Dömd pga yrke?

[BernT]

Jag tänker en helvetes massa fönsterputsning och rekordartat tråkiga grannar. Och usel kollektivtrafik till jobbet och jätteosmidigt att gå ut och ta en fika eller ett glas vin.

Fönsterputs kan en leja bort och grannar är väl alltid tråkiga. Jag/vi dricker alkohol typ 2 gånger om året så det hade inte varit ett problem för oss iaf haha.

 

[mandalaki]

Som det står skrivet på en god väns t-shirt "Det var inte de lata som förstörde världen."

Åh, perfekt!

 

[Fruentimber]

Jag tänker en helvetes massa fönsterputsning och rekordartat tråkiga grannar. Och usel kollektivtrafik till jobbet och jätteosmidigt att gå ut och ta en fika eller ett glas vin.

Konfirmerar detta.

 

[sjoberga]

För att du ständigt ska slå dig för bröstet och visa att du är En Bättre Människa än tex vi som har som mål att tex skaffa en ”villa vid havet” (kan för betyda vadsomhelst ju?) eller liknande. Att du är En Finare Människa som minsann inte strävar efter något.

Du gör extremt märkliga tolkningar av det jag skrev. För övrigt har jag mycket jag strävar efter, det inkluderar bara inte det som omnämndes eller saker som kan liknas vid det som omnämndes. Sedan strävar jag inte alltid att komma någon annanstans än där jag är, strävan kan också vara att mest njuta av det som faktiskt är. Livet är inte så jäkla långt som många planerar för att det ska vara.

Jag skulle kunna tänka mig ett hus vid havet att bo i. Jag ser inte finessen med "fet villa" vid havet jämfört med ett annat fungerande boende vid havet. Mest ser jag ofinessen i att släpa på sig onödigt stort och stora omkostnader, av diverse olika skäl.

Jag tycker snarare ditt inlägg pekar på att du minsann tycker att personer som inte har höga standardiserade materialistiska ambitioner verkar lite högfärdiga. Jag ser mer att man helt enkelt har olika slags mål och strävan.

 

[Mineur]

Alltså min sambo bodde hos sin mamma när vi träffades, trots att han fyllt både 20 och 25. Det hade nog varit tillräckligt för att få många att vända på klacken eftersom det säkert framstod som ambitionslöst och "dåligt". I mitt fall är jag dock väldigt glad att jag la fördomarna åt sidan och såg personen för den han är, och tack vare det har jag fått dela de senaste 5 åren med den finaste människan jag vet (som för övrigt är allt annat än ambitionslös). Innan vi flyttade ihop fick dock både jag, och inte minst han, försvara och ibland helt enkelt mörka situationen för att folk inte skulle döma ut en hel person enbart på hans boendesituation.

Så jag antar att jag inte är en sådan där som dömer folk p.g.a boendesituation, och inte yrke heller skulle jag säga. Jag har definitivt ofrivilliga negativa associationer till somliga yrken och bostadsområden, men brukar snarare tycka det är intressant att träffa folk med sådana bakgrunder eftersom det ger mig en chans att ta kål på mina fördomar och lära mig något nytt om världen.

Jag har aldrig haft några storslagna drömmar om att bo på ställe X i villa Y utan tror att jag skulle kunna anpassa mig rätt bra till flera olika inkomstnivåer. Men det är kanske lätt att säga... Därför har hela karriärsgrejen aldrig varit en faktor för mig vid val av partner, men jag vet flera som har det som ett primärt krav.

När jag själv under en period hade ett jobb som jag upplever att många ser ner på tyckte jag att det var jättejobbigt att få frågan "vad jobbar du med?", och jag hörde mig själv försöka få det att låta viktigare än det var för att folk inte skulle döma mig.

 

[BernT]

Du gör extremt märkliga tolkningar av det jag skrev. För övrigt har jag mycket jag strävar efter, det inkluderar bara inte det som omnämndes eller saker som kan liknas vid det som omnämndes. Sedan strävar jag inte alltid att komma någon annanstans än där jag är, strävan kan också vara att mest njuta av det som faktiskt är. Livet är inte så jäkla långt som många planerar för att det ska vara.

Jag skulle kunna tänka mig ett hus vid havet att bo i. Jag ser inte finessen med "fet villa" vid havet jämfört med ett annat fungerande boende vid havet. Mest ser jag ofinessen i att släpa på sig onödigt stort och stora omkostnader, av diverse olika skäl.

Jag tycker snarare ditt inlägg pekar på att du minsann tycker att personer som inte har höga standardiserade materialistiska ambitioner verkar lite högfärdiga. Jag ser mer att man helt enkelt har olika slags mål och strävan.

Fast en villa vid havet (så uttjatat men) behöver inte för alla innebära onödigt stora omkostnader, du har ju ingen aning, du utgår ju bara från sig själv och vad det hade kostat/påverkat dig. Väldigt självcentrerat.

Jag har flera gånger skrivit att alla vill olika saker och det är fint. Jag bryr mig inte om ifall du bor i en lada? Är du nöjd så är det ju superbra! Du däremot kan inte ens driva med målet med havsvillan för att det ligger såååååå långt ifrån dig. Är ju du som vill visa att du minsann inte är En Sån, utan En Fin Människa.

 

[sjoberga]

Fast en villa vid havet (så uttjatat men) behöver inte för alla innebära onödigt stora omkostnader, du har ju ingen aning, du utgår ju bara från sig själv och vad det hade kostat/påverkat dig. Väldigt självcentrerat.

Jag har flera gånger skrivit att alla vill olika saker och det är fint. Jag bryr mig inte om ifall du bor i en lada? Är du nöjd så är det ju superbra! Du däremot kan inte ens driva med målet med havsvillan för att det ligger såååååå långt ifrån dig. Är ju du som vill visa att du minsann inte är En Sån, utan En Fin Människa.

Jag är inte en Sån som vill ha en fet villa vid havet, eller en fet villa alls. Kul att du tycker att det gör mig till En Fin Människa. Känns lite som ett ytligt kriterium för sådana kategoriseringar bara, som i sig är märkliga. Sånt jag har svårt att förstå vill jag gärna inte driva med, eftersom det sällan blir särskilt bra.

Det som diskuterades var "de feta villorna vid havet" vilket jag tog i intäkt betydde något med stora omkostnader. Vad det hade kostat och påverkat mig är ganska ointressant, eftersom jag är ointresserad och hellre skulle investera pengarna i nästan vad som helst hellre än en "fet villa vid havet". Tydligen eftersom jag är En Fin Människa. Mikrolån till kvinnor i u-länder är mer min grej. Som en uppenbar medlem av gruppen En Riktigt Fin Människa strävar jag mot andra mål.

Det är fint att ett ointresse för något kan göra en till En Fin Människa.

(Kommer osökt in på den där TV-reklamen för något lotteri när det gamla paret använder vinsten till att återvinna sin havsutsikt, genom att spränga bort den feta villan som byggts framför deras stuga.)

 

[BernT]

Jag är inte en Sån som vill ha en fet villa vid havet, eller en fet villa alls. Kul att du tycker att det gör mig till En Fin Människa. Känns lite som ett ytligt kriterium för sådana kategoriseringar bara, som i sig är märkliga. Sånt jag har svårt att förstå vill jag gärna inte driva med, eftersom det sällan blir särskilt bra.

Det som diskuterades var "de feta villorna vid havet" vilket jag tog i intäkt betydde något med stora omkostnader. Vad det hade kostat och påverkat mig är ganska ointressant, eftersom jag är ointresserad och hellre skulle investera pengarna i nästan vad som helst hellre än en "fet villa vid havet". Tydligen eftersom jag är En Fin Människa. Mikrolån till kvinnor i u-länder är mer min grej. Som en uppenbar medlem av gruppen En Riktigt Fin Människa strävar jag mot andra mål.

Det är fint att ett ointresse för något kan göra en till En Fin Människa.

(Kommer osökt in på den där TV-reklamen för något lotteri när det gamla paret använder vinsten till att återvinna sin havsutsikt, genom att spränga bort den feta villan som byggts framför deras stuga.)

Jag tycker inte du är en fin människa, men det är väldigt uppenbart att du själv tycker att du är bättre än alla andra som vill ha materialistiska saker, att du är lite lite bättre helt enkelt.

Du får väl göra vad du vill med dina pengar, bryr mig inte. Men är övertygad om att du gärna pratar om typ välgörenhet men aldrig aktivt bidrar själv.

Aja vi kommer aldrig tycka samma om typ någonting så är rätt meningslöst. Du gör ditt så gör jag mitt. Och de där mikro-lånen till u-länder vet vi båda inte kommer ske.

 

[sjoberga]

Jag tycker inte du är en fin människa, men det är väldigt uppenbart att du själv tycker att du är bättre än alla andra som vill ha materialistiska saker, att du är lite lite bättre helt enkelt.

Du får väl göra vad du vill med dina pengar, bryr mig inte. Men är övertygad om att du gärna pratar om typ välgörenhet men aldrig aktivt bidrar själv.

Aja vi kommer aldrig tycka samma om typ någonting så är rätt meningslöst. Du gör ditt så gör jag mitt. Och de där mikro-lånen till u-länder vet vi båda inte kommer ske.

Skönt med nån som vet vad jag tycker. Men ja, det känns meningslöst att diskutera med någon som vet bättre vilka åsikter man har - då kanske du kan exekvera den debatten snabbare, bättre och med mindre insats från mig på din egen dator utan internetkoppling.

Varning: Ditt senaste inlägg innehåller minst 4 gigantiska felaktiga fakta även om jag inte kan garantera att jag fortsätter att finansiera mikrolån i u-länder i all framtid.

 

[parellikusken]

Jag har höga yrkesambitioner. Jag vill bli en stor och erkänd konstnär, jag vill nå ut till världen med min konst. Jag vill ständigt förbättras i mitt skapande, jag vill bli riktigt duktig.
Eftersom konst är en stor del av mitt liv så vet jag av erfarenhet att jag inte kan ha relationer med folk utanför konstsfären, det fungerar aldrig. Jag behöver en partner som själv är kreativ och har ett stort intresse i något konstnärligt för att vi ska kunna leva ihop.

 

[Sassy]

Jag dömer. Jag tror att folk som säger att de inte dömer inte riktigt är tillräckligt medvetna om hur de själva tänker och vilka normer som styr människor i vårt samhälle.

Många människor blir mycket förvånad över att jag som är utbildad jurist jobbar med eliten av Sveriges missbrukare och dessutom jobbar ständig natt. De tycker att jag är helt waste:ad där jag är. Men när jag väl förklarar varför jag jobbar där jag gör så får jag en helt annan förståelse för hur jag valt att leva mitt liv.

Min moster är sjukpensionär efter att hon blev påkörd av en rattfull truckförare på sitt jobb en gång i tiden. Hon säger att det inte går att säga att man är sjukpensionär till folk, för de blir bara arga och påbörjar aggressiva diskussioner. Hon brukar säga att hon har det så bra att hon slipper jobba för sin försörjning, och då blir människor mycket mer intresserade. Det är riktigt tragiskt!

För mig har ordet dömande en tydligt negativ innebörd. Menar du att alla går omkring med negativa idéer om andra människors yrkesval? Folk jag har omkring mig är oftast lite mer medvetna om att de har fördomar och försöker åtminstone se igenom dem. Undran måste inte vara ifrågasättande.

Aja vi kommer aldrig tycka samma om typ någonting så är rätt meningslöst. Du gör ditt så gör jag mitt. Och de där mikro-lånen till u-länder vet vi båda inte kommer ske.

Du är medveten om att just mikro-lån har seglat som vanlig sparform även bland folk som inte alls är intresserade av att vara Goda?

 

[sjoberga]

Du är medveten om att just mikro-lån har seglat som vanlig sparform även bland folk som inte alls är intresserade av att vara Goda?

Ja, det är inte liktydigt med vare sig välgörenhet eller godhet. Det jag uttryckte var att jag finner det en mycket intressantare investering än "fet villa vid havet".

 

[_Taggis_]

Är det här föraktet som folk har märkt av större närmare storstäderna?

Jag är uppväxt 15 mil norr om dig. Så nej.

 

[monster1]

Man kan nog se olika på det där också, tänker jag! Jag är i din ålder med 19-årig dotter som just börjat på sitt första jobb, föräldrar som (tyvärr) redan gått bort och ett ganska fritt jobb i konsultbranschen. Och jag känner mig fri! Plötsligt kan jag ju göra allt jag vill, bara ta hänsyn till mig själv, skaffa en häst till om jag vill, ta de där uppdragen som kräver lite mer resor, inte anpassa mig efter andras behov utan främst mina egna osv osv. Drar mig faktiskt för att skaffa ny partner för att jag är rädd att det skulle inskränka min frihet....

Jag tänker att frihet är något annat än mål.

 

[nightcrawler]

Jag har ju inte ens ett yrke, och blir absolut dömd för det. Förtidspensionär och jobbar i daglig verksamhet, det är mycket klappa på huvudet och sakta backa undan på det. Brukar inte vilja ta upp det så fort men jobbfrågan är tamefan ofelbart alltid bland det första folk vill veta om en så det finns inte en chans att visa vem jag är innan det.

De som fortsätter prata med mig brukar märka att jag inte är helt bakom flötet iaf, men de är ju inte jättemånga om vi säger så - och antalet som är intresserade av att dejta är, ptja, försumbart.

Det tycker jag är skitjobbigt. När folk frågar vad man jobbar med och sen femtioelva följdfrågor om varför man inte jobbar och hur man mår och varför och att man borde pröva det ena och det andra och bla bla bla... Det går alltid över till obekväma frågor om ens privatliv.

 

[Amha]

Det där låter som att de var ett par riktiga idioter :/

Jovars. Jag tog åt mig för några år sedan och blev ledsen men nu blir jag bara arg över attityden nu har jag ju sett att jag just nu är nöjd med mitt jobb och det räcker för mig. Deras förlust antar jag, om de ser det så.

 

[Roheryn]

Jag tänker att frihet är något annat än mål.

Ja, det är det förvisso. Jag svarade nog egentligen på den här meningen i ditt inlägg:
"Istället befinner man i sig i en del av livet då man mångt och mycket helt enkelt får förhålla sig till redan fasta strukturer"
Och det tycker jag låter så fast och så instängt, vilket står i total kontrast mot hur jag själv har det och känner där jag är i livet just nu. Jag bor i hyresrätt, har inga lån, har ett rätt välbetalt jobb och har därmed möjlighet att uppfylla många av mina egna önskningar - mål om du så vill! Jag tänkte bland annat klara av ett par certifieringar inom mitt yrke, lära mig ett nytt språk, komma ut och tävla med en av hästarna (eller kanske, kanske köpa en ny häst). Och det är väl om inte mål så i alla fall någon sorts ambitioner!

Är dock totalt ointresserad av att göra "bostadskarriär" - är supernöjd med hyresrätten (kan t.o.m. se havet om jag står på tå i köket!) och har noll lust att skuldsätta mig för ett "bättre" boende!

 

[Ciccio]

Men pratar inte folk med sin partner? Utan bara förväntar sig att den ska ha samma mål och planer? Isåfall förstår jag att det kan bli problem, om en inte kan kommunicera. Jag och min sambo har såklart pratat om vilka mål, drömmar, planer vi har, vi är ett team och vi jobbar mot samma mål. Det känns mer normalt än att inte kunna prata alls om det och bara förvänta sig? Låter faktiskt sjukt skumt att inte kommunicera med sin partner.

Nu förstår jag inte riktigt? Jag måste ha varit otydlig för jag syftar inte alls på något om kommunikationen eller brister däri. Det jag menar är att även om man kommunicerar bra, förstår varandra och tycker om varandra så är det ju inte säkert man vill samma sak. Nu är ju inte det något problem för dig i din relation, det har jag aldrig syftat på. Jag reflekterade mer utifrån mig själv, och där kom det här med ”mognad” in. När jag var yngre så var jag väldigt inriktad på just att vara ett team och kände mig väldigt besviken och frustrerad över att den jag älskade inte ville samma som jag. Nu har jag mer kommit fram till att mitt sätt att leva är just mitt och om jag inte får med mig någon på tåget så är det okej, jag får göra min grej själv. Jag tycker i och för sig fortfarande att det vore roligare om jag hade någon att planera ihop med, men det funkar ändå.

 

[Voeux]

Jag tänker att frihet är något annat än mål.

Jag tänker att det kan vara, men inte behöver vara. När jag träffade min sambo så trodde jag nog att han var lite av en karriärist. Han arbetade mycket och verkade ha höga ambitioner med sitt arbete. Jag tyckte att det var lite fånigt. Tills han berättade att han ser en framtid där han kan få ha just mer frihet. Att kunna ha en tjänst där han får vara fri med sina arbetstider, kunna arbeta hemifrån och på distans. Att kunna ha pengar på banken så att han ibland kan vara extra ledig i perioder. Detta främst för att han ser en framtid med familj framför sig och vill ha mycket tid med sina barn, och inte vara låst till kontoret 8-17 varje dag. Så när han pratar ambitioner med arbetslivet så har jag förstått att det för honom handlar om just frihet. Sedan skulle han aldrig arbeta med någonting som han inte tycker är roligt och utvecklande, och får honom att må bra, så det ena behöver inte utesluta det andra.

Och nej, jag är inte någon stackars försummad flickvän som går hemma och städar på kvällarna när han sitter långa nätter på kontoret Det är bara en tröttsam och stereotyp bild som målas upp i den här tråden (inte av dig @monster1 utan mer allmänt). Vi har gott om tid för varandra, och vi båda mår väldigt bra, och har roligt på våra jobb. Hur han väljer sitt yrkesliv är helt upp till honom, men jag är väldigt glad över att han planerar för att spendera mycket tid med våra framtida barn.

 

[Ciccio]

Jag vill bara lite milt påpeka att boende vid havet inte räddar en från eventuella mygg och att de där vildnyponsnåren ger ena jävla ärr. Alla sopor som sköljs upp glimrar ofta fint i olika färger bland tången dock. Om det inte är algblomning förstås.

/Fd. boende vid havet.

Men . Jag som hade planerat att bara parkera min husbil vid havet i tron att där blåser myggorna bort. Jag klarar inte mygg, inte på något sätt alls! Var ska en bo liksom!?