Jag har inte läst igenom hela tråden, så vet inte hur den utvecklats. Om jag skriver något som strider mot vad du redan kommit fram till så får du helt enkelt bortse från mitt inlägg.
Jag känner verkligen för dig och ditt dilemma. Jag var i samma situation någon gång 1994 eller så. Jag hade möjlighet att förverkliga min dröm om en egen häst och kände att det var dags att ta steget. Min man (då var han sambo, numera är vi gifta) tyckte att det var en dålig tidpunkt och att jag skulle vänta några år. Men det kommer alltid att finnas annat i livet som hästarna krockar med, så det är aldrig en bra tidpunkt att få in dem. Jag förklarade för honom att detta var viktigt för MIG. Det var MIN dröm, och nu hade jag tillfälle att leva den. Att förvägra mig det är mycket större än bara frågan om en häst, och det insåg han också. För han vill ju att jag ska må bra, och då måste man ibland maka på sig. "Ja, det kommer att ta tid. Ja, det kommer att kosta pengar. Ja, det innebär att jag kommer ha mindre tid för TV-tittande tillsammans med dig. Men detta är ändå viktigt för mig! Utan detta är jag inte hel."
Jag tycker inte att du ska fokusera på scheman, tider och lösningar, utan berätta för din man om DIN dröm. Och också klargöra att om han förvägrar dig den så är det ett väldigt stort statement som du behöver tid att fundera på. Antingen måste du då få tid att gå in i ett sorgearbete, som det innebär att släppa en dröm, eller tid att fundera hur du vill fortsätta leva ditt liv. För att ha häst kommer att ta tid, och det kommer att innebära ett engagemang även från honom att stötta dig i detta. Om han inte vill så är det just bristen på stöttning i något som är viktigt för DIG som är den stora frågan, inte just hästen i sig.
Beroende på responsen behöver du sedan fundera på om din dröm om en häst är större än andra drömmar du har, tex drömmen om en familj som bor under samma tak.
Jag och min man har numera en gård och hästarna bor här hemma sedan många år. Jag hade inte orkat rådda hästarna när barnen var små om det inte var för att de var hemma. I många inackorderingsstall blir det gnäll när man rider 22:30 på vardagar, men det var så livet var under några år. Nu är barnen större och hästintresset delas med dottern som har börjat tävla ponny. Maken rider fortfarande inte, men sätter stängsel, kör gödsel, fodrar när jag är bortrest osv. Det är värt mycket för mig att vi har detta tillsammans, och arbetet på gården blir också ett av våra sätt att umgås.
Det blev nog lite flummigt det här inlägget, men mitt råd är att du i första hand ska ha din man med dig i detta. Det kommer att påverka honom också. Men du får inte glömma dig själv heller. Jag tror inte att han vill förtrycka dig, han har nog bara inte förstått hur stark din dröm är. Och det behöver du få honom att förstå, men då tror jag att nyckeln är att använda "jag-budskap" och inte snurra in i tidplaner och arbetsfördelning.
Sorry för långt inlägg.