Dilemma

[Ginne]

Jag vet ju att det är fler än jag som våndas och funderar över svåra beslut... Här är mitt bekymmer: 23 år gammal varmblodstravare, hade fång 2008 och 2009, fri från fång sedan dess, men nu kom det igen. Hästen är fullt frisk för övrigt, pigg och glad, har gått som rent sällskap i några år nu, tidigare riden, aldrig startad. Jag har sagt till mig själv att blev det fång igen skulle det blir de sälla jaktmarkerna, och det var ju lätt att säga ända tills det hände! Hur skulle ni resonerat?

 

[_Charlotte_]

Det är ju bara du som kan säga vad som känns rätt för dig.
Men med det sagt, tror jag att jag i samma situation skulle ha valt att låta hästen somna in. Två fånganfall är mycket, ytterligare ett flera år senare är över gränsen för en så gammal häst som dessutom inte "används", tycker jag.
Jag skulle sätta mig ner och fundera. Vad i hästens liv är bra? Vad fyller den för "funktion"? Rent ekonomiskt, vad kostar den, och hur mycket tycker jag det är "värt" det jag kan få av hästen?

Ett hästliv går ju inte, lika lite som något annat liv, att sätta en prislapp på, men jag skulle nog ändå försöka tänka så för att komma fram till vad som känns okej för mig och när det är dags att låta hästen vandra vidare.

 

[Lovisaleonora]

Fång är en fruktansvärd plåga. En obeskrivlig smärta och det stryper effektivt hästens livskvalité. Vi tog bort vår så snart vi fick konstaterat hur det stod till.

 

[Ginne]

Jo, jag har väl bestämt mig, men hu vad det känns svårt att ringa och boka avlivning... Tyvärr är det inte första gången jag tvingas göra det, jag fick ta bort en i höstas och en för drygt två år sedan, de var sjuka/skadade på olika sätt. Det blir inte lättare för varje gång heller . Den här hästen är den som jag har ägt allra längst i hela mitt liv.

 

[sthu]

Jag har sagt likadant som du, får hästen fång igen avlivar jag.

Men ja, det är lätt att säga när hästen är frisk.. Jag tror man måste tänka på varför man sagt så från första början. Man vet ju vilket lidande det innebär och hur påfrestande det är.

Kan bara säga att jag förstår hur jobbigt det är

 

[TinyWiny]

Jag har varit i samma sits. Vi hade bestämt att fick han fång igen så var det smärtstillande fram till avlivningen. Vi skulle inte försöka en gång till. Det var fruktansvärt den dagen jag insåg att fången var ett faktum igen och jag är så tacksam över att min veterinär som visste hur vi hade resonerat sa rakt ut att nu är det slut. Det är aldrig enkelt att ta bort en kär vän men med veterinärens ord så blev det lättare för jag visste att vi hade inget annat val och blev påmind om hur vi hade resonerat. Visst var sorgen fruktansvärd men jag insåg efteråt hur enormt mycket energi det hade gått åt att ständigt ha stenkoll på honom hur han rörde sig och så att han inte fick i sig något gräs.

Jag beklagar sorgen men jag tycker inte att du har något annat val än att ta bort. Fång är verkligen en så fruktansvärd sjukdom.

Tröstkramar.

 

[a1agnlju]

Det viktiga är att man står fast vid sitt beslut. Du satte gränsen vid fång och nu har det tyvärr hänt. Jag förstår att det känns jobbigt. Men för din och hästens skull. Tänj inte på gränsen du satt upp.

 

[Ginne]

Tack för era deltagande ord! Ja, jag vet att jag gör rätt här och att det inte finns någon återvändo just nu. Hon har haft ett långt och bra liv, hon är en fantastisk liten häst!