Mina mål om jag skulle försöka formulera dylika är ”glada barn, ett nytt yrke, en harmonisk relation och kanske bli medryttare”.
Jag anser då att en villa i Saltsjö-Duvnäs helt klart är ett sätt att markera, oavsett hur praktiskt det är med svärföräldrarna på samma gata (goda vänner till mig). Helt plötsligt går deras barn i en skola där INGA föräldrar är arbetslösa, kassörskor eller medelinkomsttagare. De är jurister, advokater, aktiemäklare. Städerska är självklart.
Att bo i Tensta är aldrig, skulle jag säga, ett förstahandsval eller en statusmarkör av det positiva slaget. Så jo.
Vi bodde på söder och klarade oss på hipster-bohem-vågen, ombildning och snälla föräldrar. Men jag hade antagligen känt mig rätt vilsen på Kungsholmen.
Det är väldigt intressant att ha gjort sig av med de flesta statusmarkörer man råkat skaffa sig. Brf på söder, halvflådigt välbetalt jobb, stamkort på hippa kaffehak och vip-kvällar på Bukowskis.
Men också snorpriviligerat, jag har hamnat i nån sub-överklass på nuvarande bostadsort bara genom att ha bott där.