Dumpad - vara vänner

[marengo]

Har efter ett 8 månader långt distansförhållande blivit dumpad, på grund av att han inte klarar av distansen (dröjer tre år tills vi kan bo närmare än 4 timmar från varandra). Innan vi blev tillsammans var vi väldigt nära vänner i två år. Det var en ganska odramatisk dumpning, kom hem till honom och grät i timmar, men pratade om det och kom fram till att det var okej. Jag förstår ju att han inte vill fortsätta ett distansförhållande när det kommer ta så lång tid tills vi verkligen kan vara tillsammans.

Vi är båda 100 % säkra på att vi vill vara vänner, och tror inte det kommer vara några problem, tids nog, eftersom vi har varit vänner så länge. Men jag vet inte hur jag ska fixa detta. Mår så jäkla dåligt. Pratade precis med honom över Skype (har åkt tillbaka hem till mig nu), och sa att jag vill att vi bryter fram till min kurs är slut (ca en månad), fastän vi hade bestämt att vi skulle ha kontakt och peppa varandra. Men jag har ingen aning om det var rätt att göra så. Jag har tagit bort honom från Facebook för att slippa se att han finns där och går att prata med. Men detta var egentligen mina vänners idé, de tyckte att det vore bra att bryta ett tag. Men jag ville inte det. Mitt ex ville det inte heller. Och nu har jag pratat i telefon med min mamma och min bästa kompis, och de tycker inte heller att det var en bra idé. De tycker att vi ska ha kontakt, men mer sporadisk än innan, så vi ändå känner att vi kan stötta varandra och sakta gå över till att bara vara vänner.

Jag vet inte vad som är rätt, men jag vet att jag mår mycket sämre nu när jag inte har honom alls. Innan var det skitjobbigt, men jag kände mig ändå trygg i att han fanns där och att vi skulle låta tiden gå och peppa varandra när det är jobbigt, och vara vänner. Att inte vara vänner är inget alternativ, då vi tycker om varandra så mycket och har varit vänner så länge.

Ni som har gjort slut med er partner men sedan blivit vänner, hur har ni gjort?

 

[iNHALE]

Jag är vän med båda mina ex. Det första exet bröt jag upp med under ganska dramatiska förhållanden. Det var mycket skit, mycket bråk, mycket drama osv. Jag var ihop med honom i 5 år, vi bodde tillsammans i 3 år. Efter att jag flyttat ut hade vi ingen kontakt på 3 månader, sen började vi sporadiskt att prata igen och vi snackar fortfarande då och då. Det funkar bra och jag tycker det känns skönt att höra av honom lite då och då och höra hur han mår osv.

Mitt senaste ex var jag ihop med i lite mer än ett år. Uppbrottet var odramatiskt och det var mer som någon slags konstaterande att det är bäst såhär. Vi gjorde slut ganska nyligen så det är svårt att uttala sig men vi har sagt att vi ska fortsätta vara vänner och än så länge går det bra. Sen får man se om det håller i sig eller om någon vill bryta helt efter ett tag.

Så länge man kommer överens tycker jag inte att det finns någon anledning att bryta kontakten helt så länge man känner att man klarar av att "bara" vara vänner. Mår man dåligt av det får man ju hitta en annan lösning men jag personligen vill gärna ha kontakt med mina ex så länge jag känner att jag mår bra av det och så länge det är en positiv kontakt.

 

[marengo]

Jag är vän med båda mina ex. Det första exet bröt jag upp med under ganska dramatiska förhållanden. Det var mycket skit, mycket bråk, mycket drama osv. Jag var ihop med honom i 5 år, vi bodde tillsammans i 3 år. Efter att jag flyttat ut hade vi ingen kontakt på 3 månader, sen började vi sporadiskt att prata igen och vi snackar fortfarande då och då. Det funkar bra och jag tycker det känns skönt att höra av honom lite då och då och höra hur han mår osv.

Mitt senaste ex var jag ihop med i lite mer än ett år. Uppbrottet var odramatiskt och det var mer som någon slags konstaterande att det är bäst såhär. Vi gjorde slut ganska nyligen så det är svårt att uttala sig men vi har sagt att vi ska fortsätta vara vänner och än så länge går det bra. Sen får man se om det håller i sig eller om någon vill bryta helt efter ett tag.

Så länge man kommer överens tycker jag inte att det finns någon anledning att bryta kontakten helt så länge man känner att man klarar av att "bara" vara vänner. Mår man dåligt av det får man ju hitta en annan lösning men jag personligen vill gärna ha kontakt med mina ex så länge jag känner att jag mår bra av det och så länge det är en positiv kontakt.

När du gjorde slut med ditt senaste ex, kände du att du behövde komma över honom, eller hade känslorna redan svalnat? I så fall, har du lyckats komma över honom trots att ni har haft kontakt, eller känner du att du är på god väg? Jag vill inget hellre än att ringa honom nu och säga att jag vill ha kontakt, men jag vet inte vad som är det bästa att göra.

 

[iNHALE]

När du gjorde slut med ditt senaste ex, kände du att du behövde komma över honom, eller hade känslorna redan svalnat? I så fall, har du lyckats komma över honom trots att ni har haft kontakt, eller känner du att du är på god väg? Jag vill inget hellre än att ringa honom nu och säga att jag vill ha kontakt, men jag vet inte vad som är det bästa att göra.

Känslorna hade redan svalnat så pass att det inte var något problem att vara vänner direkt efter. Sen tror jag personligen att även om de inte redan avtagit så hade jag nog velat ha kontakt ändå. Det hade nog tagit hårdare på mig som person att bryta rakt av, pang bom och inte ha kontakt ö.h.t.

 

[starcraft]

Så länge någon part har känslor är det bra att bryta upp tycker jag så den kan få komma vidare. Sen tror jag absolut att man kan vara vänner. Jag var vän med mitt ex ett tag, kände att han ville vara med för mycket i mitt liv och bröt all kontakt i 2-3 månader, sen var vi jättebra vänner i typ 9 månader tills han beter sig som ett svin och kommer fram till att han inte klarar att jag dejtar andra för att han fortfarande har känslor för mig...

 

[marengo]

Så länge någon part har känslor är det bra att bryta upp tycker jag så den kan få komma vidare. Sen tror jag absolut att man kan vara vänner. Jag var vän med mitt ex ett tag, kände att han ville vara med för mycket i mitt liv och bröt all kontakt i 2-3 månader, sen var vi jättebra vänner i typ 9 månader tills han beter sig som ett svin och kommer fram till att han inte klarar att jag dejtar andra för att han fortfarande har känslor för mig...

Jag är ju rädd för att jag inte ska komma över honom om vi har kontakt, eller att det ska ta mycket längre tid. Men vet verkligen inte vad som är bäst. Har pratat i telefon med min pappa och ytterligare en kompis nu, och de tycker också att vi ska ha kontakt. Att det kommer vara skitjobbigt i början oavsett, men att på detta sätt är vi ändå vänner. Jag vill ju verkligen ringa honom nu och skita i det här jäkla avbrottet, men jag vet inte om jag gör det för att det är bäst för mig eller för att jag mår bäst av det just nu. Samtidigt så litar jag ju på mina föräldrar och deras omdöme. Just nu litar jag inte på mitt eget. Satan vad svårt detta är.

 

[LittleJohn]

Man kan absolut vara vänner efter ett uppbrott, jag och mitt ex var vänner ett par år efter att vi gjort slut. ( Att vi "slutade" vara vänner var mer för att vi växte ifrån varann på alla plan tids nog)
Men tror att om det fortfarande finns känslor kan det vara bra med en liten time out då man är ifrån varandra, för att låta sig själv få chansen att komma över känslorna. Jag personligen tror att det är betydligt svårare att glömma någon om man har tät kontakt då man hela tiden påminns om personen och känslorna.

 

[NewDawn]

Jag var i en liknande situation för ett tag sedan, jag blev dumpad men jag förstod hans val och var inte arg på honom. Jag valde att bryta all kontakt för att det var vad mina kompisar sa och vad många personer på internet tipsar om, men det fungerade inte alls för mig. Jag fick panik av tanken på att helt förlora min bästa vän på från en dag till en annan. Så efter några dagar hörde jag av mig till honom och vi kom överens om att hålla kontakt, vi hördes 1-2 gånger i veckan. Det var jobbigt, men det var mycket jobbigare att inte ha kontakt. Efter några veckor fasades kontakten ut och efter ett par månader hördes vi inte längre. Det kändes bra för mig, jag behövde vara helt utan kontakt ett tag, men inte i början, utan jag behövde vänja mig vid det.

Jag tycker inte att du ska bryta kontakten om det inte känns bra! Det är olika för alla. Om du vill ha kontakt nu så tycker jag att du ska ha det och ser hur det går. Om du känner att du skulle må bättre av att bryta kontakten/ha mindre kontakt efter ett tag så ta det då istället.

 

[Trasdocka]

Har efter ett 8 månader långt distansförhållande blivit dumpad, på grund av att han inte klarar av distansen (dröjer tre år tills vi kan bo närmare än 4 timmar från varandra). Innan vi blev tillsammans var vi väldigt nära vänner i två år. Det var en ganska odramatisk dumpning, kom hem till honom och grät i timmar, men pratade om det och kom fram till att det var okej. Jag förstår ju att han inte vill fortsätta ett distansförhållande när det kommer ta så lång tid tills vi verkligen kan vara tillsammans.

Vi är båda 100 % säkra på att vi vill vara vänner, och tror inte det kommer vara några problem, tids nog, eftersom vi har varit vänner så länge. Men jag vet inte hur jag ska fixa detta. Mår så jäkla dåligt. Pratade precis med honom över Skype (har åkt tillbaka hem till mig nu), och sa att jag vill att vi bryter fram till min kurs är slut (ca en månad), fastän vi hade bestämt att vi skulle ha kontakt och peppa varandra. Men jag har ingen aning om det var rätt att göra så. Jag har tagit bort honom från Facebook för att slippa se att han finns där och går att prata med. Men detta var egentligen mina vänners idé, de tyckte att det vore bra att bryta ett tag. Men jag ville inte det. Mitt ex ville det inte heller. Och nu har jag pratat i telefon med min mamma och min bästa kompis, och de tycker inte heller att det var en bra idé. De tycker att vi ska ha kontakt, men mer sporadisk än innan, så vi ändå känner att vi kan stötta varandra och sakta gå över till att bara vara vänner.

Jag vet inte vad som är rätt, men jag vet att jag mår mycket sämre nu när jag inte har honom alls. Innan var det skitjobbigt, men jag kände mig ändå trygg i att han fanns där och att vi skulle låta tiden gå och peppa varandra när det är jobbigt, och vara vänner. Att inte vara vänner är inget alternativ, då vi tycker om varandra så mycket och har varit vänner så länge.

Ni som har gjort slut med er partner men sedan blivit vänner, hur har ni gjort?

Vad bra att ni verkar ha en god kommunikation mellan varandra!

Min partner som jag gjorde slut med tappade jag känslorna för så det var tillslut det enda valet som var rätt att göra. Han blev ju såklart jätteledsen för det är så grovt jobbigt och vi höll kontakt över skype-chat. Tiden läker alla sår och vi har träffats någon gång ibland som vänner och tittat lite på streams tillsammans eller serie/tagit promenad men inte mer än så. Vi spelar även tillsammans och skriver inte dagligen men det går i vågor.

Eftersom ni båda har känslor för varandra och vill vara vänner så tror/hoppas jag att det kommer gå bra för er! Personligen eftersom att det är så jobbigt för dig att ta bort kontakten till honom så tycker jag att du ska återge chansen att ni kan skriva till varandra. En nackdel med att ha kontakt med någon man är kär i (iallafall för mig) är att om denne person skriver på ett visst sätt så tror man att allt kanske kan bli bra igen, att man kanske kan bli tillsammans igen. (falska förhoppningar)- men utöver det så ser jag inget dåligt med det, speciellt om man har behov av att skriva med den personen. Fast man kanske ska avstå från att göra det flera tillfällen om dagen eller så.. Hehe

Men det är min åsikt, jag kan ha fel.

 

[marengo]

Jag var i en liknande situation för ett tag sedan, jag blev dumpad men jag förstod hans val och var inte arg på honom. Jag valde att bryta all kontakt för att det var vad mina kompisar sa och vad många personer på internet tipsar om, men det fungerade inte alls för mig. Jag fick panik av tanken på att helt förlora min bästa vän på från en dag till en annan. Så efter några dagar hörde jag av mig till honom och vi kom överens om att hålla kontakt, vi hördes 1-2 gånger i veckan. Det var jobbigt, men det var mycket jobbigare att inte ha kontakt. Efter några veckor fasades kontakten ut och efter ett par månader hördes vi inte längre. Det kändes bra för mig, jag behövde vara helt utan kontakt ett tag, men inte i början, utan jag behövde vänja mig vid det.

Jag tycker inte att du ska bryta kontakten om det inte känns bra! Det är olika för alla. Om du vill ha kontakt nu så tycker jag att du ska ha det och ser hur det går. Om du känner att du skulle må bättre av att bryta kontakten/ha mindre kontakt efter ett tag så ta det då istället.

Exakt såhär känner jag. Att jag bröt med honom för att det är så man "ska" göra, och för att folk säger till mig att jag aldrig kommer kunna komma över honom om vi inte bryter. Men jag känner att jag bara mår onödigt dåligt nu. Så jag har bett honom att ringa mig ikväll när han har tid, hoppas han gör det nu också, och inte har ändrat sig under dagen och helt plötsligt tycker att ett avbrott är en bra idé. I så fall kommer det bli väldigt jobbigt för mig!

Tanken slog mig också att de av mina vänner som tycker att vi ska bryta är alla personer som inte är vän med deras ex, och antagligen aldrig skulle få för sig att vara vän med ett ex. Jag tror inte riktigt de förstår vår situation. De personer som har känt mig längst, och känt min pojkvän längst, tycker ju alla att vi ska ha kontakt. Vi mår nog bäst av det.

 

[marengo]

Vad bra att ni verkar ha en god kommunikation mellan varandra!

Min partner som jag gjorde slut med tappade jag känslorna för så det var tillslut det enda valet som var rätt att göra. Han blev ju såklart jätteledsen för det är så grovt jobbigt och vi höll kontakt över skype-chat. Tiden läker alla sår och vi har träffats någon gång ibland som vänner och tittat lite på streams tillsammans eller serie/tagit promenad men inte mer än så. Vi spelar även tillsammans och skriver inte dagligen men det går i vågor.

Eftersom ni båda har känslor för varandra och vill vara vänner så tror/hoppas jag att det kommer gå bra för er! Personligen eftersom att det är så jobbigt för dig att ta bort kontakten till honom så tycker jag att du ska återge chansen att ni kan skriva till varandra. En nackdel med att ha kontakt med någon man är kär i (iallafall för mig) är att om denne person skriver på ett visst sätt så tror man att allt kanske kan bli bra igen, att man kanske kan bli tillsammans igen. (falska förhoppningar)- men utöver det så ser jag inget dåligt med det, speciellt om man har behov av att skriva med den personen. Fast man kanske ska avstå från att göra det flera tillfällen om dagen eller så.. Hehe

Men det är min åsikt, jag kan ha fel.

Så skönt att några faktiskt tycker det är bra med kontakt! Jag var orolig att jag tyckte det lät vettigt bara för att det är en enklaste vägen för mig, den väg som får mig att må minst dåligt. Men efter att ha skrivit här och hört vad familj och vänner har att säga så känner jag att det rätta för mig är att ha kontakt med honom. Sen om det skulle visa sig bli jobbigt, så får jag ta problemet då. Nu känns det som att jag mår onödigt dåligt över detta. Så igen, håller verkligen tummarna för att han hör av sig snart och att vi kan glömma det här dumma avbrottet!

 

[fickan]

Så skönt att några faktiskt tycker det är bra med kontakt! Jag var orolig att jag tyckte det lät vettigt bara för att det är en enklaste vägen för mig, den väg som får mig att må minst dåligt. Men efter att ha skrivit här och hört vad familj och vänner har att säga så känner jag att det rätta för mig är att ha kontakt med honom. Sen om det skulle visa sig bli jobbigt, så får jag ta problemet då. Nu känns det som att jag mår onödigt dåligt över detta. Så igen, håller verkligen tummarna för att han hör av sig snart och att vi kan glömma det här dumma avbrottet!

Varför tar inte du kontakt själv? Har du sagt att du inte vill ha någon kontakt så lär han väl vänta tills du är redo?

 

[Septicemia]

Så skönt att några faktiskt tycker det är bra med kontakt! Jag var orolig att jag tyckte det lät vettigt bara för att det är en enklaste vägen för mig, den väg som får mig att må minst dåligt. Men efter att ha skrivit här och hört vad familj och vänner har att säga så känner jag att det rätta för mig är att ha kontakt med honom. Sen om det skulle visa sig bli jobbigt, så får jag ta problemet då. Nu känns det som att jag mår onödigt dåligt över detta. Så igen, håller verkligen tummarna för att han hör av sig snart och att vi kan glömma det här dumma avbrottet!

Jag tycker att du/ni ska hålla kontakten på precis det sätt som fungerar för er. Vill ni vara vänner och ha tät kontakt så ha det ett tag, blir det jobbigt så bryt kontakten ett tag. Det är inte upp till några andra än er hur er framtida relation ska se ut.
Kontakta honom själv och berätta, jag tror inte det skulle vara särskilt farligt.

Själv har jag gjort båda delar. Ett ex har jag bra kontakt med och har haft sedan uppbrottet för 4 år sedan. I perioder hörs vi ofta, emellanåt mindre. När vi bodde närmre umgicks vi på samma vis men numera är det telefonkontakt som gäller. Det har hur som gått så problemfritt det bara kan göra. Däremot har jag ett ex där relationen var stormig, inte särskilt sund och on-off under 10 års tid som jag brutit kontakten med, vi har inte klarat av att bara vara vänner helt enkelt. Ingen av oss har velat det heller och det är nog det som varit avgörande.

 

[marengo]

Tack för era svar! Vi pratade om det senare igår, och kom fram till att det bästa för oss nog är att ha kontakt. Båda två mår bara sämre av att inte prata med varandra. Men visst, vi vet inte om detta kommer visa sig vara det bästa eller om det bara drar ut på processen att komma över varandra, men det känns absolut värt att testa detta. Oavsett är det nog bra för oss båda att vi inte kommer ses förrän tidigast i början av juni.

Känns jätteskönt att flera av er har sunda kontakter med era ex! Både jag och mitt ex känner att vänskapen mellan oss är väldigt viktig och vill behålla den livet ut Vi får väl bara låta det ta den tid det behöver.