Haha. Jag är sitter i motsatta båten typ
jag hade ett halvblod med så mycket kapacitet. Skit rolig att rida i dressyren ibland, men så mycket problem. Kunna absolut inte rida i skogen, rida barbacka vore totalt uteslutit för min del. Fick tänka mycket på väder när jag skulle rida. Blåste det för mycket och olika saker kunna jag skita i det. Hon kunna ge en riktigt magisk känsla i dressyren, men allt annat runt va så mycket ångest. Jag älskade henne, men med facit i hand så va hon för svår för mig. Åkte av en del gånger. Men aldrig i perioder. Utan det kunna gå månader emellan. Sen fanns ju klippkort på kliniken med.
Säger inte alla halvblod är såna. Inte alls. Men väldigt mycket skador fanns. Vi stod i stort stall med 50 hästar totalt fördelat. Även dom kompisar jag fortfarande följer på sociala medier verkar få åka in rätt ofta.
Jag tog valet att byta ras. Men det betyder ju inte att det är så med alla halvblod eller så. Men på mitt plus och minus papper, så a det för mycket ångest och negativt involverat
jag värderar så högt att kunna göra allt jag gör med min lussebulle högre än gångarter
men det betyder ju inte att man inte kan få båda.
Man att kunna ta ett dressyr pass fast det blåser jävel, att kunna dra en presening genom stallet vart jag inte hade tänkt på halvblodet som typ höll på att dö medans min bara tittar sådär "vadå då?" Är så guld värt
vi kanske inte har världens flashigaste travökningar än eller långt ifrån, men som idag skrattade jag högljutt när Donna bjöd på en spontan galoppfatning från skritt i skogen
Men du skall göra vad som känns rätt i hjärtat för dig är mitt bästa tips. Jag är livrädd för att åka av blandt annat. Så att min häst känns säker är bland det viktigaste för mig. Hästar som bockar eller stegrar funkar inte heller för mig.