Sv: Det som har hänt....
Nu har vi passerat en milstolpe i vår sorg.
Cermonin var otroligt vacker.
Klockorna ringde.
Prästen läste ett litet tal som handlade om livets orättvisor & om Jonathans tragiska öde.
Vi sjöng psalmen, Tryggare kan ingen vara.
Jag spelade upp Carola Sögaard`s sång: Jag vill alltid älska
Prästen välsignade Jonathan & lade jord på hans lilla kista.
Prästen & kantorn sjöng båda en sång som passade jättefint till som handlade om ett barns födelse & tragiska död. Otroligt vackert.
Sen läste vi en bön
Tog adjö till Jonathan
Kantorn spelade ett fint musikstycke på pianot
Vi lämnade kyrkan medan klockorna ringde.
Utanför så gick jag fram till mamma & grät ut i hennes famn, det har jag inte gjort på nästan 13 år, även hon grät, svärmor & svärfar grät, sambon grät ut i famnen på Maggie vår underbara vän som var med under förlossningen.
Allt var otoligt vackert, flera vänner plus mitt jobb samt min kära medryttare hade skickat dit blommor som låg runt kistan tillsammans med hälsningar från var & en.
Alla ligger nu i minneslunden, vi ska dit om någon timme & titta, ville inte vara kvar medans dom bar ut blommorna & bar ut kistan till begravningsentrapenörens bil för kremering.
Men jag lägger in en bild från Kistan i kyrkan strax innan cermonin började.
Känns ganska skönt nu efteråt, trots jag haft ångerst den senaste veckan & har gråtit större delen utav natten.
Vila i frid älskade Jonathan, mamma & pappa älskar dig.......