Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag tror att det är här man får leta hos sig själv, vilken känsla letar man efter och vad är målet? Jag har pratat mycket med en tjej i stallet om detta då hon varit lite nedslagen ibland över att hon inte riktigt "får till det" på medryttarhästen. Hästen är en mycket välutbildad äldre herre, men det är inte "lätt". Jag tycker medryttaren rider honom supertrevligt och de har utvecklats massor som ekipage sedan hon började rida - men hon har höga krav på sig själv och vill att det ska gå på ett annat sätt. Det vi har pratat om är att vad är det hon letar efter? Hon tror att när ägaren rider så känns hästen på ett annat sätt - för det ser så enkelt ut, men jag hävdar då att det är kanske inte alls så att han känns annorlunda när ägaren rider, däremot har hon haft honom i många år och vet hur hon ska rida för att "komma till ridning" mycket snabbare. Jag tror att den här hästen känns så som han känns, han känns inte som min häst tex. Vi bytte faktiskt häst ett pass för att jag ville visa på skillnaden - och skillnaden är enorm. Även när den äldre hästen gick "bra" så var det miiiiiil från känslan på min. Min häst är "lättare" att rida, han har många sidor som verkligen underlättar ridningen -men dessa egenskaper kräver andra saker av ryttaren tex.Hörru vad jag inte vill höra ju hon blev aldrig såld, bara nästan har inte råd med en till
Det är just det. Dendär känslan av enkelt och naturligt jag saknar.
Men så allt annat som är super med ponnyn istället. Fast vad säger att det inte går att rida i skogen eller hoppa med ett halvblod…? Klart det går också. Har ju haft två stycken!
Ändå är hon min hjärtehäst. för vem säger att det inte går att rida dressyr på haflingern? Nej, ingen heller. Man måste bara hitta rätt och ha lite tålamod.
Vi lyckades också ta oss in i ridhuset under hopptid i lördags (riktigt pruttväder ute). Hästen blev taggad som sjutton men JAG fick nog och hoppade av när en ponnyryttare trillade av och ponnyn for omkring. Men min häst blev bara lite orolig tack och lov.I lördags var jag mindre glad på min kära häst efter flertalet plötsliga rodeo-uppvisningar när vi försökte dressyra i ridhuset
Mest mitt fel såklart, jag hade inte kollat ridhusbokningen ordentligt så vi råkade vara i ridhuset samtidigt som folk hade bokat för hoppning. Hon är fortfarande helt sjukt reaktiv och exploderade så fort de råkade typ klonka i en bom.. Fick vara nöjd med att jag inte åkte av och att vi lyckades hitta tillbaka till någon slags avspändhet innan vi lämnade ridhuset
Igår var hon istället snäll som ett litet lamm. Promenerade över upphöjda bommar på utebanan och då lunkade hon så snällt bakom mig
Haha! Jag går INTE in i ridhuset om det är ponnyhoppning. Som att be om kaosVi lyckades också ta oss in i ridhuset under hopptid i lördags (riktigt pruttväder ute). Hästen blev taggad som sjutton men JAG fick nog och hoppade av när en ponnyryttare trillade av och ponnyn for omkring. Men min häst blev bara lite orolig tack och lov.
Jag trodde aaaaaldrig att jag skulle säga det men oj vad jag längtade ut då. Vi har hållt oss utomhus hela igångsättningen och det har funkat långt över förväntan.
Det gör min också i vanliga fall. Överskottsenergin gör henne fullkomligt kokoSkönt att ha en hoppstammad häst som håller benen i marken även när andra hoppar och far runt.
Jag tänkte ta ett lugnt teknikpass i ridhuset (som var tomt) med lite koner för att kunna öva på lite vändningar och sidvärts med lite precision. Så kom det in ett halvblod och de undrade om det var ok att lägga ut några bommar, vilket jag sa att det var. De promenerade runt avsuttet länge och väl och jag lade in ett par varv i galopp för att avsluta uppvärmningen och plötsligt var halvblodet högt upp i luften med alla hovar. Först fram, sedan bak och så ett jämfota skutt högt upp i luften. Min dam lyssnade genast på mig och gick från galopp till stillastående och bara tittade på spektaklet tills det hade lugnat sig. Det tog en lång stund av lite försiktiga vändningar och skänkelvikningar i skritt innan jag testade lite trav också för jag var rädd för att halvblodet skulle gå i taket igen.Vi lyckades också ta oss in i ridhuset under hopptid i lördags (riktigt pruttväder ute). Hästen blev taggad som sjutton men JAG fick nog och hoppade av när en ponnyryttare trillade av och ponnyn for omkring. Men min häst blev bara lite orolig tack och lov.
Jag trodde aaaaaldrig att jag skulle säga det men oj vad jag längtade ut då. Vi har hållt oss utomhus hela igångsättningen och det har funkat långt över förväntan.
Sjukt obehagligt med hästar som far helt plötsligt. Men i vanliga fall brukar mitt halvblod inte bry sig när hon är i full träning (lite av en tanthäst). Men lite väl magstarkt med andra som yr omkring när man sitter på en konvalescent (som har D-Day som morfar... Just saying. )Jag tänkte ta ett lugnt teknikpass i ridhuset (som var tomt) med lite koner för att kunna öva på lite vändningar och sidvärts med lite precision. Så kom det in ett halvblod och de undrade om det var ok att lägga ut några bommar, vilket jag sa att det var. De promenerade runt avsuttet länge och väl och jag lade in ett par varv i galopp för att avsluta uppvärmningen och plötsligt var halvblodet högt upp i luften med alla hovar. Först fram, sedan bak och så ett jämfota skutt högt upp i luften. Min dam lyssnade genast på mig och gick från galopp till stillastående och bara tittade på spektaklet tills det hade lugnat sig. Det tog en lång stund av lite försiktiga vändningar och skänkelvikningar i skritt innan jag testade lite trav också för jag var rädd för att halvblodet skulle gå i taket igen.
Om jag hade varit i din sits och börjat fundera på att jag vill ha en annan typ av häst, och t o m nästan sålt min nuvarande, då hade jag haft väldigt svårt att "vända" mina tankar och nöja mig med det nuvarande läget. Man vet vad man har, men våga och vinn. Är man så dum som oss hästmänniskor som slösar alla våra pengar på hästar (istället för att sätta in dem på banken så att man vet vad man har), då tycker jag att man ska använda dem till något som man känner sig 110% nöjd med.Jo det är exakt det jag är rädd för. Allt är enkelt med Haflingern. Man vet vad man har men inte vad man får.
Men jag har mycket folk runt mig som säger att det löser sig
Ja det är därför hon är kvar, för det är så svårt att sälja sin bästa vänDet är kul när man har förutsättningarna MEN det ger väldigt väldigt mycket att lyckas på färre förutsättningar.
Hade kvar min häst till slutet. Det var aldrig något alternativ att byta häst.
Jag gjorde allt med min häst, det kommer jag kunna göra med min nuvarande också.
Men jag förstår känslan!
Dessutom hade jag aldrig lärt mig lika mycket.
Vi pratar mycket så också. Just tiden, engagemanget. Pengarna.Om jag hade varit i din sits och börjat fundera på att jag vill ha en annan typ av häst, och t o m nästan sålt min nuvarande, då hade jag haft väldigt svårt att "vända" mina tankar och nöja mig med det nuvarande läget. Man vet vad man har, men våga och vinn. Är man så dum som oss hästmänniskor som slösar alla våra pengar på hästar (istället för att sätta in dem på banken så att man vet vad man har), då tycker jag att man ska använda dem till något som man känner sig 110% nöjd med.
Håller med helt!Vill spinna vidare på känslospåret och det blir fortsatt flummigt.
Jag menar flera saker med känslan, både känslan för en häst/individ, känslan hästen ger/man får vid ridning, och då också vilken känsla man önskar/letar efter.
Alltså letar man efter den känsla som man kan få på en (här kommer en bred generalisering) dressyravlad, modern häst -så kommer man troligtvis inte vara nöjd på sin häst "av annan typ". Men om man letar efter en känsla som är lätt, kvick, mjuk, stadig, rörlig eller whatever så kanske man mycket väl kan få den på den häst man har. Därför måste man veta vad man själv vill ha.
Återkoppling till tjejen i stallet - hennes medryttarhäst kommer aldrig kännas som tex Fille. Så den känslan behöver hon inte leta efter. Däremot behöver hon lära sig känna hur den hästen känns när han går topp. Hur känns han då? Är det den känslan hon vill ha när hon rider, eller letar hon efter något annat? Kan hon acceptera den känslan eller kommer hon alltid känna att det inte riktigt känns bra?