jagfunderar
Trådstartare
Tillfälligt nick eftersom jag inte vill utelämna den person jag funderar över, hoppas ni förstår!
Jag kommer från ett ganska långt förhållande med barn vilket tog slut på exets initiativ för ett drygt år sedan. Det tog ett tag för mig att hitta mig själv igen och gå vidare men sen ett par månader tillbaka har jag hittat en man som jag verkligen trivs med och våra barn verkar också fungera bra ihop. Det är lite nytt och trevande ännu så länge, det är lätt att misstolka vad som sägs och görs men det är ju också en del av spänningen
Men, vi har tydligen helt olika sätt att se på det här med renlighet och att hålla det hyfsat undanplockat. Varje gång jag är hos honom kryper det i mig, jag vill skura, plocka i ordning, dammsuga och torka. Jag har inte det minsta bakteriefobi måste jag tillägga, är inte det minsta rädd för att bli dålig, störs inte direkt av röra och lite damm i hörnen hör till vardagen här på landet när man har djur, men det är verkligen riktigt smutsigt och ofräscht hemma hos den nya. Badrummet och toaletten är riktigt obehagliga t.ex. För att inte tala om hans sängkläder... Jag tog med egen kudde och täcke rätt fort.
Hans dotter försöker fixa ibland, men hon kommer sällan längre än till sitt eget rum och jag tycker inte heller att man lägger sånt på barn i hennes ålder, absolut inte! De har bott ensamma i över tio år nu, bara de två och de har säkert vant sig vid hur det är, man blir ju så lätt hemmablind.
Det jag funderar över är vad jag kan säga, vad är okej att göra honom medveten om? (vill säga påpeka, men det låter så hårt)
Jag vill på inget vis ge honom dåligt samvete men jag vill hjälpa till att röja upp och snygga till!
Han erbjöd sig i dag att komma hem till mig och fixa några dörrhandtag som måste specialborras - kanske jag kunde ta tillfället i akt och fråga om jag fick fixa lite hemma hos honom samtidigt? "Ordnar du handtagen så går jag över till dig och fixar lite där så ses vi där sen?" Ungefär.
Usch, det är så otroligt svårt när det kommer till hygien. Man vill inte gå över gränsen samtidigt som man inte klarar av att det är för illa...
Jag får tillägga - skulle jag säga det rent ut att "fy vad smutsigt du har det hemma, du måste städa" så skulle han göra det för min skull, men jag vill inte trycka ner honom genom att säga att det han gjort hittills inte duger! Det är liksom hela poängen med min trådstart här, han är den snällaste, mest ödmjuka man jag någonsin träffat och jag vill inte på något vis göra honom ledsen.
Är det bättre att ta tag i såna här funderingar och riskera att bli för påflugen eller har jag som ny flickvän inte med det att göra egentligen tycker ni?
Kanske dum fråga, men jag har trots mina 40+ år inte hamnat i den här sitsen förut.
Jag kommer från ett ganska långt förhållande med barn vilket tog slut på exets initiativ för ett drygt år sedan. Det tog ett tag för mig att hitta mig själv igen och gå vidare men sen ett par månader tillbaka har jag hittat en man som jag verkligen trivs med och våra barn verkar också fungera bra ihop. Det är lite nytt och trevande ännu så länge, det är lätt att misstolka vad som sägs och görs men det är ju också en del av spänningen
Men, vi har tydligen helt olika sätt att se på det här med renlighet och att hålla det hyfsat undanplockat. Varje gång jag är hos honom kryper det i mig, jag vill skura, plocka i ordning, dammsuga och torka. Jag har inte det minsta bakteriefobi måste jag tillägga, är inte det minsta rädd för att bli dålig, störs inte direkt av röra och lite damm i hörnen hör till vardagen här på landet när man har djur, men det är verkligen riktigt smutsigt och ofräscht hemma hos den nya. Badrummet och toaletten är riktigt obehagliga t.ex. För att inte tala om hans sängkläder... Jag tog med egen kudde och täcke rätt fort.
Hans dotter försöker fixa ibland, men hon kommer sällan längre än till sitt eget rum och jag tycker inte heller att man lägger sånt på barn i hennes ålder, absolut inte! De har bott ensamma i över tio år nu, bara de två och de har säkert vant sig vid hur det är, man blir ju så lätt hemmablind.
Det jag funderar över är vad jag kan säga, vad är okej att göra honom medveten om? (vill säga påpeka, men det låter så hårt)
Jag vill på inget vis ge honom dåligt samvete men jag vill hjälpa till att röja upp och snygga till!
Han erbjöd sig i dag att komma hem till mig och fixa några dörrhandtag som måste specialborras - kanske jag kunde ta tillfället i akt och fråga om jag fick fixa lite hemma hos honom samtidigt? "Ordnar du handtagen så går jag över till dig och fixar lite där så ses vi där sen?" Ungefär.
Usch, det är så otroligt svårt när det kommer till hygien. Man vill inte gå över gränsen samtidigt som man inte klarar av att det är för illa...
Jag får tillägga - skulle jag säga det rent ut att "fy vad smutsigt du har det hemma, du måste städa" så skulle han göra det för min skull, men jag vill inte trycka ner honom genom att säga att det han gjort hittills inte duger! Det är liksom hela poängen med min trådstart här, han är den snällaste, mest ödmjuka man jag någonsin träffat och jag vill inte på något vis göra honom ledsen.
Är det bättre att ta tag i såna här funderingar och riskera att bli för påflugen eller har jag som ny flickvän inte med det att göra egentligen tycker ni?
Kanske dum fråga, men jag har trots mina 40+ år inte hamnat i den här sitsen förut.
