En ljugande sjuåring

[Mirtai]

Jag har en bonusdotter som är sju år och som har börjat ljuga, ganska mycket och om de mest märkliga saker. När hon ertappas blir hon hysteriskt ledsen (hon skäms ju massor) och kan inte erkänna att hon gjort/sagt något fel utan det är vi som inte förstår/någon annan tvingade henne osv.

Känner att vi behöver lite hjälp med input hur vi ska hantera henne!

Ett exempel från morgonen är att hon gör mackor till frukost och smyger ner med dem till TV-rummet. Min man ser det och säger, helt vänligt, att hon ska äta frukost i köket.

Då blir hon förtvivlad och hävdar att hon inte alls hade tagit med några smörgåsar ned, hon hade minsann lämnat dem i ett annat rum innan hon gick ner osv. Min man upptäcker sen att hon lagt ner smörgåsar och tallrik i skolväskan för att kunna smyga upp dem och lägga dem i köket. Allt detta under högljud gråt och anklagelser om att vi inte tror på henne.

Vi försöker förklara att det är helt ok att det blir fel ibland, man kan göra saker som inte är rätt och det är händer oss alla. Men det som gör det så svårt och så stort är att hon inte alls kan säga att det blev fel. Hade hon idag på morgonen bara sagt "just ja, glömde det" så hade saken varit ur världen. Nu blir det istället stora, tårfyllda utbrott där hon bedyrar sin oskuld och inte alls har gjort fel...

Hon ljuger även till andra vuxna och kompisar om saker hon har gjort/haft/har och ofta är det inte mer konstigt än vad alla andra barn kan hitta på men det är mönster som vi inte riktigt vet hur vi ska hantera.

Har ni några bra tips på hur man kan hantera hela situationen?

 

[TinyWiny]

Sv: En ljugande sjuåring

Känner hon sig verkligen trygg? Hennes reaktion tyder på att något inte riktigt stämmer där med trygghetskänslan. Kanske kan ni sitta ner i lugn och ro med henne och fråga henne? Om hon nu känner sig otrygg så fråga henne vad hon själv tror skulle kunna få henne tryggare. Kanske behöver hon mer tid med er vuxna än vad hon får idag? Att sitta och äta tillsammans är en stor del av att få vara med i ett sammanhang så det tycker jag att ni absolut ska satsa på för mat gör att munnen enklare går och saker kommer fram som man som förälder behöver veta. Likaså att ta en promenad ihop. Det gör också att det blir enklare att prata när man slipper sitta och se personen man pratar med i ögonen hela tiden. Jag skulle gissa att hon ljuger i protest för något. Är det något som har förändrats för henne? Har något förändrats hemma? Kanske kan det "bara" vara det ökade ansvaret med att gå i första klass? Det händer mycket för en sjuåring både i dess egna huvud och i skolan. Ett förpubertalt beteende kan också komma redan då med allt vad det innebär av att vilja vara stor men ändock liten.

 

[Korven]

Sv: En ljugande sjuåring

Jag minns när jag var i den åldern , tror jag, så ljög jag om att jag hade klått upp några större killar i 15-årsålden. . Jag var dessutom ganska liten för min ålder. Jag minns inte om de sa åt mig att jag ljög eller om de bara tyckte det var urkomiskt och lät mig tro det.
Varför jag gjorde det har jag inget klart minne av, men jag minns att jag var lite rädd att gå den vägen så det var väl nåt menalt skydd

 

[Badger]

Sv: En ljugande sjuåring

Har inga förslag på frågan men en kommentar.

Haken är ju den att om hon hade sagt "oj jag glömde det". Så hade hon fortfarande ljugit, men det hade varit en mer accepterad lögn bara. Hon visste ju helt klart att hon inte fick.

Hon har väl inte lärt sig ljuga tillräckligt sofistikerat ännu bara. (Vilket kanske är lika bra det.)

Frågan är vad svaret från er hade varit om hon sagt, "Ja jag vet" -"men jag struntade i det för att...", -ja vadå. Det är frågan. (Jag ville så gärna se TV programmet Lisa ser varje morgon? Alla andra...? ngt osv vem vet.)

Finns mycket hårda regler som hon måste försöka kringgå och som inte kan diskuteras?

Hon ljuger även till andra vuxna och kompisar om saker hon har gjort/haft/har och ofta är det inte mer konstigt än vad alla andra barn kan hitta på men det är mönster som vi inte riktigt vet hur vi ska hantera.

Det känns mycket värre. För då kan hon sno in sig i en röra som blir väldigt jobbig för henne. (Men jag har ingen erfarenhet om hur lösa? Kanske prata om hur jobbigt det kan bli med lögner?)

 

[Mirtai]

Sv: En ljugande sjuåring

Känner hon sig verkligen trygg? Hennes reaktion tyder på att något inte riktigt stämmer där med trygghetskänslan. Kanske kan ni sitta ner i lugn och ro med henne och fråga henne? Om hon nu känner sig otrygg så fråga henne vad hon själv tror skulle kunna få henne tryggare.
Kanske behöver hon mer tid med er vuxna än vad hon får idag? Att sitta och äta tillsammans är en stor del av att få vara med i ett sammanhang så det tycker jag att ni absolut ska satsa på för mat gör att munnen enklare går och saker kommer fram som man som förälder behöver veta. Likaså att ta en promenad ihop. Det gör också att det blir enklare att prata när man slipper sitta och se personen man pratar med i ögonen hela tiden. Jag skulle gissa att hon ljuger i protest för något. Är det något som har förändrats för henne? Har något förändrats hemma? Kanske kan det "bara" vara det ökade ansvaret med att gå i första klass? Det händer mycket för en sjuåring både i dess egna huvud och i skolan. Ett förpubertalt beteende kan också komma redan då med allt vad det innebär av att vilja vara stor men ändock liten.

Det är ganska osäker tjej som på många sätt fortfarande är väldigt barnslig och omogen.

Vi försöker ge så mycket egentid som hinns med och som hon vill ha. Det är ju lite svårt eftersom de är tre syskon som alla ska få sitt i kombination med att de är hos oss varannan vecka. Äter ihop gör vi varje kväll och även frukost/lunch på helgerna. På vardagarna är det bara hon som äter frukost, alltså blir hon själv då medan pappan fixar syskonen och jag redan har åkt till jobbet.

Vi försöker prata med henne med det är mycket "jag vet inte" och jag upplever att hon inte riktigt vågar uttrycka sin riktiga åsikt. Vi försöker peppa henne att väga visa känslor, även om de är jobbiga. Samtidigt är det här ett barn som gärna tar till stora känsloutbrott när det inte går som hon vill. Här talar vi om varianten "Du måste ha mössa på dig idag" som bemöts med att lägga sig ner på golvet och gråta och skrika...

Jag tror att mycket av det här är ett sätt att testa gränser och samtidigt inte riktigt klara av att ta konsekvenserna av att bli påkommen

 

[Mirtai]

Sv: En ljugande sjuåring

Har inga förslag på frågan men en kommentar.

Haken är ju den att om hon hade sagt "oj jag glömde det". Så hade hon fortfarande ljugit, men det hade varit en mer accepterad lögn bara. Hon visste ju helt klart att hon inte fick.

Hon har väl inte lärt sig ljuga tillräckligt sofistikerat ännu bara. (Vilket kanske är lika bra det.)

Frågan är vad svaret från er hade varit om hon sagt, "Ja jag vet" -"men jag struntade i det för att...", -ja vadå. Det är frågan. (Jag ville så gärna se TV programmet Lisa ser varje morgon? Alla andra...? ngt osv vem vet.)

Finns mycket hårda regler som hon måste försöka kringgå och som inte kan diskuteras?


Det känns mycket värre. För då kan hon sno in sig i en röra som blir väldigt jobbig för henne. (Men jag har ingen erfarenhet om hur lösa? Kanske prata om hur jobbigt det kan bli med lögner?)

Hade hon sagt något av det som du föreslår hade det ju gått att bemöta med ett samtal. När det nu blir tårar, skrik och smussel så blir det en så ofantligt stor grej av något som egentligen är en småsak.

Vi har inte så mycket hårda regler men några finns det ju såklart. En är att vi på vardagarna äter frukost i köket och inte i soffan. En annan är att vi bara äter godis på lördagarna eller på kalas.

Det här med kompisar är så svårt, ofta när jag hör henne så upplever jag att hon ljuger för att imponera på andra och få dem att gilla/se upp till henne. Kan handla om att hävda att hon har haft hål i öronen som växt igen eller att hon minsann har en hamster hemma hos sin mamma...

Lite mer allmänt så är det en svår situation med de här barnen och deras mamma. Vi har väldigt olika syn på barn och hur de bör ha det vilket såklart ställer till det. Det här är en tjej som behöver mycket fasta rutiner och regler men som är van att hos sin mamma få sin vilja igenom genom gråt, tjat och förhandlingar. Klart det är stor skillnad att komma till oss där ett nej ofta är ett nej.

Samtidigt upplever jag att de är tryggare hos oss eftersom livet här är lugnare och mer centrerar runt hemmet istället för att som hos mamman mest tillbringas hemma hos olika kompisar till mamman, de är nästan aldrig ensamma utan har besök/är bortbjudna 6 av 7 kvällar...

 

[Korven]

Sv: En ljugande sjuåring

Hade hon sagt något av det som du föreslår hade det ju gått att bemöta med ett samtal. När det nu blir tårar, skrik och smussel så blir det en så ofantligt stor grej av något som egentligen är en småsak.

Vi har inte så mycket hårda regler men några finns det ju såklart. En är att vi på vardagarna äter frukost i köket och inte i soffan. En annan är att vi bara äter godis på lördagarna eller på kalas.

Det här med kompisar är så svårt, ofta när jag hör henne så upplever jag att hon ljuger för att imponera på andra och få dem att gilla/se upp till henne. Kan handla om att hävda att hon har haft hål i öronen som växt igen eller att hon minsann har en hamster hemma hos sin mamma...

Lite mer allmänt så är det en svår situation med de här barnen och deras mamma. Vi har väldigt olika syn på barn och hur de bör ha det vilket såklart ställer till det. Det här är en tjej som behöver mycket fasta rutiner och regler men som är van att hos sin mamma få sin vilja igenom genom gråt, tjat och förhandlingar. Klart det är stor skillnad att komma till oss där ett nej ofta är ett nej.

Samtidigt upplever jag att de är tryggare hos oss eftersom livet här är lugnare och mer centrerar runt hemmet istället för att som hos mamman mest tillbringas hemma hos olika kompisar till mamman, de är nästan aldrig ensamma utan har besök/är bortbjudna 6 av 7 kvällar...

Ja det såg jag hos mitt barnbarn igår, hon tjatar sig till hos mamma (fast de bor ihop alla) men när min son med lite mörkare bestämd röst säger nej då är det "Ok" med glad röst från lillan. Inget tjafs alls fast lillan är lika tight med pappa som mamma. Vad är det med mammor?