Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
HAHA!Omskärelsetråden :-O Nä. Skojja bara. Jag jobbar ibland, tack och lov ytterst sällan, natt på ett hus som varit gammalt mentalvårdssjukhus. Där kan jag lova att det verkligen spökar. Vi måste gå ner i källaren och låsa varje kväll, ofta har man obehagliga rysningar. Normalt sett tror jag inte på spöken, men här är det verkligen superläskigt.
Låter som samma stuk. Haha. Killarna på boendet säger ofta att de ser och hör saker. Jobbar man natt och sitter i tvsoffan har man oftast två-tre killar som hellre sover i soffan :-). Men själv är jag mörkrädd rent generellt. Kanske mer egentligen för inbrottstjuvar eller på jobbet hot utifrån än för spöken dock.HAHA!
Men fy att ha det som obligatorisk arbetsuppgift!
Just nu har jag vaken natt på ett boende, är ensam personal och det har en gång i tiden varit ett bårhus nere i källaren.... Personal har rapporterat om saker som hänt, så jag vägrar gå ner där nu
Jag bor i ett hus där jag inte är ensam fast jag bor ensam. Jag brukar säga "god natt med er" innan jag släcker och det händer att det kommer ett "god natt" eller "sov så gott" ur tomma intet och jag är inte ensam om att ha hört det.
Tv-n startar av sig själv och även om den och boxen är avstängda med knapp så händer det att dom startar samt sätter på en kanal som inte var den som boxen stängdes av med. Just nu tittar jag på Onda andars hus, det var inte jag som valde den kanalen första gången utan jag vaknade av att det programmet startade. Det roliga är att jag styr inte tv, box, ljus mm. med fjärrkontroller utan med fånen och den är avstängd nattetid.
Skulle det inte finnas liv "bakom kulisserna" skulle huset vara ganska dött och otrivsamt.
Nu är det ju så att jag har ju en liiiiten hum om hur elektronik fungerar i olika miljöer (över och under vatten, i viktlöst tillstånd, utsatt för magnetfält och andra störningar mm.) eftersom jag både lagar och konstruerar-bygger elektroniska objekt så, nä, att boxen skulle knäppas på (avstängd med strömbrytare), byta kanal och sen starta tv-n är inte möjligt, den händelsekedjan är omöjlig utan utomstående triggning.Jag upplever ganska ofta att elektronikprylar lever sitt eget liv. Det innebär inte att det spökar. En vän hade en tv som startade sig själv jätteofta om hon inte drog ur kontakten. Visade sig vara ett vanligt problem med den modellen.
I och med att jag jobbar natt och gillar att plåga mig själv.
Dela med er av det läskigaste ni varit med om eller hört talas om. Kan vara övernaturligt & andligt om man så vill, för att undvika att tråden går mot mer allvarsamma saker som sjukdom etc.
Låter skitläskigt! .....Det läskigaste jag varit med om, måste utan tvekan vara en mer allvarsam jobbsituation som handlade om människobajs. I mängder. Löst bajs som gått över i diarré, på golv, väggar och även skvätt upp i taket. Människan själv hade bajs över kroppen och grät och torkade tårar med bajs på händerna
Det var bara att hjälpa, försöka trösta, ställa i dusch och hämta gummistövlar, handskar och fönsterskrapa och sätta igång att städa och samtidigt försöka undvika att få bajs på mig själv.
Det absolut mest läskigaste jag varit med om
Det läskigaste jag vart med om är nog faktiskt när hästen skadade sig mitt framför ögonen på mig. Den känslan när man liksom ser att jaha, där krossades den kotan. Har nog aldrig varit så rädd egentligen som när jag åkte in med honom till kliniken. Väldigt otäck känsla faktiskt.I och med att jag jobbar natt och gillar att plåga mig själv.
Dela med er av det läskigaste ni varit med om eller hört talas om. Kan vara övernaturligt & andligt om man så vill, för att undvika att tråden går mot mer allvarsamma saker som sjukdom etc.
Fick du några fysiska men från skadan? Kan inte tänka mig hur surrealistiskt det måste känts att se sig i spegeln och inte känna igen sitt ansikte knappt. Och otroligt fel av lärarna att inte ringa hem...Bland det läskigaste jag varit med om måste varit i samband med min slalomolycka när jag var runt 12 år. Jag åkte omkull rätt rejält. Jag har inget minne av hur jag tog mig ner för resten av backen eller in i skidstugan. Det första jag kommer ihåg är hur jag står framför en spegel och håller massa papper för halva ansiktet. Jag fattar ingenting och min kompis pratar och typ tröstar. Så jag tar bort pappret från ansiktet och halva mitt ansikte är typ borta. Det var ett enda stort skrapsår från pannan och ner till hakan, hela kinden, runt ögat, ja det var bara rött och trasigt. Då kom chocken. Dittills hade jag inte varit riktigt medveten, men då började jag gallskrika.
Så ja, från att ha åkt slalom, till att vakna upp och se halva ansiktet trasigt, det var fasiken det läskigaste. Just för att jag inte fattade vad som hänt. Som tur var så var det bara ytligt skrapsår så det läkte ju av sig självt. Men det var inte vackert.
Den dagen var nog en av mammas läskigaste också. Det var friluftsdag. Efter att jag vilat mådde jag bra så jag åkte mer slalom. Ingen lärare ringde min mamma . När mamma sen kom för att hämta mig vid slutet av dagen möttes ju hon av åsynen av sin dotter med halva ansiktet bortskrapat och ingen har sagt nåt. Chock!
Fick du några fysiska men från skadan? Kan inte tänka mig hur surrealistiskt det måste känts att se sig i spegeln och inte känna igen sitt ansikte knappt. Och otroligt fel av lärarna att inte ringa hem...
Jag hoppas dina föräldrar anmälde till sociala myndigheter för det är ju något allvarligt fel på den killen!Ett av mina läskigaste minnen är från första sommaren på min släkts landställe i södra Dalarna. Vi pratar kring midsommar år 2000, Dressyrtjejen är inte ens 3 år fyllda, och har precis lärt sig att gå (väldigt olika långa ben + instabilt högerknä sen födseln var orsaken till att jag började gå så sent).
Så skulle jag och släkten ner till en badplats som ligger ca. 500 m från stugan. Sista biten, säg 50m, är en grusig och ganska brant nedförsbacke. Så halkar jag till, så mitt högerknä går ur led (första gången det hände i mitt liv - har hänt ca. 5 gånger/år varje år efter det!). Det gjorde så satans ont! Som om inte det var nog så tumlar jag ju givetvis ner för den där grusbacken också, så inte nog med att knäet gick ur led, jag slog upp hela dito också. Minns den fruktansvärda smärtan, och minns att hela mitt högerben var mörkrött av blod. Man såg t.om. knäskålen under allt blod...
Än idag, 16 år senare, har jag ett 1,5 cm brett och 12 cm långt ärr tvärs över hela högerknäet.
---------
Inte så jätteläskigt som ovanstående, mera otrevligt egentligt, men passar väl in här delvis också.
Jag har ju gått i 6 grundskolor, främst pga. mobbning. I den skolan som jag gick höstterminen i 8an på, fanns det en kille i min klass som bodde rätt nära. Vet inte vad jag gjort honom, men han hatade iaf mig. Han trakasserade mig varje dag för mitt utseende och för mitt hästintresse, samt så slog och hotade han mig en del också. Sen på halloween det året fick han en snilleblixt; han skulle ägga mitt hus, och punktera våran bil! Minns att jag satt vid datorn kvällen på halloween-afton, det var rätt sent. Så hör jag hur det smäller till rätt högt typ 5-6-7 gånger mot husväggen. Blev jätterädd!
Sen morgonen efter skulle pappa upp tidigt och det var ganska mörkt. Så undrade han varför jag fläckvis hade målat om huset (vårat hus är ljusgult, men inte ommålat sedan 90-talet) Jag ser ut som tills jag efter någon minut inser att smällarna jag hörde kvällen innan nog var ägg, som "någon" kastat på huset. Bilen vi hade på den tiden var en BMW 318i -08, med punkteringsfria däck. Men så när pappa hade åkt ett tag smsade han i all förskräckelse och undrade varför den indikerade för punka. Samme "någon" hade visst spikat däcken........
Historien upprepar sig ytterligare 7 gånger - varav 4 efter att jag slutade på den skolan (slutade till jul i 8an). "Någon" var så dum så han erkände även gärningarna 1,5 år efter sista gången det hände. "Någon" verkade dock inte känna någon ånger över det. Synd att det hände när "någon" var 14 år också, hade det hänt senare hade "någon" ju varit straffmyndig....
Tyvärr inteJag hoppas dina föräldrar anmälde till sociala myndigheter för det är ju något allvarligt fel på den killen!