Dömd pga yrke?

Om det vore så enkelt ...
Många boende i Angered och Bergsjön gillar högt sitt område men vågar knappt säga det. Och det hjälper inte heller, de områdena är ändå inte attraktiva.

Varför vågar de inte det? Det finns massor av fina förorter här i Sthlm också, folk har överlag dålig koll på hur det ser ut utanför centrums gråa slitna hus. Men givet den otrygga känslan i centrum och de slitna husen där väljer man hellre ett område utan den problematiken.
 

Jag får känslan i tråden att tonen är lite ”Jag skulle aldrig döma någon på grund av sina yrkesval, men de där statuskåta karriäristerna..” Visst, personer med hög inkomst och status kan väl tåla att få lite kängor då och då. Det är i mina ögon inte så farligt i jämförelse med att trycka ner låginkomsttagare och normbrytare. Men jag tycker också att det är trist att diskussionen alltid ska bli så polariserad. Det blir helt enkelt inte så givande. Jag tycker inte att det kommer så mycket gott ur gliringar utan mer ett mer etablerat ”vi och dom” tänk. Normer och status påverkar vårt beteende oavsett samhällsklass. Så om det låter som att jag försvarar personer mer statusmarkörer mycket i den här tråden så är det mest för att jag är less på polariseringen, inte för att de egentligen behöver försvaras. Hade diskussionen varit omvänd så hade jag gått helt bananas på folk som pikade och hintade om låginkomsttagare som ambitionslösa. Jag tycker bara att det är trist med fördomar oavsett vilket håll de riktas åt.
 
Jag får känslan i tråden att tonen är lite ”Jag skulle aldrig döma någon på grund av sina yrkesval, men de där statuskåta karriäristerna..” Visst, personer med hög inkomst och status kan väl tåla att få lite kängor då och då. Det är i mina ögon inte så farligt i jämförelse med att trycka ner låginkomsttagare och normbrytare. Men jag tycker också att det är trist att diskussionen alltid ska bli så polariserad. Jag tycker inte att det kommer så mycket gott ur gliringar utan mer ett mer etablerat ”vi och dom” tänk. Normer och status påverkar vårt beteende oavsett samhällsklass. Så om det låter som att jag försvarar personer mer statusmarkörer mycket i den här tråden så är det mest för att jag är less på polariseringen, inte för att de egentligen behöver försvaras. Hade diskussionen varit omvänd så hade jag gått helt bananas på folk som pikade och hintade om låginkomsttagare som ambitionslösa. Jag tycker bara att det är trist med fördomar oavsett vilket håll de riktas åt.

Håller helt med. Och det kommer oftast från personer med minst lika stora privilegier men som anser att de minsann valt nåt annat för de inte tjänar lika bra.
 
Och jag tycker att det är fullkomligt okontroversiellt att diskutera normer och status och varför man väljer som man gör. Jag ser inte så mycket fördomar som resonemang kring normer och typ samhället.

Jag ser det också som okontroversiellt att diskutera normer och status och livsval, men tycker mig se desto mer fördomar i tråden vilket som jag som sagt anser trist. Vi läser nog inläggen olika helt enkelt.
 
Jag ser det också som okontroversiellt att diskutera normer och status och livsval, men tycker mig se desto mer fördomar i tråden vilket som jag som sagt anser trist. Vi läser nog inläggen olika helt enkelt.
Ja verkligen! Skulle nån call me out om mina privilegier, snobbismer, allmänt räkmackiga bakgrund så blir jag liksom inte särskilt påverkad. Det är ju sant och ett faktum bara 🤷🏼‍♀️.
 
@Voeux och @Pontevecchio
Jag har mest läst in att en *inte* dömer utifrån yrke eller ”kärriärhunger” utan mer ifrågasätter stereotypa konsumtionsmönster som @Syre uttryckte det. Inkomstgrad har i mina ögon inte så mycket med det att göra. Inte hög- eller lågstatusyrke heller.
 
Ahh du är en så fiiiin människa. Sååå dutti!

Mina mål om jag skulle försöka formulera dylika är ”glada barn, ett nytt yrke, en harmonisk relation och kanske bli medryttare”.
Menar du att det är en statusmarkör för samtliga då, som skaffar sig ett boende någonstans, eller enbart för personer som väljer att bosätta sig på vissa platser?

Jag anser då att en villa i Saltsjö-Duvnäs helt klart är ett sätt att markera, oavsett hur praktiskt det är med svärföräldrarna på samma gata (goda vänner till mig). Helt plötsligt går deras barn i en skola där INGA föräldrar är arbetslösa, kassörskor eller medelinkomsttagare. De är jurister, advokater, aktiemäklare. Städerska är självklart.
Att bo i Tensta är aldrig, skulle jag säga, ett förstahandsval eller en statusmarkör av det positiva slaget. Så jo.
Vi bodde på söder och klarade oss på hipster-bohem-vågen, ombildning och snälla föräldrar. Men jag hade antagligen känt mig rätt vilsen på Kungsholmen.
Det är väldigt intressant att ha gjort sig av med de flesta statusmarkörer man råkat skaffa sig. Brf på söder, halvflådigt välbetalt jobb, stamkort på hippa kaffehak och vip-kvällar på Bukowskis.
Men också snorpriviligerat, jag har hamnat i nån sub-överklass på nuvarande bostadsort bara genom att ha bott där.
 
Känns som en märklig jämförelse. Hur sköna rakade ben än kan vara går det inte att jämföra med känslan av att slippa pendla, ha utrymme för sina hästar hemma tex eller bra dagis eller vad som bu gör att man väljer ett boende i attraktivt område. Områden blir attraktiva för att de har nåt som många gillar.
Det är snarare så att områden får hög status för att människor som har hög status bor i dom. Miljonprogramsområdena var ju extremt moderna och fina när de tillkom men det var arbetarklassen som bodde i dom och därmed blev statusen låg. Skarpnäck när det byggdes var också modernt och fint men fick också en stämpel direkt efter de som bodde i området osv osv. Status är med andra ord hårt knutet till de som bor i området.
 
Ja verkligen! Skulle nån call me out om mina privilegier, snobbismer, allmänt räkmackiga bakgrund så blir jag liksom inte särskilt påverkad. Det är ju sant och ett faktum bara 🤷🏼‍♀️.

Nu pratar jag visserligen inte primärt om mig själv när jag pratar om vart fördomar har riktats. Men det är skillnad på att belysa en persons privilegier, snobberier och räkmackiga bakgrund och att tillskriva en person andra egenskaper och beteenden baserat på ens egna fördomar om sagda person. Jag tänker att det är skillnad på att call something out och fara med osanningar och grova generaliseringar.
 
Mina mål om jag skulle försöka formulera dylika är ”glada barn, ett nytt yrke, en harmonisk relation och kanske bli medryttare”.


Jag anser då att en villa i Saltsjö-Duvnäs helt klart är ett sätt att markera, oavsett hur praktiskt det är med svärföräldrarna på samma gata (goda vänner till mig). Helt plötsligt går deras barn i en skola där INGA föräldrar är arbetslösa, kassörskor eller medelinkomsttagare. De är jurister, advokater, aktiemäklare. Städerska är självklart.
Att bo i Tensta är aldrig, skulle jag säga, ett förstahandsval eller en statusmarkör av det positiva slaget. Så jo.
Vi bodde på söder och klarade oss på hipster-bohem-vågen, ombildning och snälla föräldrar. Men jag hade antagligen känt mig rätt vilsen på Kungsholmen.
Det är väldigt intressant att ha gjort sig av med de flesta statusmarkörer man råkat skaffa sig. Brf på söder, halvflådigt välbetalt jobb, stamkort på hippa kaffehak och vip-kvällar på Bukowskis.
Men också snorpriviligerat, jag har hamnat i nån sub-överklass på nuvarande bostadsort bara genom att ha bott där.
Låter superhärligt och jag hoppas du når alla dina mål, det hoppas jag att alla gör :)
 
Det är snarare så att områden får hög status för att människor som har hög status bor i dom. Miljonprogramsområdena var ju extremt moderna och fina när de tillkom men det var arbetarklassen som bodde i dom och därmed blev statusen låg. Skarpnäck när det byggdes var också modernt och fint men fick också en stämpel direkt efter de som bodde i området osv osv. Status är med andra ord hårt knutet till de som bor i området.

Fast få tycker en lägenhet i miljonprogram är lika tilltalande som en villa med sjötomt.
Men klart grannar påverkar, jag har aldrig sagt nåt annat. Men det är inte för att grannen är rik, utan för att hen är lugn och inte märks av.
 
Det finns många skillnader på områdena nu nämner, bland annat pris och social status. Som jag skrev i mitt inlägg tidigare så sysslar alla människor med identitetsbyggande och statusmarkörer i varierande grad och som ser olika ut för olika individer. Jag har aldrig sagt att allt enbart handlar om personliga preferenser. Det jag ställde mig emot var uttalandet att en boendeplats skulle vara vald enbart på grund som statusmarkör. Så är det säkert för vissa, men för de flesta är det nog en hel del praktikaliteter och andra preferenser som väger in. Sen att en fin adress är en statusmarkör ställer jag mig inte emot, men jag tror att drivkraften bakom att skaffa sagda boende kan se olika ut för olika personer och att det är en statusmarkör kan vara mer eller mindre betydelsefullt för folk.

Ah - jag fattar. J.
Jag tror precis som du att få väljer just för att det är statusfyllt med en viss adress. Däremot så blir konsekvensen sen att hur valet utfaller blir en sorts markör i sig. Inte att statusen i första han är drivkraften
 
Det är snarare så att områden får hög status för att människor som har hög status bor i dom. Miljonprogramsområdena var ju extremt moderna och fina när de tillkom men det var arbetarklassen som bodde i dom och därmed blev statusen låg. Skarpnäck när det byggdes var också modernt och fint men fick också en stämpel direkt efter de som bodde i området osv osv. Status är med andra ord hårt knutet till de som bor i området.

Skarpnäck :love: Min födelseort. Men visst blev det ett lågstatusområde förbaskat snabbt, det stämmer. Inte konstigt när det redan var vilda västern i Bagis precis bredvid.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Vilken försäkring?
  • Valp 2025
  • Inkorsningsmetod

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp