Det känns som om en sådan här tråd behövs nu. Överallt ser jag trådar och inlägg om män som på ett eller annat vis beter sig respektlöst och dumt mot sina partners/ragg/närstående och jag skulle vilja bli påmind om att det finns andra typer av män. De snälla. De där som bryr sig om andra människor och sprider glädje omkring sig. Både jag och andra kan nog må bra av att se hur fint det kan vara, när allt fungerar som det ska.
Så kom igen bukefalister! Berätta vad män i er närhet gjort för bra senaste tiden! Har de kommit med några kloka ord vid precis rätt tidpunkt? Bara varit allmänt fantastiska som vanligt? Kommit med någon rolig överraskning? Skriv, skriv, skriv
Min sambo är en sådan där. Fast först av allt vill jag nog bestämt hävda att han inte är en fantastisk MAN, utan en helt underbar
person. Han är den där som alltid lyser upp när han ser mig, talar om hur mycket han har saknat mig, pussar på mig och säger att han älskar mig. Han som skickar heeeelt töntiga och onödiga sms till mig hela dagarna bara för att han gillar kontakten med mig.
När jag haft en dålig dag köper han hem folköl (om han inte hinner till systemet) och ostbollar. Han får mig att känna mig som världens vackraste, trots att jag själv tycker att jag ser hemsk ut. Han köper glassbåtar när det är varmt, för han vet att jag inte gillar värmen.
Är jag ledsen försöker han förstå innan han tröstar, är jag glad försöker han förstå för att sedan dela den glädjen. Han är så vansinnigt söt varje gång han kommer hem och hälsar på hundarna med "heeeej älsklingstjejerna" och typ pussar ihjäl dem.
Har min farmor dött kastar han sig om mig, för att finnas där. Frågar jag vad jag ska ha för kläder på mig när vi ska gå ut talar han om att jag är precis lika vansinnigt vacker oavsett, är jag trött frågar han om han kanske kan lära ena hunden något så att jag slipper tänka på hennes träning.
Han tar naturligtvis ansvar för vårt gemensamma hem, utan att jag "behöver be om det". Han har egna ögon, liksom. Han bryr sig, är den mest omtänksamma personen jag känner och han blir aldrig arg.
Det enda som gör honom vansinnigt förbannad är de orättvisor som finns mot invandrare, homosexuella och kvinnor. Jag vet att det kanske är fel av mig, men jag ÄLSKAR den där venen i pannan på honom, när jag behöver ta med mig honom från puben för att han hört någon snubbe sitta och diskutera om att kvinnor får skylla sig själv om de blir våldtagna. Nej han ska inte slåss - men gud vad ÄNNU mer kär jag blir i honom de gånger han reagerar på t ex sexism, med ilska, våld och argument. Ja, han brusar kanske upp något, men å andra sidan bryr han sig. Han SER strukturerna. Han hatar orättvisor. Han är fantastisk, om än lite ilsken.
Han är min andra hälft, min luft, och min allra bästa vän.