Jag har sett serierna The Walking Dead och Fear The Walking Dead och hur osannolika de än må kännas så är det intressanta däri hur mänskligheten reagerar när det blir kaos, och det som jag tycker om med serierna. Solidaritet, hjälpas åt och att tänka på djur är inte alltid prio 1 i en människas liv när det blir kris, jag tror helt och fullt på att man lurar sig själv om man tror på det. Till en början så fungerar det absolut, men människor är människor och sätter sina närmaste först när det verkligen blir kris. Och varför inte? Grannens hund kan inte vara lika värd att tänka på som sina barn alltid. Så att vara medveten om att de djuren man själv har skaffat sig har man själv ett ansvar över och vid behov får avliva om det kommer till det. Visst, om man har nära kontakt med sin granne kan man säkert få hjälp, men i första hand är det bäst att ta hand om sitt och de sina själv. Det betyder inte att man ska skita i andra, bara vara medveten om att människor inte alltid reagerar så fint vid kris som man kanske förväntar sig.
Det är bara att titta på människor som faller ihop någonstans av sjukdomsskäl, och så går andra förbi utan att bry sig. Jävligt märkligt beteende i icke kristid... men inte ovanligt.
Dessutom tycker jag att det faller under samma som att ha krislåda hemma med mat, konserver, batterier, ljus, tändstickor osv. Ens eget ansvar. Ska man gå till grannen och be dem dela med sig av sitt också? Att man sedan kan samarbeta till viss del är en sak, men att kunna ta hand om sig själv är viktigt.