Det här med tiggare

Magiana

Trådstartare
Under senare år har det dykt upp en hel del tiggare i samhället. Någon kanske sitter utanför Willys med en mugg och ber med hopslagna händer när man går förbi. En annan kanske sitter utanför centrum och gråter samtidigt som denne pillar på en bebiskofta.

Jag blir verkligen illa berörd. Om det är ett verkligt behov, varför sitter man då ute i samhället och tigger, eller är det så att man inte kan komma på alternativ? Sen är det ju det här med ligor. Mitt ex såg vid ett tillfälle hur en "tiggare" blev upphämtad i en fin bil och det var idel glada miner. Det känns ruttet.

Hur gör man? Hur hanterar ni det här?
 
Det är mångas ex, kompisars kompisar, bekantas bekanta som sett de fina bilarna som används.

När man gjort studier har man kommit fram till att det inte är organiserat på det sätt man tänker sig. Tiggare organiserar sig dock tillsammans på olika sätt för att lösa exempelvis logistiken. De är inte dummare än andra människor, bara fattiga.

Jag hörde ett reportage på radion för ett tag sedan; där en rom sade att det visst finns jobb inom ex.vis jordbruket i Rumänien, som även romer kan få. Men är man rom får man en lön på runt 100 EURO i månaden. I Sverige kan man snitta 100 kr per dag på att tigga, vilket ger tre gånger så mycket. Det är en omfattande diskriminering som vi måste komma åt.

Diskrimineringen av romer i Sverige, är trots sin omfattning och hemskhet, inte i närheten av vad som är vanligt i Sydeuropa.
 
De är romer, oftast från Rumänien, kommer hit på tremånadersvisum för att de är EU-medborgare och det de samlar ihop här är MER än de skulle få ihop i Rumänien där de är förtryckta och förföljda.

Det många kallar ligor kallar polis och socialarbetare familjer och släkter. De "arbetar" alltså tillsammans men det är inte en "liga" för det.

EU har satt av en stor pott pengar för att hjälpa romerna på hemmaplan. Kruxet är dock att då måste även Rumänien bidra med pengar och det har de hittills vägrat göra.

Det är därför det är lönsammare att sitta med en pappmugg på en trottoar i Sverige än att stanna i Rumänien.

Jag ger. Inte alla men en del. Inne i centrum ger jag sällan, där är så många att jag knappt skulle ta mig fram om alla skulle ha. Men utanför min Ica och utanför jobbet ger jag, främst för att bekräfta att jag ser människan som sitter där. Ett leende, ett varsågod och lite skrammel i muggen, det räcker.
 
Jag förstår inte riktigt vad du menar. Vad skulle de göra istället för att tigga?

Någon tidning hade gjort en undersökning där alla visade sig ha historier som stämde och har rätt självklart släkt&vänner. Att komma hit helt ensam eller att ta med någon välbekant känns inte som ett svårt val.

Det berör mig dock väldigt mycket men det är tyvärr verklighet just nu.
 
Mitt ex såg vid ett tillfälle hur en "tiggare" blev upphämtad i en fin bil och det var idel glada miner. Det känns ruttet.

Det här reagerar jag ganska starkt på. Måste man vara ledsen varje dag för att man är fattig? Måste man känna sig exakt så fattig som man är? Kan inte social gemenskap och slutet på en "arbets"-dag vara precis lika mycket värt för en fattig människa? Kan inte soppan som väntar i husvagnen vara något att längta efter, efter en dag utan mat?
 
Under senare år har det dykt upp en hel del tiggare i samhället. Någon kanske sitter utanför Willys med en mugg och ber med hopslagna händer när man går förbi. En annan kanske sitter utanför centrum och gråter samtidigt som denne pillar på en bebiskofta.

Jag blir verkligen illa berörd. Om det är ett verkligt behov, varför sitter man då ute i samhället och tigger, eller är det så att man inte kan komma på alternativ? Sen är det ju det här med ligor. Mitt ex såg vid ett tillfälle hur en "tiggare" blev upphämtad i en fin bil och det var idel glada miner. Det känns ruttet.

Hur gör man? Hur hanterar ni det här?
Jag tycker att det är svårt, det är ju egentligen ett samhälleligt problem på europanivå. Romer som har de så dåligt i sina hemländer att de kommer hit och sitter ber om pengar som enda försörjningsmöjlighet. Hela europa måste se till och att innevånarna har det tillräckligt bra för att man inte ska behöva åka till "rika länder" och tigga pengar för sin överlevnad. Just nu känns det lite som att även om jag ger några slantar till den som sitter utanför ica så räcker det inte långt, de är för många och jag kan inte försörja dem alla. I en mer organiserad form kan mina pengar räcka längre, men jag har inte tagit det steget ännu. Erikshjälpen stödjer dock romer och jag både handlar och lämnar grejer dit, så det kanske kan ses lite som ett stöd.
 
Såg en ung tjej sitta och tigga utanför en affär i en tätort några mil från mig .Och hon satt och pillade med en Iphone 5
 
Det här reagerar jag ganska starkt på. Måste man vara ledsen varje dag för att man är fattig? Måste man känna sig exakt så fattig som man är? Kan inte social gemenskap och slutet på en "arbets"-dag vara precis lika mycket värt för en fattig människa? Kan inte soppan som väntar i husvagnen vara något att längta efter, efter en dag utan mat?
Eller hur. Det är som när Laila Bagge la in sitt omtalade "vem fan har råd med mobiltelefon när man är hemlös?"
Är man fattig då ska man inget annat göra än gråta, bara äga kläderna man har på kroppen och vara liiiiiidande, har man mer än så ÄR MAN FÖR FAN LYCKLIGT LOTTAD!'
Så tragiskt att folk inte tänker längre än näsan räcker.
 
@Magiana
Såhär beskrev Faktums chefredaktör Aaron Israelson vad han sett på Balkan i en debattartikel i DN. Han omvärderade sin syn på att ge tiggare pengar efter det.

Men samtidigt är det viktigt att vi inte underskattar människors förmåga att själva påverka sin situation. Det är nämligen precis vad tiggarna gör. Jag har besökt en hel del romska boplatser runtom i Rumänien, Bulgarien och det forna Jugoslavien. Det jag sett där – samhällen utan el och vatten, människor som bor på sopberg, barn som inte kan gå till skolan vintertid för att de saknar skor och för att vägarna förvandlats till lervälling, svåra sjukdomar och inga möjligheter att få jobb – fick mig att bättre förstå varför de hellre bor i tält eller bilar i de svenska storstädernas grönområden eller i trångbodda ettor i våra förorter.

Och det fick mig också att delvis omvärdera min motvilja mot att ge tiggarna allmosor. Medicinerna som botar svåra sjukdomar är ofta inköpta med pengar som man tiggt ihop. Liksom byggnadsmaterialet som tätar hålen i taket, skorna som gör att barnen kan gå till skolan året om och maten som mättar deras magar.

Hela texten: http://www.dn.se/debatt/manniskohandel-relaterad-till-tiggeri-ar-ett-randfenomen/
 
Såg en ung tjej sitta och tigga utanför en affär i en tätort några mil från mig .Och hon satt och pillade med en Iphone 5

Men alltså. Även sluminvånarna i Mumbai har smartphones. Bara för att man har en smartphone så att man kan ha kontakt med omvärlden betyder det ju inte att man inte "sitter fast" i ett hopplöst läge.

Romerna får inga jobb på hemmaplan (eller löjligt underbetalda), de kan inte bygga riktiga bostäder för de blir rivna pga avsaknad av bygglov (och bygglov får dom inte), de är utsatta för en otrolig vardagsrasism.

Om man inte kan lägga pengarna på sin bostad så är det väl ett vettigt beslut att lägga dom på en smartphone så att man kan ha kontakt med vänner och släktingar och koll på nyheter etc? Smartphones ersätter ju datorer nuförtiden.
 
Jag tycker att det är svårt, det är ju egentligen ett samhälleligt problem på europanivå. Romer som har de så dåligt i sina hemländer att de kommer hit och sitter ber om pengar som enda försörjningsmöjlighet. Hela europa måste se till och att innevånarna har det tillräckligt bra för att man inte ska behöva åka till "rika länder" och tigga pengar för sin överlevnad. Just nu känns det lite som att även om jag ger några slantar till den som sitter utanför ica så räcker det inte långt, de är för många och jag kan inte försörja dem alla. I en mer organiserad form kan mina pengar räcka längre, men jag har inte tagit det steget ännu. Erikshjälpen stödjer dock romer och jag både handlar och lämnar grejer dit, så det kanske kan ses lite som ett stöd.
EU försöker men Rumänien håller inne med sin del.
 
Nej .Men har man den senaste telefonen.Jag som har jobb inte kan köpa utan abonnemang för den är för dyr .Och tigger man så får man nog inget sådant .
 
Nej .Men har man den senaste telefonen.Jag som har jobb inte kan köpa utan abonnemang för den är för dyr .Och tigger man så får man nog inget sådant .

OT-tips: Telefonen är BILLIGARE utan abonnemang än med. Bara för att summan per månad är lägre än summan för telefonen betyder det inte att det är billigare.

Jag tror inte på din verklighet. Har man en ny Iphone 5 så säljer man den. Den motsvarar minst en hel månadslön för en tiggare. Skulle du behålla en lättsåld telefon som motsvarar en hel månadslön? Att man behöver ha någon typ av telefon är dock snarare en livsnödvändighet i det utsatta läget.
 

Liknande trådar

Samhälle I tråden om religion togs det upp att det var fel att vården erbjöd samtalsstöd till patienter hos en präst när kurator hade semester...
11 12 13
Svar
258
· Visningar
12 211
Senast: Enya
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 767
Senast: Anonymisten
·
Tjatter Nu fick det vara nog enligt Tiffany. Nu var det inte bara troll i bäcken (där det verkligen inte hade att göra), men nu hade feerna...
24 25 26
Svar
516
· Visningar
22 653
Senast: qitis
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Nej, att vara ny på ett jobb är verkligen inte min grej. Speciellt inte med den attityd mot en nyanställd som verksamheter har nu för...
Svar
13
· Visningar
3 491
Senast: Urigurien
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp