Djur i skyddsrum (utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 20)

Vi pratade om dom stora mjölkgårdarna på jobbet. Kul med 1000 kor som ska mjölkas och ingen ström. Gäller ju att sina dom snabbt. Annars får dom mastit och dör troligen i plågor. Dagens mjölkkor är oerhört svåra att mjölka för hand. Och även om där finns kalvar dricker dom ju inte så mycket som dagens kor producerar. Mardröm. Jag tänker mig knata ner till kogrannen och hjälpa honom om dom vill. Någon liter lär jag väl kunna dra ur.
Jag tänkte på det igår... OM det blir krig här finns det nog inte mycket jag skulle kunna göra för att hjälpa till. Men, jag har hjälpt till mycket på bondgård. Jag har kunnat hantera kor och handmjölkat lite, jag vet rent allmänt hur man ser till bondgårdsdjurens grundläggande behov. Jag har kunnat köra traktor och lite sådant. M.a.o. kanske jag kan hjälpa till någonstans så att det blir lättare för folk att få mat.
 
När jag läser den här tråden undrar jag om folk generellt helt har missat att vi har totalförsvarsplikt i Sverige? Tankarna verkar gå mellan att sitta hemma med djuren eller i skyddsrum, med eller utan djur.

Den krassa verkligheten i händelse av angrepp är väl sannolikt att många av oss kommer ha andra uppdrag och helt ärligt tror jag att 'vård av djur' inte räknas som giltig frånvaro i krigstid. Ordna för vad som ska hända med djuren när du inte är där med dem mer än fundera på om ni ska vara i skyddsrummet tillsammans.
Vård av djur typ kossor och får räknas säkert, livsmedelsförsörjning är viktigt, men inte sällskapsdjur.
 
Just nu har jag inte problemet, men vad tusan skulle jag gjort om jag haft kvar hästarna och hunden? Sommartid överlever hästarna ett bra tag utan inblandning, men de skulle nog fort bli överkörda om jag bara släppte ut dom. Det hade kanske landat i att skjuta dom ändå?
En kollega sa att hon skulle ta med hästarna och så mycket foder hon kunde få med. När maten tog slut skulle hon äta upp hästarna. En smart plan!

Hunden hade nog överlevt någon vecka kvar i huset om man hällt ut en jäkla massa foder och ställt fram rejält med vatten. Men är det ens okej att göra så? (Man bryter självklart mot djurskyddslagen, men i krig är det nog inte prio ett). Ska hunden sitta ensam två dagar, två veckor? Nja, då får man nog stanna hemma eller avliva.

Pappas katt skulle man helt enkelt kunna släppa ut. Hon är lite tjock och skulle nog klara sig utan större problem någon vecka.

Hönsen behöver bara mig som utfodrare, de har noll intresse av mig som "matte", så om det gick att ordna så de hade mat och vatten går det ingen nöd på dom direkt. De skulle vara guld värda i krigstid om man stannade kvar hemma. En källa till både ägg och kött och i praktiken kan de leva på betydligt mindre och sämre mat än de får idag.
 
Vård av djur typ kossor och får räknas säkert, livsmedelsförsörjning är viktigt, men inte sällskapsdjur.

Tänkte på att jag skulle förtydliga det efter att jag postade men var för sen med att ändra så bra att du la till det. Livsmedelsproduktion tänker jag kommer fortsätta tillhöra samhällsviktig verksamhet, tills att det inte går att upprätthålla alls längre.
 
Senast ändrad:
Alltså rent allmänt i extraordinära situationer som krig så tycker jag att det är en allmänmänklig plikt att hjälpas åt så gott det går.

När det gäller att avliva djur i eller livet i största allmänhet har jag stor respekt för att folk inte vill. Däremot så gillar jag inte den hårdnackade attityden "absolut inte under några omständigheter what so ever" utan föredrar en lite mer ödmjuk attityd som lämnar det öppet att det kan finnas möjligheter om det verkligen är kris, en gång på miljonen typ. En annan gång så kan det vara en själv som är i kris.

Krig är en sån situation då vi som nation klarar oss bäst om vi står enade och hjälps åt så gott det går.
 
HSVwGkV.jpg
Ingen fara, jag gör samma val och räddar din hund före dig ;)
 
Alltså rent allmänt i extraordinära situationer som krig så tycker jag att det är en allmänmänklig plikt att hjälpas åt så gott det går.

När det gäller att avliva djur i eller livet i största allmänhet har jag stor respekt för att folk inte vill. Däremot så gillar jag inte den hårdnackade attityden "absolut inte under några omständigheter what so ever" utan föredrar en lite mer ödmjuk attityd som lämnar det öppet att det kan finnas möjligheter om det verkligen är kris, en gång på miljonen typ. En annan gång så kan det vara en själv som är i kris.

Krig är en sån situation då vi som nation klarar oss bäst om vi står enade och hjälps åt så gott det går.
Det där med vad andra tycker är andra människors ”plikt” tror jag bara man kan glömma i situationer där folk är livrädda och svälter. Absolut att jag tror att folk hjälps åt fram till en viss gräns men står det mellan att se till att sina egna barn inte svälter ihjäl och att hjälpa grannen så är det inte så svårt att se var solidariteten tar slut. Själv skulle jag ladda packväskorna och släpa iväg mina djur till sommarstugan långt innan jag kom på tanken att hjälpa grannarna. Fördelen med hästar är ju att de är ett rätt bra transportmedel om vägarna är igensatta av bilar. Sen skulle jag absolut kunna hjälpa till med det jag kan inom försvaret men inte när jag har saker jag bryr mig om boendes där vi gör just nu eftersom det ligger alldeles bredvid ett solklart militärt mål.
 
Jag tycker att det är en direkt onödig diskussion. I en situation då ett flyglarm går kommer ingen att reflektera över om grannens katt, hund eller undulat är med i skyddsrummet eller inte. På samma sätt kommer ingen att bry sig om ifall havregrynen är ekologiska, mjölken laktosfri eller brödet glutenfritt. I det läget kommer överlevnad att vara det enda man bryr sig om.

Om tid för förberedelser fanns skulle jag avliva min hund och försöka att sätta mina barn i säkerhet någonstans där bombning vore mindre troligt än mitt stan.
 
Jag tycker att det är en direkt onödig diskussion. I en situation då ett flyglarm går kommer ingen att reflektera över om grannens katt, hund eller undulat är med i skyddsrummet eller inte. På samma sätt kommer ingen att bry sig om ifall havregrynen är ekologiska, mjölken laktosfri eller brödet glutenfritt. I det läget kommer överlevnad att vara det enda man bryr sig om.

Om tid för förberedelser fanns skulle jag avliva min hund och försöka att sätta mina barn i säkerhet någonstans där bombning vore mindre troligt än mitt stan.
Tja den med allvarlig allergi och den som inte får plats pga djuren har verkligen svårt att inte reflektera.

Man räknar 0,75 kvm per person, inte mycket plats direkt.
 
Alltså rent allmänt i extraordinära situationer som krig så tycker jag att det är en allmänmänklig plikt att hjälpas åt så gott det går.

När det gäller att avliva djur i eller livet i största allmänhet har jag stor respekt för att folk inte vill. Däremot så gillar jag inte den hårdnackade attityden "absolut inte under några omständigheter what so ever" utan föredrar en lite mer ödmjuk attityd som lämnar det öppet att det kan finnas möjligheter om det verkligen är kris, en gång på miljonen typ. En annan gång så kan det vara en själv som är i kris.

Krig är en sån situation då vi som nation klarar oss bäst om vi står enade och hjälps åt så gott det går.
Vid extraordinära omständigheter så tvivlar jag starkt på att prioriteringen hamnar på att avliva grannens katt. Jag tycker att det är bra att jag tog upp min reflektion. Eftersom det tydligen är väldigt klart att några räknar kallt att andra ska utföra det åt dem. Det kan nog vara bra att ha med sig att du behöver göra det själv eller behöver ha lite framförhållning. Du behöver inte gilla vilka beslut andra tagit, ansvaret ligger på dig inte grannen som inte vill.

Hjälpas åt betyder så mycket mer och har andra prioriteringar vid skarpa lägen där man kommer fram till att möjligheten att ta hand om husdjuren inte längre är möjligt.

Jag har inte bunkrat någon ammunition, tänker inte göra det ifall att grannen knackar på heller, för jag gissar att tanken inte är att vi ska äta djuret.
 
Tja den med allvarlig allergi och den som inte får plats pga djuren har verkligen svårt att inte reflektera.

Man räknar 0,75 kvm per person, inte mycket plats direkt.
De allra flesta skyddsrummen idag är ju förråd. De är redan fulla med grejer och visst att man som fastighetsägare ska kunna ska röja ur inom två dygn (vilken personal som nu skulle finnas till det) men om det är ett akut läge och folk springer in och söker skydd utan större förvarning så ser jag ju betydligt större problem med allt skräp som finns i folks förråd än att någon har med sig Buster på 15 kg.
Och om det är så att man får en varning två dygn innan något eventuellt händer så kan man som djurägare då istället välja att fly med sina djur om man inte vill lämna dom.
 
Jag har sett serierna The Walking Dead och Fear The Walking Dead och hur osannolika de än må kännas så är det intressanta däri hur mänskligheten reagerar när det blir kaos, och det som jag tycker om med serierna. Solidaritet, hjälpas åt och att tänka på djur är inte alltid prio 1 i en människas liv när det blir kris, jag tror helt och fullt på att man lurar sig själv om man tror på det. Till en början så fungerar det absolut, men människor är människor och sätter sina närmaste först när det verkligen blir kris. Och varför inte? Grannens hund kan inte vara lika värd att tänka på som sina barn alltid. Så att vara medveten om att de djuren man själv har skaffat sig har man själv ett ansvar över och vid behov får avliva om det kommer till det. Visst, om man har nära kontakt med sin granne kan man säkert få hjälp, men i första hand är det bäst att ta hand om sitt och de sina själv. Det betyder inte att man ska skita i andra, bara vara medveten om att människor inte alltid reagerar så fint vid kris som man kanske förväntar sig.

Det är bara att titta på människor som faller ihop någonstans av sjukdomsskäl, och så går andra förbi utan att bry sig. Jävligt märkligt beteende i icke kristid... men inte ovanligt.

Dessutom tycker jag att det faller under samma som att ha krislåda hemma med mat, konserver, batterier, ljus, tändstickor osv. Ens eget ansvar. Ska man gå till grannen och be dem dela med sig av sitt också? Att man sedan kan samarbeta till viss del är en sak, men att kunna ta hand om sig själv är viktigt.
 
På samma sätt kommer ingen att bry sig om ifall havregrynen är ekologiska, mjölken laktosfri eller brödet glutenfritt. I det läget kommer överlevnad att vara det enda man bryr sig om.
Svår allergisk chock pga allergi överlever inte alla du vet, du får det att låta som folk överreagerar på sådana allergier i fredstid o så när det blir krig så försvinner problemen.
 
Vid extraordinära omständigheter så tvivlar jag starkt på att prioriteringen hamnar på att avliva grannens katt. Jag tycker att det är bra att jag tog upp min reflektion. Eftersom det tydligen är väldigt klart att några räknar kallt att andra ska utföra det åt dem. Det kan nog vara bra att ha med sig att du behöver göra det själv eller behöver ha lite framförhållning. Du behöver inte gilla vilka beslut andra tagit, ansvaret ligger på dig inte grannen som inte vill.

Hjälpas åt betyder så mycket mer och har andra prioriteringar vid skarpa lägen där man kommer fram till att möjligheten att ta hand om husdjuren inte längre är möjligt.

Jag har inte bunkrat någon ammunition, tänker inte göra det ifall att grannen knackar på heller, för jag gissar att tanken inte är att vi ska äta djuret.
Du kanske ska värdera det vid tidpunkten och inte innan du vet omständigheterna och inte utgå från att det är grannens katt det handlar om eller ens att det är kulor som behövs.

Hjälpas åt tycks för dig innehålla det du prioriterar ska man hjälpas åt med inte ömsesidig respekt över vad som är viktigt.
 
Jag har sett serierna The Walking Dead och Fear The Walking Dead och hur osannolika de än må kännas så är det intressanta däri hur mänskligheten reagerar när det blir kaos, och det som jag tycker om med serierna. Solidaritet, hjälpas åt och att tänka på djur är inte alltid prio 1 i en människas liv när det blir kris, jag tror helt och fullt på att man lurar sig själv om man tror på det. Till en början så fungerar det absolut, men människor är människor och sätter sina närmaste först när det verkligen blir kris. Och varför inte? Grannens hund kan inte vara lika värd att tänka på som sina barn alltid. Så att vara medveten om att de djuren man själv har skaffat sig har man själv ett ansvar över och vid behov får avliva om det kommer till det. Visst, om man har nära kontakt med sin granne kan man säkert få hjälp, men i första hand är det bäst att ta hand om sitt och de sina själv. Det betyder inte att man ska skita i andra, bara vara medveten om att människor inte alltid reagerar så fint vid kris som man kanske förväntar sig.

Det är bara att titta på människor som faller ihop någonstans av sjukdomsskäl, och så går andra förbi utan att bry sig. Jävligt märkligt beteende i icke kristid... men inte ovanligt.

Dessutom tycker jag att det faller under samma som att ha krislåda hemma med mat, konserver, batterier, ljus, tändstickor osv. Ens eget ansvar. Ska man gå till grannen och be dem dela med sig av sitt också? Att man sedan kan samarbeta till viss del är en sak, men att kunna ta hand om sig själv är viktigt.
Jag tänker likadant, hur många trådar har vi inte sett bara här på forumet om fullständiga I-landsproblem (jämfört med krig då) om folk som vägrar samarbeta om semestrar och tycker att vissa personer och vissa personers familjemedlemmar är mer värda? Hamnar vi i en situation på riktigt där det handlar om liv och död är nog de allra flesta beredda att göra allt för att hjälpa sina närmaste, på bekostnad av okända människor. Hade valet stått mellan min mormor och en för mig okänd eller mindre närstående person är det rätt uppenbart vem jag hade valt, och det är inget jag tänker skämmas för eller som jag tror att jag är ensam om att resonera så.
 
Tja den med allvarlig allergi och den som inte får plats pga djuren har verkligen svårt att inte reflektera.

Man räknar 0,75 kvm per person, inte mycket plats direk
Det vi pratar om då är en situation som är så pass allvarlig att alla skyddsrum är tömda och färdigställda samtidigt som ingen har evakuerats/lämnat städerna. Jag tycker inte att djur ska prioriteras över människor men jag har svårt att se att det kommer att vara ett problem i den situationen när ett skyddsrum faktiskt ska användas.
 
De allra flesta skyddsrummen idag är ju förråd. De är redan fulla med grejer och visst att man som fastighetsägare ska kunna ska röja ur inom två dygn (vilken personal som nu skulle finnas till det) men om det är ett akut läge och folk springer in och söker skydd utan större förvarning så ser jag ju betydligt större problem med allt skräp som finns i folks förråd än att någon har med sig Buster på 15 kg.
Och om det är så att man får en varning två dygn innan något eventuellt händer så kan man som djurägare då istället välja att fly med sina djur om man inte vill lämna dom.
Du letar verkligen efter problem, för mig är personalen att göra iordning ett förråd en ickefråga om man har 48 timmar på sig. Man rekryterar de som finns i närheten och som sannolikt är de som kommer att utnyttja förrådet. Dvs du och jag och våra grannar/arbetskamrater beroende på var det är lokaliserat. Sen ställer man ett par starka typer vid ingången som ser till att folk varken tar med sig stora resväskor med kläder/husdjur/onödiga prylar eller vad folk nu anser är viktigt.

Och fortfarande, för den med grav hundallergi eller den som inte får plats för att grannarna envisas med att ta med husdjur, det lär ju inte handla om en hund utan det är många som har husdjur, så är det en mycket stor fråga som de inte kan undgå att reflektera över.
 
Det vi pratar om då är en situation som är så pass allvarlig att alla skyddsrum är tömda och färdigställda samtidigt som ingen har evakuerats/lämnat städerna. Jag tycker inte att djur ska prioriteras över människor men jag har svårt att se att det kommer att vara ett problem i den situationen när ett skyddsrum faktiskt ska användas.
Jag tror det kommer att vara ett stort problem att folk vill släpa med allt möjligt och att man regelmässigt behöver placera någon som stoppar detta och inte bara husdjur då. Skyddsrummen blir ju inte större för att folk vill rädda mer än sig själv.

Och oavsett så lär ju de som inte får plats eller får allergiska reaktioner för att andra upplever att deras intresse går före faktiskt reflektera över det (i allergifallet om personen överlever/är i skick att kunna reflektera).
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp