Numera tycker jag sällan man stöter på dobbisar med rädslor, även om de såklart finns.Min bror har en dobermann (ursprungligen en import) men det är den enda jag sett på många år.
Jag tycker och har alltid tyckt om utseendet på dobermann, jag tycker det är vackra hundar. Dock har de inte utifrån de jag träffat det lynne jag vill se på en hund av den storleken. De jag träffat har endera varit veka med massa rädslor, eller ungefär som duracellkaniner på tjack. Brorsans blir som ett studsande yrhöns när man kommer och det går inte få någon kontakt för hon är så yrig att ingen riktigt är hemma. Och även när hon är lugn så jag saknar den där riktiga kontakten.
Snäll och utan rädslor är hon dock och det må väl vara huvudsaken. Men jag har svårt ens se henne som av brukshundsras.
Och tyvärr så de flesta av rasen jag träffat har haft det där problemet med Duracellenergi som inte ens emd hårt arbete kan riktas till något konstruktivt någon länge stund i sträck - men jag vet inte om jag haft otur eller om der är ett generellt problem med rasen?
En del är duracell som inte håller ihop men jag tror mycket är att ägarna inte reder ut dem och ger dem styrning med.
Tycker oftare jag ser hundar som har dålig motor och energi än det du beskriver faktiskt.
Numera umgås jag ju mest med hundar ur rena brukslinjer o där är uthållighet i arbete inte ett problem - men visst dobbisar är bra på att roa sig själva om de känner för det