Sv: Detta agg mot blandraser?
Hugger en knapp..
Först när jag såg tråden så tänkte jag..nä inte en sån tråd till.
Men lite har jag tänkt om fast jag håller på med renrasavel. Martha har ju verkligen en poäng i detta med renrasavel där hundarna inte kan fungera. Hur ska man kunna försvara det mot en blandis som har avlats med rätt hundar och som har ett bra liv, kan andas, röra sig mm?
Ja jag tycker det är jättesvårt. Vi har ju en blandis här hemma. En som är 50% BC och 50% schäfer. Nu anser inte jag hon är den bästa mentalt, men bortsett från det så vad ska jag säga. Hon har inga som helst kroppsliga fel och då syftar jag inte på detta att blandisar skulle vara friskare. Utan att hon kan röra sig, andas osv..
Sen har vi vår lilla Mops, som iofs är väldigt pigg och följer med på det mesta. Men ju längre tiden går med henne så inser jag ju att aldrig någonsin jag skulle ha ett gott samvete att sälja mopsvalpar och tänka att hoppas de håller sig friska. Men jäklar vad jag gillar rasen ändå
När jag säljer schnauzervalparna vet jag att jag gjort vad jag kan och schnauzerklubben har sina riktlinjer man ska följa.
Jag var fullt bestämd i början att jag skulle avla på mops, för det är ändå helt otroliga härliga hundar. De är roliga, pigga och har väldens humor
Men så fick jag veta att en av syskonen till min har ett fel som är ärftligt. Nu är det inte stor chans att det finns hos min (för hon har det inte så man ser det iallafall) och jag skulle kunna para med en hane som man absolut vet inte har dessa generna, för då skulle inte valparna få det. Men då ska man också veta det och det ska undersökas och sånt görs inte.
Hade kontakt med rasklubben och de tyckte jag kunde avla på min, bara jag använder en frisk hane. Men för mig känns inte det ok, vilket jag också sa. Men ju mer jag frågade, ju mer rann allt ut i sanden.
Tyvärr så har en annan syster till min mops fått valpar, så den uppfödaren tänker inte alls som jag. Och det har också visat sig att mamman till min och en bror har fått op för knäfel. Och ändå tar man valpar på ett syskon. Jag fattar det inte
Jag som tycker det är kul att ha kontakt med mina hundars uppfödare, men tyvärr jag har jättesvårt att hålla kontakten med denna, för vad ska jag säga. Jag kan inte stå upp och tycka som hon eller prata avel, vi tänker ju helt olika. Så därför blir det endast nåt mail eller skriver i gästboken ibland.
Ja hur ska man då kunna försvara renrasavel när det går till så här.
Nu går det till så här med blandavel också. Men just att kunna stå upp och säga att renrasavel är bäst. Ja jag kan det inte, utan då får jag försöka få fram hur jag gör och tänker och hur mitt avelsarbete fungerar.
Hugger en knapp..
Först när jag såg tråden så tänkte jag..nä inte en sån tråd till.
Men lite har jag tänkt om fast jag håller på med renrasavel. Martha har ju verkligen en poäng i detta med renrasavel där hundarna inte kan fungera. Hur ska man kunna försvara det mot en blandis som har avlats med rätt hundar och som har ett bra liv, kan andas, röra sig mm?
Ja jag tycker det är jättesvårt. Vi har ju en blandis här hemma. En som är 50% BC och 50% schäfer. Nu anser inte jag hon är den bästa mentalt, men bortsett från det så vad ska jag säga. Hon har inga som helst kroppsliga fel och då syftar jag inte på detta att blandisar skulle vara friskare. Utan att hon kan röra sig, andas osv..
Sen har vi vår lilla Mops, som iofs är väldigt pigg och följer med på det mesta. Men ju längre tiden går med henne så inser jag ju att aldrig någonsin jag skulle ha ett gott samvete att sälja mopsvalpar och tänka att hoppas de håller sig friska. Men jäklar vad jag gillar rasen ändå
När jag säljer schnauzervalparna vet jag att jag gjort vad jag kan och schnauzerklubben har sina riktlinjer man ska följa.
Jag var fullt bestämd i början att jag skulle avla på mops, för det är ändå helt otroliga härliga hundar. De är roliga, pigga och har väldens humor
Men så fick jag veta att en av syskonen till min har ett fel som är ärftligt. Nu är det inte stor chans att det finns hos min (för hon har det inte så man ser det iallafall) och jag skulle kunna para med en hane som man absolut vet inte har dessa generna, för då skulle inte valparna få det. Men då ska man också veta det och det ska undersökas och sånt görs inte.
Hade kontakt med rasklubben och de tyckte jag kunde avla på min, bara jag använder en frisk hane. Men för mig känns inte det ok, vilket jag också sa. Men ju mer jag frågade, ju mer rann allt ut i sanden.
Tyvärr så har en annan syster till min mops fått valpar, så den uppfödaren tänker inte alls som jag. Och det har också visat sig att mamman till min och en bror har fått op för knäfel. Och ändå tar man valpar på ett syskon. Jag fattar det inte
Jag som tycker det är kul att ha kontakt med mina hundars uppfödare, men tyvärr jag har jättesvårt att hålla kontakten med denna, för vad ska jag säga. Jag kan inte stå upp och tycka som hon eller prata avel, vi tänker ju helt olika. Så därför blir det endast nåt mail eller skriver i gästboken ibland.
Ja hur ska man då kunna försvara renrasavel när det går till så här.
Nu går det till så här med blandavel också. Men just att kunna stå upp och säga att renrasavel är bäst. Ja jag kan det inte, utan då får jag försöka få fram hur jag gör och tänker och hur mitt avelsarbete fungerar.
