Jag har inte fått det, men en nära vän. När hen kom hem hade hen glömt hur man gjorde vissa basala "vardagssaker" som hen gjort dagligen i 10-20 år. Vill inte gå in på detaljer, men kan väl jämföras med att man skulle stå med lakanet i handen framför sängen för att bädda den men inte kommer längre för man inte vet hur man ska göra. Minnet kom visserligen tillbaka efter ett tag, men det var betydligt mer som försvann än bara runt behandlingen. Behandlingen hjälpte inte heller.
Men, med det sagt, har man allvarliga suicidtankar och mår så dåligt att livet inte fungerar och inget annat hjälper så är det ju möjligt att det är värt det ändå. Jag anser dock personligen att det inte ska ses som nåt annat än en sista utväg med tanke på riskerna, vill minnas att jag läst att Sverige är det enda land i EU som använder sig av ECT i stor utsträckning och är inget som uppmuntras på annat håll, av den anledningen (minns dock inte var, så kan inte hänvisa källa så kan inte säga säkert att det stämmer). Jag tycker det är obehagligt när det "glamouriseras" och ses som nåt lättvindigt och enbart bra - för man ska VERKLIGEN vara medveten om riskerna och anse att det är värt det. Personligen tror jag ju att det funnits andra utvägar för de flesta, om det hade funnits resurser. Nu får väl många ordentlig behandling först när det är "för sent" och då blir ECT den enklare vägen att gå. Sjukvården verkar inte heller vara nåt vidare på att upplysa om riskerna, utan informerar bara om fördelarna...
