Dömd pga yrke?

Jag vill bara lite milt pÄpeka att boende vid havet inte rÀddar en frÄn eventuella mygg och att de dÀr vildnyponsnÄren ger ena jÀvla Àrr. Alla sopor som sköljs upp glimrar ofta fint i olika fÀrger bland tÄngen dock. Om det inte Àr algblomning förstÄs.

/Fd. boende vid havet. :D
Nej, jag vet. Ser böldpestig ut just nu, enda chansen att undvika mygg den hÀr perioden Àr att vara under ytan - men mina erfarenheter av skogssjöar Àr frÄn typ VÀrmland och dÀr var det svart av mygg sÄ fort man stack ut nÀsan. Vill maken bo dÀr fÄr han alltsÄ göra det sjÀlv. ;)
 
Jag kan knappt relatera till att personer inte kan se hur deras önskemÄl kring livsstil och konsumtionsmönster inte har med identitetsbildning och status att göra. Hur sjutton gÄr det till nÀr en inte ser att det en vill nÀr det kommer till bostad och övrig "livsstilskonsumtion" starkt hÀnger samman med hur man vill framstÄ och vilken sorts intryck man vill göra i olika sammanhang? Det vill sÀga, identitet och status.
Och jag inte relatera till den förenklade bilden du har. Om det nu Àr spÄret med hur man vill bo som vi Àr kvar vid. Den har noll med status att göra och allt att göra med intressen, personliga preferenser och vÀlmÄende att göra. Det Àr rÀtt nedvÀrderande att svepande mena att det handlar om att vi andra "inte ser, inte förstÄr" och att dessutom lÀgga pÄ ett raster av identitetsbygge och statusönskan, lite lagom i förbifarten sÄdÀr. RÀtt ofin debatteknik ocksÄ kan jag tycka.

Tror det Àr mycket fÄ mÀnniskor som vÀljer att pendla, bo utan den omfattande service som finns i stÀderna osv pga status. TvÀrtom Àr det vÀl betydligt mer status att bo i fina lÀgenheter pÄ fina adresser i stan och ha rÄd att ha sommarhus t.ex. - i vart fall i mina kretsar. Kunna promenera till kontoret i city frÄn fina vÄningen och sedan Äka till kusten pÄ helgen till fina sommarstugan pÄ nÄgon ö eller sÄ. Att faktiskt bo ute i periferin Àr knappast status utan snarare korkat.
 
Har tÀnkt mycket pÄ den hÀr trÄden idag, den har vÀckt en del minnen och tankar. Middagar med "anhöriga" dÀr samtalen rört sig om jobb och dÀr de nÄgon gÄng under mÄltiden vÀnt sig mot mig och sagt "och du Àr nÄgon *yrket* va?" Och sen vÀnt sig till de som haft "coolare" yrken och pratat vidare. Jag gÄr inte pÄ dessa middagar lÀngre. NÄgon mÄtta fÄr det vara.

En kompis jag trodde stod mig hyfsat nÀra Àgnade en hel middag med ett par andra Ät att skryta om sina utbildningar tillsammans med en annan som ocksÄ hade högre utbildning. SÄ fort jag sa nÄgot skulle det tystas ner för jag satt inte pÄ samma utbildning. Dessutom skrattar ut en servitris för att denne tappar bestick.

Det intressanta i detta Àr att jag tvivlar pÄ att dessa fattar att det faktiskt ingÄr i att döma och hur hÄrt vissa kan ta det.

SĂ„ vidrigt!
 
Jag tÀnker en helvetes massa fönsterputsning och rekordartat trÄkiga grannar. Och usel kollektivtrafik till jobbet och jÀtteosmidigt att gÄ ut och ta en fika eller ett glas vin.
Jag vill inte ha grannar. Jag skulle helst vilja kunna gÄ naken genom min naturtomt till min egna brygga och ta ett morgondopp innan morgonkaffet och helst slippa Äka till kontoret mer Àn nÄgon gÄng i veckan för att kolla status och visa att jag lever. DÀremellan vill jag bara paddla kajak, dyka, bada, rida pÄ alla mina hÀstar som ska gÄ pÄ naturbete nÄgonstans bakom och dricka vin med fötterna dinglande frÄn bryggan.
Mvh Folkskygg
 
Men pratar inte folk med sin partner? Utan bara förvÀntar sig att den ska ha samma mÄl och planer? IsÄfall förstÄr jag att det kan bli problem, om en inte kan kommunicera. Jag och min sambo har sÄklart pratat om vilka mÄl, drömmar, planer vi har, vi Àr ett team och vi jobbar mot samma mÄl. Det kÀnns mer normalt Àn att inte kunna prata alls om det och bara förvÀnta sig? LÄter faktiskt sjukt skumt att inte kommunicera med sin partner.

Jag har levt med min partner i mÄnga Är och jag tror aldrig att vi har pratat drömmar eller planer som ligger jÀttelÄngt fram i tiden. Saker och ting har hÀnt pÄ vÀgen - han startade eget för han var totalt pissed pÄ sitt jobb - egentligen inget mÄl eller dröm han (eller jag) hade innan, men det blev sÄ, vi diskuterade givetvis det nÀr det hÀnde för att mest sÀkerstÀlla att vi klarade oss ekonomiskt i uppstart. Vi har bytt boende ett par gÄnger - för att det har hÀnt - passat in i livet just dÄ - inget som Àr uttalat som nÄn dröm att bo si eller sÄ, men nÀr det har hÀnt sÄ har vi pratat om det och varit tillrÀckligt synkade för att det ska hÀnda.

Vi Àr bÄde team och enskilda - allt behöver inte processas i familjekvarnen. Bara de stora besluten och de hÀnder nÀr de kommer till oss.
 
Och jag inte relatera till den förenklade bilden du har. Om det nu Àr spÄret med hur man vill bo som vi Àr kvar vid. Den har noll med status att göra och allt att göra med intressen, personliga preferenser och vÀlmÄende att göra. Det Àr rÀtt nedvÀrderande att svepande mena att det handlar om att vi andra "inte ser, inte förstÄr" och att dessutom lÀgga pÄ ett raster av identitetsbygge och statusönskan, lite lagom i förbifarten sÄdÀr. RÀtt ofin debatteknik ocksÄ kan jag tycka.

Tror det Àr mycket fÄ mÀnniskor som vÀljer att pendla, bo utan den omfattande service som finns i stÀderna osv pga status. TvÀrtom Àr det vÀl betydligt mer status att bo i fina lÀgenheter pÄ fina adresser i stan och ha rÄd att ha sommarhus t.ex. - i vart fall i mina kretsar. Kunna promenera till kontoret i city frÄn fina vÄningen och sedan Äka till kusten pÄ helgen till fina sommarstugan pÄ nÄgon ö eller sÄ. Att faktiskt bo ute i periferin Àr knappast status utan snarare korkat.

Jag hÄller med. Jag och sambon vill gÀrna ha hus. Samtidigt Àr vi bÄda födda och uppvÀxta i Stockholm vilket innebÀr att vi bÄda har vÄra familjer, slÀktingar och alla vÄra vÀnner hÀr. SÄ Àven om jag sjÀlv skulle kunna tÀnka mig en annan boendeort sÄ kÀnns det lÄngt bort just nu eftersom vi helt enkelt har vÄra liv hÀr. Eftersom vi som sagt planerar egen familj sÄ kÀnns det Ànnu viktigare att stanna nÀra familjen. Men hus hÀr kostar skjortan! Visst kan vi köpa nÄgon timme utanför stan, men dÄ blir det sannolikt lÄnga pendlingstider till arbete och det kÀnns ju inte sÄ lockande med smÄbarn och hÀmtning och lÀmning. Jag behöver inget fint och flÄdigt, jag vill bara ha en mysig tomt och lite grönska och inte ett totalt ruckel för sÄ mycket orkar jag inte renovera. Men det kommer att kosta sÄ dÄ fÄr vi arbeta.
 
Och jag inte relatera till den förenklade bilden du har. Om det nu Àr spÄret med hur man vill bo som vi Àr kvar vid. Den har noll med status att göra och allt att göra med intressen, personliga preferenser och vÀlmÄende att göra. Det Àr rÀtt nedvÀrderande att svepande mena att det handlar om att vi andra "inte ser, inte förstÄr" och att dessutom lÀgga pÄ ett raster av identitetsbygge och statusönskan, lite lagom i förbifarten sÄdÀr. RÀtt ofin debatteknik ocksÄ kan jag tycka.

Tror det Àr mycket fÄ mÀnniskor som vÀljer att pendla, bo utan den omfattande service som finns i stÀderna osv pga status. TvÀrtom Àr det vÀl betydligt mer status att bo i fina lÀgenheter pÄ fina adresser i stan och ha rÄd att ha sommarhus t.ex. - i vart fall i mina kretsar. Kunna promenera till kontoret i city frÄn fina vÄningen och sedan Äka till kusten pÄ helgen till fina sommarstugan pÄ nÄgon ö eller sÄ. Att faktiskt bo ute i periferin Àr knappast status utan snarare korkat.
AlltsÄ. Det dÀr med identitet osv Àr ju bara sjÀlvklart. Inget som jag har hittat pÄ, utan nÄgot vi alla hÄller pÄ med utifrÄn de förutsÀttningar osv vi har.

Jag skulle lika gÀrna kunna ta mig sjÀlv som exempel. Men dÄ handlar det om andra förutsÀttningar , annat identitetsbygge och andra statussymboler - riktade mot andra sociala sammanhang. Och sÄ vidare.
 
Jag har levt med min partner i mÄnga Är och jag tror aldrig att vi har pratat drömmar eller planer som ligger jÀttelÄngt fram i tiden. Saker och ting har hÀnt pÄ vÀgen - han startade eget för han var totalt pissed pÄ sitt jobb - egentligen inget mÄl eller dröm han (eller jag) hade innan, men det blev sÄ, vi diskuterade givetvis det nÀr det hÀnde för att mest sÀkerstÀlla att vi klarade oss ekonomiskt i uppstart. Vi har bytt boende ett par gÄnger - för att det har hÀnt - passat in i livet just dÄ - inget som Àr uttalat som nÄn dröm att bo si eller sÄ, men nÀr det har hÀnt sÄ har vi pratat om det och varit tillrÀckligt synkade för att det ska hÀnda.

Vi Àr bÄde team och enskilda - allt behöver inte processas i familjekvarnen. Bara de stora besluten och de hÀnder nÀr de kommer till oss.

Fem Är tycker iofs inte jag Àr en jÀttelÄng tid bort. AlltsÄ vi har pratat om vad vi vill ha och hur vi ska nÄ dit. Max tid vi lagt pÄ detta Àr nog en timme typ. Om ens det. Det Àr inte sÄ att vi har avstÀmning och rapportlÀmning en gÄng i veckan för att se var vi stÄr och hur lÄngt vi kommit pÄ vÀgen procentuellt. Sen skrev jag som sagt att vi mycket vÀl kan Àndra oss pÄ vÀgen, det Àr ju lite av charmen med planer och drömmar, man kan Àndra sig nÀr man vill.
 
.
Om man tÀnker sig att det Àr en partner vi pratar om, sÄ kan jag inte se pÄ vilket sÀtt det skulle vara lÀttare eller trevligare att leva ihop med en person som Àr missnöjd som det Àr, istÀllet för en som Àr nöjd som det Àr.
SÄhÀr, jag vÀrderar inte extrema ambitioner i just jobbet sÀrskilt högt hos partners för jag tycker det finns annat som Àr viktigare, men det som irriterar mig Àr att det dÄ och dÄ pÄstÄs sÄdant som att just ambition och engagemang i jobbet Àr bundet till helt ovidkommande saker som yrke eller address. Man tillskriver mÀnniskor med vissa yrken och adresser sÄdant som ambition och utveckling och man pÄstÄr att mÀnniskor med till exempel mindre vÀlbetalda yrken eller mindre fina adresser saknar den utvecklingen och stagnerar i sina jobb som de antas sakna engagemang för. Det stÀmmer liksom inte, det Àr att dra förhastade slutsatser och blanda ihop sina vÀrderingar. Det Àr inget fel pÄ att vilja ha en havsvilla, men det har absolut ingenting med ambition i yrkeslivet att göra, det Àr en materiell standard man Àr ute efter men en ambition utöver en just strikt materiell ambition Àr det i sig faktiskt inte.

Jag trÀffar ibland mÀnniskor i "lÄgstatus" eller "outvecklande" yrken som vem som helst kan se Àr enormt ambitiösa, otroliga pÄ sitt jobb, effektiva, problemlösande, de gör det lilla extra och mer Àn sÄ utan att nÄgon ber dem om det, jag skulle aldrig sÀga att de mÀnniskorna saknar ambitioner, utveckling eller engagemang i sitt yrkesliv för att de har ett annat jobb Àn det typiska karriÀrjobbet som hade kunnat leda dem till den arkitektritade villan. Det Àr inget fel pÄ att ha materiella ambitioner, men kalla det dÄ för vad det Àr, att du vill ha nÄgon som söker samma materiella standard som du, inte att du vill ha nÄgon som Àr mycket ambitiös och engagerad i sitt jobb för det kan man vara utan att nÄgonsin fÄ den dÀr villan.
 
Senast Àndrad:
Och jag inte relatera till den förenklade bilden du har. Om det nu Àr spÄret med hur man vill bo som vi Àr kvar vid. Den har noll med status att göra och allt att göra med intressen, personliga preferenser och vÀlmÄende att göra. Det Àr rÀtt nedvÀrderande att svepande mena att det handlar om att vi andra "inte ser, inte förstÄr" och att dessutom lÀgga pÄ ett raster av identitetsbygge och statusönskan, lite lagom i förbifarten sÄdÀr. RÀtt ofin debatteknik ocksÄ kan jag tycka.

Tror det Àr mycket fÄ mÀnniskor som vÀljer att pendla, bo utan den omfattande service som finns i stÀderna osv pga status. TvÀrtom Àr det vÀl betydligt mer status att bo i fina lÀgenheter pÄ fina adresser i stan och ha rÄd att ha sommarhus t.ex. - i vart fall i mina kretsar. Kunna promenera till kontoret i city frÄn fina vÄningen och sedan Äka till kusten pÄ helgen till fina sommarstugan pÄ nÄgon ö eller sÄ. Att faktiskt bo ute i periferin Àr knappast status utan snarare korkat.

Jag tÀnker att man har en mycket förenklad bild av mÀnniskor om man tror att "feta" villor, stora bilar och dyra klockor inte har med status och identitetsbyggande att göra.
 
Fem Är tycker iofs inte jag Àr en jÀttelÄng tid bort. AlltsÄ vi har pratat om vad vi vill ha och hur vi ska nÄ dit. Max tid vi lagt pÄ detta Àr nog en timme typ. Om ens det. Det Àr inte sÄ att vi har avstÀmning och rapportlÀmning en gÄng i veckan för att se var vi stÄr och hur lÄngt vi kommit pÄ vÀgen procentuellt. Sen skrev jag som sagt att vi mycket vÀl kan Àndra oss pÄ vÀgen, det Àr ju lite av charmen med planer och drömmar, man kan Àndra sig nÀr man vill.

;) jag fattar att det inte Àr avrapportering sÄ sÀtt.

Det var nog mest mÄlgrejen jag inte har i mig.

Jag Àr nog inte sÄ planerad av mig helt enkelt.
 
Den har noll med status att göra och allt att göra med intressen, personliga preferenser och vÀlmÄende att göra.
Men :D:D ... tror du att nĂ„gon som fĂ„tt sina statusmarkörer pĂ„pekade för sig nĂ„gonsin sagt nĂ„got annat? ”Ja jag har dĂ„ köpt min villa i LĂ„ngedrag för att brĂ€cka alla andra” sa ingen mĂ€nniska nĂ„gonsin.

Att en del bor i LÄngedrag och andra i Bergsjön beror inte pÄ att de har olika personliga preferenser, Àven om hen i LÄngedrag ofta blygsamt framstÀller det sÄ.

Du har ju sjÀlv flera saker som Ätnjuter hög status. Du har ett av de mest prestigefyllda yrken vÄrt samhÀlle har, du har entusiastiskt skrivit om din nya blingade BMW-SUV (var det vÀl) och du startade en trÄd nÀr du ville bygga en BalibÀdd hemma vid poolen. Du kan liksom inte stÀlla dig utanför identitetsbygge och statusmarkörer dÄ. Oavsett hur du sjÀlv ser det uppfattar andra att de hÀr sakerna ger dig status.
 
Senast Àndrad:
Jag tÀnker att det kan vara, men inte behöver vara. NÀr jag trÀffade min sambo sÄ trodde jag nog att han var lite av en karriÀrist. Han arbetade mycket och verkade ha höga ambitioner med sitt arbete. Jag tyckte att det var lite fÄnigt. Tills han berÀttade att han ser en framtid dÀr han kan fÄ ha just mer frihet. Att kunna ha en tjÀnst dÀr han fÄr vara fri med sina arbetstider, kunna arbeta hemifrÄn och pÄ distans. Att kunna ha pengar pÄ banken sÄ att han ibland kan vara extra ledig i perioder. Detta frÀmst för att han ser en framtid med familj framför sig och vill ha mycket tid med sina barn, och inte vara lÄst till kontoret 8-17 varje dag. SÄ nÀr han pratar ambitioner med arbetslivet sÄ har jag förstÄtt att det för honom handlar om just frihet. Sedan skulle han aldrig arbeta med nÄgonting som han inte tycker Àr roligt och utvecklande, och fÄr honom att mÄ bra, sÄ det ena behöver inte utesluta det andra.

Och nej, jag Àr inte nÄgon stackars försummad flickvÀn som gÄr hemma och stÀdar pÄ kvÀllarna nÀr han sitter lÄnga nÀtter pÄ kontoret :meh: Det Àr bara en tröttsam och stereotyp bild som mÄlas upp i den hÀr trÄden (inte av dig @monster1 utan mer allmÀnt). Vi har gott om tid för varandra, och vi bÄda mÄr vÀldigt bra, och har roligt pÄ vÄra jobb. Hur han vÀljer sitt yrkesliv Àr helt upp till honom, men jag Àr vÀldigt glad över att han planerar för att spendera mycket tid med vÄra framtida barn.
Som sagt nu pratar vi om olika saker igen. Du Àr fortfarande i den del av livet dÀr man formar livet. För mig Àr det ett passerat stadium.
 

Bukefalos, HĂ€stnyheter, Radannonser

AllmÀnt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

HĂ€strelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp