En tråkig historia...

[lessen]

Sv: En tråkig historia...

Ni är så otroligt förstående allihop och det är verkligen en enorm lättnad för mig att få höra allt och att det faktiskt finns fler som suttit i samma sits!..

Det är som ni misstänkte, så att jag inte har pratat med uppfödaren om detta än. Nämnt några problem, men inte mer. Jag har nästan tvärt om hållit en mask och skickat lite fina foton ibland och så, som har gjort att jag dragit mig ännu mer från att "chocka" med sanningen. Men efter att ha fått detta otroliga stöd här så ska jag verkligen tänka igenom det här en gång till och sen kontakta uppfödaren inom snar framtid..
Som det känns nu känns det som att även om han skulle bli lättare framöver, som jag är säker på att han kommer bli eftersom han just nu är i svåraste åldern, så finns det helt enkelt ingen kemi mellan oss, inget som klickar överhuvudtaget.

Crax: Det du berättade kändes särskillt stödjande för mig, eftersom du verkligen verkar ha haft det precis som mig!.. Ja, jag har lärt mig nu att jag verkligen måste lyssna till hjärtat i fortsättningen och det är ju det som är det fantastiska med det hela, allt som min hund har lärt mig under den här tiden, även om det har varit en riktigt hård "läxa". Och det är jag honom evigt tacksam för...

 

[lessen]

Sv: En tråkig historia...

Nu har det nästan gått två månader sen jag skrev sista inlägget på den här tråden. Känns som det har gått ett halvår...

Det var som en nystart för mig när detta skrevs, sen har det gått upp och ner och nu är det riktigt nere på botten igen. I helgen så tog jag äntligen och pratade ut med en nära äldre vän till mig som jag går på hundkurs hos. Hon förstod mig till fullo och sa det som många andra sagt till mig, att det inte är värt att kämpa ihjäl sig, och att det var helt fel val av hund från början för mig osv. Vi bestämde att jag samma dag skulle ringa uppfödaren och berätta allt ihop. Det blev en stor chock för henne eftersom jag knappt har berättat att det funnits några problem tidigare, och jag förstår att hon blev förbannad, för jag kunde inte ens hitta ord att förklara situationen. Det hela "avrundades" eller vad man ska säga med att jag skickade ett mail där jag bad om ursäkt och berättade lite mer om allt osv. och vi kom överrens om att hon skulle hjälpa till med omplacering på sitt håll. Men nu de senaste dagarna så vill jag bara dö, jag vill först och främst glömma den dagen, för när uppfödaren blev upprörd så sa hon saker som gav mig ännu mer dåligt samvete för hunden osv. Och även om det inte stämmer, vilket endel andra försökt intala mig, så tenderar jag att ta åt mig av sånt ändå.


Nu gör jag precis som jag har gjort hittills senaste året, jag går och tänker varje sekund på om det är rätt beslut för honom, eller bara totalt själviskt av mig. Och eftersom beslutet redan är taget så känns det hundra gånger värre av någon anledning. Varje gång jag ser honom så får jag så dåligt samvete över vad jag har ställt till med. Jag vet att han tycker mycket om mig och jag om honom, och det gör ju det hela så mycket svårare!.. Trots att jag i skrivandets stund vet att det är rätt beslut som är taget. Men det ända som talar för det är att när jag tänker på motsatsen- att ha honom kvar, för då känns det inte heller bra. Men det känns ju som ett så enormt svikande!.. Att vi inte känner för varandra och att det inte klickar känns inte längre som ett bra argument, eftersom jag faktiskt tycker mycket om honom, och det är ju det senaste månaderna som jag har börjat göra det. Jag önskar att jag hade tagit beslutet så mycket tidigare, så mycket lättare det hade varit då... Vill bara gå under jorden, orkar inte detta längre...

 

[Calazirya]

Sv: En tråkig historia...

Men hundar känner inte så, hundar rent generellt byter hem och husse/matte tämligen enkelt ( trots att man kanske vill inbilla sig annat ). Oftast tar hunden omplaceringen bättre än den ägare som ska omplacera. Hunden ser inte dig som en svikare, den ser på dig med samma ögon som innan beslutet fattades. Hunden kommer heller inte känna sig sviken när den byter hem.

Min lilla gris är så "mattekär"!
Men även om jag vill inbilla mig att jag betyder allt för henne så hade hon fixat en omplacering galant. Hon hade hittat en ny ägare att kära ner sig i

 

[Blandrastik]

Sv: En tråkig historia...

Jag tycker det är motsatsen till själviskt, du tänker på hundens bästa.
Efter två veckor har din hund skapat en ny flock och du är "glömd". Även om den naturligtvis blir glad om den träffar dig.

Jag har själv en omplacering där familjen som ägde honom innan bestod av en hundinstruktör och mannen i huset är engagerad i rasklubben. Att för dem erkänna att de inte fixade sin tänkta avelshane (de hade importerat honom själv med en liten avelsplan) måste ha suttit långt in.

Men ibland är svåra beslut de bästa. Så sluta anklaga dig själv, du är bara människa, precis som uppfödaren som inte kanske gjorde det smartaste i att salta din sår.

 

[Lizah]

Sv: En tråkig historia...

Jag förstår att det är oerhört blandade känslor men tror att du fattat rätt beslut! Det ska vara roligt att ha hund, inte en ständig kamp.

Min första egna hund var en äkta problemhund. Många rädslor och en stor portion skärpa. Uppfödaren (som jag jobbade tillsammans med) ägnade några år åt att skuldbelägga mig, för att jag gjort fel, men insåg till sist att så inte var fallet utan att han helt enkelt avlat fram en "skithund".

Många var de som under åren sa åt mig att avliva henne, men jag kämpade på, vilket jag senare ångrat, både för hennes och min skull. Vid sju års ålder fick hon cancer och avlivades. Det var en otrolig sorg men samtidigt en lättnad. Med senare hundar har jag upptäckt hur livet med hund egentligen ska vara! Även om allt inte är en dans på rosor hela tiden så ska merparten vara roligt, för både hund och ägare.

Som många skriver; en omplacering är oftast betydligt värre för ägaren än för hunden och jag tror det kommer bli en lättnad för dig när det väl är gjort. Hundar lever i nuet och anpassar sig oftast väldigt väl i den nya situationen.

Hoppas att detta inte tagit ifrån självförtroendet inför att skaffa en ny hund. Jag var oerhört nervös när jag skulle hämta hem min andra hund, och trodde att jag skulle "förstöra" henne på grund av mina erfarenheter av den första hunden. Hon blev en underbar jycke (om än inte helt lätt alla gånger) som är sin föregångares motsats i allt.

Lycka till!

 

[lessen]

Sv: En tråkig historia...

Tack för åter igen tröstande ord, det gjorde min dag så mycket ljusare! Vaknar jag upp i morgon bitti med skuldkänslor igen så ska jag bara gå in här igen och titta på era svar, så vet jag att det kommer att pigga upp mig igen!..

Jag är redan livrädd för att det ska bli fel med även nästa hund, men en till hund i framtiden vet jag att jag kommer att skaffa. Har upplevt så mycket positivt med hundar tidigare i livet, så dem vill jag absolut inte vara utan..

 

[Raven_]

Sv: En tråkig historia...

Jag har varit i precis samma sits som dig. Och jag vet att det är fruktansvärt jobbigt! Jag omplacerade min schäfertik när hon var 1,5. Det satt lååångt inne, och jag hade precis som du skickat bilder och varit på träningshelger hos uppfödaren. Men han hjälpte mig att hitta det perfekta hemmet för just henne! Hon bor nu kvar hos samma tjej och tävlar i rapport

Förra sommaren blev jag med hund igen, jag var liiiivrädd att det skulle bli samma känsla, men jag älskar den här lilla krabaten nåt så fruktansvärt mycket. Vi har verkligen "klickat". Hon är dessutom av annan ras än det jag "trodde" att jag skulle ha. Nästa år får vi förhoppningsvis en till familjemedlem.
Så, tänk på dig själv i första hand. Även fast det är sjukt jobbigt att omplacera en hund så är det dig själv du måste sätta i första hand. Du ska må bra, och det SKA vara kul att ha hund!

 

[lessen]

Sv: En tråkig historia...

Tack snälla för ditt svar Raven_! Det är till oerhört stor hjälp och stöd ska du veta!..

 

[cirkus]

Sv: En tråkig historia...

Jag vill bara allmänt önska dig lycka till med omplacering och med nästa hund !
Det kommer att gå jättebra och du fattar helt rätt beslut för alla parter.

 

[Hawaii]

Sv: En tråkig historia...

Även fast det är sjukt jobbigt att omplacera en hund så är det dig själv du måste sätta i första hand. Du ska må bra, och det SKA vara kul att ha hund!

Håller med dig till fullo!
Och TS, vilken tråkig uppfödare du har! H*n borde ha tänk på vad h*n sa när du ringde och behövde råd och stöd

 

[Raven_]

Sv: En tråkig historia...

Tack snälla för ditt svar Raven_! Det är till oerhört stor hjälp och stöd ska du veta!..

Så lite så. Och lycka till nu! Och du, man får vara arg och ledsen, men jag lovar dig att när du väl har hittat rätt hem till din hund så kommer det kännas som en sten som försvinner från magen.

 

[Lejonelle]

Sv: En tråkig historia...

Nu gör jag precis som jag har gjort hittills senaste året, jag går och tänker varje sekund på om det är rätt beslut för honom, eller bara totalt själviskt av mig.

Det är god hundvård, det du har gjort. Nu har hunden chansen att komma någonstans där han kan komma till sin rätt. Att uppfödaren i ett upprört läge hävde ur sig en del dumheter är inte den enda sanningen om detta och det är definitivt inte heller den enda sanningen om dig. Ditt misstag var att du inte avbröt tidigare, det dömer inte ut dig som hundägare för all framtid utan nu lämnar du detta bakom dig. Och du kan lita HELT på att hunden inte far illa av en omplacering, den börjar om och lever i nuet.

 

[lessen]

Sv: En tråkig historia...

TACK snälla ni!
Det som känns mest svårt nu är nästan anledningen till varför jag omplacerar, hur konstigt det än låter. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara när någon frågar som det hände senast idag- "vad är egentligen problemet?" Det finns liksom ingen självklar anledning, utan är ju mest en massa känslor som jag haft sen dag 1. Allt går ju egentligen bra, jag har bra lydnad på honom idag och jag tycker ju faktiskt mycket om honom. Jag vet ju knappt själv vad det är, hur ska jag förklara för någon annan?
Att bara säga att "det blev fel hund för mig" eller att "det blev för jobbigt och svårt" känns som att det behöver en lång vidare förklaring..

 

[Disen]

Sv: En tråkig historia...

Det måste vara skönt ändå att ha tagit beslutet. Nu kan du agera efter det och gå vidare, samtidigt som hunden får en chans hos någon annan (med det menar jag inte att hunden haft det dåligt hos dig!)

En vän på bruks ompalcerade en schäfertik som hon inte klickade med. Ingen tittade snett på henne för det. Alla gillade tiken väldigt mycket, utom just matte som var mer "ja ja".

Lycka till i framtiden!

 

[Lejonelle]

Sv: En tråkig historia...

Att bara säga att "det blev fel hund för mig" eller att "det blev för jobbigt och svårt" känns som att det behöver en lång vidare förklaring..

Man behöver inte förklara allt. De där två svaren säger väl alldeles tillräckligt. Du kände att det var för mycket hund, och det tog bort glädjen. Mer har ju ingen med att göra utom dem som du väljer att berätta för.

 

[Belethien]

Sv: En tråkig historia...

Jag är redan livrädd för att det ska bli fel med även nästa hund, men en till hund i framtiden vet jag att jag kommer att skaffa. Har upplevt så mycket positivt med hundar tidigare i livet, så dem vill jag absolut inte vara utan..

Nä, tro mig, det kommer inte att bli samma problem med nästa hund. Jag hade en hemsk hund när jag bodde hemma hos mina föräldrar. Den hunden var för tuff för oss och fick mig att gråta blod flera gånger. Han gjorde utfall mot andra hundar och i samband med det högg mig. Han kunde inte vara lös, han lyssnade inte ett skit om det inte gynnade honom och jag kände absolut ingen särskild kontakt med honom. Han var bara trevlig inomhus men det var fortfarande inte alls kul att gå ut med honom eller hitta på saker med honom.

Så skulle jag skaffa nästa hund och då insåg jag vidden av talesättet "det som inte dödar, härdar". Den hunden var plätt lätt i jämförelse eftersom jag visste exakt vad som kan bli ett problem och vad jag ska göra för att förhindra det i tid! GUD VAD KUL DET VAR ATT HA HUND IGEN! Så nu har jag 2 st, underbara, trevliga och väluppfostrade vovvar. Visst blir de inte automatiskt så och man måste fortfarande träna tills man nästan dör ibland, men det är värt det för att de har underbara personligheter och jag älskar dem!

 

[Jenka]

Sv: En tråkig historia...

"Fel hund för mig" eller "det funkade helt enkelt inte" är väl utmärkta svar, ev. med tillägget att du inte vill prata mer om det än så.

 

[Nila]

Sv: En tråkig historia...

Vad skönt för dig ändå att du fattat ett beslut om att omplacera. Förstår att det inte varit lätt, men det är ju bäst för er båda två.
Tycker inte heller du behöver säga så mycket mer än att det var fel hund för dig eller att det helt enkelt inte funkade. Man kan väl inte egentligen jämföra häst och hund, men hur många hästar tror du säljs för att det inte funkar? Många.
Att säga att det blev fel hund för dig tycker jag säger tillräckligt. Och jag tror inte nån kommer titta snett på dig för att du omplacerar av den anledningen.

 

[Lona]

Sv: En tråkig historia...

Du har fått många kloka svar men jag får erkänna att jag bara skumläst så jag kanske upprepar vad någon annan redan skrivit.
Sluta skämmas! Det är så lätt att ta på sig skulden när det inte funkar men alla hundar är inte bra och alla mattar/hussar och hundar passar inte ihop.
Min nuvarande hund är visserligen en sådan där löjligt välanpassad individ som funkar i alla lägen men det är sannerligen inte bara min förtjänst, hon är helt enkelt en okomplicerad hund.
Men med min förra slet jag mitt hår, jag älskade henne visserligen men klarade egentligen inte av henne. Nu valde jag iofs att behålla henne men jag förstår absolut ditt beslut och tycker att du är modig.
Det skall inte vara en plåga att ha en hund!

Önskar dig all lycka till i framtiden och givetvis skall du våga satsa på en ny hund. Jag unnar dig verkligen glädjen av att ha en hund som man passar ihop med .

 

[lessen]

Sv: En tråkig historia...

Underbara människor, är så glad att det finns såna som ni!.. Och tack snälla för alla lyckoönskningar!!
Disen: Jo, visst känns det delvis som en lättnad nu, önskar bara att jag kunde få känna det fullt ut, men jag hoppas så innerligt att vi hittar ett fantastiskt nytt hem åt honom nu och att då kanske min "ängslighet" och ovisshet äntligen släpper helt!.. Hoppas att jag om något år kan se tillbaka och se helheten på det hela, men gud så skönt om jag hade kunnat göra det redan nu!....