Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

[Fiorano]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det kommer alltid små korta stunder då allting ändå känns rätt bra, njut av dom riktigt ordentligt! Sen dom stunderna du känner dig-tillåt dig det. Du FÅR lov att må dåligt, det är helt okej.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Tack!

Av någon konstig anledning så känns det lite lättare när någon säger att det är okej att må dåligt

Kl

Funderar dock på att prata med chefen och fråga om det finns möjlighet att gå ner i tid ett tag. Jobba 100% dag/kvällstid i vården blir ju rätt många pass. 7 pass förra veckan, 4 pass denna veckan med möte på ledig dag och 7 pass nästa vecka igen. Så funderar på att kanske jobba bara 80-85% ett tag så det blir ett par pass färre i månaden. Blir ju sämre lön, men det kanske är värt det för att kunna fortsätta jobba och lyckas undvika att bli sjukskriven igen.nu såhär i efterhand känns det som att jag kanske inte borde gått från sjukskriven till 100% på en gång.

 

[Mirtai]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Kommer inte ihåg, men har du någon samtalskontakt just nu?

Med tanke på allt du gått igenom är det ju inte konstigt om det kommer reaktioner, även om det gått ett tag. När hjärnan inte orkar måste det ju komma ut någonstans! Tänker att du kanske borde vara deltidssjukskriven och få ordentlig hjälp att reda ut alla tankar och känslor.

Ta exemplet när hästen blev dålig, då går du ju in i actionmode och fixar, kollar och hanterar allt. Är du redan nere innan så kommer det en ännu större reaktion efteråt, inget konstigt alls!

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Nej jag har ju inte det. För dom avbokade mitt möte två ggr och när jag väl skulle få en tredje ny tid så hade det gått så lång tid att jag kände att jag inte fixade att börja gräva i det igen när jag börjat må bättre. Inser ju dock nu att jag borde ha börjat ändå fastän att det kändes onödigt då.


Du har så rätt, det är väl antagligen så.. hästen är det som hållt mig uppe, för att jag haft så mycket jag vart tvungen att ordna och tänka på gällande honom. Så det kanske är så att nu när det börjar bli bättre med honom och hans boxvila förhoppningsvis är slut om 1 vecka så har hjärnan tid att tänka på allt annat och då blir det jobbigt igen.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Tillbaks på ruta noll, igen. Men bryta ihop kan jag inte göra nu, det finns inte utrymme för det. En nära anhörig kommer dö, det kan ske nästa vecka eller om 1 månad..det vet vi inte, men det kommer ske.


2013 kommer gå till historien som det jävligaste året någonsin.

 

[Nebraska]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Tur då att det snart är över.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Tur då att det snart är över.

Ja för det gör ju verkligen allting lättare.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Men din stackare Jag förstår att det här har varit ett gräsligt år för dig och jag lider med dig, det känns så orättvist allt ibland. Men man kan ha världens sugigaste år bara för att sedan ha ett helt okej och bra år och sedan ett fantastiskt år. Så var det för mig och jag hoppas att det blir samma för dig

Snart är 2013 över. Förhoppningsvis kan du få en liten nystart nästa år och lämna mycket av det tunga bakom dig. Stor kram!

 

[lil-sis]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

På sätt och vis är det ju bra att samla allt dåligt på samma år för då kan det bara bli bättre sen!

 

[Sonic76]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Kram på dig. Jag själv har slutat säga att nästa år blir bättre efter 8 skitår på raken.
Men det finns ljus nånstans.
Tänker på dig i alla fall

 

[Lejonelle]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Tillbaks på ruta noll, igen. Men bryta ihop kan jag inte göra nu, det finns inte utrymme för det. En nära anhörig kommer dö, det kan ske nästa vecka eller om 1 månad..det vet vi inte, men det kommer ske.

2013 kommer gå till historien som det jävligaste året någonsin.

Kram... det finns en väg framåt även genom den mörkaste tid.
Tänker på dig. Vi finns här, luta dig mot buke och dina vänner, låna kraft, gråt och ta emot hjälp. Så småningom kommer du att komma ut i ljuset igen.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Tack till dig och er andra för era ord och tankar


Jag blir bara så arg för att livet är så jävla orättvist rent ut sagt. Cancer är en vidrig sjukdom som tar så många liv alldeles för tidigt.

 

[Lejonelle]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Cancer är en vidrig sjukdom som tar så många liv alldeles för tidigt.

Ja. Det är inte rättvist och det är inte rimligt. Det är en jävla skitsjukdom som skiljer människor från dem de älskar.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Ja. Det är inte rättvist och det är inte rimligt. Det är en jävla skitsjukdom som skiljer människor från dem de älskar.

Inte rättvis någonstans

 

[TinyWiny]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Stor kram till dig.

 

[Kilauea]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Beklagar verkligen! Cancer är verkligen skräp.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Tack både Tiny och hemlig

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Nu hoppas jag att detta är sista jobbiga händelsen i den här tråden. Eller nej, jag bestämmer att nu är det slut, detta fruktansvärda året är snart över och då tar den här tråden slut också.


Tårarna vill inte ta slut.. 12 dygn tog det från det att läkaren sa: "Nu finns det inget vi kan göra längre, cancern sprider sig trots strålning." tills det sista andetaget tog slut.

37 1/2 timme sen nu, någon som funnits där i hela mitt liv är borta.. på tisdag kommer vi fira min första jul utan honom.

Hans lidande är äntligen slut och det är vi alla glada över, han fick precis som han ville, det tog slut snabbt. Cancern har nu plågat honom tillräckligt, nu har han frid och ingen smärta

Han är och kommer vara så oerhört saknad. Finns inte ord för smärtan att förlora någon nära, känns så konstigt att någon som funnits där i hela ens liv bara är borta.

Nu är din strävan slut
All smärta den är borta
och Du får vila ut
För allt vi vill Dig tacka
för kärlek rik och rar
För omsorg och all möda




TACK än en gång alla ni som funnits här med alla era värmande och stöttande ord och kramar dom här månaderna. Ni är underbara och ni har stor del i att jag fortfarande kliver upp ur sängen! Finns inga ord i världen som tacka nog, men ni förtjänar ett stort fång rosor allihopa

 

[martha]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Men fy vilket hemskt år du har haft , hoppas du orkar repa upp dig och gå vidare , helt fruktansvärt vad du fått gå igenom . Tusen kramar och beklagar alla dina sorger

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Men fy vilket hemskt år du har haft , hoppas du orkar repa upp dig och gå vidare , helt fruktansvärt vad du fått gå igenom . Tusen kramar och beklagar alla dina sorger

Ja det här året har verkligen varit skit och helvete.

Tack för alla kramar, dom värmer!