En tråkig historia...

[Hazel]

Sv: En tråkig historia...

man får nog helt enkelt acceptera att vissa individer klickar man inte med på rätt sätt.

Min första hund älskade jag han va världens mest okomplicerade hund och lättsam på alla vis. Men ändå var det något som fattades, vi klickade inte, hur mycket jag än tyckte om honom. Han valde liksom inte mig, vi hade det bra tillsammans men ja.. det va liksom inte mer. För tillfället bor han hos min mamma, han tycker mycket bättre om henne

Moff stormade in i mitt liv, uppstudsig, envis och osäker. Men vi valde varandra direkt! han är allt man inte letar efter i en hund men vi har vuxit tillsammans, ihop. Nu är vi verkligen supertighta även om jag funderar på att dumpa honom i skogen ibland

Sambons hund och jag klickar däremot inte alls. Han är trevlig, jag har inget emot honom. Men rent krasst kan jag säg att hade det varit min egen hund hade jag nog omplacerat med dom känslorna jag har för honom. Vi får ingen kontakt hur jag än försöker. Nu är det ju inget allvarligt eftersom jag inte behöver göra det, det är sambons hund och vi funkar smidigt ihop på ett vardagsplan.

Så tre hundar, tre väldigt olika känslor. De är ju individer och det är vi med!

 

[lessen]

Sv: En tråkig historia...

Vill bara meddela att allt gick väl till sist och jag hittade med hjälp av uppfödaren ett medelålders hundvant par som passade perfekt med min hund!.. Har varit och hälsat på några månader efter hans flytt och det blev ett kärt återseende, samtidigt som jag bara känner att nu har han äntligen hamnat rätt!.. Hundkompisar har han fått också, speciellt en av dem som verkligen passar som handen i handsken tillsammans med honom, de har verkligen funnit varandra..^^

Nu återstår det bara för mig att ta nya beslut om framtiden med hund, vilket inte heller är helt lätt, dock aningen roligare, även om det ligger kvar en viss rädsla i att det blir fel igen..

Kramar till er alla som stött mig i det här livsavgörande beslutet! ..Och God Fortsättningen på det nya året!!

 

[vallhund]

Sv: En tråkig historia...

Bra att det löste sig, o bra att uppfödaren hjälpte till!

God fortsättning.

 

[MissourisTopsanna]

Sv: En tråkig historia...

Jag kan ha helt fel. Men jag tycker det låter som hunden är rädd och osäker. Min förra hund gillade inte stora män, gamla människor som gick med käpp eller liknande. Och då "skällde/ylade" han och sprang emot. Detta var i mina ögon rädsla. Så jag började ta tag i saker åt honom. T.ex. det här med män och så, han fick helt enkelt skippa den biten, för det var så läskigt för honom, så jag gick fram och hälsade och pratade, och vovven fick hålla sig i bakgrunden. Tillslut blir rädlsa nyfikenhet. Men kanske fallet inte är så med din hund! bara min erfarenhet. Kanske försöka leka bort det dåliga om det går?

 

[Hellas]

Sv: En tråkig historia...

Så bra att det löste sig och att hunden fick det så bra Jag förstår att du tvekar lite inför att skaffa hund igen, men nu har du ju lärt dig att du ska lita på din känsla. Om valpen inte känns rätt när ni träffar den hos uppfödaren, tacka nej. Vänta tills du hittar en valp som du verkligen klickar med.

 

[Migo]

Sv: En tråkig historia...

Jag har bara läst första sidan, och sett att du fått flera historier som bekräftar det jag också vill säga: Man passar inte alltid med alla hundar, och det är inte alls säkert att man blir dökär i valpen bara för att man har betalat den

Jag tog över en 1 år gammal tik från hennes uppväxthem. En helt underbar individ med hjärna utöver det vanliga och en arbetslusta som saknar motsvarighet. Jag älskar hundskrutten massor, men hon var helt enkelt för svår för mig när det kom till arbetet. Ofta grät jag efter våra lektionspass, känslan av totalt misslyckande fanns hela tiden i bakhuvudet och vi kom aldrig framåt med träningen. Ständigt fast i samma diskussioner och jag hade helt enkelt inte verktyg att nå fram till henne, trots att jag tyckte om henne och vi hade kanonförhållande i övrigt.

Jag valde att lämna tillbaka henne efter att ha hållit på i över 1½ år utan framsteg. Det svider i hjärtat trots att jag träffar henne nästan varje dag, det är jättetomt här hemma utan hennes tassande men vet du vad?

Framför allt är det en enorm lättnad. Ännu lättare blev det när jag såg hur snabbt hon landade i nya flocken. Jag är nu, några veckor efter flytten, bara en människa i mängden för henne. Hundar är adaptiva opportunister, visst är det en omställning med en flytt, men de kommer snabbt in i nya rutiner och jobbar glatt med nya människor.

Det ska vara roligt att ha hund och träna. Annars blir alla parter lidande. Tålamodet blir för kort, konsekvensen tryter och det blir skitsvårt att vara en bra hundägare. Skuldkänslorna gör saken än värre och till slut blir allt bara fel, även om intentionen och kärleken finns där.

Om jag var du skulle jag allvarligt överväga en omplacering - och sen göra nästa valpköp med hjärtat!

/Migo
Som nu har en 12 veckors valp hemma istället för tiken, och helt plötsligt är all hundträning och allt hundägande så mycket lättare... Trots kisstorkande

 

[Philosophia]

Sv: En tråkig historia...

Vad skönt att det ordnade sig så bra! Du ska se att du så småningom vågar skaffa en hund igen.

Jag tror att man måste välja valp både med hjärnan och med hjärtat. Det måste så klart vara en passande valp i teorin (hjärnan), men valpen ska även passa i praktiken (hjärtat).

 

[lessen]

Sv: En tråkig historia...

Missouris och Migo, tack för era svar! Omplaceringen blev dock redan övervägd förra våren/sommaren, ni kan läsa lite kort om hur det gick i inlägg #42. Det var svar som era som hjälpte mig förra våren att tillslut ta det grymt svåra och ångestladdade beslutet att han skulle omplaceras, om rätt hem dök upp vill säga, vilket det till slut gjorde i slutet av sommaren.

Tack även ni andra för era kloka svar. Har varit så tomt här hemma sen omplaceringen och valp-abstinensen har varit på topp..;P
Just nu velar jag mellan nästa ras-val och har gjort det sedan i somras. Antingen blir det ett s.k. "säkert kort" från en uppfödare jag känt länge, men kanske inte känts riktigt 100 rätt med individ och ras, men jag har iaf tänkt ge det en chans och känna efter lite till, eller som jag har funderat på senaste tiden, vilket inte ens funnits på kartan tidigare, att ta en valp av samma ras igen....
Alternativen är visserligen fler, men de är det senast nämnda som drar upp lite extra känslor och funderingar. För det som jag vill satsa på så är rasen nämligen helt rätt, och väljer jag bara valp klokt nästa gång och får den hjälp jag behöver från början så inbillar jag mig att det kan gå riktigt bra.. Det är som att nu när jag väl lärt känna och lärt mig en ras så pass bra och är förberedd på allt, så känns det så bra att välja samma ras igen.
Det är något som väldigt intensivt säger mig att göra det, självklart isf bara om det känns helt rätt med någon valp i kullen efter flera besök, men samtidigt har jag i bakhuvudet att "tänka klokt" nu när jag har chansen, och risken att situationen blir detsamma igen känns ju rent teoretiskt som största möjliga om jag skulle välja samma ras. Är det någon som vill veta raserna för att kunna svara bättre, så pma vet ja, svårt att sätta sig in i detta när jag nästan talar i gåtor...

 

[Aliide]

Sv: En tråkig historia...

Nä, tro mig, det kommer inte att bli samma problem med nästa hund. Jag hade en hemsk hund när jag bodde hemma hos mina föräldrar. Den hunden var för tuff för oss och fick mig att gråta blod flera gånger. Han gjorde utfall mot andra hundar och i samband med det högg mig. Han kunde inte vara lös, han lyssnade inte ett skit om det inte gynnade honom och jag kände absolut ingen särskild kontakt med honom. Han var bara trevlig inomhus men det var fortfarande inte alls kul att gå ut med honom eller hitta på saker med honom.

Så skulle jag skaffa nästa hund och då insåg jag vidden av talesättet "det som inte dödar, härdar". Den hunden var plätt lätt i jämförelse eftersom jag visste exakt vad som kan bli ett problem och vad jag ska göra för att förhindra det i tid! GUD VAD KUL DET VAR ATT HA HUND IGEN! Så nu har jag 2 st, underbara, trevliga och väluppfostrade vovvar. Visst blir de inte automatiskt så och man måste fortfarande träna tills man nästan dör ibland, men det är värt det för att de har underbara personligheter och jag älskar dem!

Fast det är väl inte självklart att nästa hund inte blir problem? De flesta i tråden utgår ifrån att just den här individen var en "extra stark" individ. Och att kullar är så olika osv. Det är klart det är tröstsamt för TS att höra ifrån andra att "hunden är nog lite speciell bla bla" istället för att inse att ägaren inte styrt upp problemet från början. Det är inte okey att ha problemlösning med en vattenflask när hunden är 8 månader, då gick det snett för längesen!

TS nästa hund kan också bli en dryg hund med problembeteenden eller så blir den inte det. Grundar TS med att köpa en frisk individ med förutsättningar för att bli mentalt så är det upp till TS hur hunden ska bli senare.

Till TS: Bra att du omplacerar! Du passar inte med hunden, det blir onödiga konflikter och man ska inte träta med ett djur man inte trivs med.

 

[vallhund]

Sv: En tråkig historia...

Fast det är väl inte självklart att nästa hund inte blir problem? De flesta i tråden utgår ifrån att just den här individen var en "extra stark" individ. Och att kullar är så olika osv. Det är klart det är tröstsamt för TS att höra ifrån andra att "hunden är nog lite speciell bla bla" istället för att inse att ägaren inte styrt upp problemet från början. Det är inte okey att ha problemlösning med en vattenflask när hunden är 8 månader, då gick det snett för längesen!

TS nästa hund kan också bli en dryg hund med problembeteenden eller så blir den inte det. Grundar TS med att köpa en frisk individ med förutsättningar för att bli mentalt så är det upp till TS hur hunden ska bli senare.

Till TS: Bra att du omplacerar! Du passar inte med hunden, det blir onödiga konflikter och man ska inte träta med ett djur man inte trivs med.

Det krävs nog lite mer hunderfarenhet o självinsikt för att lyckas dra upp nästa hund, en Vit Herde till tjänstehund.

 

[lessen]

Sv: En tråkig historia...

Nä gud så mycket fel man gjort, det är absolut inget jag smyger undan med. Men där den ena gör fel och sen går vidare utan att förstå vad som hände och den andra gör fel, inser vad hon gjorde fel och lär sig utan sina misstag, så vågar jag påstå att jag är det sistnämnda. De svar som jag fick här var precis de svar som jag behövde få då, för snart ett år sedan, och det som till sist ledde till att jag hittade ett nytt hem till honom där det stämde mellan hund och ägare.

Jag tror faktiskt inte att jag kommer att få samma problem med en annan hund, hur jag än väljer, just för att jag gått igenom så mycket med den förra, vet vilka fel jag gjorde och har verkligen tagit lärdom av det. Nya problem kommer alltid, men med det jag har i bagaget så tror jag även att jag kan hantera det på nya och mycket bättre sätt nästa gång..

 

[lessen]

Sv: En tråkig historia...

Det krävs nog lite mer hunderfarenhet o självinsikt för att lyckas dra upp nästa hund, en Vit Herde till tjänstehund.

Väldigt tråkig inlägg.. Jag och min förra hund skulle ha startat LP1 om det inte hade varit för hans skarpa reservation mot människor.
Om du bara visste... Det går inte att få fram all information på en ynka tråd på internet hur mycket man än försöker, och därför bör man även som läsare vara väldigt försiktig med vad man skriver hur snabbt man dömer. Du anar inte hur hårt dina enstaka ord påverkar mig..

 

[Belethien]

Sv: En tråkig historia...

Fast det är väl inte självklart att nästa hund inte blir problem? De flesta i tråden utgår ifrån att just den här individen var en "extra stark" individ. Och att kullar är så olika osv. Det är klart det är tröstsamt för TS att höra ifrån andra att "hunden är nog lite speciell bla bla" istället för att inse att ägaren inte styrt upp problemet från början. Det är inte okey att ha problemlösning med en vattenflask när hunden är 8 månader, då gick det snett för längesen!

TS nästa hund kan också bli en dryg hund med problembeteenden eller så blir den inte det. Grundar TS med att köpa en frisk individ med förutsättningar för att bli mentalt så är det upp till TS hur hunden ska bli senare.

Om man är medveten om vilka problem som kan dyka upp och aktivt arbetar för dem så har jag aldrig upplevt att det blir samma problem. Många gör mycket fel med hund nr 1 för att man helt enkelt inte har erfarenheten, när man har haft en problemhund och har insikten om att ditten och datten gjordes fel så har jag aldrig träffat på någon som inte lyckats. Har man viljan och insikten så är man noggrannare nästa gång. Och det tycker jag TS verkar ha iom att hon oroar sig om att det ska bli så med nästa hund samt att hon verkligen försökt med kurser, träning osv. för denna hund.

Min familjs problemhund var det knappast fel på, det var fel på oss. Vi som hundägare hade ingen aning om hur man skulle göra och därför gick allt snett, eftersom råden vi fick på alla femtioelva kurser var "ta i med hårdhandskarna" och rent av värdelösa. Vattensprutan var ett av råden vi fick tillsammans med att kasta en cola-burk fylld med skramlande skruvar i backen, trycka ned honom, dra/bita honom i örat (!), rycka till, skälla ut, glo i ögonen etc. från BK. Hunden var för tuff för att vara en första-hund men i dagsläget är han kanon-lätt för mig att hantera eftersom jag kan bättre nu. Med nästa hund så hade jag fått prova på massor med olika träningsmetoder och tänkt om: så hund nr 2 och 3 och 4 blev det inga problem med, trots skilda raser med olika förutsättningar "avelsmässigt". För att jag insåg var mina tidigare metoder brast i.

Jag skrev:

Den hunden var plätt lätt i jämförelse eftersom jag visste exakt vad som kan bli ett problem och vad jag ska göra för att förhindra det i tid!" [...] Visst blir de inte automatiskt så och man måste fortfarande träna tills man nästan dör ibland

Så jag har väl knappast antytt att det bara är att tuta och köra och att det inte krävs arbete. Men det är fortfarande en skillnad på att stå som ny hundägare helt handfallen jämfört med att ha erfarenhet bakom sig på hur man iaf inte ska/vill göra.

 

[Dentaku]

Sv: En tråkig historia...

Det krävs nog lite mer hunderfarenhet o självinsikt för att lyckas dra upp nästa hund, en Vit Herde till tjänstehund.

Det beror väl lite på vad för tjänstehund som åsyftas? Väktarhund knappast, men tjänstehund för bevakning i försvaret borde inte vara omöjligt. Det tror jag det finns några stycken. Collies finns det(och har de senaste åren funnits) en skrälldus bevakningshundar, båda hårlagen, och även några ekipage som tävlat i SM.

 

[Aliide]

Sv: En tråkig historia...

Och jag har upplevt att samma människa har problem med exakt samma saker på flera olika hundar. Bara för att man vet vad man INTE ska göra innebär inte det per automatik att man vet vad man SKA göra. Tyvärr!

 

[marshall]

Sv: En tråkig historia...

Jag tycker inte att du ska skämmas alls! Stark av dig att erkänna att det blivit fel. Jag tycker inte du ska ta på dig heller. Vissa djur och människor passar inte ihop. Jag har samma erfarenhet då det gäller hästar. En travare jag hade för ca 10 år sedan var en mardröm. men då vi sålde henne och hon kom till ett annat stall&nya ägare: Gud en helt annan häst!

Jag har vuxit upp med hundar av olika raser, antingen av jakthundras,bruksras och vall-ras. Även blandisar. Och jag hade aldrig riktit varit nära en enda hund!! Jag känner igen allt det du beskrivit och tänkt att jag inte är någon hundmänniska alls. "Tyvärr" har jag aldirg omplacerat någon hund utan fortsatt ha dem tillsammans med min familj och jag försökte allt: träning,tävling.. Men tänk om jag hade vågat att låta bli att skämmas och omplacerat dem, (det är så självklart om man säljer en häst...) så även hundarna fått chansen till ett lyckligare liv.

Men med mina tre senate hundar 2 Border collie och 1 schäfer så är det först nu som jag har det där "Hunden är människans bästa vän relation"- med dom. De är 3 olika individer och jag älskar dem. Alltså vad jag gjorde för fel förut vet jag inte,jag vet inte vad jag gjort "rätt" denna gång heller? tom samma raser har jag haft. Men nu fungerar det och det ÄR så där kul att ha hund som "alla" säger!

Känn efter vad som känns bäst: Fortsätta kämpa,ta det som det är. Det kan gå. Jag har i de flesta fall lärt mig att komma förbi de värsta delarna med mina tidigare hundar och accepterat det som inte gått.
Eller omplacera. Valet är ju ditt. Men ta tid på att hitta ett bra hem i så fall förstås. Prata med uppfödaren om det är möjligt.

 

[marshall]

Sv: En tråkig historia...

Så går det när man inte läder hela tråden!! Ser att du löst det på bra sätt!! Sorry. Suddar bort mig...

 

[Belethien]

Sv: En tråkig historia...

Och jag har upplevt att samma människa har problem med exakt samma saker på flera olika hundar. Bara för att man vet vad man INTE ska göra innebär inte det per automatik att man vet vad man SKA göra. Tyvärr!

Vilken tur att vi har olika erfarenheter då! Måste betyda att jag haft vettiga folk runt mig då. Men även flera här i tråden har ju berättat liknande historier som TS och det gick bra tillslut. Antar att jag hellre tror gott om folk som slitit halvt ihjäl sig och dessutom L Y C K A T S (eftersom TS hund faktiskt blev lydig tillslut - även om det gick riktigt snett i början).

Jag är väl alldeles för optimistisk och peppande. Man ska nog hellre tro det värsta och att folk inte har självinsikt etc etc. Det är mer hjälpsamt än att säga att det krävs jobb men att det bara kan gå uppåt nu när TS är medveten om vad som gick snett och mer noggrann med mästa valp-val. Men vad vet jag.