Har läst första inlägget och sen skummat resten av tråden lite snabbt. Ber om ursäkt på förhand om jag missat nåt viktigt i sammanhanget!
Jag vet men det är inte en tillräcklig morot för att jag ska hitta motivationen att göra det, jag mår inte bättre av det. Det har blivit ett jobbigt måste och jag har fastnat i en ond cirkel som jag inte tar mig ur.
Jag fattar bristen på motivation för igångsättning. Min förra häst (och en längre period även jag, då jag skadade handen) var konvalescent/under igångsättning hit och dit i ett par år, i kombination med att han blev kraftigt personlighetsförändrad och vi fick stora problem. Min nuvarande verkar ha gått och blivit en liten olycksfågel på "äldre dar" och efter att ha satt igång - skada - satt igång - skada under större delen av förra året (inga ridrelaterade skador öht) är vi båda duktigt trötta på att sätta igång. Igångsättning är astråkigt och jag är urless på det! Jag vill rida ut på ordentliga turer i varierat tempo. Underlaget är för närvarande skit, rent ut sagt, vilket inte gör det bättre. Det tar en evinnerlig tid att komma igång alls just nu. Jag vill rida distans, vilket även hästen älskar. Och då måste vi ju vara igång - att skritta och trava lite nån timme per dag i ett par veckor innan start räcker inte ens för korta klasser (vilket jag vore fullt nöjd med, räknar absolut inte med att starta några 10-12 mil
) om hästen inte är igång i grunden. Dessutom trivs vi båda bäst med att kunna rida på som vi vill, oavsett om målet är en start eller ej. Sommaren blir mycket roligare om vi bara kan träna på lite! Ta en galopp!
Det är svårt emellanåt, när den där onda cirkeln uppkommer. Och jag förstår att det är svårt för dig fysiskt, också.
Men. Hästen har börjat uppvisa stereotypa stressbeteenden, verkar det ju som. Mår uppenbarligen inte riktigt bra i situationen, och du tror själv att det beror på understimulans. En understimulerad häst kan dessutom bli mindre trevlig att hantera/rida (beror förstås på individen, men det är min erfarenhet att det förr eller senare yttrar sig). Om lite skritt hjälper mot understimulansen så kan du slippa ännu ett hinder, när det väl funkar för dig att sätta igång igen. Ju smidigare igångsättningen går, ju snabbare kan ni träna "på riktigt" igen. Jag vet att det är tusen gånger lättare när det inte gäller en själv, men i det långa loppet blir det kanske roligare för er båda? Att ni fortare kan komma till nån ridning som du känner att även du får ut mer av.
