”Det påstådda motivet till arbete bakom lod/ låg djup form är att hästen blir mjukare och arbetar mer med ryggen än om den går i en form framför eller i lodplanet, dessa fördelar går inte att bevisa i forskning.
Vid ridning bakom lod blir ligamentet som går från nacken till länden på hästen kraftigt uttänjt och därmed spänt. Man har sett kraftiga skador på ligamentet över nackkota C2 på grund av den överbelastning som sker. Denna överspänning gör också att hästen måste tippa bäckenet framåt och släppa ut bakbenen bakom sig, vilket gör att den förlorar bärigheten och förmågan till korrekt samling bakifrån. Hästen måste skjuta sig framåt och kraften riktas ner i framben och halsbas. Den ökade skjutkraften med bakbenen bakom sig belastar också knäleder, SI-leder och ländrygg på ett skadligt sätt. Dessutom är det tydligt visat att hästar som arbetar i denna form visar fler konfliktmarkörer såsom; slår med svansen, gapar, försöker slå, slår med huvudet, försöker resa sig och komma undan på andra sätt. I flera undersökningar ses också förhöjda stresshormoner i blodet. Luftpassagen i andningsvägarna minskar och trycket på käklederna ökar. Det ökade trycket på lanerna i munnen ökar risken för bettskador på laner och mungipor som kan ge till exempel blödning från munnen. När hästen går i denna form så minskar också synfältet extremt. I princip ser hästen bara sina egna framhovar. Detta bidrar troligen mycket till stresskänslan då hästen naturligt är ett bytesdjur och har stort behov av att ha kontroll på sin omgivning. De stabiliserande musklerna runt lederna i hals och rygg fungerar optimalt, är alltså starkast när de är i ”mittenläge”. Vid kraftig uttänjning eller förkortning blir de svagare och fungerar sämre som stabilisatorer. Detta gör att halskotorna blir instabila och det ökar risken för ledinflammation, artros och smärta i halskotornas leder. Detta problem är tyvärr ganska vanligt på ridhästar idag. Nyare forskning har också visat att enbart 10-15 grader bakom lodlinjen ger negativa effekter för hästen”