Sv: Dressyrnissarnas snacktråd V
*knapp*
Åh igår fick jag äntligen rida "min" häst igen efter att hon fick en till hovböld och sen en olycklig spark. Fick sitsträna däremellan på en annan men nu fick jag RIDA! Har inte ridit många vanliga pass på henne på sistone, eller ja- knappt några pass alls, men de som varit har nästan bara varit sitsträningar, så det var skoj!!!! Och jäklarns vad bra det gick! Helt klart vårat bästa pass!
Sitsträningarna har hjälpt massor och jag kände att jag kunde ha en mycket bättre och stilla hand och samtidigt korrigera henne direkt jag kände av alla hennes idiottricks hon kör med. Efter en skrittpaus försökte hon skrämma mig icke sa nicke!
Vi red inne på hoppbanan, eftersom den har staket och hon verkade vara yster + att "stalledrängarna" var och rensade bland träden på odlingen bakom dressyrbanan, och är hon yster så letar hon alltid saker att bli rädd för så vi ville inte riskera något. Det bra med hoppbanan är att man inte har några staket att hänga på (eftersom vi aldrig rider närmast staketen där inne och man får se linjer, hitta volter osv ändå. Väldigt nyttigt!
Vi jobbade bara med att ha henne framåt, aktiv och positiv, och det roliga var att hon själv erbjöd mer jobb med bakkärran, framförallt i galoppen satte hon sig mer än jag faktiskt bad om- skoj det med!
På slutet tog vi två travökningar, där jag faktiskt kunde rida hela vägen och både stämma av/balansera och mata på och sen få bra upptag på dem bägge med en härlig arbetstrav efteråt. Sen skulle jag prova en uppridning på en tänkt medellinje och göra halt. Redan när jag vände upp kände jag att wow vilken känsla, behövde verkligen bara sitta till så kände jag hur rumpan kom in och verkligen kände hur vi fick en perfekt halt. Klapp och lång tygel med en gång så avslutade vi där. Tränaren jublade eftersom hästen ALLTID försöker kasta sig på bogarna och bulldoza fram. Helt klart bästa raka linjen jag någonsin ridit, och bästa halten! Grymt när man verkligen får känna att såhär känns en rakriktad häst! Tränaren var överlycklig och hästen såååå nöjd med sig själv.
Åh så kul det är att rida!
Och åh så trist att vi förhoppningsvis ska börja ta försäljningsfoton på henne imorn.
Tänk att det tog ett halvår innan vi hittade varandra, jag och hästen!
(en halv roman blev det, jag är bara så glad!
)