Jag kan tycka att teoretiska inlägg är intressanta, men väldigt ofta är jag för mycket inne i mina egna problem så jag har svårt att tänka mig det på en högre nivå. Ofta handlar det nog om att jag inte rider tillräckligt bra eller är insatt i mina egna brister. Ett exempel är att diskussionen ofta handlar om att man inte ska rida hästen för handen, och det förstår jag också att det är bra att undvika. Men när jag inte är tekniskt duktig nog för att veta hur jag löser det för skänkeln eller sitsen, så har det knutit sig mentalt och jag har haft svårt att ta till mig diskussionen. (Ett problem på en av de hästar jag Rider).Det är väl så antar jag, att man kan ta in det man förstår och känner igen och kan placera in i sina tankemönster. Det har behövts att jag har kunnat prova praktiskt för att "pratet" ska landa.
Jag tycker att ridtips och teori i lagom blandning med stövel- och linddiskussioner är perfekt. Att behöva vara smart och ha tunga ämnen på listan hela tiden gör mig lite matt. Kanske för att mitt jobb varit ganska tankekrävande...
Med det sagt: igår trillade polletten med handridningen ner ett hack. Jag slutade spänna mig i rumpmusklerna och helt plötsligt spände ena hästen av i rygg och nacke och blev ridbar. Längtar sååååå till kvällens start då jag kan öva på det igen!