Ditt fel och hästens förtjänst?

[nickan1]

Efter jag har blivit filmad rätt regelbundet när jag rider så har en hel del av mina negativa tankar försvunnit. När jag kollar på filmerna så inser jag att jag faktiskt kan mycket mer än jag tror. Sen är det också enormt utvecklande vad gäller de bitar jag gör mindre bra eller håller på att lära mig. Vi är några kompisar som hjälper varandra att filma när vi rider i paddock eller ridhus emellanåt, och tar vi ut en tränare till stallet så försöker vi som rider hjälpa varandra att filma. Det är ett otroligt lyft för utvecklingen måste jag säga både att få syn på sina fel och se att jag faktiskt kan mycket mer än jag trodde. Ibland tänker jag till och med när jag ser mig själv rida att oj vad jag gjorde det är bra, förut så tänkte jag att det mer berodde på tur de gånger hästen faktiskt gick väldigt bra. Så det rekommenderar jag verkligen om du har någon möjlighet till det @Mabuse

 

[Emsan]

Jag ska börja med att säga att jag inte jar läst alla kommentarerna utan bara ditt första inlägg.

Jag har jobbat som tränare i många år och jag ser dagligen att ryttare får problem med att utvecklas pga den mentala biten hindrar dem. De tappar självförtroendet, svårt att hantera nervösitet, svårt att koncentrera sig m.m därför har jag valt att utbilda mig till mental tränare och som jag brukar säga. Många kan ta sig till eliten men bara de som tränar mentalt kan bli vinnare. Det du upplever sitter i ditt huvud och går att träna bort. Sen är det viktigt att ha en tränare som lyfter en i med och motgångar för du når aldrig framgång utan självfötroende.

 

[Mabuse]

Jag ska börja med att säga att jag inte jar läst alla kommentarerna utan bara ditt första inlägg.

Jag har jobbat som tränare i många år och jag ser dagligen att ryttare får problem med att utvecklas pga den mentala biten hindrar dem. De tappar självförtroendet, svårt att hantera nervösitet, svårt att koncentrera sig m.m därför har jag valt att utbilda mig till mental tränare och som jag brukar säga. Många kan ta sig till eliten men bara de som tränar mentalt kan bli vinnare. Det du upplever sitter i ditt huvud och går att träna bort. Sen är det viktigt att ha en tränare som lyfter en i med och motgångar för du når aldrig framgång utan självfötroende.

Jo, det pratas mycket om mental träning, det känns lite som ett ord på modet, men jag tycker det är svårt att få korn på vad det innebär rent konkret. Mer än det uppenbara i form av att tänka allmänt glatt och positivt, tro på sin egen framgång och visualisera hur man ska rida innan man rider. Hur ser ett mentalt träningspass ut, skulle du säga?

 

[Mabuse]

Jag ska börja med att säga att jag inte jar läst alla kommentarerna utan bara ditt första inlägg.

Jag har jobbat som tränare i många år och jag ser dagligen att ryttare får problem med att utvecklas pga den mentala biten hindrar dem. De tappar självförtroendet, svårt att hantera nervösitet, svårt att koncentrera sig m.m därför har jag valt att utbilda mig till mental tränare och som jag brukar säga. Många kan ta sig till eliten men bara de som tränar mentalt kan bli vinnare. Det du upplever sitter i ditt huvud och går att träna bort. Sen är det viktigt att ha en tränare som lyfter en i med och motgångar för du når aldrig framgång utan självfötroende.

Jo, det pratas mycket om mental träning, det känns lite som ett ord på modet, men jag tycker det är svårt att få korn på vad det innebär rent konkret. Mer än det uppenbara i form av att tänka allmänt glatt och positivt, tro på sin egen framgång och visualisera hur man ska rida innan man rider. Hur ser ett mentalt träningspass ut, skulle du säga?

 

[Emsan]

När man börjar mental träning så börjar man med muskular avslappning och mental avslappning. De tränar du en kvart om dagen i ca åtta veckor. Sedan kommer du på samma sätt träna de fyra framgångsfaktorerna dvs självbilden, målbilden, attityden, och känslan likadant. Du bygger då upp en inre trygghet, självfötroende, självkänsla, målbild, målprogramering, rätt attityd m.m

Sen kan man absolut gå på olika föreläsningar mm om mental träning men att träna mentalt tar långt tid och är en personlig utveckling.
Nu fattade jag mig väldigt kort men mitt tips till dig annars är att hitta en tränare som ger dig självförtroende och positiv energi. Det är jätte viktigt.

 

[Mabuse]

När man börjar mental träning så börjar man med muskular avslappning och mental avslappning. De tränar du en kvart om dagen i ca åtta veckor. Sedan kommer du på samma sätt träna de fyra framgångsfaktorerna dvs självbilden, målbilden, attityden, och känslan likadant. Du bygger då upp en inre trygghet, självfötroende, självkänsla, målbild, målprogramering, rätt attityd m.m

Sen kan man absolut gå på olika föreläsningar mm om mental träning men att träna mentalt tar långt tid och är en personlig utveckling.
Nu fattade jag mig väldigt kort men mitt tips till dig annars är att hitta en tränare som ger dig självförtroende och positiv energi. Det är jätte viktigt.

Så det bygger lite på att det inte finns nån koppling mellan vad du åstadkommer eller råkar ut för, och din trygghet, självförtroende, självkänsla och attityd, utan det handlar bara om att träna sig själv till att tänka rätt?

Man kan rida som en skadskjuten kråka och åka av på varenda träning, men om man bara tänker rätt kommer man ändå ha massor av självförtroende och känna sig trygg på hästen, oavsett hur mycket man slår sig?

 

[Ray]

Så det bygger lite på att det inte finns nån koppling mellan vad du åstadkommer eller råkar ut för, och din trygghet, självförtroende, självkänsla och attityd, utan det handlar bara om att träna sig själv till att tänka rätt?

Man kan rida som en skadskjuten kråka och åka av på varenda träning, men om man bara tänker rätt kommer man ändå ha massor av självförtroende och känna sig trygg på hästen, oavsett hur mycket man slår sig?

Eftersom du har bättre självförtroende kommer du inte rida som en skadskjuten kråka utan lättare kunna lägga krut på att förbättra konkreta saker..?

 

[mackan]

Så det bygger lite på att det inte finns nån koppling mellan vad du åstadkommer eller råkar ut för, och din trygghet, självförtroende, självkänsla och attityd, utan det handlar bara om att träna sig själv till att tänka rätt?

Man kan rida som en skadskjuten kråka och åka av på varenda träning, men om man bara tänker rätt kommer man ändå ha massor av självförtroende och känna sig trygg på hästen, oavsett hur mycket man slår sig?

Nej verkligen inte det handlar om att förändra sitt sätt att tänka ifråga om hur du förhåller dig till saker som sker i tillvaron /livet och hur du genom det förhållandet har ett bättre redskap att ta dig vidare snarare än att trycka ner dig själv i skorna och fastna i det högst icke-utvecklande (läs snarare tillbakautvecklande) tänket som hindrar dig att öht komma framåt .

 

[tara]

Jag tror inte alls det är dumt att rida en snäll häst som kanske gör saker lite halvtrist tekniskt/kvalitetsmässigt. Däremot tror jag det är dumt att anta att man ska rida kvalitativt på samma sätt på dem och slå på sig själv om den inte går som en häst med helt andra förutsättningar.
Det är dock lätt gjort! Det säger jag inget om.
Men för att inte fortsätta i en negativ spiral måste man analysera sig och se var man kan få det att vända. Är man ojust mot sig själv kan det vara bra att sluta med det.

Du skulle inte bli så arg på en häst som ges en uppgift som liksom inte är ngt den är redo för. Och i det här fallet tror jag inte hästen är särskilt redo för att göra sakerna bättre. Alltså måste du sluta slå på dig själv för att det inte blir bättre än så här just här och nu.

Jag tror du @tuaphua är klok som en uggla. Läser du @Mabuse ? Jag försöker läsa men jag har även insett, i andra sammanhang, att en kan överskatta sin förmåga att förstå.

 

[tara]

Nej verkligen inte det handlar om att förändra sitt sätt att tänka ifråga om hur du förhåller dig till saker som sker i tillvaron /livet och hur du genom det förhållandet har ett bättre redskap att ta dig vidare snarare än att trycka ner dig själv i skorna och fastna i det högst icke-utvecklande (läs snarare tillbakautvecklande) tänket som hindrar dig att öht komma framåt .

Fel, jag såg inte alla svar om mental träning.

 

[Buck]

Jag är själv fast i det eviga vinter deppet där allt går fel och man inte ens kan skritta ordentligt de dagarna man ens orkar rida.
en bra tränare som fokuserar på vad du gör och hur hästen reagerar på dina signaler är skit bra för självkänslan. ngn som visar och påpekar skillnader man gör i ridningen som ger positivt/negativt resultat.
mindre på " nu går hästen fin" eller "nu bråkar hästen" och istället säger "bra, fortsätt så och håll takten" eller "du tappade hästen nu, rid fram den för skänklen igen".

Jag tycker bättre om tränare som har ett sånt fokus, och som kan ge hjälp på vad man ska göra och inte påpekar vad man inte ska göra.
För oftast så vet man vad man inte ska göra .

 

[Mabuse]

Eftersom du har bättre självförtroende kommer du inte rida som en skadskjuten kråka utan lättare kunna lägga krut på att förbättra konkreta saker..?

Men om man är t ex total nybörjare, så lär man väl rida som en kråka oavsett hur gott självförtroende man har?

Lägga krut på att förbättra konkreta saker gör man förhoppningsvis hela tiden, att det känns motigt behöver ju inte innebära att man gett upp och slutat försöka. Det kan ju vara så att man försöker lika mycket som förut, och att omgivningen inte ser nån skillnad, man rider ungefär likadant, det är bara att det inte känns roligt längre.

Det jag har lite svårt för med positivt tänkande är just att det blir som att det enda som spelar roll är hur man tänker, yttre omständigheter spelar ingen roll, utan dåligt självförtroende beror enbart på att man tänker fel. "mental träning" känns dessutom lite som en omskrivning för kbt eller terapeut, bara att tränare låter bättre, och blir ett mer lättsålt koncept till idrottare: fystränare och mentaltränare. Det känns mer naturligt än tränare och terapeut.

 

[tuaphua]

Men om man är t ex total nybörjare, så lär man väl rida som en kråka oavsett hur gott självförtroende man har?

Lägga krut på att förbättra konkreta saker gör man förhoppningsvis hela tiden, att det känns motigt behöver ju inte innebära att man gett upp och slutat försöka. Det kan ju vara så att man försöker lika mycket som förut, och att omgivningen inte ser nån skillnad, man rider ungefär likadant, det är bara att det inte känns roligt längre.

Det jag har lite svårt för med positivt tänkande är just att det blir som att det enda som spelar roll är hur man tänker, yttre omständigheter spelar ingen roll, utan dåligt självförtroende beror enbart på att man tänker fel. "mental träning" känns dessutom lite som en omskrivning för kbt eller terapeut, bara att tränare låter bättre, och blir ett mer lättsålt koncept till idrottare: fystränare och mentaltränare. Det känns mer naturligt än tränare och terapeut.

Som tränare tycker jag man alltid måste ta hänsyn till den mentala aspekten i det hela. Är man lite bra på psykologi och inlärning kombinerar man dem efter behov ekipaget kan tänkas ha just där och då.
För mig ingår det att lära mina elever tänka på ett sätt som ger dem bättre utveckling.

En sak jag tycker man kan välja göra trots att man just där och då rider så som man gör är att se till de framsteg man gör och har gjort.
Gör man inga framstreg tycker jag tränaren har lagt upp det hela fel.
Det är mitt ansvar som tränare att se till att lägga upp träningen på ett sätt som gör att ryttaren dels faktiskt utvecklas. Men också att den KÄNNER att den utvecklas, lär sig och klarar mer och mer på egen hand.

Sätter man elever i situationer de inte riktigt förstår och inte riktigt kan påverka nog till det bättre(om det är för svårt eller vad) kommer man sabba deras självförtroende. Det gör att man gör det jobb man ska göra sämre: nämligen att lära dem rida.
För man lär in bäst om man kan känna sig lite hyfsad, lite nöjd etc.

Utöver att man som riktigt duktig ryttare måste kunna agera på impuls, vara snabb, kunna ändra sig kvickt efter situation. Det går inte om man har dåligt självförtroende. Då överanalyserar man ofta och blir långsam.
Man blir ofta avvaktande och vågar inte tro på sina hjälper och hästen tror inte heller fullt på en. Då blir de också lite långsammare i sina svar.

Så att som ryttare se till att hitta ett sätt att kunna bli nöjd med sig själv är otroligt viktigt! Då både lär man in snabbare och kan rida bättre i stunden och använda det man redan kan optimalt.
Jag ser det som min uppgift att försöka hjälpa eleverna så gott jag kan.
Men någonstans måste man som ryttare också ta eget ansvar om man vill vidare, vill utvecklas.
Antingen inser man att man själv måste träna på att kunna bli nöjd. Eller så inser man att man kanske behöver annan tränare. Alla funkar inte med alla.

Jag har också brottats med självkänslan och är ibland för elak mot mig själv. Jag kan vara idiotisk nog att jämföra mig med min tränare och bli förbannad/ledsen när jag inte grejar det lika bra som honom. Sen glömmer jag att han har 30 ÅR mer rutin än mig och förmodligen ärligt talat också mer talang.
När jag är så nere i skosulorna jag bara kan bli kan jag inte rida för honom om han ställer krav som jag normalt skulle kunna leverera och garva åt att misslyckas med. Han kan inte supporta mig på samma sätt som hans fru kan. Han är otroligt snäll människa och bra tränare. Men han är inte en känslomänniska. Och han är för talangfull själv för att riktigt varit i situationen själv av att både tilta och ha svårare för sig.
Frugan däremot kan fatta den biten och är bättre på att prata känslor och läsa av när man nog behöver dalta med mig som i stort sett aldrig behöver hållas på så med. Hon ger mig också oftast lättare uppgifter än maken. Han tycker att jag är så tuff och kan en del att jag kan få saker att bita i. Han märker först efter jag tiltat att jag är lite svajig. Då är det för sent och om han larvar med mig kommer jag veta att han gör det och varför. Dvs jag blir arg/ledsen och känner mig dålig iaf.
Alltså ser jag till att jag får det support jag behöver. Det betyder inte att det är en dålig tränare eller att den normalt är fel för mig.

Så om du har så dåligt självförtroende i ridningen tycker jag ngt är galet.
Antingen tränarupplägg både i form av uppgifter och hur man levererar lektionen och tar emot elevens känsla.
Eller så bör du träna på hur du kan börja bli nöjd med saker.
Du kommer inte rida bättre av att vara missnöjd.
Sen får man dippar iaf! Men man kan iaf försöka jobba med sig själv..

 

[mackan]

Det jag har lite svårt för med positivt tänkande är just att det blir som att det enda som spelar roll är hur man tänker, yttre omständigheter spelar ingen roll, utan dåligt självförtroende beror enbart på att man tänker fel. "mental träning" känns dessutom lite som en omskrivning för kbt eller terapeut, bara att tränare låter bättre, och blir ett mer lättsålt koncept till idrottare: fystränare och mentaltränare. Det känns mer naturligt än tränare och terapeut.

Då har du nog som sagt misstolkat vad mental träning innebär se tidigare inlägg .

 

[ameo]

Jo, tränarens råd om ridningen i sig är det inget fel på (tvärtom, de är ofta väldigt välfunna), det är mer att jag inte lyckas göra allt rätt på en gång, och då känner jag ju själv att sprången inte blir så bra som de kan bli, även om tränaren inte klagar. Det är en tränare som jag ridit för i tjugo år ungefär, så oftast förstår vi varandra bra, men just när man kommer i såna här svackor funkar det inte så bra, det där med känslor är inte hennes grej riktigt. Hon säger vad man ska göra för att det ska bli bättre, det är ungefär det, det är ingen särskilt pratsam tränare.

Hursom är det den hopptränare som finns tillgänglig i stallet, så man får försöka hitta ett sätt att få det funka med de förutsättningar som finns.

Att rida för samma tränare i 20 år är definitivt på gott och ont. Man känner varandra utan och innan, på gott och ont. Och man kör på samma gamla invanda spår, på gott och ont.

Min erfarenhet är att det kan vara oerhört givande att rida för andra tränare om man kör fast. Inte för att andra nödvändigtvis är "bättre", utan för att sättet att undervisa är väldigt individuellt. Olika tränare kan ha lite olika filosofier om hur man ska rida för att det ska bli bra, inget av det behöver vara mer rätt än det andra. Men när en ny människa kommer med nya infallsvinklar så leder det inte sällan till nytändning i ridningen.

 

[Ray]

Med förbättra något konkret menar jag att lägga enegin på förbättra en sak i taget istället för att älta sina fel. Säger inte att du gör det men själv har jag förstört många år på att älta det jag gör fel istället för att jobba mot ett tydligare mål och kunna vara nöjd med min insats. Just när man kommer i en negativ spin gäller det att bryta tankarna så att man inte fastnat i samma fel hela tiden. Varje gång man tänker på hur man gör fel blir felet meroch mer automatiskt.

Bryter man tanke mönstret kan man hitta hur man ska agera. Har inget att göra med att bara vara nöjd med att rida skit. Om man lär sig tänka rätt blir man bättre än om man tänker fel. Man maxar träningen!

 

[tuaphua]

Med förbättra något konkret menar jag att lägga enegin på förbättra en sak i taget istället för att älta sina fel. Säger inte att du gör det men själv har jag förstört många år på att älta det jag gör fel istället för att jobba mot ett tydligare mål och kunna vara nöjd med min insats. Just när man kommer i en negativ spin gäller det att bryta tankarna så att man inte fastnat i samma fel hela tiden. Varje gång man tänker på hur man gör fel blir felet meroch mer automatiskt.

Bryter man tanke mönstret kan man hitta hur man ska agera. Har inget att göra med att bara vara nöjd med att rida skit. Om man lär sig tänka rätt blir man bättre än om man tänker fel. Man maxar träningen!

Ingen kan lösa allt på en gång. Däremot om man väljer några lämpliga saker, max 3 brukar vara lagom. Och sen satsar på att lösa de känner man framgång.

Det kan vara så enkelt som att vrida om vänster hand, upp med blicken och en till liknande sak. Det är konkreta saker man kan jobba med och lösa.
Och då få bli nöjd..

 

[fio]

Nä skillnaden med mental träning blir att man lär sig att inte ta nederlagen personligt. JAG är ingen sämre person för att jag inte lyckas rida tillräckligt bra. Man lär sig skilja på sak och person på ett annat sätt. Tycker jag. Har ju läst mkt idrottspsykologi när jag tävlade som mest. Det är ju mest inriktat på tävling och prestation men själva kontentan av det hela är ju samma.

Jag hatar oxå det där överdrivet positiva och kan inte ta till mig det men just idrottspsykologin hade jag väldigt lätt att ta till mig, troligtvis pga hur den boken var skriven och utformad.