En chans till...

[DressyrMupp]

Sv: En chans till...

ja, lite otrevligt att någon vill hämma tryckfriheten genom att jaga rätt på någon som vill vara anonym, men du får också försöka förstå att på detta forum läser folk som är lika mycket djurvän som du själv, TS.

Och är man det och har läst denna tråden (liksom jag själv) så upprörs man av din blåögda, välmenande okunskap. Det är synd
om ponnyn, och för att spara både pengar och lidande bör du snarast låta röntga den för att se om det är lönt med fortsatt behandling.

Varje timme lidande och varje hundring är helt i sjön om det ändå slutar med avlivning, vilket är ganska troligt baserat på din beskrivning.
Som sagt, en skettis som äter dåligt har riktigt ont!!

Du har 4(!)hovslagare (coari, vdb, lille skutt, lovisa leonora) samt en alternativvårdare (migo) som alla samstämmigt säger att den ska till klinik o röntgas och inte hemvårdas.
Finns det något särskilt skäl till att du inte lyssnar på dessa fackmäns rekommendationer?
Är skälet ekonomiskt?
Det är isf helt förståeligt, men isf har du en plikt gentemot ponnyn, och det är att få den avlivad. Du har väl hört dikten "hästens bön"?
När man tar sig an ett djur så ger man ett löfte att låta det slippa att plågas, och kan det inte ske via läkning, så får det ske via avslut av lidandet. Dina egna känslor får inte komma i vägen för det. För isf sviker du löftet!

Förutom detta bör du även tänka igenom hur framtiden för ponnyn ska se ut, om den blir frisk.
Kommer isf förre ägaren sättandes och tar tillbaka den så att vanvården kan börja igen? Som ägare har den rätt att hämta sin häst, glöm inte det!

Kommer hästen kunna röra sig obehindrat någonsin, och har du någon uppgift för den? Ska den leva sina dagar i en hage utan sysselsättning? Det är ingen bra framtid för en häst isf, och inget att lägga pengar och smärta på för att uppnå. Hästar behöver ju aktiveras och röra sig (förstår att du säkert vet det, men ändå värt att påpeka för säkerhets skull..).

(var tvungen att citera och hoppas att du TS -läser inlägget igen)

Här är en som också följt tråden i tysthet men som måste ge min vördnad till dina tankaroch sätt att uttrycka dig och hoppas att du TS -faktist kan fundera runt detta på ett konstruktivt sätt utan att känna dig påhoppad och i försvarsställning.

En del av er som har skrivit i tråden har kanske andvänt er av lite väl få ord och för raka meningar som i ett sådant här forum kan uppfattas hårt, väldigt kritiskt och nästan som personangrepp.

Jag är väl medveten om att det ej skall daltas med djur som far illa men hoppas att du TS -finns kvar i tråden och informerar hur det går så jag kan få ro och hoppas verkligen att du följer rådet med en ny vet/klinikhovslagare.
Din shettis finns i mångas tankar nu...jag hoppas att du inser det.

 

[moon]

Sv: En chans till...

Jaaa, många sidor att läsa igenom.............
* Först av allt skulle du anmält ägaren, som ett sista alt. tagit över ponnyn om djurskyddet inte gjorde något åt det. Det hade varit ditt billigaste alternativ.
Det spelar ingen roll hur väl man känner någon, vanvård är aldrig berättigat !!

I det skedet du tog dig ann hästen skulle du varit införstådd med att det KAN kosta multum att få den frisk.
Har själv tagit hand om några vanvårdsfall genom min livstid, & dom KOSTAR massor att rehablitera oavsett vad det är.
Om man har familj att försörja så är det humanare att avliva hästen för din plånboks skull.Fånghästar har alltid svåra smärtor av varierande grad. Ponnyns matlust vittnar om det om inte annat.......................

Det är lätt att bli arg om man läser ALLA inläggen, men dom menar ALLA väl på sitt sätt. Men du tycks inte vilja ta det till dig. Utan du intar en fientlig försvars ställning, för att du vet med dig själv att du inte har råd att åka in till klinik med den.En del inlägg är hårda, men det får man räkna med när man skriver på forum. Alla tycker vi olika.
Med facit i hand om en månad el. två så lär du ångra ditt beslut om du får veta att inget kan göras & att hästen lidit under alla dessa veckor.

Förra vintern fick ett av våra äldre halvblod ett akut fånganfall. Min hovis som är duktig gjorde sitt bästa, men det räckte inte. Tog ut en barfota verkare, det hjälpte inte heller 2ggr . Detta var 2 dgr innan Julafton, veterinären kom ut dagen efter anfallet, skrev ut "Butta", ringde klinik i mellandagarna som tyckte vi skulle avvakta tills han fick mindre ont. Vilket inte skedde. Så han åkte in en vecka senare med starkare dos "Butta" inför resan. han hade en hovbensrotation, & dom trodde att fånganfallet berodde på "Cushings syndrom". Han var i så dåligt skick att han INTE fick åka hem, utan var tvungen att avlivas på plats.
Trotts att jag gjorde som alla berörda parter sa till mig att göra så ångrar jag idag att vi inte åkte in till klinik med en gång, trotts Jul & allt. Hästen hade fruktansvärda smärtor under 4 veckors tid, vilket jag aldrig förlåter mig för. Det syntes inte så mycket när han gick på "Buttan", men röntgenplåtarna visade annat !!! Räntgen ljuger inte, då vet du vad du har att jobba med.

Slingriga vägar, halt väglag & 7 mil.....vad är det om hästen står med smärtor. Dom flesta som har häst bor på landet en bit från klinik !! Jag har en timme att köra på slingriga små landsvägar med & en mager plånbok emellanåt som vi andra.
Men inte lider våra djur för det !!! Dom går alltid i första hand. På alla kliniker kan man få räkning, med avbetalning som alternativ.

Hade din häst inte haft ont så hade inte orden varit lika hårda. Men ponnyn har FÅNF, det värsta en häst kan ha ur smärtsynpunkt. Det tycks som att det inte gått in, utan du tycker det är viktigare att försvara dina handlingar för oss på forumet.
Den enda som lider i allt det här är ponnyn. Han lider inte om han får somna in, bara du själsligt. Inte för att det är en bra lösning, men minst besvär för dig då du har problem att släppa allt för händerna för hästens skull. Vilket man måste vara beredd att göra om man tar sig ann ett vanvårdsfall !!

Vi köpte för 2 veckor sedan tillbaks en av våra hästar som farit illa. Inte hade vi pengar för det. Men det fick ordna sig bara + att han behövde massör & behandling för sin hosta. Ingen är väl rik under Julen, men man får gilla läget om man vill rädda en själ....................eller helt enkelt låta bli.

Nu i efterhand önskar jag att jag hade skrivit här på forumet då det begav sig, för då hade jag vetat att jag skulle åkt in på klinik med en gång !!!! Istället för att lyssna på hovisarna som jag inte tyckte hjälpte & vetrinären som BARA skrev ut medicin & konstaterade fång, med vila som enda ordination.

Dom 2 senaste hästarna jag tagit mig ann så har jag hjälp av tränare, massör & annat fackfolk, då jag lärt mig lite mer dom senaste åren. Återupptagit hästägandet efter 20 års uppehåll, då är man lite ringrostig i början.............Haft mycket hjälp av bukafalos forum då jag sökt svar på vardagliga bekymmer el. annat

Lycka till hur det än går. Önskar dig & ponnyn allt gott i världen. Hoppas det löser sig för Er.
Det är ju ändå en del fackfolk som har uttalat sig i tråden, läs & lär. Försök att läsa det UTAN att bli arg. Försök att förstå utifrån deras synpunkt.
iIska leder inte till något gott för någon........................................

Fodertips för fånghäst är : EGGERMANN´s ReVital Cubes med låg stärkelse/socker halt.
Innehåller : riskorn,äppledrav,luserngrönmjöl,soyabönor,soroskärnor,melass,natriumklorid,ginkoblad,kronärtskocka,hagtornblad,mariatistelfrö,maskros .
Mer info finns på Eggermanns hemsida, där finns produktkatalog & info om återförsäljare. Krångligt för mig att få tag på men väl värt. Men mina får andra sorter ur sortimentet
http://www.eggersmann.se/

 

[Mia_R]

Sv: En chans till...

Tydligen så ömmade det rejält i dina egna tår så du är nog bättre på att döma andra efter dig själv när det kommer till kritan. En veterinär har ingen som helst laglig rätt att neka en djurägare avlivning, däremot kan de vägra att utföra den. Det är helt och hållet upp till djurägaren själv att ta den bedömningen och anlita ngn för att få det utfört, ngt kliniken varken får eller kan hindra så länge avlivningen sker utan onödigt lidande för hästen. Om hon ville hade hon kunnat tagit ut vilken älgjägare som helst och låtit skjuta hästen utanför klinikens dörrar + ombesörjt transport av kroppen efteråt. Tror du att man måste ha veterinärs tillstånd för att skicka en häst på slakt?

 

[bettysmatte]

Sv: En chans till...

Knapplån

Även jag kan berätta min "lilla" fånghistoria, för även den visar hur grym sjukdomen är...

Jag hade en islandshäst för fyra år sedan. Hon fick fång den första sommaren jag hade henne, trots försiktig betesinväjning sent på sommaren i en skogshage. Veterinär kom ut, hon fick "butta" och blev snabbt pigg och glad igen.

Hela hösten mådde hon sedan ypperligt bra, men i december slog fången till IGEN! Vet fortfarande inte vad som utlöste anfallet då. Inget kraftfoder, ingen övervikt, inget frostgräs... Den gången fick jag tvinga ut den äldre DV som hade jouren för han kunde inte förstå att en häst kunde ha fång i december tydligen. Men visst var det fång och pållan sattes på "butta" och boxvila.

Ni får ursäkta om jag glömt alla detaljer vid det här laget, men hästen blev inte mycket bättre. Hon hade ONT och jag ringde en annan vet som inte hade tid att komma ut men som skrev ut en annan medicin (tror att det var finadyne) för att se om hon svarade bättre på det. Men icke... Hon hade fortfarande ont och det var då jag ringde Helsingborg och fick order om att komma med en gång. I 15 mil fick hon stå i transporten, och det var verkligen inte kul kan jag lova .

När vi kom dit röntgades hon (hon hade lindriga och måttliga rotationer på båda fram) och togs hand om. Det var sista gången jag såg henne... Veterinären var hoppfull och förloppet vände efter en 4-5 dagar. Hon började röra sig bättre och må bättre. Men så ringde de att hon hade åkt på en infektion och hon blev bara sämre och sämre. Hon fick till slut plasma i hopp om att det skulle rädda henne. Hon var ju så ung (knappt 8 år) och de gjorde sitt yttersta för att hon skulle överleva. Men det gick inte, och jag fick ge mitt tillåtande till avlivning per telefon. Hon var då, enligt vet, så "borta" att hon inte visste vad som hände med henne...

Usch, ja, efter denna händelse har jag verkligen fått fångskräck! Det är inte en sjukdom att ta lätt på.

Här är en bild på tjejen som fick sluta sitt liv alldeles för tidigt:

 

[Ellis]

Sv: En chans till...

kl

Här några kommentarer ts skrivit tidigare:

"så tårna her hon kvar tyvärr, men nu kan hon stå och ta små steg utan att skaka och gnälla iaf..."

"angående verkningen så vet ju inte jag... men att betala 600 var tredje dag funkar helt enkelt inte.."

"hage visste jag inte om hon skulle stå i, så jag har inte bekymrat mig om det, efterom hon inte har velat gå ur boxen ens.." -detta efter smärtlindring.

"hästen är inte försäkrad nej, annars hade jag väl åkt raka vägen från ägare till klinik utan att blinka.."

Just trying to make å point... låter i mina öron som att ponnyn hade fått bättre vård om ägaren anmälts. Hade jag sett ponnyn i en hage hos grannen hade jag inte tvekat att anmäla, hade ni? Men kanske inte ert djurskydd funkar riktigt lika som vårt, , men det är kanske inte relevant i denna diskussion.

Nån annan skrev: "..lite otrevligt att någon vill hämma tryckfriheten genom att jaga rätt på någon som vill vara anonym..." Det var ju inte det det var frågan om, som jag tidigare förklarat. Ganska uselt uttryckt bara...

 

[Alexandra_W]

Sv: En chans till...

*KL*

Inte haft tid att skriva det innan, men ang det här med 'finns det liv finns det hopp' och att 'hästen är positiv, äter och rör sig lite bättre'.

Jag säger inte att det ÄR som nedan med TS ponny. Jag vill bara ge ett exempel på att för vissa individer är det ett väldigt vanskligt sätt att bedöma läget.

Hade en korsningsponny när jag var liten, som blev kvar som gårdsponny hos pappa när jag flög ur boet. Ponnyn togs om hand enligt alla konstens regler. En dag ringde pappa och var lite bekymrad, ponnyn hade börjar ta väldigt mkt siesta i hagen. Pappa undrade om den kanske kunde känna sig ensam och fick sällskap. SÄllskapet började ta långa siestor med, så okej då, låt ponnyn hållas, han var ändå 28 år gammal.

Sen en dag så gick inte ponnyn självmant lös ur boxen på morgonen (den gick lös på gården, de bara öppnade boxdörren). Ledde man gick han och obehindrat. Pappa ringde veterinären för säkerhets skull, som inte kunde hitta några fel på ponnyn. Och igen, den var 28 så man får väl bli bekväm då.

Sen vägrade den lämna boxen, ut med veterinären igen. Detta var två veckor efter första lilla tecknet. Veterinären hittade inget fel alls, men de valde att ändå sätta in fångbehandling om utifall att. Finadyne, fångverkning (tvära och korta tån, som inte var för lång innan), bort från gräs osv.

Ingen skillnad, vet var ut igen men gick inte hitta minsta yttre tecken på fång såsom fångställning, ovilja att lyfta hov/ar eller något. Därmot tyckte ponnyn den stod bra där den stod sas. Den fick PG-beslag.

Jag var dit ca tre veckor efter första tecknet. Jag möttes av en djupå gnäggning, två öron som antenner framåt, en ponny som åt och drack och var som vanligt, förutom att den inte ville gå ut. Dock var musklerna i bakdelen stenhårda, hade man kastat tennisbollar mot de hade det studsat. Ingen värme i hovarna etc, däremot var den inte så road att lyfta fram, men gjorde det. Tog man ut den i stallgången stapplade den lite, men när den kom ut på gräs gick den 'bara' lite tassigt, och var väldigt glad att fått komma ut och ville slänga sig på gräset.

Jag sa åt pappa att avliva den pronto, detta var midsommarhelgen, och den avlivades första vardagen efter midsommar avlivades den. Av rent intresse gjorde veterinären när hästen var död en liten undersökning. Sulorna buktade på båda fram, hovbenet på ena fram var millimeter från att penetrera sulan, sån hovbenssänkning förelåg. Inte mycket bättre på det andra.

Hästen gick själv ut på stallplanen, att säga att den gick ledigt och fritt var att ta i, men den gick inte i närheten så illa som den 'borde'. Den var in i det sista pigg, glad, med öronen framåt, liv i blicken och med matlusten i fullt behåll. Det fanns inte värme/puls osv som gick att känna i hovarna ens den dagen.

Papp förstod inte förrän där precis på slutet hur illa det var, han tyckte att 'han är ju pigg, vaken, glad, pratig och äter'. Och allt det var helt sant, men det är som sagt ett vanskligt bedömningssätt på smärttåliga individer att bedöma på. Just ponnyer tycks dessutom oftare vara av typen 'om de inte äter är de i princip död, om de inte har ett soligt humör är de i princip död'

Där är en av anledningarna att jag är så extremt tjatig om att ponnyn behöver veterinärtillsyn nu ÄVEN om den 'verkar må helt okej och skulle kunna vänta'

 

[Ylva86]

Sv: En chans till...

Ja, en del är extremt smärttåliga. Kanske efter ett långt liv fullt med smärta. När min häst kom för snart två år sedan reagerade jag på att han var så snubblig. Han är en New Forest som då var 25 år gammal. Tidigare ägaren var säker på att det var för att hans hovar var vanskötta han var så snubblig. Första verkningen säger hovslagaren att detta är en gammal fånghäst. Nej, sa jag, förra ägaren säger att han aldrig varit sjuk. Jodå, sa hovslagaren, denne har haft mycket fång. Oerfaren som jag var gjorde jag alla möjliga fel. Ut i stor beteshage, byte av foder och se, inom några veckor hade vi ett fånganfall.

Detta hävdes snabbt eftersom hovslagaren nämnt fången. Vet kom pronto och konstaterade fång. Smärtstillande sattes in och foderstaten gjordes om meddetsamma. Hästen fångverkades även. Tillfriskningen gick fort och efter några veckor var vet ute och sa glatt att att så här ska det se ut.

Idag är hästen smärtfri. Han går obehindrat och har ett helt annat utseende. Ögonen utstrålar lugn och glädje. När han kom såg han så bekymrad och ledsen ut. När jag kommer till hagen gnäggar han glatt och kommer mig till mötes.

Han har säkert haft fruktansvärt ont i lång tid utan att kunna meddela sig. Trots detta har han gått sina ryttare till mötes och snällt lytt och snubblat sig fram genom tillvaron. Nämnas kan att snubblar gör han inte alls längre. Han har också som Alexandra skriver ätit allt och verkat ganska pigg, trots allt. Vi har ofta talat om, jag och stallets andra fånghästägare om just detta att de nog lyckats vänja sig vid smärta och trots allt orkat leva vidare.

 

[Ängslig]

Sv: En chans till...

Spannmål ska man inte ge fånghästar,

Varför inte?

Jag tycker absolut, absolut, absolut att du måste röntga hästen innan det fixas mer med hovarna. Att få hovarna verkade om hovbenet ligger precis under sulan är så smärtsamt att det nog inte går att föreställa sig. Även om man menar väl blir det djurplågeri - i all välmening. Med smärtstillande är det ännu större risk, hästen visar inte hur illa det är.

Bättre att veta direkt än att förlänga lidandet om det är riktigt illa. Att hålla liv i en häst där hovbenet gått åt pipan är helt oförsvarbart.

Kan bara hålla med!

jag ska se vad jag kan göra.... saker och ting är ju inte helt gratis heller,

Men seriöst.. vad trodde du!?
Tar man sig an en häst att "rädda" får man se till att man har råd med det också.

Tyvärr så räcker inte denna "massiva förändring". Förstår du inte hur illa och långt gånget detta är???

Bara bilderna tyder på att det är vanvård och borde omedelbart leda till ett besök från berörd kommuns djurskyddsinpektör för opartisk bedömning och åtgärd.

Hästen e så att säga körd!!! (tyvärr)

Jag håller helt med.

Jag tycker det är fortsatt djurplågeri faktiskt.

Hästen behöver till klinik för röntgen.

 

[Ylva86]

Sv: En chans till...

Man ska inte ge spannmål för att det innehåller mycket stärkelse som ofta ställer till problem med magen och enligt nuvarande forskning är det störningar i tarmen som ställer till med fången.

 

[Ängslig]

Sv: En chans till...

har nu bett moderator ta bort tråden, då jag tycker den är mer än väl klar och färdig nu. tråkigt att du inte är säker på att jag kommer ha ut dv, och du lär aldrig få veta det heller, då jag har lärt mig en läxa och inte kommer posta fler trådar här på buke.

tack till alla som har kommit med goda råd.
ni andra...tja, vad ska man säga..buke helt enkelt.

Man kan inte få en tråd borttagen bara för att man inte får de svar man vill ha.

De du anser kommit med goda råd är ju såna som gärna att du ska fortsätta som du gör, och inte ta hästen till klinik. Vilket den behöver!
Man ska inte ha djur om man inte är redo på att det kan kosta.

nästa gång jag ser ett vanvårdat djur ska jag låta det få fortsätta bli vanvårdat då, allt enligt ditt tycke.

Det är det du gör nu också.

Man ska inte ge spannmål för att det innehåller mycket stärkelse som ofta ställer till problem med magen och enligt nuvarande forskning är det störningar i tarmen som ställer till med fången.

Hmm..
Det ska ju inte vara någon fara om man vänjer långsamt vad jag hört från veterinärer och kunniga iaf.

Min nordis fick lite lätt fång för 7 år sedan.
Visade lite hälta, åkte till klinik Direkt! och fick stå några veckor.
Har inte haft någon sedan dess. Utlöstes antaligen av plötsligt betes-släpp på jätteäng!
Hon har iaf alltid fått havre och müsli mix. Nu får hon dock bara havre och betfor och mineraler..
Har aldrig hört att det skulle vara ett problem.

Men det kanske är skillnad på hästen med rejäl fång som aldrig kommer kunna äta "normalt" igen.

 

[Forest Autumn]

Sv: En chans till...

Hmm..
Det ska ju inte vara någon fara om man vänjer långsamt vad jag hört från veterinärer och kunniga iaf.

Min nordis fick lite lätt fång för 7 år sedan.
Visade lite hälta, åkte till klinik Direkt! och fick stå några veckor.
Har inte haft någon sedan dess. Utlöstes antaligen av plötsligt betes-släpp på jätteäng!
Hon har iaf alltid fått havre och müsli mix. Nu får hon dock bara havre och betfor och mineraler..
Har aldrig hört att det skulle vara ett problem.

Men det kanske är skillnad på hästen med rejäl fång som aldrig kommer kunna äta "normalt" igen.

Jag har förstått det som att havre och andra spannmål kan vara farliga för en fånghäst av två anledningar. Om man ger för mkt stärkelse så kan den rinna vidare till grovtarmen. Då tar bakterierna hand om den och det blir en våldsam jäsningsprocess som sedan leder till att gifter transporteras bla till hovarna och hästen får fång. Detta kan hända med alla hästar.
När stärkelsen bryts ner på rätt ställe dvs i tunntarmen så bildas det glukos (socker). Om man har en insulinresistent häst så får den då en hög sockerhalt i blodet. då producerar den stora mängder insulin vilket man också tror kan leda till fång. Men då måste alltså hästen vara IR.

Så har jag förstått det.

.

 

[Alexandra_W]

Sv: En chans till...

Ja, en del är extremt smärttåliga. Kanske efter ett långt liv fullt med smärta.

Folk vänjer ju sig vid permanent smärta, så varför inte hästar. Min ponny var nog dock 'bara' en tålig sak, vi hade ju haft honom sen han var två, så där var inget 'liv av smärta som tillvänjning' dock.

Sen, alltid svårt att säga hur mycket som är smärttålighet, och hur mycket som är 'inte visa att de har ont'. Skulle tro att båda spelar in.

Men ponnyn var en sådan som skulle klarat sig UTMÄRK i det vilda just ur den aspekten. Därför är jag inte alltid en anhängare av 'hade de klarat sig på Lojsta Hed eller ej?', iom att det inte behöver vara relevant just där och då. Jag tar hellre en pipigare sak eg, som dukat under i det vilda av ett överben, för den skulle tycka 'aj aj oj oj' och bli lejonmat, än en som skulle klarat sig i det vilda. Det är lättare att i tid hjälpa den lite pipigare, även om just det pipiga skulle inneburit dess förtidiga död i det vilda.

Så finns ju många aspekter att se det ur, men utan att veta exakt hur individen är (vilket man inte vet med en ny) är det där med 'den är glad, vaken, äter och skäller högljutt på personalen om maten inte kommer fort nog' och liknande väldigt svåranvänt för att bedöma hur den *egentligen* mår eller hur 'illa' det är.

Det är ju alltid ett dåligt tecken när de inte äter t ex, men inte nödvändigtvis ett tecken på att det inte är så farligt när de äter. Beror helt på häst.

Dessutom har vi de passiva hanterarna, de som inte visar utåt hur de egentligen mår, om man inte tittar noga, noga. T ex så när min smärttåliga arabvalack fick spattanfallen (2 st) så han åt, han var glad, trevlig och social, han gick glatt ut med de andra och skulle om jag varit dum nog att be honom, glatt gjort både krumelurer och hoppat för mig. Men tittade man såg man att han 9 ggr av 10 vilade spattbenet, att han ofta stod för sig själv en liten bit ifrån kompisarna osv. Och att just HAN drog sig undan flocken var den jättestora illröda varningslampan att han har ONT, riktigt jäkla ont.

Förutom pulsen då. Om han hade svullnad etc som jag inte visste om det gjorde ont, så klämma, känna och hältkontrollera kunde ge svaret 'inte ont', men satte man en pulsmätare på honom och bad honom ta två steg så insåg man att de där två stegen - som för ögat var ohalta och obesvärade - var väldigt smärtsamma för honom.

Så, jag tittar GÄRNA på hästen och bedömer. Efter att jag har en ingående veterinärundersökning i botten så jag vet vad och hur det är. Sen tittar jag på hästen för att se hur den hanterar det så att säga.

 

[Ellis]

Sv: En chans till...

Folk vänjer ju sig vid permanent smärta, så varför inte hästar. Min ponny var nog dock 'bara' en tålig sak, vi hade ju haft honom sen han var två, så där var inget 'liv av smärta som tillvänjning' dock.
.

Men kroppen vänjer sig aldrig med smärta, snarare kan man bli känsligare för välbekant/långvarig smärta. Pluggar iofs detta inom människovärlden, men antar att det är lika för häst? Menar alltså själva smärtupplevelsen, det är inte så att det kan "domna bort". Till skillnad från hur kroppen reagerar på tex störande lukter. Rätta mig om jag har fel.

Håller annars fullt med.

 

[Lindsen]

Sv: En chans till...

*kl*

Jag tror det ligger i alla hästars natur att bita ihop och inget visa så länge de bara kan. Ren överlevnadsinstikt -tyvärr.

Någon skrev en gång, tänk om hästar kunde skrika som grisar gör när de har ont. Allt hade varit enklare som hästägare då....

 

[Alexandra_W]

Sv: En chans till...

Ah, nej jag menade det att man 'vänjer sig vid att smärtan är där' och kan koppla bort den, eller 'leva med den'. Smärtan blir ju varken mindre eller större så, men man lär sig att ignorera den.

Lättare ge ett ex. Jag har en permanent ryggskada, som innebär smärta 24 h per dygn, 365 dagar/år. Innan skadan, så om jag en morgon vaknat med så ont i ryggen som jag har som 'standard' nu, hade jag tyckt väldigt synd om mig själv och nog gnällt en del.

Nu tänker jag inte på den sålänge den är statisk och på 'standardnivå'. Hjärnan tänker inte 'aj, ont i ryggen' när jag vaknar, för det är ju så jag vaknat varje dag i snart tio år. Det är liksom 'normalläget'. Om jag 'känner efter' känner jag ju dock precis hur ont det gör, det har inte minskat under åren. Men just det att hjärnan sorterar bort det som relevant information. (Lite som man sorterar bort störande, konstant brus när man vant sig vid det).

Om smärtan ÄNDRAS däremot, upplever jag den ju precis som en 'frisk' människa skulle. Dvs om jag har extra ont registrerar hjärnan det direkt, samma sak om jag INTE har ont plötsligt, då är något annorlunda och nytt och hjärnan registrerar och bedömer omedelbart det som viktigt. Händer extremt sällan, men det fåtal ggr det hänt har jag verkligen legat på morgonen och 'försökt räkna ut vad som är FEL' en stund innan jag insett.

Så jag menade, smärtan är konstant och lika hög/låg som dag ett, men det är väl en överlevnadsaspekt att inte hjärnan 24 h om dygnet fokuserar på om hela tiden sänder signaler att 'du har ONT, tänk på det'

Och rent teoretiskt borde hästar fungera på samma vis, både avseende det, och att man med tiden lär sig att rent automatiskt anpassa rörelsemönster osv för det inte ska göra 'extraont'. Märks ju när hästar som varit halta länge pga smärta, fortsätter ha ett avvikande rörelsemönster/spara sig fastän de är smärtfria, för de är så invanda både i kropp och hjärna att röra sig på ett visst sätt annars gör det (mer) ont.

Tillägg - tinnitus och liknande är ju lite samma sak. När det alltid finns där så vänjer hjärnan sig vid det och placerar det längre bak i medvetandet, jmf med om det plötsligt börjar tjuta i öronen, då tänker man på det nästan hela tiden, det är väldigt långt 'fram' i medvetandet. Om man får tyst på tinnitusljudet hos någon som haft tinnitus länge reagerar de omdelbart på att 'det är tyst' och det placeras långt fram i medvetandet. På någons om är van att det är tyst är samma information längre bak i medvetandet.

Däremot, jag tycker jag IDAG är känsligare för 'annan smärta' än jag var innan ryggskadan. Om jag innan ryggskadan vaknade och hade sovit konstigt och nacken smärtade och ömmade lite, så irriterade det en stund där på morgonen, men sen kunde man koppla bort det. Nu kan jag inte koppla bort det på samma vis. Om det beror på ökad smärtkänslighet, eller på att systemet redan är 'överbelastat' vet jag inte. Men kan en hel dag störas av låggradig men 'ny' smärta t ex i en axel. Och så var det inte innan ryggskadan.

 

[norrland65]

Sv: En chans till...



Jag har gjort det förr, och nu gör jag det igen.

Berömmer dig för fantastiskt bra och nyanserade inlägg. Du har en jättebra förmåga att se nyanser, för och nackdelar samtidigt som du ger din åsikt.

Norrland

 

[Alexandra_W]

Sv: En chans till...

Oj, tack tack.. *rodnar* Jag försöker i alla fall =)

 

[Ellis]

Sv: En chans till...

Säger precis som Norrland... Vilken jäkla bra förklaring!
Känner nog precis igen mig där med min artros.

 

[shlubberdubb]

Sv: En chans till...

*kl*

Jag tror det ligger i alla hästars natur att bita ihop och inget visa så länge de bara kan. Ren överlevnadsinstikt -tyvärr.

Någon skrev en gång, tänk om hästar kunde skrika som grisar gör när de har ont. Allt hade varit enklare som hästägare då....

Hästar kan ha otroliga sår och inte känna något när endorfinerna kickar in. Det är något naturen fixat så de inte skall ha så djävla ont när puman/lejonet sätter klor och tänder i den.

 

[norrland65]

Sv: En chans till...

kl

Här några kommentarer ts skrivit tidigare:

"så tårna her hon kvar tyvärr, men nu kan hon stå och ta små steg utan att skaka och gnälla iaf..."

"angående verkningen så vet ju inte jag... men att betala 600 var tredje dag funkar helt enkelt inte.."

"hage visste jag inte om hon skulle stå i, så jag har inte bekymrat mig om det, efterom hon inte har velat gå ur boxen ens.." -detta efter smärtlindring.

"hästen är inte försäkrad nej, annars hade jag väl åkt raka vägen från ägare till klinik utan att blinka.."

Jaadå, det är det här vi alla reagerat på. Och kanske till mans, mig inberäknat, skrivit lite hårda inlägg. Som ts kanske behöver höra!

Jag tyckte nog att ditt inlägg om anmälan var lite väl hårt. Men du har bett om ursäkt flera gånger, och förklarat hur du tänker. Så det inlägget kan vi stryka ett streck över, tycker jag.

Jag håller med om att ovanstående citat från ts gör att man funderar hur hon eg tänker. Framförallt som om hon skrev att nu har hon kontaktat vet för att ettriga typer på Buke tycker det. Men ingen vet har ännu sett hästen irl... Och det säger endel.

Jag reagerar på det här eftersom jag sett alternativ behandling irl slå väldigt fel, med hästar som direkt lider. Där ägarna inte förstår att veterinärvård är vad som måste till, inte homeopatpiller eller annat.

Norrland