Va? Missförstår jag nu igen, eller menar du att grannar i sjötomtsområden är lugnare och märks mindre än grannar i lägenhetsområde? Det får vara jävligt stora tomter i så fall.
Men för många är det nog andra drivkrafter som styr primärt, skulle jag gissa.Va? Missförstår jag nu igen, eller menar du att grannar i sjötomtsområden är lugnare och märks mindre än grannar i lägenhetsområde? Det får vara jävligt stora tomter i så fall.
Herregud, ungarna har bullriga motorfordon på både land och i vatten innan de vuxit ur barnvagnen, föräldrarna har bilar så stora att de tar upp hela kvarteret, tusen jävla studsmattor och sen poolpartyn
Jag är uppväxt i Bagarmossen under 80-talet det var ett var en lugn plats mestadels även om fanns områden i Bagarmossen dvs miljonprogrammets fler bostadshus där det kunde vara bråkigt. Det var inte närheten till Bagarmossen som gav Skarpnäck lågstatus utan det faktum att det byggdes under en period då få vågade investera i fastigheter. Man hade svårt att fylla lägenheterna och de som flyttade dit var således personer som hade svårt att få bostad på annat håll. Ju fler byggnader som kom upp desto bättre blev det men stämpeln blev man inte av med. Min poäng är att områden inte bedöms av hur bra eller praktiska de är, många områden har exakt samma värden (en familjshus, nära kollektivtrafik, natur, skolor etc) som andra, med den skillnaden att människorna som äger/bor i husen har en lägre status. Då får området en lägre status.Skarpnäck
Alla områden med lågstatus är inte kriminellt belastade och människor i statusområden är verkligen inte lättare att tas med. Jag har vänner som jobbar som tjänstemän i statuskommuner i sthlm och de som bor i de områdena är då inte lätta att tas med.
Du får nog utveckla den frågan för jag förstår den inte, jag har inte så bra koll på Midsommarkransen. Skarpnäck är jag både uppväxt bredvid och det togs upp många gånger under utbildningen som ett exempel på god stadsbyggnad, vilket är ironiskt för mig som är uppväxt med Skarpnäcks "lågstatus stämpel".
Jag jobbar med de här frågorna, har precis gjort lite projekt i ett område med väldigt dålig status. Men det är inte ett område som är kriminellt belastat det är bara många människor i området som inte har särskilt hög status dvs pensionärer, invandrare, arbetslösa, ensamstående med barn, sjukpensionärer och ny utflugna. Både området och lägenheterna är fina men numera slitna. Däremot är det många utanför området som TROR att det är mycket kriminalitet i området men defakto är det inte det. Sen finns det områden i Sverige där kriminaliteten är hög men så är det ju inte i större delen av de områdena de är liksom helt vanliga områden, bara inte tjusiga.
Man bosätter sig på söder för att man sålt in söderdrömmen jävligt bra, lite som att folk som röker gör det för att de ser människor som är coola som gör det eller köper ett visst klädmärke för att någon de beundrar gör det. Man knyter ihop det till en dröm om den man vill vara. Antagligen köper man en lägenhet där för att man vill vara en sådan där person som dricker en kaffelatte samtidigt som man köper färska grönsaker direkt från odlaren på någon farmersmarket och strosar runt och träffar sina andra hipstervänner.
Enbart som statusmarkör låter bara orimligt. Det har väl ingen hävdat.
Det är ingen pik. Det är inbyggt i verkligheten vare sig vi vill det eller ej, snarare. Jag undantar inte mig själv.
Men pappa bor kvar och det är fantastiskt att komma ut ibland. Det är en blandning av människor på ett helt annat sätt i orterna än vad det är här inne i stan. Jag gillar det skarpt, känns så levande.Man kan ju dra slutsatser om någons ambitioner i yrket/jobbet genom att titta på deras ambitioner i yrket/jobbet, däremot. Det känns för mig rimligt. Utan att lägga någon värdering i det, men jag vill hävda att det möjligt att konstatera faktum.
