Jag har haft både Julia och Sally. Vad är det för skarpa kanter?Då förstår jag mer varför Sally/Julia inte är tillåtet längre. Det är ju rätt skarpa kanter som inte finns på WH Ultra.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag har haft både Julia och Sally. Vad är det för skarpa kanter?Då förstår jag mer varför Sally/Julia inte är tillåtet längre. Det är ju rätt skarpa kanter som inte finns på WH Ultra.
WTP står för Winning Tongue Plate, det marknadsförs just som en tungplatta. Så det känns rimligt ändå.Ja det gör jag med. Turtle förstår jag dock inte riktigt. Samma med WTP som de har lagt under "tungplatta". Menar de att mittdelen är för stor?
Ffa Sally har rätt skarp kant i jämförelse med WH Ultra. Julia tror jag faller på att rullen är på en platt mittdel-om jag ska spåna.Jag har haft både Julia och Sally. Vad är det för skarpa kanter?
Det är för att mittdelen måste vara rund. På julia och sally sitter rullen på en platt mittlänk och tredelade med platt del i mitten är inte tillåtna.Jag har haft både Julia och Sally. Vad är det för skarpa kanter?
Ja jag tyckte det framgick ganska tydligt att det är ”plattan” som är problemet. Säkert det Fager kommer göra om för att få till en tillåten variant.Ffa Sally har rätt skarp kant i jämförelse med WH Ultra. Julia tror jag faller på att rullen är på en platt mittdel-om jag ska spåna.Visa bifogad fil 160394
Jag såg din fråga om handskarna på Insta men glömde att svara. jag har lärt Mirre och Zture att ta fint, så de kan ta när jag inte ger ur öppen hand (dvs jag har gett med en godis mellan tummen och pekfingret om du fattar).Jag har bestämt mig för att en gång för alla ta tag i vårt stora problem med skritten. Nelly spänner sig och kryper ihop som någon slags slingrig snigel, framförallt en bit in i passet när man börjat galoppera och allra värst när jag övar enkla byten för då går hon och "trycker" i väntan på att få börja galoppera igen. Och så hamnar vi i en dålig cirkel där hon antingen går jättelångsamt, börjar trava/takta när jag ber om mer energi eller blir istadig och reser sig varpå vi blir jätteosams.
Nu har jag ridit två pass där jag nästan bara skrittat. Fick bra tips från min tränare på hur jag kan jobba i skritten, och så har jag börjat godisbelöna när hon skrittar bättre/bra. Gav snabbt effekt, även om vi såklart behöver jobba på för att komma bort från det spända helt.
Men världens mest korkade fråga - någon som har något tips på hur man undviker att få helt blöta och slemmiga handskar när man godisbelönar från hästryggen? Efter x antal godisbitar är mina handskar så sjukt äckliga och jag tänker att det kommer bli svinkallt när det blir kallare igen
Tar ibland av handskarna innan jag ger godis men då blir händerna lika blöta + att det blir extra fördröjning innan belöningen kommer..
Hästen är iaf mycket nöjd och har börjat humma när hon känner sig duktig och vet att godiset är på väg![]()
Jag försöker ge på det sättet, blir lite bättre men ändå väldigt slemmigt. Nelly är en skummig typ som alltid har läppstift vid arbete, och det blir ju inte direkt mindre skum när hon får mumsigt godis under tidenJag såg din fråga om handskarna på Insta men glömde att svara. jag har lärt Mirre och Zture att ta fint, så de kan ta när jag inte ger ur öppen hand (dvs jag har gett med en godis mellan tummen och pekfingret om du fattar).
Jag har lättare för att rida bra när hon skrittar bra, så som det ofta är. När vi hamnar i det spända läget tappar jag definitivt följsamhet och blir antingen för stilla eller för "på". Driver med en skänkel i taget vilket funkar toppen när hon skrittar avspänt, men hon stänger av ganska mycket när hon spänner sig på det här sättet så då spelar det inte så stor roll vad jag gör eller inte gör..Hur driver du i skritten och hur följer du? Tänk på att rörelsen är samsidig när du följer, att du gungar lite från sida till sida. Jag driver också med en skänkel i taget och upplever att det är bättre. Brukar också uppmuntra huvudpendling och därmed bogfrihet med händerna.
I enkla bytena är det enkelt att det blir spänt om ryttaren inte rider fyrtakt (alltså: galopp/tretakt --> skritt/fyrtakt --> galopp/tretakt. Så att det inte bara blir att ryttaren åker i skritten i väntan på ny galopp.
Jag har jobbat mkt med Fagers skritt, han blir som Nelly väldigt bromsig i skritten. Driver jag blir det lätt taktinslag istället. När jag introducerade enkla byten blev han så laddad att han började resa sig i väntan på nya galopppen. Jag gjorde så att jag plockade isär det och tränade avsaktningar för sig och fattningar för sig. När vi saktat av fick han istället skritta typ i ökad skritt tills han slappnade av. Då först fattade vi ny galopp. Han fick aldrig "lära sig" en övning för då förekom han mig.Jag försöker ge på det sättet, blir lite bättre men ändå väldigt slemmigt. Nelly är en skummig typ som alltid har läppstift vid arbete, och det blir ju inte direkt mindre skum när hon får mumsigt godis under tiden
Kanske dock skulle hjälpa lite att träna på hennes teknik, för hon tenderar också att tappa en hel del godisar
Jag har lättare för att rida bra när hon skrittar bra, så som det ofta är. När vi hamnar i det spända läget tappar jag definitivt följsamhet och blir antingen för stilla eller för "på". Driver med en skänkel i taget vilket funkar toppen när hon skrittar avspänt, men hon stänger av ganska mycket när hon spänner sig på det här sättet så då spelar det inte så stor roll vad jag gör eller inte gör..
Men jag är rätt säker på att det inte är min ridning som skapar spänningen från början, däremot hamnar vi ibland i en ond cirkel där jag råkar vidmakthålla spänningen när den väl dykt upp. Nu när jag hittat ett sätt att bryta den onda cirkeln så blir det också lättare för mig att rida rätt och på så viss hjälpa henne bättre.
Ja vi har jobbat liknande, men det har liksom aldrig gått hela vägen. Är jättenoga med att skritta tills skritten är vettig innan ny fattning, men det har liksom blivit så att man får skritta i evigheter innan det är liiiite bättre och ingen förbättring långsiktigt. Men nu verkar vi vara på väg ur den där negativa delen.Jag har jobbat mkt med Fagers skritt, han blir som Nelly väldigt bromsig i skritten. Driver jag blir det lätt taktinslag istället. När jag introducerade enkla byten blev han så laddad att han började resa sig i väntan på nya galopppen. Jag gjorde så att jag plockade isär det och tränade avsaktningar för sig och fattningar för sig. När vi saktat av fick han istället skritta typ i ökad skritt tills han slappnade av. Då först fattade vi ny galopp. Han fick aldrig "lära sig" en övning för då förekom han mig.
Det är skitsvårt att rida skritten när de spänner till men det som funkar bäst för mig är att verkligen överdriva drivningen med sätet så jag gungar igång honom den vägen. Gick ganska fort att få honom att fatta det. Rider också mycket halt/skritt så han bjuder in i igångsättningen. En annan sak som fungerar bra är tempoväxlingar i skritten samt att flytta lite på diagonalen och sedan rida rakt fram mot kortsidan och verkligen tänka framåt i skritten där. Sedan flytta igen osv. Allt som får dem att själva vilja gå framåt så man "lurar" dem att det är de själva som bjuder framåt.
Vad händer om du ger henne lång tygel direkt efter avsaktningen? Och försöker hitta bjudning där innan du plockar upp henne och fattar igen?Ja vi har jobbat liknande, men det har liksom aldrig gått hela vägen. Är jättenoga med att skritta tills skritten är vettig innan ny fattning, men det har liksom blivit så att man får skritta i evigheter innan det är liiiite bättre och ingen förbättring långsiktigt. Men nu verkar vi vara på väg ur den där negativa delen.
Mycket halter och flytta sidled var just det jag fick med från tränaren. Bäst funkar det att skritta små serpentinbågar med halt varje gång vi passerar medellinjen, och växla med ryggningar ibland. Gör det i början av passet och får då chans att belöna en vettig skritt med godis, vilket gör att jag har något att falla tillbaka på när problemen väl drar igång efter galoppen. Godiset verkar göra susen för att hålla henne på bra humör också!
I vårt fall är en stor del av problemet att hon inte är eftergiven i skritten och spänner sig så fort jag inverkar med tygeln. Hon skrittar bra med längre tygel med så fort jag vill ställa eller flytta ut bogen eller liknande har hon spänt till. Men nu bara på pass 2 var hon superfin i skritten i serpentinbågarna och lät mig påverka ordentligt. Väldigt kul!
Genast blev våra halter bättre också![]()
jag tror inte heller att du orsakar det, försökte skriva mer "allmänt" men var inte så tydlig.Jag försöker ge på det sättet, blir lite bättre men ändå väldigt slemmigt. Nelly är en skummig typ som alltid har läppstift vid arbete, och det blir ju inte direkt mindre skum när hon får mumsigt godis under tiden
Kanske dock skulle hjälpa lite att träna på hennes teknik, för hon tenderar också att tappa en hel del godisar
Jag har lättare för att rida bra när hon skrittar bra, så som det ofta är. När vi hamnar i det spända läget tappar jag definitivt följsamhet och blir antingen för stilla eller för "på". Driver med en skänkel i taget vilket funkar toppen när hon skrittar avspänt, men hon stänger av ganska mycket när hon spänner sig på det här sättet så då spelar det inte så stor roll vad jag gör eller inte gör..
Men jag är rätt säker på att det inte är min ridning som skapar spänningen från början, däremot hamnar vi ibland i en ond cirkel där jag råkar vidmakthålla spänningen när den väl dykt upp. Nu när jag hittat ett sätt att bryta den onda cirkeln så blir det också lättare för mig att rida rätt och på så viss hjälpa henne bättre.
Då skrittar hon bättre just då, men spänner sig lite när jag tar tygeln igen. Det är så jag jobbat mycket innan och det ger ju mindre spänning kortsiktigt men det har inte gett någon förbättring över tid utan det fortsätter vara ungefär på samma sätt. Nu har jag bestämt mig för att verkligen jobba igenom problemet, och först ledde det till att vi mest blev väldigt osams men nu verkar jag ha hittat ett lovande uppläggVad händer om du ger henne lång tygel direkt efter avsaktningen? Och försöker hitta bjudning där innan du plockar upp henne och fattar igen?
Ja jag är lite orolig att det ska komma sådana bieffekter här också, återstår att se. Jag ger överlag Nelly ganska lite godis ur handen för jag tycker att hon snabbt blir väldigt bufflig och tiggig + att hon tenderar att lära in en massa oförutsedda saker. Det lär väl gå att komma runt detta om jag går in för att hitta rätt teknik och rätt belöning, men jag hoppas att kunna använda godis nu en kort period och sedan kunna återgå till enbart social belöning som hon också tycker väldigt mycket om.Bra att det fungerar med godis! Fager är lite för matmotiverad och lättlärd för att det ska fungera för oss. Kan inte göra på samma sätt flera gånger innan han snabbt lär sig. T.ex. när han skulle lära sig byta. Då bytte vi, och så saktade vi av och berömde massor. Tog bara några gånger så lärde han sig att byta betyder stanna så han bytte och tvärnitade sedan![]()
Fattar hur du menar! Jag gör helt klart många tokigheter, som så många andrajag tror inte heller att du orsakar det, försökte skriva mer "allmänt" men var inte så tydlig.
Det är det vanligaste problemet jag ser som domare i alla fall, att folk inte räknar 1-2-3-4 osv i skritten och rider FRAM i nya gångarten. Om man lyckas samla galoppen så man nästan har samma fartvind framåt som i skritt så blir skritten ofta bättre i övergången upplever jag för då kan man rida framåt med större steg innan man tar upp igen och fattar galopp.
Har man dålig skritt men rider tävlingsklasser med enkla byten så skrittar man med fördel bara 3 steg (inte 5) innan nya fattningen. Så gör jag i alla fall och brukar få bättre poäng än när jag verkligen försöker visa att han har fin skritt.Men du gör bra i att inte träna så.
Ett tips som jag fick från Bo Jenå var att rida framben i skritten. En annan tränare tycker att jag ska rida push i bakbenen, och KÄNNA att han trampar in under sadeln. Jag tror det är en smaksak.
Här är också en till som haft en jäkla resa med skritten men av lite annan karaktär.Fattar hur du menar! Jag gör helt klart många tokigheter, som så många andra
Nelly har egentligen en bra skritt, men som med så mycket annat så har hon sitt huvud emot sig och den stundtals bristande mentala lösgjordheten sätter krokben totalt
Men jag blev jätteglad vid ett pass nyligen då jag helt plötsligt fick känna att hon SKRITTADE och hur enkelt det blev att bara avspänt sitta med och påverka med små hjälper. Det finns därinne, nu ska vi bara locka fram det lite oftare
Det vi har hållt på med när hon är spänd kan nog knappt kallas skritt. Långsamt spänt vingligt sniglande bara..
För oss är det lite tvärt om, svårare ju längre in i passet vi kommer. Eller, det kan vara lite segt i början också men det är mer hennes vanliga långsamhet där hon behöver få komma igång ordentligt. Men en bit in i passet kommer den där jäkla spänningen som ett brev på posten, just i skritt. De andra gångarterna blir oftast bättre och bättre under passet..@MiniLi Vi har också jobbat mycket med skritten, när Fille var yngre så var det väldigt svårt att skritta med kontakt i tygeln - han sniglade sig fram, stannade, taktade och allt möjligt utom att skritta bra. Han har en stor skritt och att skritta i kortare ram än fri skritt blev helt enkelt svårt.
Jag har jobbat mycket med tempoväxlingar i skritten, korta skritten (och strunta i att han trippar) och sen länga på steget - och länga ut formen, sen korta igen (både tyglar och steg), sen länga...
Sedan jobbade jag inte med skritten i början av passet alls utan senare i passet när han var varm, avspänd och mer "framme" av sig själv.
Även mindre åttvolter har hjälpt (även på en tidigare häst som i princip saknade gångarten skritt utan bara taktade). Alltså skritta på en mindre åttvolt där du kan använda skänkeln att driva och rida henne runt inner, samt tänka framåt/rund/slappna av - och man vänder så ofta så de hinner inte spänna till, en bit skritt - vänd - en bit skritt - vänd...
Ja skritt är verkligen svårt, många som har problem där på lite olika sätt. Jag har väl egentligen samma tendenser även i trav och galopp men där har det varit lättare att jobba med problemet. I skritt har det känts väldigt tröstlöst, men nu ser jag äntligen en ljusningHär är också en till som haft en jäkla resa med skritten men av lite annan karaktär.
När jag provred för fem år sedan tänkte jag 'den har i alla fall två gångarter som funkar...' Hon kunde alltså knappt skritta iöht. Hon var inte ens i närheten av att kliva i/över sina spår och det blev gärna pass.
I början när vi tävlade låg vi stadigt på 5-5.5 i all skritt vilket kändes rätt tröstlöst. Men med rätt träning, sjukgymnastik och övning så kan hon nu kliva över sina spår med 1-2 hovar samt får 6-6.5 på skritten i stället.
Det som nog varit avgörande för oss är att skritta avsuttet på rätt lång töm och fokuserat på lösgjordheten samt powerwalk. Att hitta kvalitet först i några steg och sen bygga på mer och mer.
Det händer fortfarande att hon passar men det är så sällan att jag inte tänker så mycket på det. Och då trodde jag som sagt att hon aldrig skulle kunna gå i samlad skritt.
Så kämpa på! Rom byggdes inte på en dag.
Sidvärts är också bra, precis som att klättra, för det är svårare för dem att göra i passgång. Jag gillar att göra lösgörande jobb som är bra för bröstryggen, där upplever jag att skritt-kvaliteten ”sitter”. När de står emot tycker jag att de trycker upp där, och då behöver jag lossa det.För oss är det lite tvärt om, svårare ju längre in i passet vi kommer. Eller, det kan vara lite segt i början också men det är mer hennes vanliga långsamhet där hon behöver få komma igång ordentligt. Men en bit in i passet kommer den där jäkla spänningen som ett brev på posten, just i skritt. De andra gångarterna blir oftast bättre och bättre under passet..
Bra tips, åttvolterna blir nog ganska likt det jag jobbat med senast med små serpentiner. Ska lägga in sånt också
Ja skritt är verkligen svårt, många som har problem där på lite olika sätt. Jag har väl egentligen samma tendenser även i trav och galopp men där har det varit lättare att jobba med problemet. I skritt har det känts väldigt tröstlöst, men nu ser jag äntligen en ljusning![]()
Hon passar inte, hon går bara seeeegt och slingrigt och står emot både hand och skänkel när hon spänner sig.. Det är nog inga fysiska spänningar som stoppar utan är rätt säker på att det är mentala spänningar. Som nästan alltid med min kära hästSidvärts är också bra, precis som att klättra, för det är svårare för dem att göra i passgång. Jag gillar att göra lösgörande jobb som är bra för bröstryggen, där upplever jag att skritt-kvaliteten ”sitter”. När de står emot tycker jag att de trycker upp där, och då behöver jag lossa det.
Jag har bestämt mig för att en gång för alla ta tag i vårt stora problem med skritten. Nelly spänner sig och kryper ihop som någon slags slingrig snigel, framförallt en bit in i passet när man börjat galoppera och allra värst när jag övar enkla byten för då går hon och "trycker" i väntan på att få börja galoppera igen. Och så hamnar vi i en dålig cirkel där hon antingen går jättelångsamt, börjar trava/takta när jag ber om mer energi eller blir istadig och reser sig varpå vi blir jätteosams.
Nu har jag ridit två pass där jag nästan bara skrittat. Fick bra tips från min tränare på hur jag kan jobba i skritten, och så har jag börjat godisbelöna när hon skrittar bättre/bra. Gav snabbt effekt, även om vi såklart behöver jobba på för att komma bort från det spända helt.
Men världens mest korkade fråga - någon som har något tips på hur man undviker att få helt blöta och slemmiga handskar när man godisbelönar från hästryggen? Efter x antal godisbitar är mina handskar så sjukt äckliga och jag tänker att det kommer bli svinkallt när det blir kallare igen
Tar ibland av handskarna innan jag ger godis men då blir händerna lika blöta + att det blir extra fördröjning innan belöningen kommer..
Hästen är iaf mycket nöjd och har börjat humma när hon känner sig duktig och vet att godiset är på väg![]()