Gry
Trådstartare
Innan jul var det kaos på dagis, långtidsjukskrivningar och vikarier medförde att tempot var hetl uppskruvat coh ett killgäng hade tagit över. Min pojk och några andra (för att inte tala om tjejerna) blev kraftigt påhoppade, sparkade och "fick inte vara med" vilket de sa högt varenda gång. De hade speciellt ett rum där de fick busa och stoja helt fritt i och där de "värsta" kunde vara elaka utan att ngn såg, för dörren var stängd.
Vi och några andra föräldrar pratade med dagis och det har skett en enorm uppryckning plus att ordinarie är tillbaka. Den "elakaste" killen lugnade ner sig, och hans familj fick tillsägelse om att han inte kunde vara där full tid eftersom han inte mådde bra.
Nu har det dock börjat igen Förra veckan rapporterade min son om dagliga sparkar och slag och att han "inte får vara med". Han är jätteledsen. Idag kom jag till dagis och fröknarna berättade att min son och den "elaka" hade bitit varandra och förväntade sig att jag skulle skälla på min son. Frågade några barn vad som hade hänt, plus min son och det som hade hänt var att efter en hel dag med trakassering och puttningar hade min son slängts in i ett hörn och blivit påpucklad. Han hade blivit "räserarg" och bitit tillbaka varvid han fick bett av "den elaka".
Killen som varit på min son stod och flinade när min son berättade det här och fler killar kom fram och berättade om busungens framfart coh sa att han var likadan mot dem. GAH!!!! Säger jag bara. Sa naturligtvis till "ungen" att han skulle vara snäll osv i trevlig ton men hade god lust naturligtvis att inte vara fullt så pedagogisk (Typ; Är du inte snäll nu så dör Spindelmannen! )
Sambon är skitarg och jag är förtvivlad. Funderar på att fråga rätt ut vad tusan de ska göra för att lösa det här problemet. Alternativt ringa kommunen och byta dagis. Om de bara hade tagit tag mer i det och jobbat "proffessionellt" med det hade jag kännt mig mer trygg. Nu känns det som att bara inte vi klagar gör de ingenting.
Hur mkt ska man stå ut med? Inte kan de väl påstå att pojkar är pojkar här? Då är det väl ändå oproffsigt? Eller är jag en hönsmamma?
Det känns lite konstigt att personalen inte ger fler signaler om att de tycker att det är tokigt. En i personalen som har ett gravvik är väldigt proffsig och Up to date med förhållningssätt, olika pedagogiker osv, resten har jobbat där i 18 år och tycker att det gamla funkar alldeles utmärkt (vilket det har gjort till och från)
Tankar och funderingar?
Vi och några andra föräldrar pratade med dagis och det har skett en enorm uppryckning plus att ordinarie är tillbaka. Den "elakaste" killen lugnade ner sig, och hans familj fick tillsägelse om att han inte kunde vara där full tid eftersom han inte mådde bra.
Nu har det dock börjat igen Förra veckan rapporterade min son om dagliga sparkar och slag och att han "inte får vara med". Han är jätteledsen. Idag kom jag till dagis och fröknarna berättade att min son och den "elaka" hade bitit varandra och förväntade sig att jag skulle skälla på min son. Frågade några barn vad som hade hänt, plus min son och det som hade hänt var att efter en hel dag med trakassering och puttningar hade min son slängts in i ett hörn och blivit påpucklad. Han hade blivit "räserarg" och bitit tillbaka varvid han fick bett av "den elaka".
Killen som varit på min son stod och flinade när min son berättade det här och fler killar kom fram och berättade om busungens framfart coh sa att han var likadan mot dem. GAH!!!! Säger jag bara. Sa naturligtvis till "ungen" att han skulle vara snäll osv i trevlig ton men hade god lust naturligtvis att inte vara fullt så pedagogisk (Typ; Är du inte snäll nu så dör Spindelmannen! )
Sambon är skitarg och jag är förtvivlad. Funderar på att fråga rätt ut vad tusan de ska göra för att lösa det här problemet. Alternativt ringa kommunen och byta dagis. Om de bara hade tagit tag mer i det och jobbat "proffessionellt" med det hade jag kännt mig mer trygg. Nu känns det som att bara inte vi klagar gör de ingenting.
Hur mkt ska man stå ut med? Inte kan de väl påstå att pojkar är pojkar här? Då är det väl ändå oproffsigt? Eller är jag en hönsmamma?
Det känns lite konstigt att personalen inte ger fler signaler om att de tycker att det är tokigt. En i personalen som har ett gravvik är väldigt proffsig och Up to date med förhållningssätt, olika pedagogiker osv, resten har jobbat där i 18 år och tycker att det gamla funkar alldeles utmärkt (vilket det har gjort till och från)
Tankar och funderingar?