Har ju gått 3,5år sen vi började försöka nu, med en period i mitten då vi la ner det helt efter fruktansvärda missfall.
Senaste året har vi försökt lägga ner all press och inte försökt tänka på det men ändå inte ha något skydd. Har funkat ganska bra ändå kan jag tycka. Har inte tagit några ägglossningstest, inte räknat dagar osv. Har styrt mina tankar åt andra håll som hästarna och stallbygget. Sexlivet har pågrund av det blivit bättre, nu när vi inte längre ”måste”.
Men nu fick min mans syster sitt andra barn(under den perioden som vi inte ens lyckats få till en) och då kommer känslorna tillbaka lite. Varför blir det inget, varför kan det inte vara lika enkelt för oss? Funderingar har funnits på att ta hjälp igen men pågrund av grymt dåliga erfarenheter av vården från förra gången som gjort oss båda livrädda så drar vi oss för det. Vet inte hur jag ska våga lägga mig i en gynstol någonsin igen. Jag har ju ändå kunnat bli gravid förut(även fast det resulterade i MA), varför tar det sån ruskig tid