Sv: Dressyrnissarnas snacktråd V
Idag är vi glada igår fällde jag nästan en glädjetår.
En del kanske minns min svarta, mamman till min nuvarande. Vi funkade bra ihop i perioder men efter allt för många avfallningar och resor till akuten fick jag nog, det var inte värt det och jag var livrädd. Vågade överhuvudtaget inte sitta upp på henne igen. Efter mycket vånda med vad jag skulle göra (hon hade stått i ca. 6månader ingen som överhuvudtaget ville rida henne) la vi ut en annons om att avelssto säljes (ville inte att någon skulle rida henne, ville inte ha det på mitt samvete) en lördag eftermiddag.
Söndag morgon ringer det en snubbe som ska köpa häst till sin 15-åriga dotter (första häst dessutom), stopp och belägg kommer inte på tal sa jag, men han stod på sig och envisades. Jag körde öppna kort berättade precis allt och lite till, efter en halvtimmes betänketid ringer han och säger jag struntar i vad du säger jag vill komma och titta på henne. Klockan var halv elva och dom ska komma två, hästen var inte igång, hade inga skor och jag som inte vågade rida, lysande förutsättningar..... ringer och säger till mamma att on ska ha tag i hovis och han ska komma NU det är kris, väck pyttan hon får rida. Hovis kommer glatt och säger att idag är det en bra dag att sälja häst
, skor på kolla dagens humör i lina någon minut om det var aktuellt att rida och ja det skulle nog gå.
klockan två är dom på plats pratar lite longerar något varv, upp med pyttan som skrittar travar, galopperar lite utan krav, upp med lilla tjejen samma där hästen sköter sig helt otroligt, de frågar om de får skritta runt alla utebanor ja det går bra säger jag (med hjärtat i halsgropen) de kommer tillbaka och säger VI TAR Henne
ehhh...jaha vi får nog besiktiga henne först, sagt och gjort på onsdagen går hon igenom besiktningen och på lördagen åker hon. Det ska gå snabbt att sälja häst
Men nu uppföljningen dom är så nöjda, ringer regelbundet och berättar om allt dom gör, de tränar för bra tränare och lägger mycket fokus på grunderna och att rida ute i skog och mark, pappan som i sin ungdom tävlade 1,45hoppning rider 2-3dagar i veckan och tränar även henne ibland för tränare. De tränar idag banor på 130. Och igårkväll 11månader senare får jag ett glatt SMS då tjejen har debuterat på hoppbanan med en felfri runda på 90cm och hästen hade gått som en klocka
Jag är så glad, jag fick de bästa köparna som går att hitta, de älskar hästen och hästen är lycklig nu har hon hittat hem, hon får bo på ett ställe hon trivs och och göra det hon gillar (hoppa).
Det roliga är att pappan är från våra trakter och red för samma klubb som jag nu rider för på 80-talet och nu bor dom 3km ifrån gården jag köpte henne på, så hon har hittat hem på mer än ett sätt
Två gamla bilder på skönheten: