Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

[OutOfService]

Du är verkligen värd allt gott @OutOfService Jag hoppas så att du ska få vara lycklig

Tack fina fina du

Du är en väldigt stor del i att jag tog mig igenom all skit, alla kloka och uppmuntrande ord, alla oändligt långa mejl

Utan alla er här så hade jag inte vart där jag är idag, är så galet tacksam..

 

[TinyWiny]

Tack fina fina du

Du är en väldigt stor del i att jag tog mig igenom all skit, alla kloka och uppmuntrande ord, alla oändligt långa mejl

Utan alla er här så hade jag inte vart där jag är idag, är så galet tacksam..

Vad glad jag är att du känner att jag kunde stötta dig!
Ta hand om dig väl Du är en så himla fin person och du förtjänar verkligen det bästa i livet

 

[Helli]

raderar då jag plötslig insåg att buke fått frispel och bara visade min ts och jag kollade inte datum.

Kram till dig ts

 

[escodobe]

Jag hade funderat på min egen kammare hur jag ville göra med pyret i magen och om jag beslöt att behålla då presenterat det som fakta och sedan låtit honom göra sitt eget val.

Jag är sk frivilligt ensamstående efter ett besök på en klinik i Dk. Fick hälsoproblem och hotades med operera bort livmodern och ville verkligen ha barn. Visst livet har väl inte varit en dans på rosor med en funktionhindrad dotter (genetiskt, mina gener men jag visste inget). Nu när hon är 8år har jag tex äntligen orkat återuppta ridningen vilket varit oprioriterat tidigare pga alla sjukhusbesök mm. Det går och jag älskar varje dag med min dotter, dock kanske inte varje sekund men absolut de allra allra flesta. Fundera över din ålder, din hälsa och din förmåga att bli ensamförälder. Som relationen är så färsk är oddsen lite sämre men oavsett om man varit gifta i många år har man inga garantier för framtiden.

Trådstarten var 2013.

 

[OutOfService]

heart

Vad glad jag är att du känner att jag kunde stötta dig!
Ta hand om dig väl Du är en så himla fin person och du förtjänar verkligen det bästa i livet

heartheart

 

[Poisonous]

Har spenderat två timmar med att läsa igenom denna tråd och fy fan vilken sjujävla människa du är! I positiv bemärkelse alltså. Jag är.. Helt förundrad över hur galet stark och förnuftig du är. Hur du tagit dig igenom allt och vart du hamnade.
Vilken förebild och inspiration!

 

[OutOfService]

Har spenderat två timmar med att läsa igenom denna tråd och fy fan vilken sjujävla människa du är! I positiv bemärkelse alltså. Jag är.. Helt förundrad över hur galet stark och förnuftig du är. Hur du tagit dig igenom allt och vart du hamnade.
Vilken förebild och inspiration!

Men.. jag är helt mållös! Tack för dom fina orden Jag är inte riktigt lika imponerad över mig själv och kan inte riktigt se att jag var så himla förnuftig och stark.. men dina ord värmde verkligen

Säger det återigen.. buke är fantastiskt, att så många fantastiska människor kan finnas på ett och samma ställe!

 

[Valptass]

Nu blir det här mitt första inlägg på Buke, lite märkligt kanske men så får det bli. Hoppas det är okej att skriva i en så gammal tråd, kan bara inte hålla mig.

@OutOfService Har läst hela tråden nu, och är lika tagen som efter en gripande film eller TV-serie - fast vetskapen om att det är på riktigt gör det än mer mäktigt att läsa! Det var synnerligen en bergochdalbana - just när man trodde att ljuset skymtade i tunneln så rasade himlen ner än en gång. Om det inte är livet i ett nötskal ibland så vet jag inte vad...

Ibland var det nära till tårar. Ville bara säga "Men hjärtat, vad du får utstå..." och ge dig en kram. Det var fint att se att andra kände samma sak - att man kan bry sig så mycket om en främling på internet!

Låg även en igenkänningsfaktor i det hela; för mig var det 2014 som var Djävulsåret. Fick först en märklig föraning om att pappas tid var uträknad och gick omkring med en underlig, tom känsla - fram till han faktiskt dog några månader senare, helt plötsligt. Så på en natt förlorade jag den viktigaste personen i mitt liv (pappa) och mitt enda hem (bott där så länge jag kan minnas och bodde fortfarande hemma då). Det bara fortsatte efter det, med en rad dödsfall efter varandra samtidigt som jag försökte hantera huset som behövde tömmas, begravning som skulle planeras, ny boendesituation som måste lösas... Ja, det tog liksom aldrig slut. Har väl fortfarande inte löst sig helt, men huset är sålt och jag börjar få lite rätsida på livet.

Hoppas att du nu efter en tid har hunnit smälta de trauman du gick igenom 2013! Och att livet är snällare mot dig nuförtiden, det förtjänar du verkligen så stark som du har varit genom allt Såg att du nu ska bli sambo, hoppas det är en fin människa och att ni får det underbart tillsammans Ja, det var väl det jag ville ha sagt egentligen... Tack för att du delade med dig av ditt liv; du ska ha en eloge för din styrka genom allt, och - viktigast av allt - hoppas att du är på andra sidan helvetet nu och att du känner dig lycklig!

 

[OutOfService]

@Valptass Hedrad över att få ditt första inlägg på buke, speciellt när det var ett så himla fint inlägg Tack för ditt inlägg, det värmde verkligen Och trots att jag nu hängt på buke i många år så slutar jag aldrig förundras över hur mycket fina människor det finns här och att människor som du skriver kan bry sig så om en helt random människa på nätet

Beklagar bortgången av din far Livet suger verkligen ibland och när allt kommer på en gång så orkar man bara inte, när det känns som att man bara hinner kravla sig upp på knä innan man slås omkull igen med buller och bång. Skönt att läsa att det börjar ordna upp sig för dig igen, hoppas verkligen det fortsätter åt rätt håll och att 2016 blir ett år när det går din väg


Återigen så kände jag ju mig verkligen inte stark då, jag kände hela tiden att jag var svag som bröt ihop, att jag bara var löjlig som kraschade så fullständigt. Nu 2 år senare så känns det så långt bort, men samtidigt så nära. Aldrig kunde jag tro att jag skulle va där jag är nu för 2 år sedan. Att jag skulle bli sambo igen trodde jag aldrig, för innan helvetes året 2013 så vart jag 2012 lämnad av min dåvarande sambo, han lämnade mig för en annan som han haft vid sidan om i minst ett halvår.
Men det enda jag vet med säkerhet är att min blivande sambo kommer aldrig medvetet svika mig på det sättet och jag tror stenhårt på att det är nu mitt liv kommer bli så bra som jag vill och förtjänar.


Återigen tack och jag hoppas som sagt va att saker och ting fortsätter gå åt rätt håll för dig Du får gärna skriva igen här eller på meddelande om du vill ha någon random människa att spy galla över

 

[OutOfService]

Och ännu mer positivt i den här tråden, jag började ju för några veckor sedan söka jobb i staden jag ska flytta till och det kändes sååå segt. Hörde ingenting och även om jag inte var orolig för att bli arbetslös efter man aldrig är det som undersköterska så ville jag ju att det skulle hända något nu nu nu nu.

Sökte 3 jobb, timvikarie på 3 olika ställen. Var på första intervjun för 2 veckor sedan, andra och tredje i fredags. Tredje vart jag anställd på studs då det var i hemtjänsten. Nr 1 och 2 skulle återkomma den här veckan med besked. Och innan den här dagen var slut så hade båda hört av sig och ville gå vidare med mig. 100 % utdelning, fick 3 av 3 jobb! Så himla nöjd och självförtroendet på topp

 

[OutOfService]

Läst igenom den här tråden nu för att försöka få lite positiv energi från alla fina människor som skrivit här

Mitt liv gick åt helvete igen, flytten vart inställd och jag är tillbaks i min lägenhet igen. Fortfarande tillsammans med karln, men jag vet inte hur länge jag orkar kämpa. Vårat förhållande hänger i en skör tråd pga att mamman till karlns barn gör allt för att motarbeta oss och framförallt mig. Jag kämpar återigen i motvind och funderar på vad jag gjort för ont i mitt liv som inte förtjänar att va lycklig mer än en kort tid. Svårt att inte tro att det är mig det är fel på eftersom allt går åt skogen hela tiden. Känner mig så dum som går all in i allt och sen skiter det sig, jag kanske vill för mycket..Kanske är det som gör att ingenting får va bra någon längre tid.

 

[TinyWiny]

Jag är så ledsen för din skull Det är inte dig det är fel på. Verkligen inte. Rannsaka dig själv så kommer du också inse det. Det finns alltid något man vill och/eller behöver förändra hos sig själv, det är ju endel av att vara människa att växa och förändras. Att se sina mönster och fundera på hur man kan undvika att hamna i destruktiva situationer igen är jätteviktigt. Du är en helt fantastisk människa och det gör mig verkligen så ont att det har blivit såhär. Du är verkligen värd att ha ett gott liv och må bra.
Släpp tanken på vad du skulle gjort för ont. Det fungerar inte så. Den tanken förtär dig bara och tillför inget gott.

Kramar

 

[OutOfService]

Jag är så ledsen för din skull Det är inte dig det är fel på. Verkligen inte. Rannsaka dig själv så kommer du också inse det. Det finns alltid något man vill och/eller behöver förändra hos sig själv, det är ju endel av att vara människa att växa och förändras. Att se sina mönster och fundera på hur man kan undvika att hamna i destruktiva situationer igen är jätteviktigt. Du är en helt fantastisk människa och det gör mig verkligen så ont att det har blivit såhär. Du är verkligen värd att ha ett gott liv och må bra.
Släpp tanken på vad du skulle gjort för ont. Det fungerar inte så. Den tanken förtär dig bara och tillför inget gott.

Kramar

heart

Vissa dagar känner jag mig stark och vet vad jag borde göra, medans vissa dagar som nu när jag är ledig och vet att jag ändå inte kan åka till honom för att barnet är där så får jag panik, jag känner att ångesten tar över och då vill jag bara skita i allting. Men jag älskar honom, jag vill inte överge min kärlek pga någon annan. Fast å andra sidan så orkar jag inte, det tar över mitt liv, suger ur all energi.

Känns bara så patetiskt och dumt allting, jag måste sluta gräva ner mig, sluta ge 100% hela tiden i allt jag gör, livet går inte under för att min kärlek är på väg att gå förlorad.. men ändå så tycker jag det.

 

[TinyWiny]

heart

Vissa dagar känner jag mig stark och vet vad jag borde göra, medans vissa dagar som nu när jag är ledig och vet att jag ändå inte kan åka till honom för att barnet är där så får jag panik, jag känner att ångesten tar över och då vill jag bara skita i allting. Men jag älskar honom, jag vill inte överge min kärlek pga någon annan. Fast å andra sidan så orkar jag inte, det tar över mitt liv, suger ur all energi.

Känns bara så patetiskt och dumt allting, jag måste sluta gräva ner mig, sluta ge 100% hela tiden i allt jag gör, livet går inte under för att min kärlek är på väg att gå förlorad.. men ändå så tycker jag det.

Det känns ännu hemskare när det är andra än de som är direkt involverade i relationen som gör att det inte fungerar. Att veta vad man borde göra och vad man faktiskt gör kan skilja sig åt. Det är ofta en process av velande och insikt och man behöver gå igenom den för att kunna ta beslut. Du måste komma fram till vad som är värt mest för dig, vad som kan ge dig det du behöver och vill ha i ditt liv. Kärlekssorg är hemskt men det går över, att leva sitt liv utan det man behöver eller vill ha är total misär hela tiden. Längtan och tankarna på hur det borde vara kan göra hemska saker med en människa.

Det är varken patetiskt eller dumt. Du sitter i en hemsk situation och jag lider verkligen med dig. Jag tror att man är som man är i vissa avseenden men att man kan lära sig att skydda sig själv genom att vara medveten om sina egenskaper och ändå kunna ge 100% för det man brinner för.
Livet går under när man förlorar sin kärlek. Inte för alltid men just då gör det faktiskt det. Men du kommer resa dig igen. Du kommer komma tillbaka. Som ett grässtrå som vajar för vinden men som alltid ställer sig upp igen. Ta dig tid att ta reda på vad du faktiskt vill ha. Vad som är viktigt för dig och vad du behöver för att leva ditt liv fullt ut så som du vill leva det.

 

[OutOfService]

Jag älskar verkligen den här tråden, samtidigt som den påminner om allt hemskt jag gått igenom så gör den mig glad över alla fantastiska ord och all stöttning jag fick av er

Förhållandet är nu avslutat, orkade inte kämpa motströms mer.

En av mina bästa vänner tog livet av sig i somras. Vet inte hur jag ska komma över det. Och i december tvingades jag avliva min häst, min älskade prins som jag kämpat så med emot skador och med fodervärdar, han fick inte ens fylla 8 år. Det krossade mitt hjärta, det gör fortfarande fysiskt ont.
På 5 år har jag nu förlorat min första egna häst, min älskade hund, min högt älskade morfar, min fina vän och nu även min prins, hästen jag älskade högre än någon annan levande varelser. Dessutom brännskadorna, aborten, flytten som skulle göra mig sambo gick åt helvete.


MEN jag har iallafall fått tillbaka mitt jobb som jag älskar, har kommit igång med träningen på riktigt igen, ska snart få byta till en nyrenoverad lägenhet och äntligen få ett hem igen och om 5 veckor åker jag och 6 kollegor till Lanzarote

 

[cirkus]

@OutOfService du är helt fantastisk måste jag säga!
Vilken livskraft det finns inuti dig. Du har verkligen gått genom skärselden ett par varv och ändå finns det en massa spirande hopp om en fin framtid. Jag önskar av hela mitt hjärta att ditt liv kommer innehålla massor av ljusa fina dagar och att du slipper gå igenom en så tuff period nånsin igen

 

[OutOfService]

@OutOfService du är helt fantastisk måste jag säga!
Vilken livskraft det finns inuti dig. Du har verkligen gått genom skärselden ett par varv och ändå finns det en massa spirande hopp om en fin framtid. Jag önskar av hela mitt hjärta att ditt liv kommer innehålla massor av ljusa fina dagar och att du slipper gå igenom en så tuff period nånsin igen

Det här är anledningen till att jag återvänder till den här tråden, för att få en liten boost styrka igen från er fantastiska människor

Periodvis har jag så svårt att se mig själv som stark. Jag är ju inte stark? Jag bryter ihop gång på gång på gång och tycker att livet suger för all jävulskap som fortsätter att hända. Tänker minst en gång om dagen att det måste vara jag som är problemet, varför händer alla dessa saker mig? Det är ju inte ens små skit saker.

 

[TinyWiny]

Det här är anledningen till att jag återvänder till den här tråden, för att få en liten boost styrka igen från er fantastiska människor

Periodvis har jag så svårt att se mig själv som stark. Jag är ju inte stark? Jag bryter ihop gång på gång på gång och tycker att livet suger för all jävulskap som fortsätter att hända. Tänker minst en gång om dagen att det måste vara jag som är problemet, varför händer alla dessa saker mig? Det är ju inte ens små skit saker.

Det stora är inte att inte falla utan att resa sig varenda gång.

 

[SaraXX]

Periodvis har jag så svårt att se mig själv som stark. Jag är ju inte stark? Jag bryter ihop gång på gång på gång och tycker att livet suger för all jävulskap som fortsätter att hända.

Jag förstår vad du menar.
Jag har aldrig tänkt på mig som stark. Särskilt inte i det långa förhållande som nyligen kraschade. Senaste åren har jag gråtit mer än jag trodde var möjligt. Haft en känsla inuti av fritt fall alldeles för många gånger. Blivit sviken och illa behandlad om och om igen.
Men jag står upp. Jag klarade det. Jag är på väg framåt. Jag har två glada, goa friska barn.
Det är inte jag som har svajat. Det är inte jag som har svikit. Det är inte jag som har gjort massor jag får ångra. Jag har helt enkelt insett att jag är förbannat stark om jag behöver.

Precis som du.
Ha ett bra 2017!

 

[OutOfService]

Tack för kloka ord både @TinyWiny och @SaraXX