Drömmen om egen häst- dock vill inte min man.

[Lingon]

De har väl en far, eller tror du på jungfrufödsel?

Fast man delar väl på det som har med barnen att göra? Båda föräldrarna har ju ett egenintresse i att engagera sig i sina barn. Förutom att barnen mår bra av att ha en bra relation med båda sina föräldrar och inte bara den som offrat sig för att den andra ska få förverkliga sina drömmar.

 

[Lobelia]

Prioritera som sagt.

Prioritera är bra, men mantrat att det alltid funkar är orealistiskt i synnerhet om som här insisterar på att partnern inte har någon talan när det gäller att skaffa fler djur.

 

[Fabian In Memoria]

Hur då? Säga till barnen att de inte får hålla på med sina intressen för nu ska mamma förverkliga sina drömmar?

Ja, man ska väl inte utplåna sig själv och sina intressen helt och hållet för att barnen ska hålla på med så mycket att de själva stressar sönder? Vilka signaler sänder det till barnen? Mina fick välja den dagen det blev aktuellt med aktiviteter mer än tre dagar per vecka. När dansen ökade från två till tre ggr/vecka valde båda tjejerna bort ridningen. Aktiviteter de hållit på med sedan 5-6 års ålder.

 

[Mia_R]

Fast man delar väl på det som har med barnen att göra? Båda föräldrarna har ju ett egenintresse i att engagera sig i sina barn. Förutom att barnen mår bra av att ha en bra relation med båda sina föräldrar och inte bara den som offrat sig för att den andra ska få förverkliga sina drömmar.

Det känns inte som det gäller i TS fall utan där är det hon som ska vara den som är engagerad och han som kör sitt eget race.

 

[Lingon]

Det känns inte som det gäller i TS fall utan där är det hon som ska vara den som är engagerad och han som kör sitt eget race.

Det står ingenstans i tråden. Det är det du som hittat på.

 

[Fabian In Memoria]

Fast man delar väl på det som har med barnen att göra? Båda föräldrarna har ju ett egenintresse i att engagera sig i sina barn. Förutom att barnen mår bra av att ha en bra relation med båda sina föräldrar och inte bara den som offrat sig för att den andra ska få förverkliga sina drömmar.

Inte helt givet. Mina barns far var helt oengagerad. Jag drog runt hela lasset med skjutsning till skolan, skjutsning till dans, ridning, fotboll, innebandy, matcher, uppvisningar, simskola, kompisar, kalas och dessutom planering, inköp och tillagning av mat. Lägg till att se till att det fanns rena kläder till allas aktiviteter samt läxläsning. Hade lika gärna kunnat vara ensamstående.

 

[Lingon]

Ja, man ska väl inte utplåna sig själv och sina intressen helt och hållet för att barnen ska hålla på med så mycket att de själva stressar sönder? Vilka signaler sänder det till barnen? Mina fick välja den dagen det blev aktuellt med aktiviteter mer än tre dagar per vecka. När dansen ökade från två till tre ggr/vecka valde båda tjejerna bort ridningen. Aktiviteter de hållit på med sedan 5-6 års ålder.

Ja, det ska ju inte gå till överdrift. Hade mitt barn velat hålla på med flera olika aktiviteter hade hen också fått välja när hon blev äldre och antalet dagar/aktivitet ökade.

 

[Lingon]

Inte helt givet. Mina barns far var helt oengagerad. Jag drog runt hela lasset med skjutsning till skolan, skjutsning till dans, ridning, fotboll, innebandy, matcher, uppvisningar, simskola, kompisar, kalas och dessutom planering, inköp och tillagning av mat. Lägg till att se till att det fanns rena kläder till allas aktiviteter samt läxläsning. Hade lika gärna kunnat vara ensamstående.

Ok, här hemma delar vi iaf på det. Jag hade aldrig gått med på att vara mamma åt min man.

 

[Fabian In Memoria]

Prioritera är bra, men mantrat att det alltid funkar är orealistiskt i synnerhet om som här insisterar på att partnern inte har någon talan när det gäller att skaffa fler djur.

Har inte sagt att det ALLTID funkar, men ofta har man mer tid till sitt förfogande än man tänker på. Stäng av TV och telefoner en vecka, gör effektiva planeringsscheman, måste hela huset vara kliniskt rent?, gör flera ärenden samtidigt, laga mycket mat i taget och så vidare. Alla har nog något de kan göra för att få loss tid. Och något som kan prioriteras bort. Självklart under förutsättning att man VILL få loss tid till något man prioriterar högt.

 

[Fabian In Memoria]

Ok, här hemma delar vi iaf på det. Jag hade aldrig gått med på att vara mamma åt min man.

Nej, jag skulle ha lämnat den relationen långt tidigare. Men gjort är gjort! Tyvärr satte det spår i åtminstone ett av barnen.

 

[Cambrie]

Nej, jag skulle ha lämnat den relationen långt tidigare. Men gjort är gjort! Tyvärr satte det spår i åtminstone ett av barnen.

Tycker inte heller det är något problem att prioritera. Mina barn har också andra intressen, eftersom mannen reser mycket i jobbet blir det oftast jag som är ensam just nu (innan jobbade ju jag i Mellanöstern så då var det tvärtom), allt går liksom om man vill. Jag har haft häst hela tiden. Det finns ju två sorters människor, de som ser glaset halvfullt och de som ser det halvtomt. Ser man bara problem med allt så klart som fan att det inte fungerar. Ser man att det kan lösas - då gör det det.

Kommer dock väl ihåg en annan tråd, flera år gammal nu, där de som så envist i den här tråden hävdar att ungarna ska prioriteras ansåg att man som förälder inte ska lägga ner sina egna intressen för barnens skull. Tråden handlade om barn och häst under småbarnsåren.

 

[Mia_R]

Det står ingenstans i tråden. Det är det du som hittat på.

Som du då. Hon skriver själv att det är hon som gör det mesta.

 

[Lobelia]

Har inte sagt att det ALLTID funkar, men ofta har man mer tid till sitt förfogande än man tänker på. Stäng av TV och telefoner en vecka, gör effektiva planeringsscheman, måste hela huset vara kliniskt rent?, gör flera ärenden samtidigt, laga mycket mat i taget och så vidare. Alla har nog något de kan göra för att få loss tid. Och något som kan prioriteras bort. Självklart under förutsättning att man VILL få loss tid till något man prioriterar högt.

På sätt och vis gör du faktiskt det. När ditt svar i en diskussion där jag exemplifierar hur det kan bli omöjligt att skaffa ett djur till om man redan har fullt schema och lite till med aktiviteter för alla i familjen på 3-4 dagar i veckan, och du skriver att det bara är att prioritera.

Hur prioriterar man då i ett redan fullt schema och någon vill ha ett till tidskrävande djur?

Ditt svar här var att prioritera. Inte ett ljud om hur och hur man skulle få ihop det och det tolkar åtminstone jag som att du menar att man kan alltid få ihop det om man bara prioriterar. Vad ska prioriteras bort när djuren inte får röras? År det sonens dans eller dotterns fotboll? Den enda familjemiddagen i veckan man hinner med eller ska man adoptera bort barnet som är på väg (som också kommer att kräva tid ja helt orealistiskt jag vet)? Mannen ska ju få samma utrymme för sina hobbys så där borde han få börja som tränare för ett pojklag som han drömt om, det lär ju motsvara tiden för en häst till.

Vad jag ville exemplifiera var att det inte fungerar i ett förhållande att djur är heliga och inte får röras, åtminstone inte om man har barn, att antalet djur inte kan var måste vara diskuterabart och definitivt en utökning även om man har råd. Alla behöver ta och ge för att man ska kunna få ihop det. Det kan innebära att prioritering inte är möjlig utan att man måste prioritera bort. Det behöver inte leda till att man inte kan ha häst, men man kanske får nöja sig med en och ha medryttare flera dagar i veckan om barnen/maken har andra intressen.

Men som sagt du drog till med mantrat prioritera som om det var universallösningen på att skaffa ett nytt djur i en redan hektisk vardag.

 

[miumiu]

Måste bara inflika en fundering här som jag har, är det en ”rättighet” för barn idag att bli skjutsade till olika aktiviteter flera dagar i veckan? Så var det inte för mig eller mina kompisar när vi växte upp. Man fick ta bussen, cykla eller apostlahästarna till teaterskola, dans, keramik, ridskola, friidrottsträning osv osv. Och jag hade aktiviteter, dom jag nämner här är bara ett axplock. Mina föräldrar var på sin höjd med om det var nån föreställning/tävling, men knappast annars. Och dom var inga ”dåliga” föräldrar för det.

 

[Fabian In Memoria]

På sätt och vis gör du faktiskt det. När ditt svar i en diskussion där jag exemplifierar hur det kan bli omöjligt att skaffa ett djur till om man redan har fullt schema och lite till med aktiviteter för alla i familjen på 3-4 dagar i veckan, och du skriver att det bara är att prioritera.

Hur prioriterar man då i ett redan fullt schema och någon vill ha ett till tidskrävande djur?

Ditt svar här var att prioritera. Inte ett ljud om hur och hur man skulle få ihop det och det tolkar åtminstone jag som att du menar att man kan alltid få ihop det om man bara prioriterar. Vad ska prioriteras bort när djuren inte får röras? År det sonens dans eller dotterns fotboll? Den enda familjemiddagen i veckan man hinner med eller ska man adoptera bort barnet som är på väg (som också kommer att kräva tid ja helt orealistiskt jag vet)? Mannen ska ju få samma utrymme för sina hobbys så där borde han få börja som tränare för ett pojklag som han drömt om, det lär ju motsvara tiden för en häst till.

Vad jag ville exemplifiera var att det inte fungerar i ett förhållande att djur är heliga och inte får röras, åtminstone inte om man har barn, att antalet djur inte kan var måste vara diskuterabart och definitivt en utökning även om man har råd. Alla behöver ta och ge för att man ska kunna få ihop det. Det kan innebära att prioritering inte är möjlig utan att man måste prioritera bort. Det behöver inte leda till att man inte kan ha häst, men man kanske får nöja sig med en och ha medryttare flera dagar i veckan om barnen/maken har andra intressen.

Men som sagt du drog till med mantrat prioritera som om det var universallösningen på att skaffa ett nytt djur i en redan hektisk vardag.

Eftersom din fiktiva familj inte finns går det ju inte att säga hur de ska prioritera. Det är ju upp till varje familj att göra.

 

[Fabian In Memoria]

Måste bara inflika en fundering här som jag har, är det en ”rättighet” för barn idag att bli skjutsade till olika aktiviteter flera dagar i veckan? Så var det inte för mig eller mina kompisar när vi växte upp. Man fick ta bussen, cykla eller apostlahästarna till teaterskola, dans, keramik, ridskola, friidrottsträning osv osv. Och jag hade aktiviteter, dom jag nämner här är bara ett axplock. Mina föräldrar var på sin höjd med om det var nån föreställning/tävling, men knappast annars. Och dom var inga ”dåliga” föräldrar för det.

Nej, det är självklart ingen rättighet. För vår del hade vi 3,5 mil till skolorna, dansen, simskolan och 2 mil till fotbollen och innebandyn och obefintliga bussar.

 

[Lingon]

Måste bara inflika en fundering här som jag har, är det en ”rättighet” för barn idag att bli skjutsade till olika aktiviteter flera dagar i veckan? Så var det inte för mig eller mina kompisar när vi växte upp. Man fick ta bussen, cykla eller apostlahästarna till teaterskola, dans, keramik, ridskola, friidrottsträning osv osv. Och jag hade aktiviteter, dom jag nämner här är bara ett axplock. Mina föräldrar var på sin höjd med om det var nån föreställning/tävling, men knappast annars. Och dom var inga ”dåliga” föräldrar för det.

Det beror ju på var föräldrarna bestämmer att familjen ska bo. Om familjen bor i stan granne med fotbollsklubben/dansföreningen så kan ju ett barn ta sig dit själv väldigt tidigt. Bor man långt ut på landet så måste barnet vara betydligt äldre för att åka kollektivt på egen hand (eller gammal nog för att ha en EPA). Om man som förälder bosätter sig långt ute på landet får man ju räkna med att köra sina barn till aktiviteterna, vännerna osv tills barnen är tillräckligt gamla för att själva ta sig dit.

Jag räknar med att de flesta som bor på gård och har möjlighet att ha hästarna hemma också bor en bit ut och därmed behöver köra barnen vart de än ska. Undantaget skolan då det borde finnas skolskjuts.

 

[Lobelia]

Eftersom din fiktiva familj inte finns går det ju inte att säga hur de ska prioritera. Det är ju upp till varje familj att göra.

Jo men ändå säger du att det bara är att prioritera, det ständiga mantrat som svar om man säger att det inte alltid går att ha så många djur man vill. Hur vet du att det går att prioritera om du inte ens vill försöka?

Hur ska du ha det, du kan inte säga hur men bestämt saga att det går och dessutom går att få in fler djur.

 

[Fabian In Memoria]

Jo men ändå säger du att det bara är att prioritera, det ständiga mantrat som svar om man säger att det inte alltid går att ha så många djur man vill. Hur vet du att det går att prioritera om du inte ens vill försöka?

Hur ska du ha det, du kan inte säga hur men bestämt saga att det går och dessutom går att få in fler djur.

Det är ju du som tolkar att det är det jag säger.

 

[Lobelia]

Det är ju du som tolkar att det är det jag säger.

Hur ska jag annars uppfatta det. du är inte så informativ.

Gången var så här

- Inlägg om att personen skulle skilja mig om partner gnällde om att hen skaffade fler djur.
-Jag skriver ett inlägg med ett exempel och menar att det finns gånger det inte finns plats för fler djur
- Du skriver ett inlägg om att det bara är att prioritera.
-Jag påtalar att prioriteringsmantrat inte alltid funkar och undrar hur du får ihop det
-Du vägrar att tala om hur det skulle gå till och menar att det ör familjens sak att prioritera

Vad menar du egentligen med att säga att det bara är att prioritera om du inte menar det då?