Dressyrsnackis nr 9

Status
Stängd för vidare inlägg.
@NinaP Min bästa kompis bröt nyckelbenet för längesen (Ninya var för övrigt orsaken till detta), om jag minns rätt så började hon rida igen efter 6 veckor. Dock var hon 12-13 år då och man brukar ju läka snabbare när man är mindre.

Tillägg: Inget rättades till eller opererades i efterhand, dock är det inte helt snyggt läkt heller så det kanske borde gjorts egentligen. Men hon har iaf inte haft några problem alls med det efteråt.
 
Tack för svar @traceys , @tuaphua och @Miedo :)

Enl. doktorn så läker det fint och var ett okomplicerat brott, så det ska väl gå relativt fort.
Den danska läkaren sa "2-3 veckor" när jag frågade hur lång tid det skulle ta att bli bra igen.. Tror vi hade lite olika definition av "bra", jag menade ju såklart när jag skulle kunna rida igen :angel:

Ska hålla mig lugn och inte rida förrän jag är helt bra.. det är bara SÅÅÅÅÅ tråkigt! Är tillräckligt bra för att vara tillbaka på jobbet och hoppa in och göra lite extra kontorsjobb med enhandsfattning.
Inte alls frustrerande att sitta och se alla andra rida hela dagen i ridhuset...:devil:;)
 
*Off topic*
Bröt nyckelbenet här efter påsk, har gått tre veckor nu och jag håller på att bli helt galen av att inte kunna göra (läs rida) något... Och läkaren har ordinerat ytterligare tre veckors ridförbud:nailbiting::nailbiting:

Någon annan som har brutit just nyckelbenet? Hur lång tid tog det innan ni kunde rida igen? Har ni några besvär av det? Några bra tips på hur jag ska träna för att komma tillbaka så snabbt som möjligt?
Behöver göra en mental plan för att inte bli tokig här ;)

Jag trillade av min häst och bröt nyckelbenet för några år sedan. Blev sjukskriven i 7 veckor för att jag hade ett fysiskt tungt jobb då. Jag behövde inte operera och har aldrig haft några besvär i efterhand. Jag fick en s k "åtta" att ha på mig, som en åttformad vadderad mitella som korsades på ryggen och drog axlarna lite bakåt, den var jätteskön och underlättade mycket. Jag minns inte exakt efter hur länge, men det var iaf en väldigt kort tid efter olyckan, så lyckades jag klättra upp på min häst, för jag ville ju rida! Det var inte smart, det gjorde så ont så att jag fick blodsmak i munnen. Efter det så tog jag det lugnt i flera veckor och började väl att rida efter ungefär 6 veckor. Jag fick inget ridförbud, men det är ju bara att känna efter; känns nyckelbenet stabilt och det inte gör ont, då är det väl bara att börja rida.
 
Sitter och kollar onlineresultat från en klubb här i krokarna som har kvällstävling. Dubbelsegraren i MsvC (etta och tvåa) har ridit MsvC med dessa hästarna i minst två år och vinner alltid runt70%. Hästarna är jättefina och hen rider mycket bra! Naturligtvis blir jag nyfiken på varför hen fortsätter rida klassen. Hen startar MsvB på samma hästar med vinster och placeringar också. Hen väljer ändå att starta MsvC även om MsvB finns.

Jag kommer att träffa denna ryttare på kommande tävlingar, men alltså kan jag ens ställa en sån fråga utan att verka helt kokobananas:D? Nu är jag inte främmande för att bete mig lite kokobananas, men vissa gränser har även jag:p. Är liksom uppriktigt nyfiken och vill hen bara plocka rosetter är det fine by me. Känner lite att det blir så lätt att man dömer ngn som stannar kvar i en klass som de är "överkvalificerad" för och jag vill egentligen inte göra det.
 
@Fiorano Smicker brukar funka bra! ;) Beröm ryttaren för fina hästar och trevlig ridning. Därefter brukar det vara lättare att fråga hur upplägget till framgång sett ut och tanken bakom. Sedan kan man fråga om framtidsplaner och på så vis få ett hum om varför ryttaren valt att avancera eller inte.

/Maria med mycket livlig fantasi
 
Sitter och kollar onlineresultat från en klubb här i krokarna som har kvällstävling. Dubbelsegraren i MsvC (etta och tvåa) har ridit MsvC med dessa hästarna i minst två år och vinner alltid runt70%. Hästarna är jättefina och hen rider mycket bra! Naturligtvis blir jag nyfiken på varför hen fortsätter rida klassen. Hen startar MsvB på samma hästar med vinster och placeringar också. Hen väljer ändå att starta MsvC även om MsvB finns.

Jag kommer att träffa denna ryttare på kommande tävlingar, men alltså kan jag ens ställa en sån fråga utan att verka helt kokobananas:D? Nu är jag inte främmande för att bete mig lite kokobananas, men vissa gränser har även jag:p. Är liksom uppriktigt nyfiken och vill hen bara plocka rosetter är det fine by me. Känner lite att det blir så lätt att man dömer ngn som stannar kvar i en klass som de är "överkvalificerad" för och jag vill egentligen inte göra det.

Jag vet vem du menar och har faktiskt funderat på det jag också, så pass att jag fumderar på att fråga hennes mamma nästa gång jag träffar henne... I ena fallet kanske det har att göra med att hon inte äger hästen, och tror inte hon har den på heltid, men den andra är ju hennes egen.
 
Sitter och kollar onlineresultat från en klubb här i krokarna som har kvällstävling. Dubbelsegraren i MsvC (etta och tvåa) har ridit MsvC med dessa hästarna i minst två år och vinner alltid runt70%. Hästarna är jättefina och hen rider mycket bra! Naturligtvis blir jag nyfiken på varför hen fortsätter rida klassen. Hen startar MsvB på samma hästar med vinster och placeringar också. Hen väljer ändå att starta MsvC även om MsvB finns.

Jag kommer att träffa denna ryttare på kommande tävlingar, men alltså kan jag ens ställa en sån fråga utan att verka helt kokobananas:D? Nu är jag inte främmande för att bete mig lite kokobananas, men vissa gränser har även jag:p. Är liksom uppriktigt nyfiken och vill hen bara plocka rosetter är det fine by me. Känner lite att det blir så lätt att man dömer ngn som stannar kvar i en klass som de är "överkvalificerad" för och jag vill egentligen inte göra det.

Varför skulle det förtjäna en bukefalos diskussion ? ;) vill du fråga så frågar du väl, utfrån vad du känner?
Personligen kan jag tänka mig många orsaker utan att den för den skulle ville vara en rosettplockare så jag tycker du är lite snabb i dina reflektioner att vilja fråga. Ngn skulle ju likagärna kunna fråga dig vad du gör i alla LA klasser när du blir placerad varenda gång och vinner på 57 procent? ;) eller hur? Nu kommer du säkert fast jag hoppas inte, tolka mitt inlägg som ngn kritik till dig men det är det faktiskt inte öht, märk mina ord. Jag tycker dock reflektionen är värd ngt i sammanhanget vad du stör dig på enligt detta ekipage och hur det kan te sig för typ vem som helst som letar resultat i fråga om ngn annan i sig. Tror knappast man i sig som ryttare har ngt mål att stanna på ngn stagnerad nivå öht, det tror jag faktiskt ingen har, oavsett vad målen i sig må vara. Däremot så hur folk anpassar eller förhåller sig till sina individuella mål är ju just det - individuellt.
Hade du kommit fram till mig på en tävling och velat fråga varför jag startar x klasser med referens till att du tydligen har koll på vilka klasser osv jag startat i genom åren osv, så hade nog de flesta reagerat lite på det att du öht frågar ;)
 
Finns ju många anledningar till att folk väljer att inte satsa vidare, det krävs ju mer pengar och mer träning och mer tid och längre att åka. Tävlar man i Norr förstår jag att man blir harvandes kvar i klasserna av ovanstående orsaker.
 
@mackan Tja, vi har haft en hel tråd om detta fenomen tidigare;). Det är inte min mening att diskutera denna enkilda ryttare och jag vill verkligen inte utmåla henne som att jag tycker att hon gör fel! Rosetter är kul och hon rider verkligen otroligt bra. Här i Norrland hamnar hon i en egen klass liksom.

Det jag ville ha fram med mitt inlägg är hur nyfiken man egentligen kan vara? Jag är ju en nosig typ som ibland saknar vissa sociala spärrar som jag borde ha. Därför väljer jag att fråga här hur jag ska luska ut varför det är på detta viset. Wacos förslag var mycket bra:D! Att ha koll på ryttare här i denna klassen är inte svårt eftersom dom inte är många;).

Tar det mer som en komplimang att någon skulle ifrågasätta mig att jag rider LA-klasser. Jag känner nästan tvärtom att jag kanske är förhastad som startar MsvC när jag (trots vinst) bara red på 57% i senaste LA-starten och hade massor av missar:o.
 
@fio Jo det köper jag också som förklaring egentligen. Men det stämmer inte här när man ändå kör på tävlingar som har de högre klasser som man är kvalad till (och vinner vid start).
 
Men det är väl inget konstigt om man rider MsvC och MsvB även om man vinner MsvB? Det är ju ändå ett stort steg upp till MsvA.
 
Vi har ju en likadan ryttare här, en klubbkompis till mig. Hon tävlar varje helg, mest för att det är roligt. Hon satsar inte högre, rider MsvA på en av hästarna.
 
Vi har ju en likadan ryttare här, en klubbkompis till mig. Hon tävlar varje helg, mest för att det är roligt. Hon satsar inte högre, rider MsvA på en av hästarna.

Hoppar in i tråden, är inte dressyrryttare själv utan hoppar, och detta med att man förväntas gå upp i klasserna så snart det går bra är lite speciellt med dressyren. I hoppningen är det inte så, de flesta hobbyryttare har ju nån nivå de når med sin häst, och så stannar man där. Ingen höjer på ögonbrynen om en häst går år efter år på samma höjder, även om den vinner och placerar sig. Kul för den ryttaren, snarare! I dressyr känns det mer som att man förväntas spänna bågen tills den brister, inte hitta sin nivå och bli bra på den.
 
@fio Jo det köper jag också som förklaring egentligen. Men det stämmer inte här när man ändå kör på tävlingar som har de högre klasser som man är kvalad till (och vinner vid start).
Det är väl roligt att vinna och få känna sig duktig :) Men jag tycker du kan fråga, bara du gör det på ett trevligt sätt :)
 
Hoppar in i tråden, är inte dressyrryttare själv utan hoppar, och detta med att man förväntas gå upp i klasserna så snart det går bra är lite speciellt med dressyren. I hoppningen är det inte så, de flesta hobbyryttare har ju nån nivå de når med sin häst, och så stannar man där. Ingen höjer på ögonbrynen om en häst går år efter år på samma höjder, även om den vinner och placerar sig. Kul för den ryttaren, snarare! I dressyr känns det mer som att man förväntas spänna bågen tills den brister, inte hitta sin nivå och bli bra på den.

Jag tycker många av oss som håller på med dressyr lite grann lider av "att aldrig bli nöjda".
Det leder ju självklart till utveckling och bra saker.
Men även också en hel del frustration.
Det syns inte bara i att man inte stannar i en viss klass etc.
Det syns också i att man alltid vill bli bättre - gott.
Men också att man lite oftare än vissa andra inte kan vara nöjd med att göra sitt bästa här och nu.
Att njuta av hur kul ridning är blir inte alltid fokus.
 
Jag tycker många av oss som håller på med dressyr lite grann lider av "att aldrig bli nöjda".
Det leder ju självklart till utveckling och bra saker.
Men även också en hel del frustration.
Det syns inte bara i att man inte stannar i en viss klass etc.
Det syns också i att man alltid vill bli bättre - gott.
Men också att man lite oftare än vissa andra inte kan vara nöjd med att göra sitt bästa här och nu.
Att njuta av hur kul ridning är blir inte alltid fokus.

Det är nog inte unikt för dressyrryttare tror jag, utan en mer allmän ryttarsjuka. Även om man så går nolla och vinner, så finns det alltid nån detalj som kunde blivit ännu bättre, ett avstånd som inte blev perfekt, nån sväng man kunde fått till bättre i omhoppningen... Men om man rider en klass på 66%, så finns det ju uppenbart enormt mycket att förbättra, utan att behöva gå upp en klass. Rider man stabilt på 85%, ja då kanske man behöver gå upp en klass för att hitta en ny utmaning, men annars? Räcker inte utmaningen att få de där sexorna och sjuorna att bli åttor och nior?
 
Att njuta av hur kul ridning är blir inte alltid fokus.

Det här håller jag verkligen med om! Tycker egentligen det är kul med dressyr men har samtidigt en sån press på mig själv att jag aldrig kan tillåta mig att känna mig duktig. Det leder såklart till att jag spänner mig och allt går ännu sämre..
Har en häst nu som älskar uteritter och där har jag mycket lättare att känna mig nöjd. Allteftersom vi tränar tar vi oss längre och längre och blir snabbare, mycket mer okomplicerat än att träna för dressyrtävling!
 
Det här håller jag verkligen med om! Tycker egentligen det är kul med dressyr men har samtidigt en sån press på mig själv att jag aldrig kan tillåta mig att känna mig duktig. Det leder såklart till att jag spänner mig och allt går ännu sämre..

Håller verkligen med i detta! Jag har också sådan otrolig press på mig själv att jag i bland typ går in i väggen om man kan säga så. Jag måste ofta stanna upp och säga åt mig själv att hitta tillbaka till att bara ha roligt! :)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästmänniskan Vet inte riktigt vilket prefix som passar, så det får bli övrigt. Lång historia kort: Många händelser de senaste åren har krossat mitt...
2 3
Svar
49
· Visningar
12 454
Senast: Karminnie
·
Hästmänniskan Jag visste inte riktigt om tråden var mest lämplig på Hästvård eller här, men jag tänkte eftersom det mesta egentligen gäller hur jag...
2
Svar
22
· Visningar
5 988

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp