag ja, och det blev ingen fralla den gången heller.
Hunden har jag nu haft i snart 4 år, och jag är såld! Sån härlig personlighet, och hon passar så bra in i vårat liv! Vill vi ha en heldag i skogen så är hon med på det, vill vi ta en kortis runt kvarteret och sen soffan så är hon med på det. Och så HIMLA snäll, älskar sonen över allt, och liksom bara så enkel kort och gott, finner sig i allt, charmig som få, och en stooooor skopa humor. Bryr sig inte så mycket om vad som händer omkring, skäller i princip aldrig, och får vi besök så går hon fram och tittar vem det är, sen går hon oftast in och lägger sig direkt, aldrig hoppig, hetsig, eller för intensiv.
Det är såklart vissa saker vi fått/jobbar med, men det är mycket pga hur hon levt innan hon kom till mig.
Nu blir hon snart 8 år, och jag hoppas verkligen att vi har många år kvar tillsammans, men jag känner endå att jag vill börja väga dessa raser mot varandra, kolla upp olika kennlar i lugn och ro och göra en ordentlig koll då dom faktist tyvärr har en massa problem och jag vill ju såklart ha en frisk hund.
Jag har ingen jättestor personlig erfarenhet av frallorna, mer än dom enstaka jag träffat på ute och pratat lite med. Jag har plöjt allt på nätet dock...
Det verkar som om frallorna har mycket svårt att bli lämnade ensamma, stämmer det?
Nu har jag turen att mamma bor 100 meter bort och hundvaktar åt mig när jag jobbar, men när jag jobbar dagtid (8-16) så går hon bara dit runt 11, tar en promenad, och sen går hon hem runt 13 igen. När jag jobbar natt så lämnar jag hunden hos henne när jag åker till jobbet, och hämtar på morgonen. Det går ju självklart att lösa med hundvakt hela dagarna också, men nuvarande hund tycker det är lugnt och skönt att få vara hemma i lugn och ro dom timmarna utöver när mamma är där.
Jag jobbar dessutom bara ca 2-3 dagar i veckan så jag är hemma själv mycket med hunden.
Även mamma har hund, och det har jag också läst att just frallor kan ha svårt för andra hundar? Också att dom kan bli skälliga och dra vid hundmöten? (Tänker på att min mamma ska orka promenera med den också, hon blir ju äldre hon med)
Det är lite detta som gjort att jag börjat tveka på frallan, och frågan är ju hur mycket det går att träna och hur mycket som man får stå ut med helt enkelt. Jag har ju bara kunnat läsa mig till om den, och har ingen personlig erfarenhet som jag har av den engelska.
Jag älskar den engelska, på alla sätt och vis, men det som överväger mot frallan är ju att dom är lite mindre och behändigare? Min nuvarande är ganska liten och ”smäcker” för att vara en engelsk, men det är endå 23 kilo hund... Och jag inser att jag måste ha haft en jäkla tur med min som aldrig varit skadad, fått något problem, kan andas, och orkar vara ganska aktiv, läser var och varannan månad om engelska bulldoggar som inte blivit äldre än ett par år.
Det är främst sällskap och vardagslydnad jag vill ha, och dagliga promenader såklart.
Sonen fyller 7 i år, så det är inga småbarn med i bilden.