En vanlig tanke?

[Chili]

Har börjat rida ut med en tjej i stallet och jag har nog aldrig förr hört nån protestera så grymt mot de ridvägar jag har valt (hon hittar inte så jag visar lite nya vägar). Har inte ens tagit med henne på de värsta än
Jag anpassar såklart ridvägarna efter väder. Där det är kärrigt/blött/svåra backar rider jag såklart inte när det är väldigt blött. Anpassar ju också tempot likaså.
Men minsta nedförsbacke när det var lite halt och lite snö gav höga protester! Stigar öht var inget hon var bekant med - grusvägar och liknande kunde hon sträcka sig till. Likaså klättring, det hade hon aldrig gjort, och nu snackar vi vanliga uppförsbackar man stöter på när man är ute... Och det är ändå en duktig tjej som hållt på länge med hästar.
Jag själv klättrar i skidbacke om sommarn, rider rätt genom träden och hoppas vi hamnar rätt. Ser jag en okänd stig så prövar jag vart den tar vägen istället för att undra i flera år, eller inte våga. Man kan ju alltid vända! Men är det bara jag kanske? *skogsmulle*

 

[fjordtokan]

Sv: En vanlig tanke?

Det är nog lite skogsmulle Jag älskar hitta nya vägar och hästen likaså.

 

[Vindelkusken]

Sv: En vanlig tanke?

Fattar inte heller de som dag ut och dag in harvar runt på ett och samma ställe eller samma vägar. Man kanske inte har nåt alternativ, men det borde bli oerhört tröttsamt Jag är likadan - hittar man en stig eller liknande så vill man ju se vart den leder! Och klättring är ju jättebra!

 

[gladaeo]

Sv: En vanlig tanke?

Jag tycker också om att hitta nya vägar men vill ha lite direktioner, eller veta att OM jag skulle rida vilse, så finns det riktmärken (typ stora vägar eller liknande)

Jag hade en medryttare som tjatade och tjatade om att hon inte hittade de "fina ridvägarna" jag hade pratat om så mycket. Hon ville ha regelrätta beskrivningar på varje väg jag brukade rida ut, men eftersom det skilde sig så mycket från gång till gång hade jag inte lust att beskriva alla mina 100 olika varianter. Och inte dög det med att jag sade att hon skulle hitta egna vägar - att det inte GICK att rida vilse, för antingen kommer man till en stor väg eller så måste man rida över en järnvägsräls... Vill det sig illa kanske man hamnar i Vallentuna centrum eller Upplands Väsby centrum, men då har man rejäl otur. Det hela slutade med att jag skrev ut en karta från eniro och markerade områdena där det fanns en massa intressanta stigar.

/Evelina som tycker att det är jätteskönt att rida ensam ute i skogen på nya vägar.

 

[Mabuse]

Sv: En vanlig tanke?

En skidbacke att klättra i är ju guld värd!

Och när man lärt sig alla de "riktiga" vägarna så vill man ju börja prova de där stigarna som man inte vet vart de leder, har hittat en del riktigt trevliga ridrundor på det sättet! Och som sagt, man kan ju alltid vända (japp, det händer ju förståss ibland det också).

 

[Piraja]

Sv: En vanlig tanke?

Det är nåt jag stött på rätt ofta. Jag bjöd med ett gäng på "min" träningsrunda där jag normalt tränar i alla gångarter men av hänsyn av gästernas orutin skrittade vi och travade vi enbart. Deras häpna kommentar var: Vi trodde inte man kunde rida på sån här mark......

 

[lewellyn]

Sv: En vanlig tanke?

jag är också en rejäl skogsmulle över stock och sten, upp och nedför backar osv. Jättebra träning för hästen.

 

[Tajger]

Sv: En vanlig tanke?

Här omkring håller sig nog de flesta på grusvägarna av hänsyn till markägaren. Är det blött och mjukt förstör ju ett par hästar ganska rejält. Men vi har många fina vägar som används av travhästar, så de hålls i ordning hela vintern. Har inte uppfattat som att de inte vågar rida i terräng.

 

[Centaur]

Sv: En vanlig tanke?

jag rider aldrig rakt in i skogen nej. i mina ögon är det otroligt korkat eftersom man aldrig vet hur marken är. det kan vara hål och rötter och pinner som sticker upp. vill inte att min häst ska bryta benen.

 

[Piraja]

Sv: En vanlig tanke?

Jag har alltid ridit rakt ut i skogen. Blir jag osäker på underlaget sitter jag av och går en bit framför hästen. Har väl hänt några gånger Ingen häst har brutit benen...och inte jag heller

Blev drillad av en kapten från K1 och i början trodde jag han var galen men, det har hållit...

 

[Skogstrollet]

Sv: En vanlig tanke?

jag rider aldrig rakt in i skogen nej. i mina ögon är det otroligt korkat eftersom man aldrig vet hur marken är. det kan vara hål och rötter och pinner som sticker upp. vill inte att min häst ska bryta benen.

Vågar du inte gå i skogen själv heller av rädsla för att bryta benen?

Jag tror folk i allmänhet är lite för överförsiktiga med sina hästar och underskattar dem. Ja en ovan häst snubblar, så klart. Men med lite vana tar de sig fram nästan överallt. De har ju fyra ben att hålla balansen på.

 

[diskho]

Sv: En vanlig tanke?

Jag vågar inte rida så långt in i skogen för jag är rädd att jag kommer vilse xD Visserligen har jag ju diabetes också så det är väl en anledning att oroa sig :P Men håller jag mig nära vägen i skogen brukar jag rida runt hejvilt, inte bara på stigarna. Det är bra för pållen det :P

 

[Fibusen]

Sv: En vanlig tanke?

Beror nog på vad man har för häst också,dvs att vissa hästar blir väldigt sressade av att vända,gå på osäker mark,pinnar och grenar som slår mot kroppen...

Min häst tycker att det är OK,så länge man inte vänder flera flera gånger,och att det blir allt för trångt,då blir hon stressad.

Rider helst på stigar i skogen där jag slipper saxa mellan träden,och där jag känner till underlaget. Går aldrig rakt ut i skogen,men i fall det redan finns en stig så testar jag den gärna för att se vart jag hamnar!

Skidbackar m.m är underbart att klättra i!

 

[biffen]

Sv: En vanlig tanke?

*kl*

Jag rider mycket och gärna på stigar - vill helst prova alla jag ser.
Är inte rädd att rida vilse, som sagt är ju bara att vända o lite koll på var man är har man ju. Rider mer sällan rakt in i skogen utan vidare. Gör det när jag vet att på andra sidan ett hinder av något slag (sist var det ett dike med skoterbro som inte gick att rida på och det var för smalt på sidorna om för att ta sig över) finns en annan stig. Då kan jag leta mig fram för att hitta en alternativ väg. Hästarna brukar älska det!

Nu skrittar jag i princip samma runda... skittrist, men underlaget som råder nu går det inte att göra annat med..
Längtar efter ljusa vårkvällar!

 

[Cryptorchid]

Sv: En vanlig tanke?

Jag rider över nedfällda stockar, sten, berg, lera, vatten, kalhyggen och galopperar på stigar. Har dock hästar som är mkt vana vid skog och mark och de tar sig fram överallt.
Är dock aldrig vårdslös och bara plöjer på utan att se till att det inte massa kaninhål o liknande och speciellt på okänd terräng är jag extra noggrann.
Men har som regel att om hästen inte vill gå över ngt, såsom sumpigmark, massa grenar osv. så tvingar jag den inte heller utan försöker hitta en bättre väg, för om mina små skogsmaskiner inte vill gå över ngt så litar jag på deras instinkter.

 

[Pilot]

Sv: En vanlig tanke?

Min häst tycker det är det roligaste som finns
Det är bara synd att på detta stället så får man mest hålla sig på vägen och inte hitta egna stigar, ngt han älskar att göra.
Vi har hamnat lite överallt just för att han vill veta var stigen leder. Men vi har rätt kul ihop

 

[EmmaaPraahl]

Sv: En vanlig tanke?

Det måste vara väääldigt tråkigt att inte våga prova nya vägar ;S där jag har min häst är det bara åkrar o en strand men den stranden räcker inte så långt. Det tar ca 20- 30 min att rida upp till skogen o när vi väl är där så älskar både jag o min pålle att hitta nya vägar o backar o göra allt möjligt som man inte kan göra på åkrarna ;D

 

[LoveMyHorse]

Sv: En vanlig tanke?

jag rider mest på grusvägar eftersom markägaren blir jäkligt pissed om man råkar rida sönder hans traktorstigar. men ser jag en stig testar jag alltid vart den leder om underlaget ser ok ut. visst har det hänt att det gått käpprät åt helvete men inte alls ofta och min häst har lärt sej jättebra att se efter var hon sätter fötterna vilket är värdefullt även i dressyren och framföralt hoppningen. jag vill gärna skogsmulla ett par dagar i veckan och hästen verkar oxå gilla det så vi fortsätter med det

 

[Oasis08]

Sv: En vanlig tanke?

När jag var yngre red jag ofta ut på min ponny med en farbror på hans haflinger. Där kan man tala om skogsmulle Det var ofta rakt ut i skogen och vidare runt på stigar och vägar jag aldrig förr sett, ofta i två timmar. Och både jag och ponnyn trivdes

Nu står jag i ett annat stall med en storhäst som inte fungerar så bra att rida ut ensam på, men jag passar fortfarande på att utforska lite nya vägar osv när jag har sällskap!

 

[Vita_N_6520]

Sv: En vanlig tanke?

Jag är också skogsmulle.
Fjordingen älskade det, hon plöjde mer än gärna (trots mina protester ) igenom massa täta granar för hon ansåg att man inte alls kunde vända på den lilla plätten vi kom till.

På min nuvarande häst rider jag lite överallt. Våra ridvägar (dvs stigar, el grusvägar) är så tråkiga så det händer att jag ger mig ut rätt i skogen - och så är det ju jättebra för hästens muskler!
Däremot kan jag erkänna att jag är lite fånig när det gäller underlag så på vissa ställen är jag väldigt försiktig, eller så hoppar jag av. Jag är väl inte jättefånig, men litegrann.
Jag är däremot inte rädd för att komma vilse. Jag har hyfsat bra lokalsinne och om det sviker så litar jag på hästen.