En fråga om att prsta dialekt?

[alazzi]

Ni som har en kraftig dialekt och kan växla till rikssvenska vid behov. Är det som att byta språk helt eller känns det som en version av svenska när man byter?

Jag har några kunder som enbart pratar kraftig dialekt och det är ju ett helt annat språk. Men dessa personer måste ju förstå högtyska också eftersom alla medier är på högtyska? Tycker det är så mystiskt att dessa personer sen inte kan prata högtyska när de ändå förstår när andra pratar.

 

[durachiny]

Det är mycket lättare att förstå än att uttrycka sig på språk.

 

[alazzi]

Det är mycket lättare att förstå än att uttrycka sig på språk.

Jo det vet jag. Jag bor ju inte i Sverige så jag kämpar med detta dagligen.

 

[Thera]

Har ens aldrig tänkt tanken att byta till rikssvenska ”vid behov”, gör folk så?

 

[alazzi]

Har ens aldrig tänkt tanken att byta till rikssvenska ”vid behov”, gör folk så?

Jag vet inte hur det är i Sverige. Här där jag bor möter jag folk som kan byta när de pratar med mig.

 

[MiaMia]

Jag anser mig vara typ flytande på norska - när jag lyssnar och läser.
Men skulle inte ge mig på att försöka tala eller skriva.

 

[WhoIsItAgain]

Ni som har en kraftig dialekt och kan växla till rikssvenska vid behov. Är det som att byta språk helt eller känns det som en version av svenska när man byter?

Jag har några kunder som enbart pratar kraftig dialekt och det är ju ett helt annat språk. Men dessa personer måste ju förstå högtyska också eftersom alla medier är på högtyska? Tycker det är så mystiskt att dessa personer sen inte kan prata högtyska när de ändå förstår när andra pratar.

Dom kan men dom vill inte. Alla lär sig högtyska i skolan. Men motståndet mot högtyska blir större ju längre söderut du kommer. Här uppe pratar 90% högtyska jämt.

 

[Tiffany]

Ni som har en kraftig dialekt och kan växla till rikssvenska vid behov. Är det som att byta språk helt eller känns det som en version av svenska när man byter?

Jag har några kunder som enbart pratar kraftig dialekt och det är ju ett helt annat språk. Men dessa personer måste ju förstå högtyska också eftersom alla medier är på högtyska? Tycker det är så mystiskt att dessa personer sen inte kan prata högtyska när de ändå förstår när andra pratar.

Lite OT kanske men jag arbetade några år i en skola i en av södra Stockholms mest invandrartäta förorter och jag undervisade äldre ungdomar. Dom pratade en riktig förortssvenska både gällande uttal och ordval. Men när dom vände
sig till mig kunde dom slå om till felfri rikssvenska mitt i en mening. Och sen tillbaks till förortstugget igen när dom vände sig tillbaka kompisen. Hög språklig kompetens. Men alla som talar dialekter eller variationer på språk har ju inte den förmågan.

 

[MiaMia]

Har ens aldrig tänkt tanken att byta till rikssvenska ”vid behov”, gör folk så?

Idag finns ju nästan ingen i Sverige som talar dialekter som inte är begripliga för utomstående till vardags, vanligen bara regionalt präglat standardspråk. Och blir det i enstaka fall problem med kommunikationen så gör man väl en mer urvattnad version än regelrätt rikssvenska.

Förr var det vanligt att man talade dels "mål" det lokala språket i omgivningen och dels "svenska" det språket man fick lära sig i skolan. Och bytte mellan dem beroende på situation och person.
Precis som det kom barn till skolan som bara kunde samiska eller finska så kom de som bara kunde malungsmål etc. och de skulle också tuktas i att prata "riktig" svenska.

 

[Luff]

Jag bytte ofta när jag jobbade inom turism. Om en västgöte ringde när jag stod i receptionen så var det både skåningar och Stockholmare som stod framför disken som sa; "-Oj, vad du byter dialekt. Det är tur för vi begriper inte vad du sa till personen i telefonen."
Exempel;
Telefonkund; "-Ho vi tänkte la komma bort ida mä barnbarna men hur ä värt i denn ännen? Vell ente åka frå Hjo utomatt det regnar hele dan när di sa dola mä djurena hos er"
Jag "-Dä serla rektigt vettit ut, molnit o snålblåser prexis nu, men ja kan se bortåt berget att sola ä på gång. Så ja sulle la tro att regnet håller seg unnan."

 

[cambodia]

Min mamma och moster kan göra så när de pratar med sin mor, de pratar ”som vanligt” till vardags men med henne en dialekt från Härjedalen som kan vara ganska oförståelig
Ska fråga henne vid tillfälle!

 

[Petruska]

Har ens aldrig tänkt tanken att byta till rikssvenska ”vid behov”, gör folk så?

Jag känner flera som pratar nedtonat/neutralt när de är i stan och på jobbet osv. Och som sen byter till sin barndomsdialekt när de pratar med sin familj eller är på besök på upoväxtorten.

Själv byter jag språk på ett motsvarande sätt. Ett annat språk med familjen, svenska för övrigt.

 

[Enya]

Jag bytte ofta när jag jobbade inom turism. Om en västgöte ringde när jag stod i receptionen så var det både skåningar och Stockholmare som stod framför disken som sa; "-Oj, vad du byter dialekt. Det är tur för vi begriper inte vad du sa till personen i telefonen."
Exempel;
Telefonkund; "-Ho vi tänkte la komma bort ida mä barnbarna men hur ä värt i denn ännen? Vell ente åka frå Hjo utomatt det regnar hele dan när di sa dola mä djurena hos er"
Jag "-Dä serla rektigt vettit ut, molnit o snålblåser prexis nu, men ja kan se bortåt berget att sola ä på gång. Så ja sulle la tro att regnet håller seg unnan."

Min ena son är duktig på språk så när vi flyttade till Sörmland var det "naturligt" för honom att byta dialekt, som för att passa in i klassen. Det var svårt att höra någon större skillnad på honom och hans kompisar som var födda där, och när han kom hem bytte han till skånska igen! Själv började jag glida lite på dialekten så smått som är mer vanligt att man gör när man byter landskap, skånsk med sörmländskt i, vilket framför allt min skånska familj märkte tydligt. Så här 2,5 år i Skåne igen så påtalar min familj fortfarande att jag bryter ibland, medan sonen låter sådär typiskt skånskt som om han bott här hela livet och inte talat annat!

 

[Araminta]

Jag tänker att det är rätt naturligt. Vi kan i regel inte låta bli att ta efter den vi pratar med, det är en del i det sociala samspelet. Vi speglar varandra i kroppsspråk, mimik, tonhöjd och givetvis språk. Även ordval och meningsbyggnad varierar vi beroende på om vi pratar med chefen, barnet, snubben i baren eller partnern. Dialekt är något som folk har mer eller mindre lätt att ta efter, men alla anpassar sig nog till högre eller lägre grad.

 

[FengurLaugar]

Som värmlänning som pratar mycket dialekt får jag växla lite ibland beroende på vem jag pratar med Men det blir aldrig helt rikssvenska utan bara vissa ord.

 

[honung]

Jag är har ganska tydlig östgötadialekt, eller öschöttadialekt som min stam pratar. Men är dialektkameleont. Ett par dagar omgiven i annan dialekt så byter jag och anpassar omedvetet. Har präglats av småländska efter några år som ölandsbo och en irriterande stockholmsdialekt av min far som envisades med ekensnack och det sitter djupt rotat i mig.

 

[mollyphlox]

Jag är från finska Österbotten (men pratar svenska) och här är det väldigt dialektrikt Det hörs verkligen varifrån folk kommer även om det bara kan vara några tiotals kilometer mellan orterna.

Pluggade i Umeå när jag höll på med mina universitetsstudier. Ville inte byta om mitt språk helt (för det måste få höras varifrån man kommer), men språkkameleont som jag är så börjar man automatiskt ändra sättet man pratar. En del uttryck och ord fick man helt enkelt träna bort (finlandismer speciellt), för där blev det bara fel. Det var svårast!

Hade en finlandssvensk klasskompis i Umeå och vi pratade alltid dialekt med varandra, då hängde de andra inte med. Men tror det hängde mer på taltempot än att vi skulle ha en svår dialekt.

Men - det finns en sak som avslöjar mej som finlandssvensk! Jag kan inte säga ”sju” som en svensk. Går inte

 

[alazzi]

Dom kan men dom vill inte. Alla lär sig högtyska i skolan. Men motståndet mot högtyska blir större ju längre söderut du kommer. Här uppe pratar 90% högtyska jämt.

Jag bor i fel del av landet.

 

[alazzi]

Idag finns ju nästan ingen i Sverige som talar dialekter som inte är begripliga för utomstående till vardags, vanligen bara regionalt präglat standardspråk. Och blir det i enstaka fall problem med kommunikationen så gör man väl en mer urvattnad version än regelrätt rikssvenska.

Förr var det vanligt att man talade dels "mål" det lokala språket i omgivningen och dels "svenska" det språket man fick lära sig i skolan. Och bytte mellan dem beroende på situation och person.
Precis som det kom barn till skolan som bara kunde samiska eller finska så kom de som bara kunde malungsmål etc. och de skulle också tuktas i att prata "riktig" svenska.

Jag hade en skånsk kollega en gång. Det dröjde nig ett år innan jag förstod honom

 

[Bison]

Idag finns ju nästan ingen i Sverige som talar dialekter som inte är begripliga för utomstående till vardags, vanligen bara regionalt präglat standardspråk. Och blir det i enstaka fall problem med kommunikationen så gör man väl en mer urvattnad version än regelrätt rikssvenska.

Förr var det vanligt att man talade dels "mål" det lokala språket i omgivningen och dels "svenska" det språket man fick lära sig i skolan. Och bytte mellan dem beroende på situation och person.
Precis som det kom barn till skolan som bara kunde samiska eller finska så kom de som bara kunde malungsmål etc. och de skulle också tuktas i att prata "riktig" svenska.

Skåningar!
Vissa är helt omöjliga att förstå eller att få att prata tydligare.
Flera gånger har jag fått be om mail eftersom jag verkligen inte förstått alls vad de pratat om
När jag kollade på skånska mord fick jag ha textat

Jag pratar östgötska men tonar ner när jag är på jobbet och mer när jag pratar med andra infödingar
En kompis är från småländska höglandet och har en galen dialekt när han är hemma och pratar helt neutralt annars.