Dramatiskt med avlivning?

[Leni]

Jag har bara sett avlivning av häst med spruta, som gick väldigt fort. När jag var liten hade vi tagit över en äldre tik som gått i avel och varit utställningshund. Vi fick senare ta bort henne pga ålder och sjukdom men jag var inte med på själva avlivningen då jag tyckte det verka otäckt. Mamma sa att det gick smidigt och smärtfritt, vovven hade sträckt på sig och ställt sig som man gör på utställning innan hon fick sprutan.

Jag tänker ibland hur det kommer bli med min hund jag har nu. Han är iofs bara 4 år och vi har förhoppningsvis många år kvar. Men då och då får jag lite ångest över den dag han kommer behöva avlivas då han verkligen hatar sprutor, för jag antar att de ”självdör” är väldigt ovanligt. Han skriker och bits och är väldigt dramatisk. Jag vill ju inte att hans sista stund ska bli stressig och otäck. Och jag är väldigt blödig, stortjöt när hästen skulle avlivas trots att det inte var min och jag hade bara känt den i den 1 timme (ny häst i hagen som fick ben avsparkat) samt att jag börjar ju gråta av bara tanken att min hund ska dö en dag.

Någon annan som haft spruträdd hund och som har avlivats? Har det blivit väldigt dramatiskt eller har hunden liksom förstått att det är dags och tar allting med ro, som det verkade med våran tidigare hund. Lite svårt att träna hunden med sprutor också, det är ju ingenting de får varje dag liksom.

 

[SiZo]

Man sätter ofta permanentkanyl, så det är inget stickande i själva avlivningsögonblicket. Man ger också lugnande innan, efter den sprutan har verkat så sover hunden och bryr sig inte om den sista sprutan.

De avlivningarna jag har varit på har varit mkt stillsamma och fina, ja iaf från hundens sida. För ägaren är det ju alltid känslosamt.

 

[Red_Chili]

Mina hundar har visserligen inte varit spruträdda, eller varit obekväma med att vara hos veterinär, men det har varit ganska odramatiskt.

När de avlivas så får de först en lugnande spruta som gör att de blir väldigt trötta och nästan-sover. Min första tik ville inte det, så där blev det lite dramatiskt när hon försökte protestera och sprattlade... Men när den sprutan väl tagit så "kan" inget mer hända. De får en till spruta sedan som gör att hjärtat slutar slå efter en stund. Är väl egentligen en överdos av det lugnande om jag inte minns helt fel?

Men, om man har en hund som man misstänker att blir orolig, då finns det flertalet veterinärer som gör hembesök. Ofta är ju hundarna betydligt lugnare hemma. Då kan man sitta i en för hunden trygg miljö och mata med godisar, så blir det så enkelt som möjligt för dem.

Det man också kan göra om man har en spruträdd hund är att träna hantering rent allmänt, och när hunden är bekväm med det så träna även att andra människor tar i hunden "nyper" i nackskinnet osv. Det ska självklart ske på ett lugnt sätt i små steg så att man absolut inte pressar in hunden i något den inte vill. Men det går i många fall att lära hundar att sådant är roligt och trevligt. Min nu äldsta tik tyckte länge att det var kul att gå till veterinären tex, för hon visste att där får man godis (efter att ha blivit opererad 4 gånger på mindre än ett halvår har hon dock ändrat uppfattning om hur trevliga veterinärer är...)

 

[Ainon]

Reagerar han även kraftigt på sprutor i nackskinnet (Ex vaccination) ?
Isåfall går det att få medicin att ge i munnen hemma innan avlivningen.

Men många äldre sjuka hundar reagerar inte vid avlivning trots att de varit sprutkänsliga på yngre dagar.
De problematiska är i regel de fysiskt friska som avlivas på grund av aggressivitet eller rädsla. 99,9% av resten reagerar som mest med ett litet pip precis när nålen går genom skinnet och majoriteten märker det inte ens öht.

(Det är alltså den lugnande sprutan man ger först jag pratar om. När det lugnande verkat så märker de inte när man lägger kanylen där avlivningsvätskan sprutas in. )

 

[Bulldoozer]

Har inte haft nån spruträdd hund och avlivningarna har varit väldigt odramatiska iom att hunden somnar in. Såklart väldigt jobbigt ändå..

Har en lite känslig hund som jag tror skulle kunna bli väldigt upprörd vid vaccination så henne håller jag godis framför näsan på och nyper lite i örat för att avleda från att veterinären sticker henne och det har fungerat bra.

 

[Snurrfian]

Jag har bara sett avlivning av häst med spruta, som gick väldigt fort. När jag var liten hade vi tagit över en äldre tik som gått i avel och varit utställningshund. Vi fick senare ta bort henne pga ålder och sjukdom men jag var inte med på själva avlivningen då jag tyckte det verka otäckt. Mamma sa att det gick smidigt och smärtfritt, vovven hade sträckt på sig och ställt sig som man gör på utställning innan hon fick sprutan.

Jag tänker ibland hur det kommer bli med min hund jag har nu. Han är iofs bara 4 år och vi har förhoppningsvis många år kvar. Men då och då får jag lite ångest över den dag han kommer behöva avlivas då han verkligen hatar sprutor, för jag antar att de ”självdör” är väldigt ovanligt. Han skriker och bits och är väldigt dramatisk. Jag vill ju inte att hans sista stund ska bli stressig och otäck. Och jag är väldigt blödig, stortjöt när hästen skulle avlivas trots att det inte var min och jag hade bara känt den i den 1 timme (ny häst i hagen som fick ben avsparkat) samt att jag börjar ju gråta av bara tanken att min hund ska dö en dag.

Någon annan som haft spruträdd hund och som har avlivats? Har det blivit väldigt dramatiskt eller har hunden liksom förstått att det är dags och tar allting med ro, som det verkade med våran tidigare hund. Lite svårt att träna hunden med sprutor också, det är ju ingenting de får varje dag liksom.

Med en spruträdd hund skulle jag vara mer orolig om det inträffar något som gör att hunden behöver en spruta för att bli frisk.
Träna på det för allas skull.

Själva avlivningarna jag har varit med på har varit väldigt lugna. Min förra hund hatade att åka till veterinären även om han höll sig i skinnet. Så när det var dags fick jag gå in bakvägen och han fick en lugnande spruta direkt innan han hann gå upp i stress. Sen fick han lång tid på sig att koppla av och somna innan veterinären kom in och gav sista sprutan.

 

[TinyWiny]

Mitt råd är att hitta ett sätt där hunden känner sig trygg och träna på alla typer av hantering i det läget. Min hund har efter många och långa allergiutredningar blivit riktigt rädd för allt som han känner att han inte kan kontrollera. Att ta en fästing ger honom nästan panik. Istället för att fortsätta ta fästingar i förbigående satte jag honom i mitt knä som när klorna ska klippas (vilket han var så rädd för när han kom att han tjöt, omplacering, numera somnar han ofta och börjar snarka ). Han får en godis, jag kollar efter fästingar, när jag har hittat en får han en godis, jag tar fästingen utan reaktion och han får en godis till. Jag håller inte i honom utan han står/sitter själv med fullt fokus på godisburken istället för att bli rädd och det är numera dagens högpunkt när fästingkoll/borttagande ska göras. (Vi har äckligt mycket fästingar här, trots dubbla fästingskydd har han flertalet varje dag ) Att gå från fullkomlig panik till att i glädja rejsa runt när han vet att det är dags är fantastiskt. Jag tror på samarbete och att arbeta tillsammans mot gemensamma mål och det här är mitt sätt. Jag räknar med att behöva göra såhär även vid framtida sprutor/undersökningar hos veterinär och det är helt okej för mig. Att han är trygg är det viktiga.

 

[Otherside]

När min gamla älskade hund skulle få somna in, ringde vi efter distriktsveterinären, som kom i stort sett på en gång. Vi satt tillsammans i skuggan i gräset i trädgården därhemma, med godis (och en oändlig massa tårar...), han fick en snabb spruta lugnande i nackskinnet och medan han somnade gick veterinärerna iväg till andra sidan huset och väntade. Hunden somnade nästan direkt, det tog bara några minuter, så han var inte medveten när de sedan kom tillbaka och satte kanylen i frambenet. När den blå vätskan sprutades in tog han ett par lätta andetag där kinderna "fladdrade" en aning, men inget dramatiskt alls. Han var medvetslös redan. Det var en otroligt odramatisk och fin stund - om man nu kan säga fin om ett av mitt livs ledsammaste stunder. Det kunde inte ha blivit bättre.

 

[LaMagia]

Vid ett tillfälle avlivades en av mina hundar utan lugnande först och det fanns en anledning till det. Hon hade lunginflammation och därför svårt att andas, så hon stod och hyperventilerade. Veterinären förklarade att om man ger en sådan hund lugnande så kan den få panik av att inte kunna andas ordentligt, så hon fick narkosmedlet direkt medan hon stod upp. Hon ramlade bara ihop och så var det över. När ens hund mår så dåligt som hon gjorde, så var det bara skönt att det gick så fort.

 

[Bapelsin]

Mitt råd är att hitta ett sätt där hunden känner sig trygg och träna på alla typer av hantering i det läget. Min hund har efter många och långa allergiutredningar blivit riktigt rädd för allt som han känner att han inte kan kontrollera. Att ta en fästing ger honom nästan panik. Istället för att fortsätta ta fästingar i förbigående satte jag honom i mitt knä som när klorna ska klippas (vilket han var så rädd för när han kom att han tjöt, omplacering, numera somnar han ofta och börjar snarka ). Han får en godis, jag kollar efter fästingar, när jag har hittat en får han en godis, jag tar fästingen utan reaktion och han får en godis till. Jag håller inte i honom utan han står/sitter själv med fullt fokus på godisburken istället för att bli rädd och det är numera dagens högpunkt när fästingkoll/borttagande ska göras. (Vi har äckligt mycket fästingar här, trots dubbla fästingskydd har han flertalet varje dag ) Att gå från fullkomlig panik till att i glädja rejsa runt när han vet att det är dags är fantastiskt. Jag tror på samarbete och att arbeta tillsammans mot gemensamma mål och det här är mitt sätt. Jag räknar med att behöva göra såhär även vid framtida sprutor/undersökningar hos veterinär och det är helt okej för mig. Att han är trygg är det viktiga.

OT och KL.

Vad märkligt att det här med fästingar kan skilja sig så mycket åt trots korta avstånd. Vi rör oss i högt gräs varje dag och hittills har Nora haft två fästingar och jag ingen. Tacksam för det såklart men kan ändå inte låta bli att förundras. Eller så har vi bara äckligt blod som inte ens fästingar vill ha

 

[Bapelsin]

Jag har inte avlivat någon hund men några katter. Jag vill minnas det som väldigt odramatiskt. Den sista nu fick lite lugnande först så att den redan låg ner när själva injektionen gavs. Sen fick jag vara med honom sålänge jag ville, ingen stress och ingen hets från personalens sida att rummet behövdes till någon annan.

Har mycket bättre erfarenheter av att ta bort katt än häst.

 

[Otherside]

Vid ett tillfälle avlivades en av mina hundar utan lugnande först och det fanns en anledning till det. Hon hade lunginflammation och därför svårt att andas, så hon stod och hyperventilerade. Veterinären förklarade att om man ger en sådan hund lugnande så kan den få panik av att inte kunna andas ordentligt, så hon fick narkosmedlet direkt medan hon stod upp. Hon ramlade bara ihop och så var det över. När ens hund mår så dåligt som hon gjorde, så var det bara skönt att det gick så fort.

Så gick det till med min första hund - han kunde knappt andas, kämpade verkligen för att få luft, och han fick sin spruta direkt utan lugnande. Han såg lite förvånad ut under en sekund, slocknade sedan omedelbart. Det gick blixtsnabbt.

 

[TinyWiny]

OT och KL.

Vad märkligt att det här med fästingar kan skilja sig så mycket åt trots korta avstånd. Vi rör oss i högt gräs varje dag och hittills har Nora haft två fästingar och jag ingen. Tacksam för det såklart men kan ändå inte låta bli att förundras. Eller så har vi bara äckligt blod som inte ens fästingar vill ha

Har du varit på berget? Det är där vi rör oss. Borstar bort mängder flera gånger under promenaden, kammar med luskam när vi kommer hem och plockar ändå ett antal varje dag som har satt sig Jag hade aldrig haft en fästing på mig i hela mitt liv innan den här sommaren. Nu har jag haft fyra. Det är fästingår utan dess like i år. Du är faktiskt den enda som inte har sagt detsamma.

 

[yennork]

Jag har avlivat flera hundar och katter (alltså varit med som djurägare) och det har alltid gått lugnt till väga. Avlivningsmedlet är en överdos narkosmedel, och alla som sövts inför en operation vet hur snabbt man slocknar!

Personalen har varit med förr, och är nästan alltid själv djurägare, så det är OK att gråta - de förstår.

Däremot kan man behöva chaufför till och från vetten, om man inte får det gjort hemma. Man är ingen bra förare när man storgråter!

 

[Fetaost]

Den sista hunden jag tog bort gick inte att ta in till en veterinär. Han fick panik och högg allt som kom nära. Över lag så hade han mycket svårt med hantering och högg gärna.
När han skulle tas bort så skedde det utomhus. Veterinären gick med på en kort promenad och vid en förbestämd plats i en liten träddunge vid veterinärstationen så gav vetten lite snabbt första sprutan. Hunden märkte inget öht. Sen satt vi där till hunden började dåsa bort och föll i sömn och den fick sen den andra sprutan.
Den märkte inget, upplevde ingen stress och allt gick fint och lugnt till.

 

[Sol]

Din hund är fortfarande ung och ni kan träna på detta med rädslan. Är det situationen eller sticket han reagerar på? Är det sticket kan ni träna hemma, är det själva situationen hos veterinären kan ni fråga någon veterinärklinik om ni kan få komma in på korta besök för att träna den biten. Detta mest för att det är bra om hunden klarar av utan trauma vid vaccinationer eller vid eventuell sjukdom/skada.

Hos oss ger vi lugnande innan avlivningen. Oftast via subkutan injektion, men det finns alternativ som kan ges oralt. Det tar dock längre tid för dem att få effekt. Det går även att kombinera med ångestdämpande mediciner som man kan ge hemma någon timme innan det är dags men det är ovanligt att det behövs.

Avlivningarna brukar vara väldigt lugna och fina, men visst ökar risken för ”drama” om djuret är rädd.

 

[russinbulle]

Jag har haft hundar som fått stora rädslor för veterinärkliniker efter många och jobbiga utredningar/behandlingar. Det har ändå aldrig varit problem vid avlivning, då jag bett att få vara ute när hunden får lugnande - det har klinikerna alltid gått med på. Antingen har vi suttit på en filt bakom djurshjukhuset eller så får hunden vara kvar i bilen. När hunden är helt väck har den antingen fått avlivningssprutan utomhus med, eller så har jag burit in den sovandes. Har alltid gått lugnt och stillsamt till.

 

[Fibusen]

Usch, jag blir helt gråtfärdig av att läsa här...

Jag har varit med vid tre avlivningar och det har varit odramatiskt varje gång. Savlivningen var min första på egen hund och jag trodde jag skulle gå sönder, men hunden tog det med ro. Han fick lugnande och blev tröttare och tröttare, veterinären hade lagt ut en madrass och filt på golvet som han tillslut la sig på, och dom hade även tänt massa ljus och släckt vanliga lamporna. Vi fick sitta där med hunden en bra stund och säga hejdå ordentligt och klia honom på hans favoritställen innan dom kom in och gav sista dosen, då var hunden redan väldigt lugn och avslappnad, och sov gott, sen tog han i princip ett sista andetag till sen var det klart.

Vi grät ögonen ur oss där inne men veterinären var så fin mot oss, även hon hade tårar i ögonen och jag tycker det är fint att se att dom inte är ”robotar” bara för att dom (säkerligen) gör detta flera gånger i veckan.

Första avlivningen jag var med på var på ett större djursjukhus och där kändes det lite som om det gick på löpande band bara.

Med nuvarande hunden vet jag inte hur jag ska göra, om jag ska försöka få någon som kommer hem, eller om jag ska åka till senaste stället vi var på. Hon blir väldigt stressad inne hos veterinärer, men jag tvekar inför att avliva hemma då jag inte vill varken begrava kroppen eller köra kroppen till krematoriet själv.

 

[Fetaost]

Usch, jag blir helt gråtfärdig av att läsa här...

Jag har varit med vid tre avlivningar och det har varit odramatiskt varje gång. Savlivningen var min första på egen hund och jag trodde jag skulle gå sönder, men hunden tog det med ro. Han fick lugnande och blev tröttare och tröttare, veterinären hade lagt ut en madrass och filt på golvet som han tillslut la sig på, och dom hade även tänt massa ljus och släckt vanliga lamporna. Vi fick sitta där med hunden en bra stund och säga hejdå ordentligt och klia honom på hans favoritställen innan dom kom in och gav sista dosen, då var hunden redan väldigt lugn och avslappnad, och sov gott, sen tog han i princip ett sista andetag till sen var det klart.

Vi grät ögonen ur oss där inne men veterinären var så fin mot oss, även hon hade tårar i ögonen och jag tycker det är fint att se att dom inte är ”robotar” bara för att dom (säkerligen) gör detta flera gånger i veckan.

Första avlivningen jag var med på var på ett större djursjukhus och där kändes det lite som om det gick på löpande band bara.

Med nuvarande hunden vet jag inte hur jag ska göra, om jag ska försöka få någon som kommer hem, eller om jag ska åka till senaste stället vi var på. Hon blir väldigt stressad inne hos veterinärer, men jag tvekar inför att avliva hemma då jag inte vill varken begrava kroppen eller köra kroppen till krematoriet själv.

Jag har för mig att distriktsveterinärer både kommer hem och tar sen med kroppen. Iaf så gör de det här men jag bor på liten ort men det kan vara värt att kolla upp

 

[athena_arabians]

@Fibusen: Jag har visserligen aldrig varit till ett riktigt stort djursjukhus med någon katt men iaf en större klinik och ALDRIG att de behandlat en avlivning som "löpande band". Det har alltid gjorts med respekt och omtanke för både katten och mig