Dressyrsnackis nr 9

Status
Stängd för vidare inlägg.
Japp det är betydligt mer lugnare att diskutera färgen på lindorna.. Dock knappast utvecklande. Till skillnad från andra (?) så ser jag mothugg som något positivt så länge det finns substans i det vill säga. Det är väl det som har saknats de sista året/åren när det bara tjafsas om att en cm bakom lod är =djurplågeri och annat trams i samma kaliber.
 
Dubbelt.. jävligt störande att det är så lätt att skicka dubbla inlägg på detta nya forumet.

Typiskt gamla ft-kärringar att vara så lata att de tycker datortrubbel är jobbigt. ;)

I övrigt tycker även jag olika åsikter är givande. Dels måste man då i en argumentation fundera, tänka till, bemöta och sätta ord på det man gör.
Mer så än med de som tycker lika och har liknande metoder.
Det är utvecklande.
 
@Hedwig haha den hörde vi några gånger, och "Nooooo this cannot be"...
Jag fick en en del aha-upplevelser då min häst är skolad av en man som varit vid Spanska ridskolan i många år, och när jag red för min tränare (som red för Kottas) trillade många polletter ner och min häst var SÅ nöjd.
 
Håller med!
Jag loggar in på Buke i förhoppning att ridning ska diskuteras. För det är roligt och lärorikt när det händer!

Håller också med, jag hoppas hela tiden att något intressant ska diskuteras, istället för kandar, stövlar, håruppsättningar osv. Hoppas denna tråd fortsätter sin intressanta inriktning!

KL
Angående buken så fick jag "reta" magen på min häst när vi tränade travökningar. När vi fick till det så kändes det som att hon lättade från marken, häftig känsla!

Jag har förmågan att krångla till skänkelvikning, jag överarbetar och tycker det är svårt och viker mig i midjan osv. Nu har vi övat mycket i skritt efter vägarna när vi ridit ut och jag har då lagt ställande tygeln emot hästens hals istället för att leda en aning. Vi har också, på bana, jobbat mer med böjning. Hästen är känslig och när hon vill trycka in inre bogen så har jag fört båda händerna en aning utåt. Nu räcker det med att föra inre tygeln något mot halsen för att hon ska flytta undan bogen. I alla fall, i helgen testade vi skänkelvikning i trav igen, vi gjorde det enkelt för oss och vände upp mellan medellinjen och kvartslinjen. Jag förde ställande tygeln mot halsen varpå hästen svarade "aha! vi ska åt sidan, OK" och bara flöt på, lätt som en plätt. Jag behövde bara låta sidförande skänkeln nudda vid sidan, i takt med travstegen. Förvisso ingen stor grej, men jag blev så glad eftersom jag lyckades följa hästen på ett enkelt sätt utan att störa och överarbeta :banana:Det gick dessutom lika bra varje gång och i lika bra i båda varven :bump:
Nu är vi på G!
 
  • Gilla
Reactions: fio
@Hedwig haha den hörde vi några gånger, och "Nooooo this cannot be"...
Jag fick en en del aha-upplevelser då min häst är skolad av en man som varit vid Spanska ridskolan i många år, och när jag red för min tränare (som red för Kottas) trillade många polletter ner och min häst var SÅ nöjd.
Här en del av alla filmer. på slutet kommer: " pliis schtopp! Not so muc kirrrbrrein! etc..:D

"Not soo much kirrbrrein" Hur fasen ska jag då kunna bända ner nacken på henne..:confused::angel::D

Det var en intressant upplevelse men jag kommer nog inte åka fler gånger.
 
@fio Säger ju att jag undviker dom trådarna. Har en och annan gång dristat mig till att skriva i dom men snabbt blivit varse hur fel jsg haft. Läser dock i trådarna förstås.

@tuapua Har nog aldrig sett dig dumförklar eller mästra ngn. Du sticker ut med att alltid vilja förklara utförligt och i god ton:).

Ni som saknar dessa trådar starta sådana själv för all del ist för att gnälla på arr "fel" trådar startas.
 
@Hedwig, sorry men han pratar med dig som du var en retard! "asså mellan öronen, inte längre bak". ehh hajjade det första gången.

Jag tycker alla trådar om ridning utgår från "du måste göra rätt direkt annars är du koko". Finns ingen ödmjukhet för att man försöker komma dit men att vägen är lång och krokig. Alla sitter inte på en vänlig, välutbildad häst som gör rätt när man gör rätt.
 
Jag tycker långa teoretiska inlägg är jättetråkiga, jag har inte förmågan att visualisera det. Att titta på träningar och clinics däremot är jätteintressant.
 
Jag kan tycka att teoretiska inlägg är intressanta, men väldigt ofta är jag för mycket inne i mina egna problem så jag har svårt att tänka mig det på en högre nivå. Ofta handlar det nog om att jag inte rider tillräckligt bra eller är insatt i mina egna brister. Ett exempel är att diskussionen ofta handlar om att man inte ska rida hästen för handen, och det förstår jag också att det är bra att undvika. Men när jag inte är tekniskt duktig nog för att veta hur jag löser det för skänkeln eller sitsen, så har det knutit sig mentalt och jag har haft svårt att ta till mig diskussionen. (Ett problem på en av de hästar jag Rider).Det är väl så antar jag, att man kan ta in det man förstår och känner igen och kan placera in i sina tankemönster. Det har behövts att jag har kunnat prova praktiskt för att "pratet" ska landa.

Jag tycker att ridtips och teori i lagom blandning med stövel- och linddiskussioner är perfekt. Att behöva vara smart och ha tunga ämnen på listan hela tiden gör mig lite matt. Kanske för att mitt jobb varit ganska tankekrävande...

Med det sagt: igår trillade polletten med handridningen ner ett hack. Jag slutade spänna mig i rumpmusklerna och helt plötsligt spände ena hästen av i rygg och nacke och blev ridbar. Längtar sååååå till kvällens start då jag kan öva på det igen!
 
Jag kan tycka att teoretiska inlägg är intressanta, men väldigt ofta är jag för mycket inne i mina egna problem så jag har svårt att tänka mig det på en högre nivå. Ofta handlar det nog om att jag inte rider tillräckligt bra eller är insatt i mina egna brister. Ett exempel är att diskussionen ofta handlar om att man inte ska rida hästen för handen, och det förstår jag också att det är bra att undvika. Men när jag inte är tekniskt duktig nog för att veta hur jag löser det för skänkeln eller sitsen, så har det knutit sig mentalt och jag har haft svårt att ta till mig diskussionen. (Ett problem på en av de hästar jag Rider).Det är väl så antar jag, att man kan ta in det man förstår och känner igen och kan placera in i sina tankemönster. Det har behövts att jag har kunnat prova praktiskt för att "pratet" ska landa.

Jag tycker att ridtips och teori i lagom blandning med stövel- och linddiskussioner är perfekt. Att behöva vara smart och ha tunga ämnen på listan hela tiden gör mig lite matt. Kanske för att mitt jobb varit ganska tankekrävande...

Med det sagt: igår trillade polletten med handridningen ner ett hack. Jag slutade spänna mig i rumpmusklerna och helt plötsligt spände ena hästen av i rygg och nacke och blev ridbar. Längtar sååååå till kvällens start då jag kan öva på det igen!

Kul att du snäppte upp igår! Det är en så härlig känsla, när man tycker ngt landat. :)

Alla lär ju in olika. Och alla kan inte tycka samma saker är givande.

Det finns ju en del olika faror med teori. Det ena är att man kan bli så överteoritiserad att man gör allt för svårt för sig.
Jag har mött folk som när man frågar dem vad de upplever problemet är svarar som om de är på kvantfysiknivå när de inte ens börjat grundskolan sas. Man kan inte ens sitta i normal balans och pratar bröstkorgsrotation, inner bak hit och dit.
Då blir man rätt besviken när man måste börja med lättridningsövningar etc.

Sen en annan grej är ju att ju mer man kan desto mer vet man att man inte kan.
Man kan helt tappa självförtroendet av att teoretiskt veta allt man inte klarar. Det rider ingen bättre av.

Däremot tror jag på att skaffa sig en gedigen och bred grund, teoretiskt.
För att sen göra i praktiken.
Ridning är så mkt känsla. Den kan man bara få genom att utföra.
 
Amanda, det där att man inte ska rida med handen blir ju väldigt fel för att många tror att man inte får använda tygeln alls vilket man naturligtvis får och ska göra.
 
Jag kan inte riktigt ta till mig teori på det sätter, vissa saker ok men oftast vill jag känna hur det känns och kanske få visat, nån som drar tillbaka min vänstra axel tex så jag känner hur det känns. Sen vill jag ha teorin att stå på sas. Typ varför man ska rida på yttertygeln istället för inner, vad som händer om man sitter och håller i inner, först då brukar det klirra till.

Tilläggas bör att jag inte är nån naturbegåvning alls utan får jobba hårt för att ta steg framåt.
 
Men Tua , det är ju skillnad på teoretiska inlägg och teoretiska inlägg , att bara skriva av en bok hur man ska utföra något eller förklara utifrån hur man själv gör eller råkat ut för och löser det är en annan sak tycker jag.

Vill jag bara ha teori kan jag ju gå till biblioteket istället.
 
Amanda, det där att man inte ska rida med handen blir ju väldigt fel för att många tror att man inte får använda tygeln alls vilket man naturligtvis får och ska göra.

Precis! Annars kan vi ju lika gärna ta av tränsen.

Däremot ska man inte bli fast i den och låsa hästen.
Samt att om man lättar i båda händer ska inte formen direkt paja.
Då är den ju inte på tygeln bakifrån. Utan inbräckt/fasthållen..
 
Men Tua , det är ju skillnad på teoretiska inlägg och teoretiska inlägg , att bara skriva av en bok hur man ska utföra något eller förklara utifrån hur man själv gör eller råkat ut för och löser det är en annan sak tycker jag.

Vill jag bara ha teori kan jag ju gå till biblioteket istället.

Jag fattar faktiskt inte riktigt vad du menar.

Absolut är det skillnad på teori och teori. Det går ju att variera i det oändliga.
 
Amanda, det där att man inte ska rida med handen blir ju väldigt fel för att många tror att man inte får använda tygeln alls vilket man naturligtvis får och ska göra.
Jag vet att jag ska ha ett lätt stöd. Men hästen är TUNG när jag tar i honom och det vet jag ju att jag aldrig kommer kunna vinna den dragkampen som jag lätt ger mig in på. Hästen väger 700 kilo och eftersom många kommenterar just hur mkt häst det är att rida, har jag nog tänkt att det kommer lösa sig när styrkan är där. Och det var inte så att jag helt red bort honom från handen igår. Vi slutade bara med vår dragkamp och jag kunde rida på ett spänning/avspännings-läge som gav bättre känsla och där vi båda orkade och var gladare. Bara för att jag spände vissa muskler (magen) och slappnade av i andra (rumpan).

Till saken hör att ingen någonsin sagt att jag ska slappna av i rumpmusklerna. Tror att det är naturligt så att de flesta människor gör det. Men jag är väldigt spänd och avspänning är inte mitt naturliga tillstånd i en enda muskel, det måste läras in. Men det är väl inte omöjligt, alla har ju olika förutsättningar...
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästmänniskan Vet inte riktigt vilket prefix som passar, så det får bli övrigt. Lång historia kort: Många händelser de senaste åren har krossat mitt...
2 3
Svar
49
· Visningar
12 445
Senast: Karminnie
·
Hästmänniskan Jag visste inte riktigt om tråden var mest lämplig på Hästvård eller här, men jag tänkte eftersom det mesta egentligen gäller hur jag...
2
Svar
22
· Visningar
5 988

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp