_Charlotte_
Trådstartare
Jag försöker lära mig att acceptera att det är en sjukdom och inget jag har valt eller "rår för" själv, och att det inte är något att skämmas över. Det är inte lätt, men jag tränar dagligen på att tänka "Jag har drabbats av depression, ångest etc." och inte "Jag är deprimerad osv." För det är ju inte det jag är, jag är så mycket mer än bara sjukdomen jag drabbats av.
Iallafall, jag vet att väldigt många i samhället har eller har haft såna problem så jag antar att några av er här också har erfarenhet. Det jag undrar över är vad jag ska säga i kontakt med till exempel släktingar (inte närmsta familjen), vänner jag inte känner så bra och såna när jag pratar med dem. Hur har ni sagt?
Säger ni rakt ut att ni är sjuka och berättar vad, eller säger ni ingenting, eller en vit lögn eller vad? Jag tänker mest på till exempel om det är en större samling människor (jag mår jättedåligt och får nästan panikångest i såna situationer) och jag vill ge en okej ursäkt till varför jag inte deltar eller bara är med en liten stund. Eller om någon frågar vad jag gör, och jag svarar att jag för tillfället inte gör något alls. Då tror de förmodligen att jag är arbetslös, vilket jag väl på sätt och vis är men jag söker inte jobb nu heller eftersom jag inte klarar av jobb nu, utan håller på att utredas vad som kan fungera för mig. Men om jag inte vill ge hela bakgrundshistorian, men inte vill verka som en latmask som bara går på bidrag utan att söka jobb, vad kan jag säga då?
Iallafall, jag vet att väldigt många i samhället har eller har haft såna problem så jag antar att några av er här också har erfarenhet. Det jag undrar över är vad jag ska säga i kontakt med till exempel släktingar (inte närmsta familjen), vänner jag inte känner så bra och såna när jag pratar med dem. Hur har ni sagt?
Säger ni rakt ut att ni är sjuka och berättar vad, eller säger ni ingenting, eller en vit lögn eller vad? Jag tänker mest på till exempel om det är en större samling människor (jag mår jättedåligt och får nästan panikångest i såna situationer) och jag vill ge en okej ursäkt till varför jag inte deltar eller bara är med en liten stund. Eller om någon frågar vad jag gör, och jag svarar att jag för tillfället inte gör något alls. Då tror de förmodligen att jag är arbetslös, vilket jag väl på sätt och vis är men jag söker inte jobb nu heller eftersom jag inte klarar av jobb nu, utan håller på att utredas vad som kan fungera för mig. Men om jag inte vill ge hela bakgrundshistorian, men inte vill verka som en latmask som bara går på bidrag utan att söka jobb, vad kan jag säga då?