En dag till utan familjen

Tankarna snurrar runt och står still på samma gång. Jag vet inte vad som händer. Jag har fått en tid hos en som handlägger boendestöd, men jag vet inte längre vad jag ska säga. Dagen efter har jag en läkartid. Jag vet inte vad jag ska säga där heller. Någon kallelse till någon att prata med har jag inte fått än.

Idag skulle jag ha pratat med min chef. Det glömde jag bort. Jag har i alla fall lyckats jobba ganska hyfsat väl den här veckan. Onsdag och torsdag tog jag ut semester. På onsdagen var jag ute på sjön med en kompis. Det var väldigt trevligt och jag ville knappt åka hem efteråt. Jag trivs bäst ute i naturen.

Igår var det sista gången på depressionsskolan. Det var helt onödigt då det bara var en snabb genomgång av vad vi gått igenom de fyra första gångerna och sen kunde vi lämna feedback. Jag satt tyst i ett hörn och hade inte mycket att säga. Jag skulle ha lämnat in två papper till vårdsamordnaren också. Det var två skattningsformulär som jag ombetts fylla i, men jag glömde att lämna in dem.

Det här med olika diagnoser snurrar runt i min skalle. Jag vet egentligen inte vad det skulle göra för skillnad i mitt liv. Det enda jag egentligen vill ha är en familj. Och ingen diagnos i världen kommer att ge mig en familj. Mamma är dessutom krasslig och ingen vet hur länge hon kommer att hänga med. Kanske kommer det att vara för sent en dag. Som det ser ut nu så kommer vi aldrig att kunna mötas.

 

[Shaggy]

Det händer att jag tittar på hästtävlingar via datorn. Tyvärr sitter jag inte så bra på pinnstolen vid skrivbordet. Men just då får det gå. (Datorn är stationär.)

Jag har också stationär dator och jag växlar mellan tre olika "stolar", en pall, en enkel kontorsstol från IKEA och en pilatesboll.

 

[Magiana]

Jag har också stationär dator och jag växlar mellan tre olika "stolar", en pall, en enkel kontorsstol från IKEA och en pilatesboll.

Jag har en kontorsstol också men den får inte riktigt plats vid det skrivbordet där datorskärmen står. Den är inte mycket skönare än pinnstolen heller. Jag har inte riktigt landat i hur jag ska möblera. Kontoret ska bli sovrum och jobbdatorn måste väck därifrån. Min privata dator kommer dock att vara kvar i det rummet så jag slipper dra en ethernetkabel genom hela huset. Datorn har nämligen inte wi-fi. Men jag ska nog flytta in en fåtölj till det rummet.

 

[Saeta]

Jag hade en "kompis" som var "för på". Hon var riktigt jävla skitjobbig faktiskt då hon var en energitjuv av rang. Jag var helt matt efter att ha pratat med henne i en timme. Jag tog upp det med henne. Men nej, hon bara var sån och det gick inte att ändra på.

Tänk om jag själv är så där jobbig när jag träffar andra människor eller när jag pratar med dem i telefon? Det skulle kännas hemskt om jag var sån. Jag är livrädd för att uppfattas som hon.

När man etablerar en ny relation så behöver ju båda visa intresse för att umgås. Jag har liksom under många år inte ens kommit till stadiet där jag kan säga att vi är kompisar, när jag börjat bekanta mig med någon. Det har bara varit jag som har försökt och efter ett tag har jag konstaterat att "nähä, det blev inget med det".

Det är ju skillnad på att vara en energitjuv och att vara "för på". Jag har haft mååånga energitjuvar i mitt liv och vissa har jag avslutat relationen med. Sen har jag själv också varit en energitjuv när jag mådde som sämst. Såklart var det inte medvetet utan något jag fick veta mycket senare.

Men nej, du har rätt. Det går inte att ändra på någon. Den enda du kan ändra på är dig själv. Ingen annan.

Ja, jag förstår att du är rädd att uppfattas som så, det är jag med. Jag tror inte att någon vill uppfattas som en energitjuv eller som jobbig. Jag går ofta och tänker på hur jag uppfattas. Och ofta både känner jag mig som en börda och som något som borde ligga i soporna istället för att vara bland folk. Förr trodde jag att det var så, att mina känslor verkligen stämde. Att folk på riktigt tyckte så om mig. Men det är inte sant. Känslorna jag har grundar sig i min enormt dåliga självkänsla och att jag alltid har blivit sviken av vänner. Med alltid så menar jag inte varje person i mitt liv, men så pass många att jag blivit ordentligt påverkad.

Självkänslan går att förbättra. Självförtroendet också. För mig blev det bättre när min depression blev bättre. Då hade jag ork att kunna fokusera på annat än att bara se ett mörker. Inte för ens då kunde jag faktiskt börja förstå att folk inte tycker illa om mig. Jag lärde mig också att alla inte kan älska en.

Hur vet du att det bara är du som har försökt?
Du har ju vänner nu säger du.

Och jag är fortfarande nyfiken på hur du tänker angående mitt inlägg nr #243

 

[Inte_Ung]

Social kompetens. Var en kompis. Inte en börda.

Helt ärligt, utifrån dina krav på hur någon värd ditt engagemang skall vara så tror inte jag att jag skulle klara av det. Och jag jobbar ändå med enorma mängder mänsklig kontakt och trivs med det.

 

[Smulu]

Om vi låtsas att du @Magiana hittat en person som verkar trevlig, som kanske kan bli en vän i framtiden.
Hur tar du då kontakt?
På vilket vis skulle du föredra att umgås med en ny potentiell vän? Inomhus / utomhus, tysta/ pratande, lugnt/ aktivt ...

 

[Inte_Ung]

Det händer att jag tittar på hästtävlingar via datorn. Tyvärr sitter jag inte så bra på pinnstolen vid skrivbordet. Men just då får det gå. (Datorn är stationär.)

Men flytta på datorn tillfälligt då. Den är ju inte fastspikad.

 

[Hyacinth]

Jaha. Ja, jag har ju ingen tv ens.

Det känns som om det kan bli rätt dyrt att börja se på film när jag inte ens är särskilt intresserad.

Nä, men kolla SVT play kanske? Jag tror det vore bra för dig med något som kan distrahera en stund.
När läsa är svårt och man inte orkar handarbeta eller sysselsätta sig blir dagarna lätt väldigt långa.
Det finns massa bra naturdokumentärer mm i öppna arkivet. Monty Dons paradisträdgårdar var magiskt.

 

[cewe]

Jag har en kontorsstol också men den får inte riktigt plats vid det skrivbordet där datorskärmen står. Den är inte mycket skönare än pinnstolen heller. Jag har inte riktigt landat i hur jag ska möblera. Kontoret ska bli sovrum och jobbdatorn måste väck därifrån. Min privata dator kommer dock att vara kvar i det rummet så jag slipper dra en ethernetkabel genom hela huset. Datorn har nämligen inte wi-fi. Men jag ska nog flytta in en fåtölj till det rummet.

Du behöver inte dra en kabel genom hela huset, köp en wi-fi förstärkare/accesspunkt med ethernet-ingång där du kopplar in datorn.

 

[mandalaki]

Vad konstig tråden blivit. Hälften verkar försöka lära Magiana titta på tv, hälften hur man uppför sig i vänskap. Men jag tror ingetdera är någon idé, så länge Magiana inte bett om hjälp med det. Och det tror jag inte att hon har, i sin dagbokstråd.

 

[Alexandra_W]

Vad konstig tråden blivit. Hälften verkar försöka lära Magiana titta på tv, hälften hur man uppför sig i vänskap. Men jag tror ingetdera är någon idé, så länge Magiana inte bett om hjälp med det. Och det tror jag inte att hon har, i sin dagbokstråd.

Större delen av den diskussionen kom väl efter Magiana frågat var man får tag på film nuförtiden och om man kan se utan tv.

 

[Raderad medlem 6459]

Större delen av den diskussionen kom väl efter Magiana frågat var man får tag på film nuförtiden och om man kan se utan tv.

Jag tolkade det inlägget mer som "TV? Jag vet inte ens hur jag skulle få tag på kanaler" typ. Inte som i en faktisk teknisk fråga.

 

[mandalaki]

Större delen av den diskussionen kom väl efter Magiana frågat var man får tag på film nuförtiden och om man kan se utan tv.

Ja kanske det ... dock började väl inte det spåret där, utan med atf hon blev uppmanad att se på film eller tv.

 

[Mabuse]

Vad konstig tråden blivit. Hälften verkar försöka lära Magiana titta på tv, hälften hur man uppför sig i vänskap. Men jag tror ingetdera är någon idé, så länge Magiana inte bett om hjälp med det. Och det tror jag inte att hon har, i sin dagbokstråd.

Jag tänker att du å andra sidan utvecklat dig till polis i de här trådarna? Som talar om för folk hur de borde skriva, och vad Magiana behöver och inte. Så saker och ting har väl kanske blivit konstiga på många sätt i den här offentliga dagboken.

 

[mandalaki]

Jag tänker att du å andra sidan utvecklat dig till polis i de här trådarna? Som talar om för folk hur de borde skriva, och vad Magiana behöver och inte. Så saker och ting har väl kanske blivit konstiga på många sätt i den här offentliga dagboken.

Japp, säkert. Jag har sett i många av Magianas dagbokstrådar att hon fått tips och mer eller mindre goda råd som ingen som mår så dåligt förtjänar. Om du kallar någon som vill stötta en utsatt person för polis så kan du kalla mig det.

 

[Magiana]

Hur vet du att det bara är du som har försökt?
Du har ju vänner nu säger du.

Och jag är fortfarande nyfiken på hur du tänker angående mitt inlägg nr #243

För att min telefon har varit tyst under jävligt många år. Jag har inte erfarit några kontaktförsök alls.

Angående inlägg 243 minns jag inte vad som stod. Och att det inte är kommenterat beror nog på att jag inte orkar göra det eller tycker det är irrelevant att svara på. Jag ser det inte som min plikt att svara på precis allt som skrivs.

Om vi låtsas att du @Magiana hittat en person som verkar trevlig, som kanske kan bli en vän i framtiden.
Hur tar du då kontakt?
På vilket vis skulle du föredra att umgås med en ny potentiell vän? Inomhus / utomhus, tysta/ pratande, lugnt/ aktivt ...

Vanligt socialt prat om allt möjligt. Jag saknar inte mål i mun.

Men flytta på datorn tillfälligt då. Den är ju inte fastspikad.

Kablarna räcker inte ut ur rummet. Det räcker ju att jag flyttar bildskärm, tangentbord och mus, men jag har som sagt inga förlängningskablar till dessa. Skulle jag flytta hela datorn så måste jag rodda flytt och organisation av 7 kablar som sitter bakom datorn. Det är ingen snabb och enkel procedur. Och eftersom det är så bökigt att flytta datorn så gör jag det inte i onödan.

 

[Magiana]

Nä, men kolla SVT play kanske? Jag tror det vore bra för dig med något som kan distrahera en stund.
När läsa är svårt och man inte orkar handarbeta eller sysselsätta sig blir dagarna lätt väldigt långa.
Det finns massa bra naturdokumentärer mm i öppna arkivet. Monty Dons paradisträdgårdar var magiskt.

Jag har aldrig upplevt att dagarna skulle vara för långa om jag inte har något program att titta på. Jag har datorn och tycker det räcker. Och om jag inte tittar på datorn eller gör något, då stirrar jag framför mig. Ibland händer det förvisso att jag sitter och väntar på att få gå och lägga mig, men tiden går ju ändå oavsett om man gör något eller inte.

 

[Alexandra_W]

Jag har aldrig upplevt att dagarna skulle vara för långa om jag inte har något program att titta på. Jag har datorn och tycker det räcker. Och om jag inte tittar på datorn eller gör något, då stirrar jag framför mig. Ibland händer det förvisso att jag sitter och väntar på att få gå och lägga mig, men tiden går ju ändå oavsett om man gör något eller inte.

Finns det något som skulle få tiden att gå fortare, eller göra stunden roligare? Tid går alltid, men kan ju kännas olika. Eller känns det okej att ibland bara "sitta av den", och inget behov av att fylla den med mer innehåll?

 

[Alexandra_W]

Jag tolkade det inlägget mer som "TV? Jag vet inte ens hur jag skulle få tag på kanaler" typ. Inte som i en faktisk teknisk fråga.

Det är ju bara @Magiana som vet hur frågan avsågs. Jag har dock generellt svårt att se det negativt när folk försöker, så länge det inte fördöms.

 

[Magiana]

Finns det något som skulle få tiden att gå fortare, eller göra stunden roligare? Tid går alltid, men kan ju kännas olika. Eller känns det okej att ibland bara "sitta av den", och inget behov av att fylla den med mer innehåll?

Jag kan sitta av den. Livet är ändå jävligt meningslöst.

 

[Alexandra_W]

Jag kan sitta av den. Livet är ändå jävligt meningslöst.

Vill du sitta av den, eller skulle du om det gick vilja ge den en liten mening?
Jag tror att förslag/tips/råd om tv/film liknande är just för att försöka få in en gnutta respit från känslan av meningslöshet. Att under x minuter skratta eller tänka på annat än mående gör inte per se livet mindre meningslöst eller att man mår bra. Men det ger hjärnan ett litet andrum och en liten vila från depressionen, ångesten osv. Och det hjälper hjärnan, även om det inte känns så.

Om man vänder på det så när jag sjukhusbehandlades för anorexi var en del i det att äta och att sen behöva ligga still på en säng. Ingen rörelse, ingen musik, ingen bok etc. Meningen var att behöva just möta o h hantera ångesten. Detta gjordes under övervakning och med professionell vårdpersonal närvarande som kunde hjälpa till med ångesthantering osv.

Så om du har något, vad det än är, där du för en liten stund "tänker på annat" och där annat är positivt eller neutralt kan det hjälpa även om man inte känner det där och då. Det känns utifrån dina dagböcker som att du verkligen, verkligen skulle behöva en stunds andrum och respit från tankar och mående .