En allergisk syster

Sv: En allergisk syster

Så försöker jag resonera också..men för min kille är det inte så. Alla
ska komma och gå som de vill i vårt hem tydligen..I alla fall alla från hans familj.

Det här ger mej kalla kårar och varningsklockorna ringer för fullt :crazy:

Vad vill du? Vill du ha hans familj rännande hos er i tid och otid eller vill du ha ett privatliv?

Allt jag läser är han vill han ska han han han men du då? Vart tog dina önskningar vägen? Jag tycker att du ska tänka efter en gång till. Vill du verkligen leva ditt liv på hans premisser?

Det finns massor av olika allergimediciner, en hel arsenal att gå igenom om hon är intresserad och vill kunna komma hem till någon som har djur. Det är hennes val om hon vill stänga in sig och på så vis kanske utan att hon vet om det, hindra andra från att leva sina liv.

Självklart ska du skaffa den hund du vill ha, det är ditt liv! Du ska leva det och om din kille inte kan förstå och respektera det så har du snart en separation att gå igenom.
 
Sv: En allergisk syster

Tack..Det är helt klart värt att tänka på..och jag har tänkt det själv faktiskt många gånger.."Hur kommer detta att funka?"

Och jag ska ta en ny diskussion med honom så snart jag kan..just nu ligger han och sover så det är lite dåligt läge ;)

Och det är det jag känner också..han vill, han, han, han..Men den här gången ska jag tala om det för honom på riktigt att det är dags att vakna, växa upp och inse att det är mig han ska bo med..och djurhåren lär följa med.

Vill bara passa på att säga också att jag absolut inte har något emot hans syster och visst skulle det vara tråkigt om hon inte kunde komma in hos oss om vi skaffar hund..Men för mig känns det ju helt galet att avstå pga någon som inte ens bor med oss?

De kommer nog att ränna hos oss rätt ofta, men det har jag inga som helst problem med..bara trevligt, men så länge jag inte känner mig överkörd eller att villkoren hemma hos OSS styrs av någon annan..Då vill jag inte vara med.
 
Sv: En allergisk syster

Förlåt mej, men jag tycker att det här känns som en maktkamp som handlar om så mycket mer...
Han vill ha "öppethus" för sina släktingar, du vill till varje pris ha just "din hundras" Ingen har förståelse för den andra.
Ingen av er vill kompromissa, och det är en stor del i ett förhållande. Man kan inte bara säga JAG VILL!!!!! är man två måste man kunna prata.

Jag förstår båda sidorna av problemet. Som katt allergiker kan jag känna mej utestängd ibland. Och som hundälskare kan jag förstå känslan av att MÅSTE HA HUND!

Ta ett allvarligt snack om er framtid!!!

Lycka till

* Jenny *
 
Sv: En allergisk syster

Som flera redan skrivit så kanske steg ett är att du och din sambo sätter er ner och pratar igenom LIVET och försöker ge varandra så mycket av det ni båda vill ha = ALLA "vinner".
Den klassiska frågan: Är det viktigast att få rätt eller att få det bra?

Sedan finns det äldre typer av allergi och astma läkemedel som är av äldre typ vilka ofta gör brukaren trött och lite "nedsatt". De nya läkemedlen däremot - ex. Singulair - fungerar betydligt bättre för de flesta och ger betydligt färre negativa biverkningar.

(Har en person i min närmsta krets som inte kunnat ha pälsdjur, inte kunnat hälsa på någon med pälsdjur, inte kunnat åka i samma bil som en hund osv under hela sitt liv, utan först som 55 åring - tack vare Singuglair - kunnat förverkliga drömmen om hundägandet. I hushållet finns i dag 2 hundar och en katt! :D)

/Swat
 
Sv: En allergisk syster

Ska ta ett nytt och mer ordentligt samtal så snart jag kan, behöver dock vänta tills det är helg känner jag så att vi båda är utvilade..vill undvika att vi för en diskussion griniga ;) Vilket vi lätt kan bli på veckorna om man ska prata om mer "allvarliga" saker..

Känns bättre i alla fall nu när jag har fått lite fler synvinklar på det hela och känner genast att det är mer saker som jag ska ta upp kring ämnet.

Ska också presentera förslaget för honom om att jag ska prata med hans syster och höra vad hon säger. Kanske finns det mediciner som hon inte har testat?
 
Sv: En allergisk syster

Tänker först börja med rasvalet..Som jag nämnt nu några gånger i tidigare inlägg, mitt rasval eller ingen hund alls. Får jag inte bestämma ras kan jag faktiskt vara helt utan hund utan bekymmer.

Varför resonerar jag så?

Det är jag som kommer att vara den som aktiverar hunden och förmodligen står för det mesta av resterande skötsel också...Så där tycker jag att rasvalet är helt mitt och i och med det ska den passa in med vad jag vill göra med den.
Killen tycker att djur är söta, men saknar djurvana och saknar förmågan (än så länge) att se vad ett djur behöver i form av motion och framförallt uppfostran..Dessutom vet han om vilken hundras jag i så fall för nuläget vill ha..och säger 'de är söta' - Det är liksom det han bryr sig om när det gäller djur..att de är söta, mer än så är det inte..och att de såklart ska gå att gosa med.

Jag vill verkligen inte ha hund till varje pris, måste inte ha hund...Utan vill ha hund. Det är stor skillnad.


Öppethus i vårt hem vet jag inte om jag kan kalla det..För mig gör det inget att hans syskon el föräldrar kommer och hälsar på när de vill..Själva problemet är just nu för min del är att vårat hem snarare ska anpassas till de och det är lite galet..
 
Sv: En allergisk syster

Hans syster bör gå till en doktor och testa sig först och främst. Sen efter det kommer de gå igenom olika mediciner och hon kan berätta att vissa märken/mediciner inte fungerar. Men doktorn kommer troligtvis hitta medicin som fungerar. Det är jätte olika för vad som fungerar. Funkar inte den medicinen hon får, så får hon gå tillbaka och säga det och de testar en ny.
 
Sv: En allergisk syster

Testa sig behöver hon nog inte göra, allergisk är hon.

Däremot inte sagt att det finns mediciner kvar som kanske hjälper..
Men det får vi snurra på vidare senare :)
 
Sv: En allergisk syster

Testa sig behöver hon nog inte göra, allergisk är hon.

Däremot inte sagt att det finns mediciner kvar som kanske hjälper..
Men det får vi snurra på vidare senare :)

Hon behöver testa sig så att hon vet vad hon är allergisk emot, hon kanske inte alls är allergisk mot hundar utan mot något annat som har funnits hemma hos dem hon har varit hos som haft hund.
 
Sv: En allergisk syster

Nej hon är allergisk mot pälsdjur och har alltid varit samt astman.

Sen prövat mediciner (vet dock inte vilka) men de ska inte ha funkat och hon blev dålig av dem
 
Sv: En allergisk syster

Försökte mig på ett nytt samtal ikväll..

Började lite med att fråga kring allergimediciner och vilka hon testat och om de gjort någon större utredning..och tänkte då mest på tex hans brors hund, eftersom att hon måste ha testat något när de skaffade sig den för att hon skulle kunna hälsa på tex.

Han visste inte vilka, eller hur många och att hon blev dålig av dem pga astman och att doktorn hade sagt att hon skulle låta bli och låta bli pälsdjur pga att det kunde förrvärras och ej var bra för hennes luftvägar. Det var något med att hon blev sjukare då "kroppen inte kände av" det dåliga för att det bedövade symptomen men kroppen tog stryk ändå.

Frågade om hon kanske inte skulle kunna tänka sig att genomgå fler tester, typ tester av nya mediciner? Det är ju i så fall ändå ca 8 år sedan hon provade "olika" mediciner..Det måste ju ha hänt något på den fronten inom 8 år? - Nej hon skulle inte testa mer mediciner då hon blev dålig och det skulle hon inte stå ut med, skulle ta för lång tid.
Men det är väl inte så att man provar en medicin, luktar på en hund - provar en ny? Hur går dessa tester till?

Sen började jag lite smått prata om att man skulle ju kunna göra större städningar - alltid se till att det är rent och inte en massa hundhår på möbler mm och att hunden kunde bli duschad ofta och alltid innan ett besök, eller att man lämnar iväg hunden och gör en storstädning. Samt att om hon nu skulle funka med en medicin alltid ha hunden i sovrummet ändå, den behöver ju inte sitta i knät på henne..

Då säger han att det inte är någon idé då hon hade varit och hälsat på några som hade haft hund för flera år sen och blev jättedålig hemma hos dem..Hur kan det hänga ihop ?..Efter flera år och efter ett helt utstädad hem ska väl inte något allergiframkallande av en hund finnas kvar, eller? För mig låter det jättekonstigt.."källan" finns ju liksom inte kvar. Och de hade tydligen städat ordentligt, typ sanerat på riktigt.

Så tjaa..jag kom inte så mycket längre på vägen. Men sa åt honom mer allvarligt än innan att då kanske det inte är någon idé att flytta ihop..För mig är djuren oerhört viktiga och jag kommer aldrig att kunna leva utan djur oavsett om det är häst, hund whatever..men det kommer ju alltid att följa med mig hår hem från stallet osv..Plus att jag inte tänker neka min mamma den dagen hon behöver hundvakt. Så det är liksom på den vägen..Han blev ändå tillsammans med mig och vet att jag är tokig i djur..Jag sa tidigt att jag har häst för att förvarna att jag är upptagen de flesta vardagskvällar i alla fall..och det kunde han ju leva med..men inte lägga ihop 1+1..att jag är en djurmänniska..för djurmänniskor äger djur? Det är så galet..

Dessutom kom han med något nytt.."jag vill inte välja bort syrran pga en hund"..Nähä? Men mitt mående och mig är du beredd att välja bort? Sa att jag förmodligen inte kommer att må bra utan djur..Så du får nog ta dig en funderare..
 
Sv: En allergisk syster

Om man är riktigt allergisk så kan man reagera många år efter ett pälsdjur har funnits i huset, det sätter sig bakom listerna och i andra skrymslen och vrår.

Att hennes kropp skulle känna av och att hon skulle bli sämre av att träffa djur när hon tog medicner är något många läkare sa förr, idag vet man bättre. Det är viktigt att behandla en allergi eftersom kroppen annars kan reagera med skador på slemhinnorna.

Om det var 8 år sedan hon provade någon medicin senast så är det verkligen på tiden att hon träffar en läkare som gör en ny utredning för väldigt mycket hinner hända i kroppen under så lång tid och nya mediciner har ju tillkommit.
Min hundallergi är så gott som borta och när jag testade mej för 16 år sedan var jag så allergisk att läkare sa att jag skulle gå över gatan nästan gång jag mötte en hund :grin: Jag sover ihop med min hund varje natt utan problem och har haft hund de senaste 14 åren så visst kan det ändras.
Min astma som jag hade i tonåren försvann när jag var strax över 20 så bara för att man har haft astma en gång så innebär inte det att man behöver ha det hela livet.

Jag tycker att det hela låter väldigt märkligt. Om hans syster är så svårt allergisk så brukar man ha läkarkontakt regelbundet. Varför har hon inte det? Kan det vara så att det har förstorats upp väldigt?

Tråkigt att han inte inser vad det innebär att vara djurmänniska, många gör nog inte det utan tror att det är något man bara säger men att man kan leva utan djur utan problem. Han borde inse att det skulle vara en mycket större uppoffring för dej att leva utan djur än vad det är för hans syster att ta medicin när hon ska till er. Så stora biverkningar var det ju inte ens på de astma mediciner jag hade för snart 20 år sedan.

Bra iallafall att du har tagit upp det med honom, kanske har du fått honom att tänka till, kanske inte. Kanske får du tala riktigt klarspråk med honom så att han inser vad du menar.
 
Sv: En allergisk syster

Inser nu att jag missat en viktig bit, hon har även astma
Jag är allergiker och jag har astma, men min astma är inte allergisk.

Finns väl knappast några antihistaminer som gör att man blir dålg, men väl trött som någon redan skrivit.
En del astmamediciner kan man få hjärtklappning av, t ex Bricanyl, men det finns alternativ till luftrörsvidgande mediciner som inte ger dylika biverkningar, t ex Atrovent o Ventolin.
Har man problem så bör man använda Pulmicort o Acetylsystein regelbundet för att förebygga symtom, dessa har knappast några biverkningar att tala om.

kl
Tycker mest att det handlar om undanflykter o att din pv vill styra ditt liv.
 
Sv: En allergisk syster

Tack för era senaste svar.

Ja det är exakt det jag håller på att göra just nu..

I går (fre) väckte han mig innan han for till jobbet och sa "minns du vad du sa igår?"..Jo nog minns jag det?..Han var uppriven för att jag sa att jag kanske inte ville bo med honom...Fick snabbt svara tillbaka att jag visst vill bo med honom men att det kanske inte går..

"Du får väl fundera på det under helgen, för jag kommer inte att ändra mig" :eek:

Han fick till svar: Det är nog DU som ska ta dig en redig funderare på vad du vill välja bort..Mitt mående eller din systers.., hon kan säkerligen leva med att ta en tablett eller två när hon hälsar på, må lite dåligt,men överleva det ..och tänk också på vilka av dina önskemål som du fått uppfyllda hittills inför denna flytt; ALLT..

Så jag hoppas att det är han som tänker.:mad:
Just nu är jag så irriterad på att det faktiskt verkar vara han som är trångsynt..Jag har föreslagit allt, tex att hon kanske kan genomgå en ny utredning hos en läkare..Men att det i princip är stört omöjligt..


Sen har jag sagt åt honom att jag måste inte ha hund direkt på sekunden efter att vi flyttat in..Det kan ta ett eller flera år innan jag ens har en möjlighet att ha någon rent ekonomiskt eftersom att jag inte har något fast jobb än utan är "springvikare" just nu och jobbar när jag blir utringd där jag behövs. Har inte råd med fler djur än hästen i nuläget..

och påminnde honom återigen att jag kommer aldrig att räknas som allergifri ..jag klappar och gosar med kompisars djur, är i stallet..och jag tänker inte städa hela mitt hem bara för att jag råkar ha ett djurhår på min tröja..känner hon i så fall av något i det läget är det upp till henne att ta medicin...
 
Senast ändrad:
Sv: En allergisk syster

*kl*

Skaffa hund du. Om sambons syster är så allergisk så kanske ni inte behöver umgås hemma hos er, utan ni kan väl träffas hos dom?

En varning är att din kille inte verkar ha släppt familjebanden... Är han mogen att inleda ett samboförhållande och bo ihop? Det låter inte så...

Jag tror att man är så allergisk man gör sig! :devil:

Kontroversiellt, jag vet. Men sant - enligt mitt sätt att se det. Jag är allergisk - enligt pricktest är jag väldigt allergisk mot häst och sedan hund. Samt gräs, gråbo m.m. Det enda jag inte reagerar på är kvalster (tursamt nog :p ).

Jag har egen gård med 4 hästar och en hund - och det går alldeles utmärkt.

Jag tar pulmicort, oxis, bricanyl och sommartid receptfria alllergitabletter typ Loratadin. Funkar alldeles utmärkt. Jag är helt symptomfri, och medicinerna ger inga biverkningar. Förutom om man tar för mycket Bricanyl i förhållande till reaktionen, då får man hjärtklappning i och med att det är muskelavslappnande.

Min pappa är rejält allergisk, samt sambons systers man. De klarar att vara här på ett vanligt socialt besök.

Så - fundera över ditt förhållande med killen... Och skaffa hund ;)

Norrland
 
Sv: En allergisk syster

Det där var väl en grov överdrift?
Hört talas om folk som dött av Anafylaktisk chock?

Vad gäller Bricanyl så är det fö inte muskelavslappnande, då skulle man inte få hjärtklappning av det. Det är bronkdilaterande o klassas som dopingmedel iom att det påverkar Centrala Nerv Systemet.

Och nog kan man få biverkningar av det utan att ha "tar för mycket Bricanyl i förhållande till reaktionen"

Vad gäller testerna så är de inte 100% tillförlitliga, t ex så tål min son alla päsldjur, tyvärr så håller hans kropp inte med om det, han är extremt allergisk mot katt.
Man skall aldrig förlita sig på enbart pricktest, det skall kombineras med RAST o dessa bör göras om regelbundet då man med tiden kan utveckla allregi mot flera ämnen, även korsallergier kan uppstå.
 
Sv: En allergisk syster

Ja, mitt uttalande är kontroversiellt. :)

Det är klart att det finns grader och former av allergi. Men - jag är också helt övertygad om att man kan framkalla allergiska besvär om man vill, eller snarare kanske - om man tror att man ska reagera på något.

Det går att leva med allergi, man kan utsätta sig för det man är allergisk mot med hjälp av medicin. Det finns hjäp att få.

I den här tråden diskuteras pälsdjursallergi, coh det är det jag diskuterar. Den kan man leva med.

Om systern är så allergisk att hon tom blir sjuk för att hon besökt en lägenhet där det funnis djur för flera år sen, så måste hon vara extremt allergisk. Hon skulle inte kunna leva ett normalt liv då, hon skulle utsättas för djurallergener överallt och bli sjuk. Det finns alltid människor som har djur på de flesta ställen, och det har bott djur i många hem. Så för mig låter hennes påtalade besvär något överdivna.

Norrland
 
Sv: En allergisk syster

Jag är precis som dig, jag kan inte tänka mig ett liv i framtiden där jag inte får komma hem till ett djur, det känns inte som ett riktigt liv! Jag är djurtokig och det gjorde jag klart för min kille tidigt, och han är nog ganska medveten om att jag aldrig skulle flytta ihop med honom om han inte gick med på att ha djur i framtiden (har varken tid, plats eller råd just nu :p).

Så jag förstår dig verkligen, tycker precis som flera andra skrivit att du ska tänka dig över noga innan du flyttar ihop med din kille. Skulle min kille resonera som din skulle jag aldrig flytta ihop med honom, tragiskt men sant.
 
Sv: En allergisk syster

Hört talas om folk som dött av Anafylaktisk chock?

.

Av hundallergi, nej.

TS: Det där med att sanera känns överdrivet, vad jag förstått så är hundallergen ganska "tungt" och faller snabbt till marken till skillnad från vissa andra allergen som yr runt i rummet. Och att välja ras efter allergikern känns lite fel, för det är så individuellt vad som funkar för olika människor. Och om hon nu kunde ha hund själv i ett halvår och bara blev lite snuvig så är hon ju uppenbarligen inte särskilt allergisk? :confused:

För min del hade det varit givet; folk får anpassa sig till hur jag har det hemma och jag kan dammsuga o stänga in hundarna och det brukar aldrig någonsin vara problem även för allergiker, hundallergen är ganska svagt! Och de kan ta tabletter (det finns verkligen mkt att välja på och det handlar om vilja..) Jämför med tex kattallergiker som kan reagera mkt starkare. Visst man ska kompromissa i ett förhållande men att anpassa sitt liv efter respektives syskon, särskilt när resten av familjen inte ens gör det, det är för mkt. Om hon inte gillar barn ska ni skita i det åxå liksom?

Det är klart att det är olika viktigt för olika människor men jag hade aldrig accepterat ett liv utan hund med mindre än att jag får egna barn som verkligen inte tål dem. Och olika allsrgier är olika tuffa, det är ju inte nivå med jordnötsallergi det handlar om.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Ja, jag får tyvärr inse att jag (hittills) lyckats med konsten att misslyckas med allt jag föresatt mig att lyckas med när jag skaffade...
Svar
9
· Visningar
1 536
Senast: Rugge
·
Övr. Hund Härom dagen var fastighetsskötaren hemma hos oss och skulle fixa en grej i vårat badrum som vi hade felanmält, vi var inte hemma vid...
2
Svar
25
· Visningar
2 868
Senast: Piaff
·
Hundträning Så, jag har aldrig lämnat mina hundar ensamma i bilen förutom en enda gång på 5-10 minuter. Jag vet ju inte hur dom var när jag var...
Svar
16
· Visningar
1 022
Senast: Lillefrun
·
Hundhälsa 2018 tog jag lite hastigt och lustigt emot en liten omplacering som for illa i dåvarande hem. Hunden var och är trots det relativt glad...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 830
Senast: Tonto
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp