Absolut sorgligt på sitt sätt men jag blev också väldigt berörd och glad för han uttryckte precis det JAG själv känner.Såg också den och det känns i hjärtat. Jag vet att han har mycket haters också, och det är en skam hur folk beter sig. Mot hästar i vår bransch och mot människor.
Att Helgstrand (och CA) nu ”stjäl” glädjen av MIG?
Vem vill presentera sig som dressyrryttare nu liksom?
Jag har kanske inte gjort någonting men på något vis dras jag också med i vad som sker, och man söker liksom i sig själv efter gånger man på något vis bidragit till att dessa fruktansvärda händelser har skapats.
Det känns orättvist, och som om de solkar ned det viktigaste jag har. Och jag vet ju inte att Carl tycker som mig, han kanske menar rent affärsmässigt att han ska förändra sitt företag eller något, men jag tolkade det som att han känner samma skam och orättvisa som jag gör.