Det som har hänt....

[C_L]

Sv: Det som har hänt....

Kom att tänka på er idag. Ville bara skicka en tanke.

 

[Spirit]

Sv: Det som har hänt....

Hjärtat, du får låna den precis när du vill.
Jag hoppas att det inte är alldelles för jobbigt att vi ska ha nästan precis ett år efter att ni förlorade er underbara son.QUOTE]

Det kommer alltid vara jobbigt, ingenting ni kan hjälpa.
Jag glädjs med er att ni ska få, även jag kanske inte visar det.

Oavsett vad jag vill tycka & tänka så är jag extremt avundjuk på alla andra som får samt behålla sina barn.
Varför får dom & inte jag??
Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Ilskan över att andra kan föröka sig som kaniner & gång på gång oplanerat bli gravida, har snoriga skitiga barn klängandes runt benen & orkar inte bry sig om dem, varför får dom & inte jag??

Ilskan, avundsjukan, besvikelsen.

Jag älskar mina vänner som har/väntar barn, jag gläjds verkligen mer er även jag lider i det tysta.
Jag är ledsen att jag ändå är avundsjuk & arg för att inte jag fick uppleva samma glädje.
Vill så gärna vara uppriktigt glad & kunna visa det utan att det gröna monstret & sorgen kommer smygandes varje gång.

Har så mycket ilska inom mig........

Jag får hjälp, går hos en psykoterapeut varje vecka nu,, fick h*n nästan att börja gråta tidigare idag. Sorgen & smärtan blev för stor, även för en så pass erfaren terapeut.
Var inte med flit, mitt livsöde blev för tragiskt helt enkelt.

Livet går vidare, pusselbitarna pusslas ihop, rensar i själens garderober.

Älskar mina vänner men orkar inte, vill bara vara själv.
Men det är inte bra för mig.

Tålamod.... sägs att tiden läker alla sår, hur är det med sår som ständigt dras upp??

Nu ska jag fortsätta riva badrummet. tungt, jobbigt, fysiskt ansträngande. Belöningen kommer, nytt fräscht badrum inkl tvättstuga

 

[Smulu]

Sv: Det som har hänt....

Det finns inga svar

Det finns inga ord att skriva till tröst, vad skulle jag kunna skriva här som skulle hjälpa till att lindra din sorg?

En tanke.

När du känner ett ljumt vinddrag i stiltjen, då är det kanske Jonathan som ger dig en smekning över kinden.


Kram.

 

[Mirac_]

Sv: Det som har hänt....

Det är verkligen orättvist.

Har inte velat tränga mig på, förstår att det är väldigt jobbigt när min mage växer. Det ÄR helt okej och normalt att känna som du gör.

Älskade vän, de är bara till att höra av dig om du vill umgås eller bara prata. Finns här men väntar tills du är redo.

 

[Calazirya]

Sv: Det som har hänt....

Dina känslor är äkta och det är verkligen okej att känna som du gör.

Det är inte rättvist, fruktansvärt orättvist och det finns ingen tröst i världen som hjälper.

Mina tankar går till er ...

 

[Spirit]

Sv: Det som har hänt....

Det är verkligen orättvist.

Har inte velat tränga mig på, förstår att det är väldigt jobbigt när min mage växer. Det ÄR helt okej och normalt att känna som du gör.

Älskade vän, de är bara till att höra av dig om du vill umgås eller bara prata. Finns här men väntar tills du är redo.

Du är en sann vän

JAg kommer nog aldrig att bli redo, men vill inte förlora dig eller någon annan, livet går vidare även det suger.

Monstret kan jag hålla i schack, känslorna kanske skenar. Men jag har inte så långt hem om jag inte skulle orka mer.

Känn ingen skuld, jag är skitglad för er skull. Ärligt från hjärtat

Men samtidigt så lurar det gröna monstret med namnet avundjuka bakom axeln.

Jobbigt för mig. Inte er..

Kraaaam på dig H

 

[PopcornPlayer]

Sv: Det som har hänt....

Jag har aldrig under alla år fällt en tår över något jag läst på internet, men efter att ha läst den här tråden bölade jag inte gjort på länge.

Det krävs en otroligt stark människa att klara av att resa sig upp efter något sådant här

Jag beklagar verkligen.

 

[Mirac_]

Sv: Det som har hänt....

Du kommer inte förlora mig gummman, jag finns här alltid. Jag har verkligen full förståelse för din känslor och är djupt imponerad över att du klarat de så bra som du gjort.

Att de gröna monstret lurar är heller ingenting som är konstigt. Jag lovar dig att jag förstår precis. De enda jag önskar är att jag kunnat göra allt ogjort så ni hade fått uppleva lyckan ist för sorgen.

Saknar dig och ditt sällskap men som sagt så förstår jag. Riktiga vänner stannar kvar även i svåra stunder och jag hoppas verkligen att du ser mig så. För jag finns här alltid. Kvittar vad det gäller och det tror jag att du vet.

Älskar och saknar dig. Du är min hjälte och jag beundrar ditt mod och styrka.

Pussar och kramar till älskade M

 

[Spirit]

Sv: Det som har hänt....

Igår var det 5 år sedan jag förlorade Jonathan.
Har varit ett händelserikt år.

Från haft fast förhållande sen många år, är jag idag plötsligt singel och ensamstående sittandes i en lägenhet arbetslös.
Inte klokt vilka vändningar ens liv kan ta på väldigt kort tid.

Men jag ska fixa även detta, jag är stark!

 

[Snurrfian]

Sv: Det som har hänt....

Igår var det 5 år sedan jag förlorade Jonathan.
Har varit ett händelserikt år.

Från haft fast förhållande sen många år, är jag idag plötsligt singel och ensamstående sittandes i en lägenhet arbetslös.
Inte klokt vilka vändningar ens liv kan ta på väldigt kort tid.

Men jag ska fixa även detta, jag är stark!

Jag tänker på dig ibland, och visst fixar du det där! Men det är helt okej att vara svag och ledsen ibland oxå!

 

[lady_mike]

Sv: Det som har hänt....

Oj vad jobbigt. Jag visste inte att ni separerat. Hoppas du har bra med stöd i vänner och familj nu. Kämpa på för du är stark!

 

[majola]

Sv: Det som har hänt....

Igår var det 5 år sedan jag förlorade Jonathan.

Jag har tänkt på er så ofta sedan dess, speciellt under mina egna graviditeter. Tycker att du är så stark som klarar att gå vidare i livet, även om det förstås känns väldigt tungt ibland.

 

[KrullTroll]

Sv: Det som har hänt....

Som de andra säger, jag har också tänk på dig genom åren. Vet att jag pratade om dig och det som hände för inte så länge sedan. Har aldrig blivit så berörd av något jag läst på nätet innan. Minns ännu att jag grät floder när du startade tråden.
All styrka till dig

 

[Mitten]

Sv: Det som har hänt....

Igår var det 5 år sedan jag förlorade Jonathan.
Har varit ett händelserikt år.

Från haft fast förhållande sen många år, är jag idag plötsligt singel och ensamstående sittandes i en lägenhet arbetslös.
Inte klokt vilka vändningar ens liv kan ta på väldigt kort tid.

Men jag ska fixa även detta, jag är stark!

Min dotter fyller 5 år om några dagar. Varje år minns jag den här tråden, hur rädd jag blev för att min mage slutat röra på sig - och att det var den här tråden som fick mig att åka in. Trots att jag/vi inte känner dig pratar vi om dig varje mars/april-skifte.

Du klarar vad som helst, det är jag övertygad om! Hoppas att det här som känns jobbigt nu visar sig vara en bra nystart.

 

[Björk]

Sv: Det som har hänt....

Igår var det 5 år sedan jag förlorade Jonathan.
Har varit ett händelserikt år.

Från haft fast förhållande sen många år, är jag idag plötsligt singel och ensamstående sittandes i en lägenhet arbetslös.
Inte klokt vilka vändningar ens liv kan ta på väldigt kort tid.

Men jag ska fixa även detta, jag är stark!

Jag minns så väl denna tråd och när ni förlorade ert barn. Det var gripande och på något vis kände jag att det var en "nyttig" tråd. Säkert för dig, men även för mig och många andra. Att få inblick i hur det faktiskt kan bli och insikt om att allt inte är självklart och givet.

Jag har tänkt på den här tråden ibland och till och med nämnt den för personer IRL som aldrig är på buke och knappt fattar vad ett forum är.

Lycka till! Du fixar det!