Sv: Dödad på grund av sina instinkter
Njae, om en hund försöker att klättra i rang börjar den inte med något utfall eller bett inte.
Min tik här hemma brukar börja med det lite smygande, när hon försöker att höja sin status gentemot hanen som är ledaren. Det börjar lite försiktigt med att hon inte riktigt gör som han vill, när han vill det. Sen försöker hon med att hon får bestämma över maten litegrann.. Därefter börjar hon säga ifrån ute, försöka att bestämma under lekarna till exempel.
Det eskalerar liksom hela tiden, men börjar alltid smått.
Igår kväll fick hon veta att hon levde när hanen tröttnade och placerade henne på botten igen. Efter 3 dagars försök till att bli tuffare och tuffare, så slutade det med högljutt vrålande och en brottningsmatch som hette duga. En kort stund senare dängdes hon i backen med ett slutgiltigt morr, och efter det var det klart.
Inget bett från någon av hundarna, detta till trots att hanen är mycket dominant.
Och båda fungerar utmärkt med min son som sagt, trots att den ena är dominant och tuff, och den andra är mycket vek och lite nervös av sig. Dom har båda fått lära sig att man går undan, och vill man säga ifrån till barnet så kommer man till mig. Jag hjälper dom alltid, vilket dom vet om. Precis som att tiken kommer till mig om hon vill ha hjälp med att få bort hanen från henne, istället för att säga ifrån ordentligt själv.
Ramlar sonen över dom, tittar dom häpet upp och sen blir det pusskalas. Tar sonen ett ben av dom, så följer dom bara efter och väntar på att han ska tröttna på det igen och tappa det, så att dom kan fånga. Råkar han vara hårdhänt med dom när han ska kramas och pussas, så blundar dom bara och pussas ännu mer. Tycker dom att han är för vild, så går dom därifrån. Det är dock väldigt sällan som dom gör det, utan dom brukar gladeligen leka alla möjliga lekar med sonen. Detta trots hans mycket underliga kroppspråk, och att han dagligen skäller ut dom (Han viftar med armarna och skriker på sitt egna språk, ifall han försöker att få deras uppmärksamhet).
Så fungerar bra hundar. Min hane var ensam innan vår son kom. Han hade all min uppmärksamhet, och vi umgicks konstant. Jag kunde göra precis vad han ville, när jag ville. Det ändrades ju när sonen kom, och han alltid hängde med på allt. Och jag kunde inte alltid vara med hunden när han ville det, eftersom sonen behövde mig just då. Rätt så stor förändring, men det klarar dom av utan problem om allt är som det ska.